Det är ack så långt mellan Mouse Guard-samlingarna men de är värda att vänta på. Det var ett antal år sedan jag skrev om Black Axe och i höstas, försenad, så släpptes den äntligen. Tyvärr var den utgåvan jag förhandsbokat ännu mer försenad och dök upp först innan jul. Det finns en från Archaia och en från Titan så kolla vilken utgåva du ska beställa. För om du inte redan gjort det och inte avskyr små möss som agerar som människor så ska du beställa Mouse Guard för det är en av de bästa serierna som finns.
Men till handlingen. Om du läst Mouse Guard tidigare så vet du att The Black Axe är ett legendariskt vapen till skydd för alla möss. The Black Axe utspelar sig på våren 1115, alltså ett bra tag innan Fall 1152 och Winter 1152. Celanawe som man stiftade bekantskap med i Winter 1152 är här en ung vaktmus som får besök av en äldre släkting, Em. Hon har kunskaper om The Black Axe och har fått i uppdrag av matriarken Bronwyn (det är alltid en matriark som styr Mouse Guard) att hitta det numera försvunna legendariska vapnet. Em berättar att The Black Axe smiddes av en förfader till henne och Celanawe, Farrer, och de är de sista på hans ättelinje. Em och Celanawe ger sig iväg över havet tillsammans med skepparen Conrad för att återfinna yxan som senast svingades av Ems bror Benn.
När man ser Petersens teckningar så förstår man att det tar tid för de är fantastiskt detaljerade och vackra och att få läsa ett helt album bestående av de här underverken kan närmast beskrivas som en ynnest. Förutom miljöerna så är Petersens möss något utöver det vanliga. Förutom att de går upprätt så ser de ut som verkliga möss. Inget djuransikte på en människokropp utan möss men han är så skicklig på att skildra minsta känsla. När man börjar läsa Mouse Guard känner man dessutom direkt igen tonen och vips så är man där i mössens värld. Det är väldigt sympatisk berättelse om att välja sin väg och hur ödets nycker påverkar valet och ett fint porträtt av Celanawe. Spänning, vänskap, kärlek, tragedi och äventyr. Mouse Guard har faktiskt allt.
Illustration: David Petersen
Förlag: Titan Books
Betyg: 5/5
I december släpptes den fjärde boken som Darwyn Cooke gjort utifrån en roman av Richard Stark, pseudonym för Donald Westlake, och det är hög tid för en recension. Tidigare delar har Henrik skrivit mycket utförligt om och de texterna kan ni läsa här. Böckerna har hittills innehållt relativt invecklade historier med den hårdföre yrkesbrottslingen Parker på jakt efter hämnd, inblandad i intrigmakeri och invecklade stötar. I Slayground får vi istället en totalt avskalad berättelse, närmast ett kammarspel i jämförelse med The Hunter, The Outfit och The Score. Efter ett värdetransportrån kraschar chauffören flyktbilen och Parker tvingas gömma sig för polisen på vinterstängda nöjesfältet Fun Island. Dessvärre ser några lokala gangsters i färd med att betala ett par korrumperade snutar honom ta sig in på området. Samtidigt basuneras nyheten om rånet ut via polisradion. Gangstrarna bestämmer sig för att ta hand om Parker och bytet på egen hand. Fortsätt läsa Richard Stark’s Parker: Slayground
