Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag – vecka 1 & 2

söndag 12 januari, kl 22:25 av 0 kommentarer

Efter några lugna veckor är nu de amerikanska förlagen i full gång med sin utgivning igen. Det verkar återigen bli ett härligt serieår med många smaskiga nyheter och gamla beprövade favoriter. Eftersom det gått ett tag sedan min senaste omslagsrapportering bjuder jag helt frikostigt på hela sju fantastiska alster från årets första veckor.

Patetiska superskurkar med taskig självbild, söta möss, knep-och-knåp, Misty Knight, ryskt spiondrama och mycket Batman bjuds det på den här gången från Marvel Comics, DC, Vertigo och Valiant Entertainment.

Fortsätt läsa Veckans omslag – vecka 1 & 2

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Image Expo 2014 – fler spännande nyheter

söndag 12 januari, kl 01:15 av 2 kommentarer

Som Anders tidigare annonserat har Image Comics i veckan lanserat flera av sina satsningar för året. Förutom det spännande kontraktet för Brubaker och Phillips och deras nya serie The Fade Out tänkte jag här lyfta fram fler intressanta godbitar ur Image kommande katalog.

The-Wicked-The-Divine1-a9f3fThe Wicked & The Divine

Vart 90-de år återföds gudar i mänskliga kroppar. De talar i tungor och utför mirakel. Efter att ha älskats och hatats i två år dör de. Det är bakgrunden till männen bakom Phonogram och Young Avengers senaste projekt – Kieron Gillen och Jamie McKelvie. Handlingen utspelas 2014 och Gillen/McKelvie har lovat att fortsätta bryta barriärer när det gäller serieskapande som de gjorde så fantastiskt med Young Avengers. Bland annat kommer serien att inkludera en blogg innehållande moderna influenser och mode som herrarna kommer att presentera i tidningen samt en alldeles egen Spotify-lista som ett medföljande soundtrack. Gillen presenterar serien som kort och gott ”popstjärnor som gudar”.

Fortsätt läsa Image Expo 2014 – fler spännande nyheter

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Ed Brubaker och Sean Phillips signerar historiskt kontrakt med Image

lördag 11 januari, kl 10:41 av 4 kommentarer

fadeout-promo_webSom Rikards recensioner under den gångna veckan (bläddra neråt), samt min och många andras pull list, pekar på så är Image inne i något av en guldålder just nu. Kollar man årsbästalistor hittar man med självklarhet titlar som Fatale och Sex Criminals högt upp. Att jag personligen inte förstår mig på förlagets storsäljare Saga och The Walking Dead är en annan historia.

I veckan hölls Image Expo där man presenterade projekt som är på gång under 2014. Läs pressmeddelandet här! Mest intressant var dock, som rubriken antyder, avslöjandet att parhästarna Ed Brubaker och Sean Phillips får vad som med största sannolikhet är det bästa kontrakt som någonsin tecknats mellan förlag och serieskapare. Under fem år får de helt fritt starta vilka projekt de vill, de har fullständig kontroll och äger alla rättigheter. Jag placerar definitivt Brubaker och Phillips femtonåriga samarbete som ett av de största i seriehistorien, helt i paritet med (och i många avseenden överträffar de) vad Jack Kirby och Stan Lee åstadkom under sin mest kreativa tid hos Marvel. Den stora skillnaden är givetvis att Brubaker och Phillips har ett jämlikt förhållande vad gäller arvode och erkännande för vad de åstadkommit. Läs mer av vad förlaget och Brubaker har att säga här.

Lite smolk i glädjebägaren är tyvärr avslöjandet att Fatale avslutas i och med nummer 24 som kommer under våren. Givetvis är det bäst att avrunda när man är på topp, men det kändes som att det fanns många historier kvar att berätta. Kanske återkommer duon till Josephine och de andra vid ett senare tillfälle? Men det första projektet som släpps under det nya kontraktet verkar vara en fullgod ersättning. En hårdkokt Hollywood noir känns skräddarsydd för dessa skapare, så undertecknad är extremt spänd att se vad det blir av The Fade Out.

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Weapons of Mass Diplomacy

fredag 10 januari, kl 22:44 av 0 kommentarer

Weapons-of-Mass-DiplomacyEn av mina absoluta favorittecknare är Christophe Blain som jag både skrev om och recenserade hans Gus & His Gang och Isaac the Pirate på min gamla blogg. Tyvärr har det inte getts ut något av Blain på engelska de senaste åren förutom In the Kitchen with Alain Passard, en kockbok jag inte läst. Men nu är det äntligen dags igen och den här gången är det Quai d’Orsay, med manus av Abel Lanzac, som getts den engelska titeln Weapons of Mass Diplomacy och det är brittiska Self Made Hero som ger ut den i april. Så här skrev jag i recensionen av Gus & His Gang ”Blain är en helt underbar tecknare. Att läsa hans serier är som att bli kär på nytt i seriekonsten. Hans stil kan bäst beskrivas som full av energi. Även när han berättar om lugnare händelser är det fart i dem på grund av hans energiska och kraftfulla teckningsstil” så en ny serien från honom är så himla efterlängtad. Quai d’Orsay har vad jag förstår även blivit en stor succé i Frankrike, så pass att den till och med filmatiserats. Handlingen bygger på den färgstarke tidigare franske utrikesministern Dominique de Villepins liv och Abel Lanzac som skrivit manus har tidigare varit talskrivare åt de Villepin. Handlingen utspelar sig med Irakkriget pågår och man får följa den franske utrikesministern Alexandre Taillard de Vorms, en man som älskar att leverera storslagen retorik och dricka och umgås med en mäktig elit bakom stängda dörrar. Kolla in ett utdrag hos Dargaud. Det kan med andra ord bli hur underhållande som helst.

Skriv en kommentar
Recensioner

Bedlam Vol. 1

tisdag 7 januari, kl 21:52 av 0 kommentarer

bedlam-vol1Jag fortsätter med ytterligare en Imagesamling och den här gången är det skräck som gäller. Omslaget här intill säger väl allt. Bedlam är skriven av Nick Spencer (Morning Glories, Secret Avengers) och tecknad av Riley Rossmo (Green Wake, Proof). Bedlam börjar minst sagt överjävligt brutalt. Galningen Madder Red som terroriserar staden Bedlam har tagit vuxna och barn som gisslan på en teater och dödar de flesta. Bl.a. en liten flicka just som The First, staden Bedlams försvarare, anländer och gör processen kort med Madder Red. På polishuset spränger sig sedan Madder Red i luften och han identifieras som en lågbegåvad kåkfarare. Befolkningen har svårt att acceptera att en nobody var galningen Madder Red men polisen lyckas övertyga allmänheten om att de grep rätt man. Fast det gjorde de förstås inte. Madder Red har istället tagits hand om av en skum läkare som tillsammans med sina annorlunda sköterskor tar hand om honom för att bota honom från hans vansinne. Efter tio års behandling släpps han ut igen med namnet Fillmore Press då han anses botad. Bedlam härjas nu istället av en galning som mördar åldringar. Men är det så enkelt? Fillmore vill gärna göra gott nu så han kontaktar polisen och erbjuder sin hjälp. Å vips finns en ny teori men kan polisen tro på Fillmore? Eller är det han som är mördaren?

Fortsätt läsa Bedlam Vol. 1

Manus: Nick Spencer
Illustration: Riley Rossmo
Förlag: Image
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Great Pacific Vol 1: Trashed

måndag 6 januari, kl 22:29 av 0 kommentarer

great-pacific-volume-1Great Pacific är en serie som liksom Lazarus ligger helt rätt i tiden. Vårt konsumtionssamhälle skapar hela tiden nya sopberg trots återvinning och annat. Joe Harris (Ghost Projekt, Spontaneous) har tagit ett verkligt fenomen i form av The Great Pacific Garbage Patch och skruvat till det. Chas Worthington är ensam arvtagare till ett gigantiskt energiimperium men har helt andra planer än att ta över det hans far och farfar byggt upp. Han vill istället förbättra världen men samtidigt tjäna pengar på det. Han sätter en plan i verket som innebär att han svindlar sitt eget företag på pengar (med följder som får Enron-kraschen att framstå som ett mindre farthinder) som han sedan tänker använda för att med hjälp av oprövad teknik förvandla den gigantiska ansamlingen av skräp (i serien stort som två Texas) till ett eget land och omvandla skräpet till något det går att bygga ett nytt land på. Han förklarar därför skräpansamlingen att vara en suverän stat och döper den till New Texas. Han bygger upp en bas med hjälp av sin bäste vän men efter det går det inte riktigt som han tänkt sig. Moderna pirater, enjättebläckfisk, en stam som vakar över skräpansamlingen och den amerikanska flottan sätter käppar i hjulet liksom den amerikanska staten som inte gillar hans svindleri.

Fortsätt läsa Great Pacific Vol 1: Trashed

Manus: Joe Harris
Illustration: Marco Morazzo
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Lazarus Vol 1: Family

torsdag 2 januari, kl 23:18 av 1 kommentar

lazarusfamilycoverGreg Rucka och Michael Larks Lazarus var definitivt en av de mest emotsedda nya serierna 2013. Jag tyckte första numret var rätt bra och såg följaktligen fram emot den första traden som kom i höstas. I den värld som Lazarus utspelar sig i styrs världen av ett fåtal familjer som har all makt och all rikedom, ungefär som enorma feodalsamhällen. De som tjänar familjerna kallas för serfs och resten dvs nästan alla kallas för waste och behandlas därefter. Huvudpersonen Forever Carlyle är sin familjs Lazarus dvs familjens försvarare. Hon har både fått den främsta träningen och den främsta tekniken som vetenskapen kan frambringa. Hon är genetiskt framtagen för sin uppgift och har växt upp i tron att hon är dotter i familjen Carlyle. Det första som händer i serien är att Forever dödas av några som gjort inbrott i ett av familjens hem. Men Forever är inte som vanliga människor, hennes kropp är modifierad att klara det mesta och hon vaknar och attackerar istället sina banemän, så kallade waste. Problemet som uppmärksammas av läkaren och oroar familjen är dock inte att hon tillfälligt dog utan att hon har funderingar kring hennes rätt att döda. En känsla hon inte bör ha och som inte anses normalt för en Lazarus, hon är både familjens sköld och dess bödel. Förutom Forever så introduceras man till hennes genomgående osympatiska syskonskara och de intriger de smider och en konflikt med familjen Morray.

Fortsätt läsa Lazarus Vol 1: Family

Manus: Greg Rucka
Illustration: Michael Lark
Förlag: Image
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

East of West Vol 1: The Promise

onsdag 1 januari, kl 20:07 av 4 kommentarer

eastofwestvol1Jonathan Hickmans och Nick Dragottas East of West var en av alla serier Image debuterade i år. Det var en av 2013-års mest emotsedda serier, jag recenserade första numret och jag var närmast översvallande positiv. Jag hade därför rätt stora förväntningar när jag läste första samlingen på paddan men förväntningarna infriades inte och serien lämnade en fadd eftersmak. Men först en kort recap av handlingen. I USA finns Seven Nations där de flesta bildades efter inbördeskriget, det finns dock även en kinesisk diktatur då de Maotrogna som tvingades lämna Kina bildade en ny stat i väst långt senare. Det stora inbördeskriget fick sitt slut i och med ett meteornedslag 1908 och på nedslagsplatsen som kallas Armistice (vapenstillestånd på amerikanska) finns numera en stor byggnad formad som symbolen för The Message (mer om den skiten längre ner). Platsen är central för vapenvilan mellan de olika nationerna. Det är dock inga amerikanska demokratier som bildats utan det verkar snarare vara ett gäng diktaturer ledda av mestadels osympatiska ledare (surprise!). De är dock inte det största problemet utan det är istället apokalypsens fyra ryttare. När de vaknar ur något slags dvala är de bara tre och dessutom fast i barnakroppar. En sjukt otrevlig trio f.ö. Den fjärde saknade medlemmen är inte heller någon trevlig typ utan Döden. Apokalypsens tre ryttare sprider död omkring sig och ingår dessutom ett avtal med nationernas ledare. Döden kör sitt race med ett eget team i jakten på hämnd på de som dödade hans älskade. Det är en sällsynt otrevlig samling huvudpersoner, alla genuint osympatiska. Om du vill läsa East of West, vilket jag inte rekommenderar, så sluta läs här. I nästa stycke kommer jag att spoila generöst.

Fortsätt läsa East of West Vol 1: The Promise

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Nick Dragotta
Förlag: Image
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Anders årskrönika 2013: Hågkomster från ett relativt serieintensivt år

måndag 30 december, kl 13:59 av 44 kommentarer

En parafraserad replik från Nikanor Teratologens ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen” har dykt upp en och annan gång när jag anmodats sumera det gångna året: ”2013 gjorde mig inte besviken eftersom jag inte väntat mig ett djävla dugg!” Bakgrunden till de låga förväntningarna hittar ni här.

Festivaler och resor i seriernas tjänst

149

Corto Maltese spejar vid seriemuséet i Angoulême.

Särskilt med ovanstående i åtanke måste det sägas att det blev rätt bra drag i serieåret ändå. Gick ut hårt i januari med att efter flera försök till sist lyckas ta mig till den legendariska seriefestivalen i Angoulême som gick av stapeln för fyrtionde året i rad. I sällskap av Serieteketkollegorna och partybestarna Linda Gustafsson och Ola Hellsten blev det en intensiv, lyckad och utmattande resa. Hela staden andas seriefestival under de dagar evenemanget pågår. Med världens kanske största seriemuseum samt ett serie- och animationscenter så lär man inte släppa alltför mycket på den känslan resten av året heller. Mest imponerande var mängden och kvalitén på utställningarna. Det var magiskt att se original av Moebius och Didier Comès. Bilderna var oerhört kraftfulla och jämför man med hur de ser ut i tryck har en del tappats på vägen. Kan låta absurt men så kändes det.

Inte helt oväntat var det så oerhört mycket på gång under festivaldagarna att det kändes svårt att överblicka. På gott och ont. Vi hann enbart ta in en mycket liten del av allt som bjöds genom en kombination av nybörjarotur och underdimensionerade lokaler för en del programpunkter. Men när jag tänker tillbaka på resan så här nästan ett år senare är det bestående intrycket ändå att det är mödan värt att ta sig dit om man älskar serier. Här finns allt representerat på såväl marknader som i utställningar och program. Från extremt breda albumserier till minimalistiska avantgardepublikationer. Den allmänna kvalitetsnivån är knäckande hög, så jag förstår varför många svenska tecknare som bevistat festivalen åker hem med viss prestationsångest!

Se upp Mickey! Från den tjusiga Disneyutställningen i Angoulême 2013.

Se upp Mickey! Från den tjusiga Disneyutställningen i Angoulême 2013.

Fortsätt läsa Anders årskrönika 2013: Hågkomster från ett relativt serieintensivt år

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Andreas årskrönika 2013

söndag 29 december, kl 00:59 av 19 kommentarer

2013 var ett synnerligt rikt serieår för mig. Jag har aldrig läst så mycket nya serier både i lösnummer och trades och att jag dessutom utökade mitt serieslukande både digitalt och med andra förlag än Marvel öppnade en guldgruva för mig. Jag har under året därmed upptäckt att min serieaptit är omättlig eftersom jag aldrig kan få nog och hela tiden längtar och hungrar efter mer från serievärldens dignande smörgåsbord. Jag vet inte vad jag hade gjort utan comixology och deras feta realisationer som dels hjälper mig att hålla mig ajour med nya serier samt ger mig möjlighet att få njuta av alla guldkorn från förr.

Några av dessa guldkorn utforskades i en omfattande genomplöjning av Alan Davis samtliga nummer med ClanDestine och Brian K Vaughan/Adrian Alphonas hela run med Runaways. Riktig höjdarläsning som jag varmt rekommenderar för alla älskare av bra superhjälteserier. ClanDestine har en skön Silver Age-känsla och Runaways är så bra att det känns pinsamt att det är samma författare som har gjort Saga och manuset till TV-serien Under The Dome. Jag har läst bägge de samlade volymerna av Saga och förstår verkligen inte den enorma hypen bakom denna serie. Fiona Staples är behållningen och den som gör att jag tänker fortsätta tradewaita den här serien. Nu raskt över till årets lista enligt mig.

Fortsätt läsa Andreas årskrönika 2013

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer