Arkiv för juni 2010

Recensioner

My mommy is in America and she met Buffalo Bill

lördag 19 juni, kl 07:56 av 3 kommentarer

mymommySpanska Fanfare/ Ponent Mon ger ut en del intressanta serier på engelska, på senare år framförallt manga. De har gjort en kulturgärning och för första gången, mig veterligen, publicerat fenomenale Émile Bravo på engelska. Bravo har även gjort fantastiska Spirou-albumet Spirou, le journal d´un ingénu. Bravo har här samarbetat med Jean Regnaud som skrivit manus till My mommy is in America and she met Buffalo Bill utifrån sin egen barndom. Albumet handlar om femårige Jean som bor med sin yngre bror, pappa och nanny någonstans i Frankrike 1970. Allt skulle ha varit bra om det inte hade varit för att Jeans mamma var ute och reste. Genom den lite större granntjejen börjar Jean få vykort från sin mamma. Parallellt så får man följa Jean genom vardag och ledigheter. En del vuxna beter sig konstigt runt Jean och hans bror. Jean förstår inte att de beter sig så eftersom han mamma är död. Jeans pappa har inte berättat det utan har sagt att mamman är ute och reser. Ett utdrag finns att läsa hos förlaget å albumet är nominerat till en Eisner i år.

My mommy is in America and she met Buffalo Bill är helt fantastisk och alldeles underbar. Historien berättas konsekvent utifrån Jeans horisont och det sätter tonen för albumet. Regnaud lyckas så bra med Jeans berättarröst att jag inte någon gång tänker att så här resonerar inte en femåring. Bravos underbara teckningar i en lite murrig stil förhöjer upplevelsen ytterligare. Jag har väntat i ett antal månader på att komma från post-Essex County-känslan, dvs när får jag läsa något som är lika fantastiskt, och äntligen var det dags efter en lång vandring. Det finns flera underbara sekvenser i albumet, t.ex. när Jean ska få skjuts hem av sin kompis rullstolsbundne pappa och Jean ser framför sig hur han sitter i pappans knä i rullstolen i full fart nerför en backe. Eller när en psykolog kommer till skolan och alla eleverna är rädda att de ska placeras på en skola för mindre begåvade kallas, Sess. En av eleverna tror att det innebär att de skickas till tyskarna (SS), när Jean blir inkallad får han panik och börjar berätta att hans mamma är i Amerika och har träffat Buffalo Bill. Det finns många fantastiska sekvenser i albumet. Det blev mycket fantastiskt och underbart i recensionen men är något så fantastiskt och underbart får det bli så 🙂

Manus: Jean Regnaud
Illustration: Émile Bravo
Förlag: Fanfare/Ponent Mon
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers #16

fredag 18 juni, kl 14:53 av 3 kommentarer

da16Sextonde och sista numret av Dark Avengers, och jag tror banne mig att jag recenserat varje nummer sedan starten för cirka ett och halvt år sedan. Slutet gott, allting gott då eller? Båda ja och nej skulle jag nog vilja säga. Flaggning för ett par små spoilers i följande text.

Som helhet gillar jag verkligen vad Brian Michael Bendis och Mike Deodato lyckades få till med Dark Avengers genom de 16 numren. Dark Avengers har från starten varit en av de mer centrala titlarna i Marvel-event Dark Reign, och jag tycker att serien hållit en jämn nivå från början till slut. För den som inte hängt med riktigt från starten så fick ju Norman Osborn (aka Green Goblin) efter Secret Invasion kontrollen över både S.H.I.E.L.D och Avengers. Så, utan vidare knussel så skulpterade Osborn om S.H.I.E.L.D till H.A.M.M.E.R och startade om Avengers med en väldigt annorlunda uppsättning medlemmar beståendes av en udda samling superskurkar samt ett par äkta Avengers som stannade kvar av personliga skäl. Upplagt för katastrof från start med andra ord, och i och med Siege så var det slut på det roliga för både Osborn och hans Dark Avengers.

Fortsätt läsa Dark Avengers #16

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Bane of the Werewolf #1

torsdag 17 juni, kl 08:59 av 7 kommentarer

bane-of-the-werewolf-1-coverMassa mossa på er alla monsterdiggare! Ni som stördes av de många datoranimerade effekterna i nyinspelningen av The Wolfman eller tycker att Marvel inte förvaltar Werewolf By Night på rätt sätt kan andas ut. Att öppna BOTW är ungefär som att spendera en kväll på retroklubben Rocket Room. Här anstränger sig alla stenhårt för att det ska kännas som att vrida klockan ett par decennier bakåt. Serieskaparen Rob E. Browns sublima svartvita illustrationer kanaliserar effektivt Mike Ploogs teckningsstil från 70-talet och kombinerar det med sina avsevärda kunskaper om allehanda monsterkultur. Resultatet är gediget med klassiska ingredienser från de varulvshistorier vi lärt oss älska genom åren. Följaktligen har vi romer i huvudrollerna, släktförbannelser, galna vetenskapsmän och rejäla råkurr monster emellan som vitala element av berättelsen. Givetvis tillägnas tidningen varulven framför andra Creighton Tull Chaney. Skådespelerskan Maria Ouspenskaya, som spelade den obligatoriska spådamen i många av Universals monsterfilmer, refereras också. Det redaktionella materialet i form av ett förord, en tvåsidors recension av filmen The Undying Monster och insändarsidan ger vid handen att Brown förläst sig på gamla nummer av Forrest J. Ackermans fantastiska publikation Famous Monsters Of Filmland. För en tidning av den här typen passar givetvis 4Es ordvitstunga skrivstil som hand i handske.

Som så ofta är fallet med indietidningar så är utgivningstakten minst sagt erratisk. Nummer två var utannonserat till maj 2009, men har ännu inte kommit. Jag skulle med andra ord vänta ett tag med att nappa på prenumerationserbjudandet. Att ta sig till Silver Phoenix Entertainment och beställa ett exemplar av nummer ett är dock obligatoriskt för alla monstervänner. 

Manus: Rob E. Brown
Illustration: Rob E. Brown
Förlag: Silver Phoenix Entertainment
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Troy Duffy’s Boondock Saints: In Nomine Patris The Secret History of Il Duce Volume 1 # 1

onsdag 16 juni, kl 22:34 av 4 kommentarer

In Nomine Patris

När Troy Duffy debuterade med The Boondock Saints för drygt tio år sedan var historien om regissörens osannolika raketfärd mot framgång och efterföljande ganska välförtjänta krasch minst lika intressant som filmen själv. Den nyfikne kan söka upp dokumentären Overnight, där man kan se hur Duffys allt annat än vinnande sätt att hantera framgångarna gör honom till ovän med alla utom kanske en och annan alkoholgrossist.

Efter att ha visats på fem biografer i USA under endast en vecka togs The Boondock Saints bort från repertoaren. Dess öde som ytterligare en tillfällig blipp på radarn tycktes förseglat. Efter videosläppet började dock snacket gå om historien med de två irländskättade bröderna Connor och Murphy som bestämmer sig för att det är dags att rensa Boston på slödder. Trots att jag var väl medveten om filmens status som kultrulle blev jag ändå rätt förvånad när ryktet om uppföljaren nådde mig förra året. The Boondock Saints II: All Saints Day var kul att se trots att Duffy håller benhårt fast vid ettans formel med frekventa flashbacksekvenser och ett humoristiskt tilltal mitt i all skottlossning. Vad som fascinerar är att filmen blir till ett perfekt exempel på allt som förändrats under bara tio år vad gäller distributionsformer och hur folk konsumerar och pratar om film och lite av varje. Ettan lyckades då djungeltrumman gjorde den till en ekonomisk succé trots att alla odds var emot den. Tvåan marknadsfördes via en collegeturné med skådespelare och band vars låtar dyker upp i filmen, hemsida, Facebook, Twitter, applikationer till IPhone och mängder av merch. Allt från de uppenbara tröjorna till ”collectable bullet casings” och shotglas finns att köpa på den officiella hemsidan!

Fortsätt läsa Troy Duffy’s Boondock Saints: In Nomine Patris The Secret History of Il Duce Volume 1 # 1

Manus: Troy Duffy, J.B. Love
Illustration: Guus Floor
Förlag: 12 Gauge
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Kinderbook- serier för sorgsna barn

onsdag 16 juni, kl 20:31 av 0 kommentarer

KinderbookEpix gav ut två japanska album lagom till Spx10. Isvandraren av Jiro Taniguchi har jag recenserat och nu är det dags för Kinderbook- serier för sorgsna barn av Kan Takahama. Kinderbook är en samling noveller med det gemensamma temat människor som inte mår så bra. Konsthandlare på väg mot pension, älskade i självmordspakt, otrohet vid havet, outsiders i skolan är vad några av novellerna handlar om.

Det är överlag tunga ämnen som hanteras, oftast fokuserat kring någon form av sorg och iaf kring ensamhet. Så ingredienserna för att beröra finns där. Tyvärr berör ingen av novellerna mig, de är genomgående trista. De flesta novellerna är oerhört texttunga, något jag avskyr om inte dialogen är suverän. Det är inte dialogen i Kinderbook men den är helt okej så det är inte där det största felet ligger. Problemet ligger i att ingen av novellerna, tio till antalet, har en handling eller personer som berör, novellerna känns som ytliga betraktelser trots att en del av dem har potential att bli mer än så. De murriga teckningarna i gråskalor är det inget större fel på även om det för japanska serier vanliga problemet att flera ser alltför lika ut finns även här. Men i grunden lider teckningarna av samma sak som manuset, de är rätt intetsägande. Jag skulle inte kalla Kinderbook för en besvikelse eftersom jag inte hade några förväntningar men den föll mig inte i smaken.

Illustration: Kan Takahama
Förlag: Epix
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Secret Avengers #1

tisdag 15 juni, kl 22:09 av 4 kommentarer

SecretAvengersI min recension av nya Avengers härförleden uttryckte jag en förhoppning om att Ed Brubakers och Mike Deodatos systerserie Secret Avengers skulle vara bättre. Nu kan jag konstatera – ja, det är den, men inte så det stör.

Först och främst är konceptet (superhjälteteam-som-arbetar-proaktivt-och-bakom-kulisserna) lite halvtrött – jag hade hoppats på mer ”ren” spionaction av det slag man faktiskt har bjussats en hel del på i Brubakers Captain America senaste åren. Sen är jag inget större fan av Mike Deodato, en illustratör som gärna slösar med bläcket så till den grad att det är svårt att se vad han tecknar – OK, jag vet att det här ska vara mörkt och gritty, black ops stylee, men det kastas lite väl långa och meningsfulla skuggor överallt och figurerna skildras i någon form av permanent motljus (vilket passar bra när det gäller Moon Knight, inte lika bra när det gäller Nova och Ant-Man – klicka på länken om ni liksom jag behöver påminnas om vilken Ant-Man-version det rör sig om här). Jag kanske är lite väl negativ – Deodato skildrar t ex Steve Rogers militära fajt-stil på ett snyggt sätt på s 5-6.

Fortsätt läsa Secret Avengers #1

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Mike Deodato
Färgläggning: Rain Beredo
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #3

måndag 14 juni, kl 21:21 av 1 kommentar

brightestday3Brightest Day fortsätter att imponera på mig. Serien har så här långt varit riktigt bra, kanske inte någon fullpoängare men väl en riktigt bra och välskriven serie. Efter actionrökaren Blackest Night så känns det riktigt skönt att se en event-serie där karaktärerna står i fokus, och inte en hel massa action (dock inte sagt att Brightest Day saknar tung, schysst action) och när nu serien kommit en bit och vissa frågetecken börjar rätas ut så börjar jag se tydliga favoriter bland de olika inblandade karaktärernas historier.

Den klart mest intressanta är Firestorm-storyn där Ronnie Raymond och Jason Rouch försöker komma till greps med att efter Blackest Night nu blivit ihopkastade med varandra som varsin del av Firestorm, något som också verkar (av än så länge okända anledningar) vara direkt farligt för dem. Inte blir det bättre av att Ronnie och Jason inte direkt är de bästa av polare sedan Ronnie, då han återuppstod som Black Lantern-Firestrom, dödade Jasons flickvän. Som ni märker finns det gott om motsättningar här.

Fortsätt läsa Brightest Day #3

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Scott Clark, Ivan Reis, Pat Gleason, Joe Prado & Ardian Syaf
Tusch: Dave Beaty, Vicente Cifuentes & Mark Irwin
Färgläggning: Beth Sotelo, John Starr & Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Allmänt

Bildspel: Chris Ware-utställningen

söndag 13 juni, kl 18:47 av 2 kommentarer

P1050247Igår var det så vernissage för Chris Ware-utställningen på Gävle Konstcentrum. En hel del folk hade hittat dit, hörsalen för samtalet mellan Chris Ware och Fredrik Strömberg var fullsatt. Utställningen pågår mellan 12 juni och 15 augusti, öppet tisdag-söndag 12-16. Nedan finns bilder från gårdagens samtal samt lite bilder tagna idag (under tidspress) från själva utställningen.

Fortsätt läsa Bildspel: Chris Ware-utställningen

Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers #15

söndag 13 juni, kl 10:34 av 0 kommentarer

dark_avengers_15På grund av tidsbrist så har jag halkat efter lite grann i recenserandet av Brian Michael Bendis och Mike Deodatos Dark Avengers, så jag siktar på att bränna av den här seriens sista två nummer på kort tid nu.

Nummer 15 är alltså det näst sista numret av Dark Avengers, och Norman Osborn har vid det här laget gått så långt att han förklarat krig mot Asgård och gått till full attack med allt som står tills hans förfogande. Det här numret utspelar sig dock inte under själva Siege, utan låter oss istället följa två andra skeenden. I det första får vi reda på vad som egentligen hände i Siege: The Cabal (recenserad av Ferdinand, här) då The Cabals möte abrupt avslutas av en attack från Osborns hemliga vapen, då okänt men nu avslöjat som Bob Reynolds aka Sentry aka The Void. Ingen större överraskning för någon som läst Dark Avengers och Siege kanske, men det är ändå intressant att se konflikten mellan Bob Reynolds olika sidor samt hur Osborn använder det till sin fördel. I seriens andra del får vi bevittna hur Osborn gör sig av med det som han anser vara det största hindret mot total kontroll av Bob Reynolds: Hans fru. Jag tror att jag tidigare påpekat att Osborn och hans samling av superskurkar inte gjort sig skyldiga till särskilt mycket ondsintheter under den här seriens gång, men när vi här får följa hur Osborn via Hawkeye (det vill säga Bullseye) hanterar Lindy så är alla eventuella hjältecharader som bortblåsta. Scenerna med Lindy och den obehagligt avslappnade Bullseye är faktiskt riktigt obehagliga att följa, och jag önskar att Bendis under seriens gång kunde ha gett lite mer plats åt den här typen av beteende från medlemmarna i Dark Avengers. Överlag så är det här ett bra nummer, men just det faktum att det är näst sista numret av den här serien drar ned betyget något, för det känns inte riktigt som att vi borde vara framme vid ett avslut redan i nästa nummer.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Allmänt /Nyheter och tips

Dagens hjälte: Dan Slott

lördag 12 juni, kl 15:10 av 0 kommentarer

Bästa källan till nyheter och bakom-kulisserna-glimtar från seriernas värld är numera Twitter (kolla gärna in Comic Book Resources långa lista på alla serieförfattare/illustratörer/typer som Twittrar om ni vill hitta era egna favoriter). Nu senast utlöste Spider-Man– och Mighty Avengers-författaren Dan Slott en störtflod av diskussion där han menade att det var helt OK att ändra etnicitet på ikoniska superhjältar när man gör nya filmversioner, eftersom etniciteten inte är ett centralt element hos de flesta karaktärer (t ex skulle som Slott påpekade Spindelmannen lika gärna kunna vara svart eller brun utan att det ändrar på karaktärens kärn-tematik). Slott säger i sitt Twitterflöde många bra och kloka saker kring detta ofta infekterade ämne – kolla gärna själva.

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...