Arkiv för juni 2010

Recensioner

Fortune and Glory

lördag 12 juni, kl 14:25 av 4 kommentarer

FortuneandGlory Äntligen! Brian Michael Bendis Fortune and Glory, ”A true Hollywood comic book story” som undertiteln lyder, finns nu återutgiven. Denna tidiga Bendis publicerades först som en tredelars miniserie på Oni Press och sedan samlad 1999 från samma förlag – och har under flera år varit ur tryck.

Serien är en komisk självbiografisk historia om hur det gick till när Bendis, efter kritikersuccén med Goldfish, fick ett erbjudande från Hollywood om att göra film av hans serie. Fortune and Glory följer Bendis och hans vänners äventyr när de konfronteras med den knasiga drömvärld som är Hollywood – som Bendis säger tidigt i boken, ”Everything you ever heard about L.A. is true”. För de som bekantat sig med Bendis främst på senare måste Fortune and Glory te sig som ett udda inslag i hans produktion: cartoonigt tecknad av Bendis själv och inte en superhjälte i sikte, bara vanliga människor så långt ögat når – om man nu kan kalla den kompakta idioti och absurditet Bendis & Co möter hos hög som låg i Hollywoodhierarkin för ”vanlig”. Det här är vintage Bendis och har mer gemensamt med hans tidiga projekt Goldfish, Jinx och Torso (de senare projekten omnämns också i Fortune and Glory, inte minst Torso som också utsätts för Hollywoodmaskineriet i boken, med dråpliga resultat).

Fortsätt läsa Fortune and Glory

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Brian Michael Bendis
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Marvel/ICON
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Påminnelse: Chris Ware i Gävle

torsdag 10 juni, kl 20:52 av 7 kommentarer

chriswaregefle

Som jag skrev om för ett tag sedan så är det en vernissage med Chris Ware på Gävle Konstcentrum nu på lördag. 15.00 är det ett samtal mellan Fredrik Strömberg och Chris Ware, utställningen öppnar 12.00 Idag var jag på det samtal som hölls mellan två från Gävle Konstcentrum, Serie- och bildberättarprogrammets ansvarige Johan Höijer och Chris Ware på högskolebiblioteket. Ett underhållande samtal tack vare Chris Ware och moderatorn så om du inte har alltför långt att ta dig så rekommenderar jag ett besök på vackert belägna Konstcentrum för att lyssna på Chris Ware och titta på utställningen.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

New Avengers: ett retrospektiv (del 1)

onsdag 9 juni, kl 13:45 av 9 kommentarer

NewAvengers1För en tid sedan summerade jag den då nyligen avslutade 100 Bullets med ett kritiskt retrospektiv över hela serien. När jag så nyligen läste den (värdelösa) New Avengers: Finale kom tanken på ett retrospektiv tillbaka, fast den här gången över (såklart) den på sitt sätt lika banbrytande och i seriesammanhang väldigt långlivade New Avengers. Man kan tycka att ett sådant retrospektiv inte har samma angelägenhet som det om 100 Bullets: New Avengers har ju egentligen inte tagit slut utan kommer börja om igen i juni med samma författare. Ändå måste New Avengers 2004-2010 (64 nummer hanns det med) betraktas som en era: det var här som Bendis och hans illustratörspartners  (idel toppnamn som bl a David Finch, Mike Deodato och Leinil Yu) äntligen lyckades skapa en Avengers-tidning som var både läsvärd och en publiksuccé, och som under lång tid fungerade som de-facto måttstock för superhjältemainstream, särskilt den problematiska kategori som på engelska kallas team books (d v s serietidningar som handlar om ett superhjälteteam och som saknar en given huvudfigur). Att New Avengers varit en supersuccé bevisas inte minst av att den varit central i nästan alla Marvels stora crossovers från Civil War till Siege: har man velat följa dessa events har det varit så gott som omöjligt att undvika New Avengers. Serien har (på gott och ont) under flera år varit bland de kontinuitetsmässigt viktigaste i Marvels universum, vilket bara det gör att den nu i och med ”omstarten” förtjänar ett grundligt retrospektiv. Sen finns det också en mer personlig anledninng till att jag tagit mig an den här kritiska tillbakablicken, en anledning man kanske kan gissa sig till om man läser om inledningen: när jag läste New Avengers: Finale tänkte jag ”Men det här brukade ju vara en riktigt bra serie! Det här är inte vad jag vill minnas av New Avengers”. Ett retrospektiv var en bra anledning att gå tillbaka till serien när den var bra, med andra ord – så ni kan definitivt förvänta er klassiskt fanboy-gnäll om hur allt var bättre förr i de här krönikorna…

Fortsätt läsa New Avengers: ett retrospektiv (del 1)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Steve McNiven, Sal Buscema, David Finch
Tusch: Mark Morales, John Dell, Danny Miki, Allen Martinez, Victor Olabaza
Färgläggning: Morry Holloway, Laura Martin, Frank D'Armata
Förlag: Marvel
Skriv en kommentar
Recensioner

Theos ockulta kuriositeter 2: De förlorade sidornas bok

onsdag 9 juni, kl 10:07 av 1 kommentar

theo2Ola Skogäng är en frisk fläkt i Seriesverige och hans Mumiens blod som kom 2008 gjorde honom till en favorit för stora delar av Shazams redaktion. Lagom till Spx10 kom andra delen av Theos ockulta kuriositeter: De förlorade sidornas bok. Hur han började teckna Theos ockulta kuriositeter och hur framtiden ser ut berättade Ola Skogäng om i en intervju med Shazam i april. För er som inte läst Mumiens blod kan det vara bra att känna till huvupersonerna: Theo är en stor björn som driver en ockult butik i Gamla Stan, han var en vanlig människa innan en egyptisk mumie ställde till det Max är Theos polare och tillika polis, han ber ofta Theo om hjälp. Felicias mamma är lite alkad och Felicia gillar inte henns nya karlar så hon hänger en hel del med Theo. Serien utspelar sig i Stockholm med lite mer övernaturliga inslag under ytan. De förlorade sidornas bok tar vid två år efter Mumiens blod. Theo och Max letar efter en bok från Atlantis som kan lösa Theo från hans förbannelse. De förunderligas brödraskap smider planer mot Theo och vill också ha tag i boken och Fiskmånglaren, som lever under vatten, blandar sig i brödraskapets affärer. Samtidigt släpps ett gäng döda frireligiösa lösa och de ger sig ut för att hämnas gångna oförrätter. Theo har alltså lite att stå i. Förutom sitt vanliga gäng har han även magikunniga Helga till sin hjälp.

Ola Skogäng är en av de skickligaste svenska teckningarna och hans klara linjen-stil håller hög internationell klass. Skogäng har dessutom förbättrat teckningarna sedan första albumet, det är alltid kul att se förbättringar. Rent teckningsmässigt är det en fröjd och färgläggningen är suverän. Manus är liksom första delen spretigt, det är olika skurkar som inte hänger ihop med varande (vissa gör det iofs) och mycket hopp mellan de händelserna som är kopplade till de olika skurkarna. Lite rörigt blir det ibland men det funkar. Skogängs fantasi är det inget fel på, jag gillar framförallt de religiösa Skeviksborna som ska hämnas en gammal oförrätt. Övriga karaktärer är också skruvade och miljöerna är sköna. Det är mycket som berättas och jag hade gärna sett att Skogäng lagt ner mer sidor på t.ex. bokletandet på Mount Everest. De förlorade sidornas bok är sällan rolig utan mest småputtrig och någon spänning infinner sig inte. Men det är ett schysst och underhållande äventyr tack vare miljöerna och karaktärerna. Jag gillar Theo och gänget.

Illustration: Ola Skogäng
Färgläggning: Anna Sällström & Ola Skogäng
Förlag: Ekholm & Tegebjer
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Adventure Comics #12

tisdag 8 juni, kl 20:19 av 0 kommentarer

adv12Det finns två saker jag inte gillar med Adventure Comics #12 och de har båda med det visuella att göra. Till att börja med stör jag mig en del på Scott Clark’s omslag. Bilden i sig är det egentligen inget större fel på, nej felet ligger i hur Clark har valt att illustrera karaktärerna. Att vissa illustratörer tycks ha en förkärlek till att rita extremt pumpade muskler må vara hänt, och hör till viss del till genren, men här tycker jag Clark har tagit i mycket att det nästan blir löjligt. Det ser mindre ut som karaktärerna har dräkter på sig utan ner som att de har fått dräkterna målade direkt på sig. Sen ska vi inte prata om Phantom Girls i princip helt obefintliga midja. Det finns ett annat omslag till Adventure Comics #12 av Lee Bermejo som är hundra gånger bättre än Clarks, och som dessutom är ett homage till klassiska The Great Darkness Saga. Får ni tag på tidningen men det omslaget så är det bara gratulera!

Fortsätt läsa Adventure Comics #12

Manus: Paul Levitz
Illustration: Kevin Sharpe
Tusch: Marlo Alquiza & Marc Deering
Färgläggning: Blond
Förlag: DC Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Max und Moritz-Preis 2010

tisdag 8 juni, kl 09:14 av 2 kommentarer

erlangenI Tyskland avslutades i helgen landets viktigaste seriefestival, Comic-Salon Erlangen, som räknade in 25.000 besökare. Under festivalen delades det finaste tyska seriepriset, Max und Moritz-Preis, ut (pristagarna på bilden intill). Nicholas Mahler fick priset som bästa tyskspråkiga serieskapare, han finns utgiven på engelska. Hans senaste album på tyska är Engelmann och Pornographie & Selbstmord. Ralf König fick priset för bästa seriestrip med Prototyp/Archetyp. Epix har gett ut en rad av Königs album på svenska. Jens Harder fick priset för bästa tyskspråkiga serie med sin mastodontserie Alpha-Directions, ett nätt album om Jordens skapelse och utveckling för 50 euro. Priset för bästa utländska serie gick till fransmannen Winshluss och hans version av Pinocchio. Publikpriset gick till Ulli Lust för hennes självbiografi Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens. Mer om festivalen och länkar vidare finns på Graphic Novels.

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Förhandstitt: Eater 2

måndag 7 juni, kl 18:32 av 0 kommentarer

Eater2_samp_1dOrdbilder håller på att färdigställa andra delen av skräck/action mangan Eater av Masatoshi Usune och vi har fått lite bilder. Eater handlar om rymdvarelser som lever av att äta människor och de som bekämpar dem. Jonas recenserade första delen för ett tag sedan. I andra delen intensifieras Benimarus och den människoätande rymdvarelsen Kazumas blodiga kamp. Kazuma har en armé av hjärntvättade soldater till sitt förfogande och han tvekar inte att offra dem för att uppnå sitt mål: att döda både Benimaru och Aoko. Kazuma har i sin tur återhämtat sig tillräckligt för att kunna transformera till sin monsterskepnad och han har ett nytt mäktigt vapen att använda mot Benimaru.

Fortsätt läsa Förhandstitt: Eater 2

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Xerxes a.k.a. Frank Millers 300-prequel a.k.a. ”Är det någon som bryr sig?”

måndag 7 juni, kl 15:30 av 8 kommentarer

xerxes-lithographNyheter om Frank Millers nya serieprojekt har börjat dyka upp. Mannen som gett oss storheter som Daredevil, The Dark Knight Returns och Batman Year One verkar ha svårt att släppa taget om sin mindre bra idéer. Serien Xerxes är nämligen en så kallad prequel till hans homoerotiska (antagligen ofrivilligt) hyllning till de spartanska krigarna i Thermopylae – serien 300. Är det här verkligen något vi vill läsa? Bryr vi oss? Inte jag i alla fall. Fast det är klart, måste jag välja mellan detta och hans kommande (?) Batman möter Al Quida i Holy Terror, Batman! så väljer jag nog Xerxes. Serien kommer att släppas som en sex delar lång miniserie på Dark Horse under 2011. Se upp!

Skriv en kommentar
Recensioner

Lanfeust från Troy 1: Magohammotens elfenben

lördag 5 juni, kl 07:56 av 1 kommentar

Lanfeust1Albumförlagets senaste utgåva, Lanfeust från Troy, är en fetingsuccé i Frankrike och är tydligt inspirerad av Regis Loisels och Serge Le Tendres Roxanna-album från 80-talet. De fyra första delarna av Roxanna gavs ut av Epix och tillhör rent visuellt mina absoluta favoriter. Berättelsen håller inte hela vägen men Loisels teckningar är fantastiska. Lanfeust från Troy har i sin tur gett upphov till en rad spin-off serier i Frankrike. Lanfeust från Troy: Magohammotens elfenben handlar om Troy där alla invånare besitter en magisk gåva. Troy ska inte förväxlas med det antika Troja för det är en fantasyvärld med svärdsvingande män, snygga kvinnor, troll och konstiga djur. Lanfeust är huvudperson och han kan smälta metall med blicken. När han av en slump kommer i kontakt med ett svärd, vars handtag är gjort av elfenben från en magohammot, visar det sig att han har flera gåvor. Tillsammans med byns vise man Nikoledes och hans två heta döttrar Cixi och Ci´an ger han sig iväg till de vise i Eckmül för att få sin gåva prövad. Det blir givetvis en hel del äventyr på vägen. Ett utdrag finns att läsa här.

Lanfeust från Troy är onekligen inspirerad av Roxanna och även om vare sig teckningar eller världen i sig är lika bra hittills så är det här högklassig fantasy utan större djup. Precis som jag vill ha det. Didier Tarquin gör ett stabilt jobb med teckningarna som är väldigt trevliga att titta på. Scotch Arleston (eller Christopher Arleston som han fortfarande kallade sig när första Troy-albumet kom) har skapat en kul värld och får ihop en bra blandning av äventyr och humor. Att det inte finns något större djup är enbart befriande, filosofisk fantasy känns inte så lockande, jag vill ha (relativt) hjärndöd action. Huvudkaraktärerna är något klyschiga, Lanfeust är lite trög men hjältemodig, Ci´an (blond) som är hans fästmö är präktig, Cixi (svarthårig) är en fresterska och Nikoledes en klok och stiff farbror. Dessutom tillkommer ett troll så totalt blir det en schysst grupp. Om du har läst så här långt förstår du att jag gillar det här och jag ser fram emot de kommande delarna.

Manus: Scott Arleston
Illustration: Didier Tarquin
Färgläggning: Luca Saponti
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

XIII- The Day of the Black Sun

fredag 4 juni, kl 09:10 av 0 kommentarer

XIIIdayoftheblacksunXIII är en fransk klassiker vars första del utkom 1984 och den sista 2007, totalt 19 delar som har varit storsäljare i Frankrike och getts ut på flera språk. Serien har gått i Agent X9, om den är avslutad där vet jag inte eftersom jag inte läser Agent X9. Dabel Brothers gav 2007 ut en samling av de första tre albumen tillsammans med Marvel men sedan bidde det inte mer. Nu har engelska Cinebook startat sin utgivning. Första delen XIII- The Day of the Black Sun kom i juni. En ny del ska ges ut varannan månad framöver. XIII handlar om en man som hittas på en strand med ett skotthål i huvudet och siffran XIII tatuerad över nyckelbenet. Han tas om hand av ett äldre par och en alkad läkare. Han minns ingenting av sitt förflutna så de enda ledtrådar han har är tatureringen och en nyckel som var insydd i skjortkragen. Det dyker upp några mördare och XIII har ihjäl en av dem som visar sig ha ett kort av honom tillsammans med en snygg tjej. Spåren leder honom till Eastown där han jagas av flera olika konstellationer. Där får han också reda på varför han är eftersökt, en milt sagt chockerande sanning. XIII har mördat USA:s president!

Jag funderade innan jag läste första delen av XIII om den skulle kännas lite daterad men så är inte fallet. Visst är det 80-tal men det är inte detsamma som att det är daterad. En riktigt bra historia blir inte daterad. Å det är just vad XIII är, en riktigt bra historia. Dessutom får jag lite vibbar av riktigt bra 80-tals tv-serier vilket är ett plus. Ploten är klockren, en man utan minne måste bit för bit lägga ett pussel samtidigt som en massa andra försöker ha ihjäl honom. XIII- The Day of the Black Sun har hela tiden ett driv framåt eftersom jag som läsare är lika nyfiken som titelkaraktären att hitta fler bitar till pusslet. Att man inte känner till något mer om XIII:s bakgrund mer än att han är en vältränad dödsmaskin gör att det hela tiden är spännande eftersom vad som helst kan dyka upp. Rutinerade Jean Van Hamme som också gett oss fantastiska Thorgal gör ett suveränt jobb med manuset och William Vance som tecknat Bruce J Hawker, en personlig Fantomen-biseriefavorit, gör ett fint jobb med teckningarna. XIII- The Day of the Black Sun var en positiv överraskning och jag förstår att den blivit en sån succé om fortsättningen är lika bra.

Manus: Jean Van Hamme
Illustration: William Vance
Färgläggning: Petra
Förlag: Cinebook
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...