Jag vet inte hur många av er som läst Prophet #21 som jag och den övriga bloggosfären gillade skarpt. Brandon Graham gör ett fint jobb med manus och Simon Roys teckningar är en visuell fröjd. Om inte min recension övertygade dig att testa den så hoppas jag att ett utdrag ur kommande nummer kan väcka intresset.
En av de nya serier jag ser fram emot mest i början av året är Peter Panzerfaust med manus av Kurtis Wiebe och teckningar av Tyler Jenkins, första numret kommer i februari. Serien utspelar sig i ett av tyskarna besatt Calais 1940 där en mystisk amerikansk pojke som heter Peter tillsammans med ett gäng föräldralösa fransoser tar sig an den tyska övermakten. Kurtis Wiebe har sagt att han ser serien som en blandning mellan 80-talsrullen Red Dawn (ryssar invaderar USA) och Peter Pan. Comics Bulletin har en intervju med Kurtis Wiebe om serien. Fler bilder efter hoppet.
John Cassadays fina omslag får pulpnerverna att vibrera!
Jag rapporterade i somras om Dynamites planer på att släppa loss en rad av de gamla pulphjältarna på nytt. Nu har som synes ytterligare nyheter sipprat ut från förlaget. Trots att en del av mina favoritserier (The Punisher Max och särskilt då albumet The Slavers) skrivits av Ennis blev jag inte direkt själaglad när jag hörde detta. På senare år har jag mest förknippat honom med slafsig skräck och serier som The Boys. Sistnämnda vill jag inte ens ta i med tång. Men som han visat i exempelvis sina War Stories för Vertigo kan han verkligen skärpa sig när stämningen kräver det. Så jag hoppas att han fattar hur höga insatserna är i och med att ansvaret för denne ikon lagts på hans axlar.
Med tanke på hur få reaktioner mina tidigare skriverier kring The Shadow rönt här på Shazam gissar jag att han är ett ganska okänt namn för många av läsarna och kanske även för en del av mina redaktionsbröder. Så inom kort hittar ni på dessa sidor en introduktion till Walter B. Gibsons skrattande hämnare på det patenterade Lundgrenska maneret. Det blir långt, innehållsrikt, notapparat kommer krävas, och vissa kommer bli utmattade men även tacksamma av läsningen. Håll i hatten och den röda scarfen till dess!
I måndags rapporterade Anders om rykten att DC Comics är på väg att byta logotyp. Det visade sig att det låg en hel del i dessa rykten för idag byte DC Comics officiellt till den nya loggan. Hur det kommer att se ut på tidningarna framför kan ni se på bilden här till höger.
Personligen tycker jag att detta är ett mindre lyckat drag av DC. Var det verkligen nödvändigt att byta ut den gamla loggan, särskilt då denna bara var sex år gammal, mot denna rätt i min mening rätt intetsägande logotyp? Dessutom känns det som om DC under designprocessen sneglat lite väl mycket på Apples logga.
Hur vidare detta är ett bra eller dåligt beslut av DC Comics lär nog tiden få utvisa men för min del så känns detta mer som fall av ”ändring för ändrings skull” än något annat.
DCs logotyper från 40-talet och framåt. Utveckling eller avveckling?
Jaha, så var det dags igen. Precis när man börjat vänja sig vid den snärjiga logotyp som DC lanserade 2005 läcker det ut bilder på nätet föreställande den logga ni ser överst till vänster. Jag växte upp med 1977 års ”DC Bullet” (mitten på nedre raden) på många av mina favorittidningar och den har därav en särskild plats i mitt hjärta. Säkerligen blev insändarsidorna fulla av invändningar som denna i slutet av 70-talet också. Men denna nya logotyp får mig att tänka på Kapten Stofil-historien ”Vara eller inte vara”. Där styr gamle Konsummaskoten Lunkentuss varumärkesfigurernas rike med järnhand. Går man emot honom tar han till sitt diaboliska vapen stiliseringsstrålen som transformerar snygg design till blankpolerade tecken utan egen identitet. Vi får hoppas att detta inte är annat än ett elakartat rykte. Kanske ett svar på stormen som blåst upp mellan The Velvet Underground och The Andy Warhol Foundation angående användningen av bananen som den kände popkonstnären placerade på Velvets debutlp? Tiden får utvisa men jag hoppas att man håller fast vid en logga som har åtminstone någon koppling till förlagets historia istället för denna ihjälstiliserade dekal på dekis.
Illustration av Sonia Harris.
Att Grant Morrison är en av de mest profilstarka författarna i seriebranschen får även de som inte har mycket till övers för hans säregna berättelser hålla med om. Här på Shazam gillar vi som bekant Morrison med kaosmagi, tidsresor och hela baletten. Undertecknads hjärta gjorde hur som helst en frivolt när nyheten om att han får en egen mässa under 2012 nådde mig. Det är gänget bakom legendariska San Francisco-butiken Isotope – The Comic Book Lounge som är initiativtagare till något som av allt att döma kommer bli en mycket unik tillställning. Morrison och ytterligare nio serieskapare valda av honom kommer att hålla hov under en helg framåt höstkanten. Mycket mer vet vi inte i dagsläget. Ni hittar en länk till Morrisoncon här. Gör som jag och skriv upp er för att få nyhetsbrevet, men räkna också med att ni kommer höra mer om detta här på Shazam framöver!
Ed Brubaker är en av de absolut bästa manusförfattarna nu med fenomenala pågående titlar som Captain America, Criminal och Incognito. Dessutom kommer första numret av Fatale snart ut på Image där han liksom i Criminal och Incognito samarbetar med parhästen Sean Phillips. Som om inte det här vore nog så kommer i februari första numret av Captain America-spin offen Winter Soldier med Butch Guice som tecknare. Brubakers drag att Bucky Barnes inte dog och hur han utnyttjades av Sovjet som lönnmördaren Winter Soldier är den allra bästa ingrediensen i hans run på Captain America. Bucky tog ju över sedan Steve Rogers dött. Men nu är tydligen Rogers tillbaka som Cap (jag läser serien i omnibusar så jag är lite efter) och då måste Bucky hitta på nåt annat. Tydligen dog Bucky tillfälligt under Fear Itself-eventet. Det var tur det var tillfälligt för jag tyckte det lät lite onödigt och blev lite nördigt småsur. I Winter Soldier avslöjas det att ryssarna skapat andra Winter Soldier-liknande agenter och det introduceras dessutom lite skurkar från Buckys Kalla kriget-förflutna. Black Widow ska tydligen ha en lika stor roll och Brubaker har kallat teamet ”Mr & Mrs Smith-liknande”. Den 1 februari släpps numret, antagligen även digitalt. Spana in några sidor efter hoppet.
Karaktären Ghost Rider har jag inte läst någon serie med vad jag kan minnas men det är säkert en del av er läsare som gjort det. Trailern ser ok ut men jag kommer inte att se filmen på grund av en person: Nicholas Cage. Vad gäller hans skådespeleri har jag bara en sak att säga: Burn in hell!
Amerikansk premiär i februari, har inte hittat om den kommer på bio här.
Pepp!
Många vuxna i din närhet har säkert inte bara slutat tro på tomten utan också slutat läsa serier. Det är kanske svårt att få dem att tro på tomten igen men lite seriemagi skulle säkert liva upp. Därför tänkte jag tipsa om några finfina återutgivningar av klassiker att inhandla inför julen.
Donald Duck: Lost in the Andes (Fantagraphics) Ingen tecknad figur ses väl i ett sådant nostalgiskt skimmer kring jul som allas favoritanka. De fina människorna på Fantagraphics har därför nyligen släppt första delen av deras Carl Barks-samlingar. De börjar lite mitt i det som av många anses vara Barks verkliga höjdpunkt. Äventyr såsom Lost in the Andes och Voodoo Hoodoo gläder säkerligen de flesta. Dessutom är utgåvan närmast skamlöst billig.
Walt Disney’s Mickey Mouse Collector’s Box Set Vol 1-2 (Fantagraphics) När jag var mindre var stora paket det bästa och även om det inte riktigt gäller längre skulle nog ingen tacka nej till ett stort och tungt paket innehållandes de två första samlingarna av Floyd Gottfredsons Mickey Mouse. Boxen är trots namnet inte så dyr utan det blir faktiskt billigare att köpa boxen än de två första volymerna separat!
The Definitive Flash Gordon and Junge Jim (IDW) Störst och dyrast av mina tips är IDWs löjligt fina utgåva av Alex Raymonds klassiker. Flash Gordon, Hans Zarkov, Ming m.fl. i stort format och med Jungle Jim som en bonus och allt i ett ohemult stort format blir det följaktligen ett väldigt stort paket.
The Phantom The Complete Newspaper Dailies (Hermes Press) Ray Moore är min store favorit bland de amerikanska Fantomentecknarna och Hermes Press kulturgärning att ge ut Fantomen kronologiskt är hedervärd. Jag känner inte att jag sticker ut hakan när jag påstår att ingen annan trikåhjälte ligger svenska folket så varmt om hjärtat som Fantomen. Lee Falk var här fortfarande i högform vad gällde berättandet och miljöerna är alldeles underbara liksom damerna. Volym 1 och 2 är slutsålda men volym 3 finns tillgänglig och volym 4 går att förbeställa.
Captain Easy (Fantagraphics) Roy Cranes fantastiskt snygga äventyrsserie finns i två volymer hittills. Låt inte det sällsynt fula omslaget hindra er. Inuti är det finfin papperskvalité, suveräna färger och underbara exotiska miljöer.
Prince Valiant (Fantagraphics) En klassiker bland klassiker är definitivt Hal Fosters Prince Valiant. Fyra synnerligen prisvärda och stora volymer finns och fler är på väg. Det stora formatet gör verkligen Fosters magnifika teckningar rättvisa. Hjältemod, riddare, sköna jungfrur, vackra borgar osv. Prince Valiant har allt.
Kamandi Omnibus (DC) Må tyckas ett omotiverat hopp från nästan uteslutande 30-talsklassiker men Jack Kirbys postapoklayptiska 70-talsserie kan vi inte tipsa om för många gånger.
