Förlaget Dark Horse har nyligen inlett ett samarbete med Toshiba och USA Today. Målet är att göra serier lättillgängliga för nya läsare via datorer, iPhones, iPads och liknande. Nu senast publicerade man en helt nytecknad Hellboyserie av Mike Mignola och en kort intervju med densamme. Historien visar ett av de där fallen som inte skakade om Big Red i grunden utan mer en vanlig dag på jobbet för världens främste paranormale detektiv. Kul och perfekt för den som behöver en snabb Mignola/Lovecraft-injektion för att göra en av vardagens transportsträckor roligare:
Dark Horse HD
Fina kakburkar
Tintin är ju som kanske några av er känner till en av de absolut populäraste seriefigurerna och det finns en hel merchandise allt hårt kontrollerat av bolaget Moulinsart, ägt av Hergés änka. Belgiska finkakstillverkaren Delacre har nu slagit sig ihop med Moulinsart och har börjat sälja ovanstående tokfina kakburkar i metall med motiv från Det sönderslagna örat, Solens tempel och Tintin i Tibet. De verkar framförallt säljas i Benelux-länderna och Tyskland men om någon känner till att de säljs i Sverige så kommentera gärna. Jag antar att fikat till Generation Tintins årsmöte är spikat 🙂
Intervju med Scott Allie
För vänner av Hellboy, Buffy och skräckserier från Dark Horse i allmänhet är Scott Allie ett välbekant namn. Förutom att tjäna som redaktör på ovanstående har han också skrivit manus till en rad Star Wars– och Planet of the Apes-serier samt inte minst den egna ockulta historien The Devil’s Footprints som utspelar sig i Allies hemstad Ipswich. De senaste åren har han också jobbat med förlagets satsning på figurer skapade av Texassonen Robert E. Howard. Många aspirerar givetvis till titeln, men det känns inte som någon hyperbol att benämna Allie som en av serievärldens mest upptagna. Det gör mig givetvis än gladare att han tagit sig tid att svara på mina frågor om Solomon Kane, sitt skrivande och redaktörens roll i en series tillblivelse.
Fortsätt läsa Intervju med Scott Allie
Måndagslänkar
- The Onion A.V. Club har en lång och fin intervju med MAD-legendaren Al Jaffee (Snappy Answers to Stupid Questions, MAD fold-ins), 89 år och still going strong. Jaffees föräldrar invandrade till USA från Litauen och hans berättelse om hur det gick när hans mor två gånger försökte återvända med familjen till Litauen är härligt tragikomisk.
- Från NYCC meddelas att det kommer en uppföljare till Mike Mignolas vampyrserie Baltimore: The Plague Ships, den ska heta Baltimore: The Curse Bells. Anders skrev om Baltimore: The Plague Ships nyligen här på Shazam.se.
- I USA har det alltså nyligen varit NYCC, här i Europa närmar sig London MCM Expo (29-31/10) med stormsteg. Ett hett tips om du känner att du har för lite cosplayare i ditt liv. Bekräftade gäster från serievärlden är bl a Bernard Chang, Sean Phillips, Paul Cornell, Jock och Andy Diggle (fast de sistnämnda tre är såklart alltid på MCM Expo…).
- För den händelse någon har missat det så har Shazam-favoriten Jason Aaron (Scalped, The Other Side, Wolverine, Punisher: MAX m.m) numera en återkommande krönike-slot på Comicbookresources.com där han under titeln ”Where the hell am I” skriver om hur man slår sig in och fram i serievärlden. Underhållande sanningar från Alabamas store son.
Serieblaskan 3/2010
Senaste numret av Serieblaskan håller liksom de föregående bra kvalitet rent innehållsmässigt. Fokus är på det numera överståndna valet och humorserier men det bjuds även på kopplingen serier och musik, Swamp Thing och Hulken bl.a. Intervjuer finns med Mikke Schirén, Yosh, Tony Cronstam och inte minst Bud Grace. Valspecialaren (numret kom innan valet, det är jag som är seg) är en bra idé men resultatet är skittrist. Alla tillfrågade politiker, sju st, har läst serier men mest i barndomen och intervjuerna blir alltför mycket av partipropaganda. Serien med de mest kända politikerna som följer är ingen höjdare. Humorserier som Blondie, Knasen och MAD är inget jag läser och artiklarna blir därför inte så intressanta för mig men de är alla välskrivna. Detsamma gäller artiklarna om Swamp Thing och Hulken. Recensionerna är som vanligt välformulerade och man slänger inte ut de höga betygen hur som helst. Allt som allt ett bra nummer och ett måste för den som gillar humorserier.
Ultimate Comics: Avengers 2 #4-6
Rätt långt uppehåll sedan jag senast skrev om Ultimate Comics: Avengers 2, men nu är det dags för ett redigt kragtag på mig själv så att vi kan gå vidare till Avengers 3 som redan börjat rulla.
Handling: När vi senast träffade Mark Millars ultimata Avengers (här) så hade de precis rekryterat klart (Punisher och en alternativ Hulk) och gett sig ut på jakt efter Ghost Rider som haft ihjäl ett helt gäng högt uppsatta politiker och affärsmän. Innan den uppenbara fighten mellan Avengers och spökryttaren så presenterar Millar ursprunget till Ultimate Ghost Rider, och det blir såklart även en hel del internt gnabbande mellan nya och gamla Avengers. När det är avklarat blir det inte helt otippat fullt ös medvetslös mellan Avengers, Ghost Rider och den han ska hämnas på.
Det bra: Det bästa med UC:A2 är nog att det är smådum action i princip från början till slut, och att Leinil Francis Yu är rätt man för att presentera det. Alla är badasses och alla ska slås på käften. Parallellt med huvudhandlingen med Ghost Rider och gänget så har Millar även en lite mer anonym story som ligger och puttrar väldigt försiktigt i bakgrunden, och det känns som att det kan finnas något lovande där. Utöver det så Knyter Ghost Riders ursprung väl an till den här storyn, och det hade varit kul att få se mer av Punisher och den nya Hulk framöver då det känns som att karaktärerna i grunden har potential.
Det mindre bra: Millars förmåga att ibland sjabbla bort finalen i sitt berättande visar återigen upp sitt tråkiga anlete. Precis som Ultimate Comics: Avengers 1 så öppnar 2:an starkt (dock inte alls så starkt som 1:an), men ju närmare vi kommer slutet desto sämre blir det. Det blir egentligen aldrig dåligt, utan det är snarare så att man känner att det är mycket sämre än det kunde ha varit. Efter att ha läst samtliga nummer av UC:A2 nu så känns det även rätt onödigt att Millar tog med Punisher och den nya Hulk. De ges inte tillräckligt med tid, och den tid de får utnyttjas inte på rätt sätt. Som någon annan uttryckte det: Horny Hulk is a douchebag. Lägg till det faktumet att inte heller de etablerade karaktärerna ges särskilt mycket utrymme att utvecklas eller göra något vettigt överhuvudtaget så har vi en serie som tyvärr inte lämnar något större avtryck på mig som läsare.
Slutsats: UC:A2 började lovande, men tappade rätt ordentligt mot slutet. I jämförelse med den första arcen så är det här ett redigt kliv åt fel håll. Det är som sagt inte dåligt, men långt ifrån så bra som det borde/kunde ha varit. Gillar man Millar, Yu och fet action är det dock värt att plocka upp de här 6 numren.
Illustration: Leinil Francis Yu
Tusch: Gerry Alanguilan
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Captain America: Super Soldier
Vi fortsätter med lite mer spelnyheter från NYCC (New York Comic Con), och nu blir det en walkthrough i två delar av Segas ny superhjältespel, Captain America: Super Soldier. Här kommer mina första intryck efter att ha kollat igenom klippen ett par gånger:
– Stridssystemet ser ut som en trasig variant av (det väldigt bra) systemet i Batman: Arkham Asylum.
– AI:n hos fienderna (som alla ser exakt likadana ut) verkar inte särskilt spännade. Kan i och för sig vara så att den inte är klar.
– Captain America ser rent ut sagt inte klok ut, och grafiken överlag känns trist.
– Plattformshoppandet ser lite småkul ut.
Nu dröjer det i och för sig tills en bra bit in på nästa år innan det här spelet är klart, men om syftet med att visa upp det redan nu är att väcka peppet hos potentiella spelköpare och Captain America-fans så tycker jag nog att det inte känns helt lyckat. Inte helt överraskande kanske då den här typen av licensspel sällan blir särskilt lyckade.
X-Men: Destiny?
Någon som vågar sig på en gissning vad det här kan tänkas bli? Teasern är hur som helst inte bara rätt intetsägande, utan även riktigt dåligt gjord. I alla fall om du frågar mig.
Solomon’s Thieves
Handling: Solomon’s Thieves är en äventyrsserie som utspelar sig i Paris 1307, tempelriddarna är mäktigare och rikare än någonsin. Den franske kungen Filip II däremot är fattig som en kyrkråtta och vill åt tempelriddarnas förmögenhet och samtidigt bli av med en maktfaktor. Tempelriddaren Martin och hans vänner är några av de många tempelriddarna i Paris. En kväll smyger de mot reglementet ut i Paris för att festa och träffa kvinnfolk. En kort kidnappning av Martins tonårsförälskelse gör att de tror sig vara eftersökta och gömmer sig därför på ett fält utanför staden. På morgonen beger de sig in igen och smyger in i tempelriddarnas högkvarter där de ser sina bröder föras bort av kungens män. Vännerna skiljs åt för att sedan återses men allt går inte som de tänkt sig. Överallt kretsar tempelriddarnas skatt som kung Filip till sitt förtret inte hittat. Solomon’s Thieves är första delen i en trilogi. Utdrag finns i form av ett videoklipp.
Det här är bra: Le Uyen Pham och Alex Puivillands teckningar är riktigt bra och passar utmärkt i serien som pendlar mellan att vara komisk och mörk. Serien känns sett till både teckningar och innehåll mer europeisk än amerikansk vilket här enbart är en positiv anmärkning. Karaktärerna är rätt grovhuggna överlag medan miljöerna är mer känsliga och påminner en hel del om Christophe Blains bakgrunder i Dungeon-serien. Jordan Mechners manus är riktigt bra i början men tappar farten mot slutet av denna första del. Humorn funkar bättre i början, efter avbrottet med en fängelsevistelse blir det inte lika kul. Men som sagt är det här början på något och Mechner har lagt en bra grund med kul karaktärer och han lyckas på ett naturligt sätt få med äventyr, action, humor, tortyr utan att serien tappar fart.
Det här är mindre bra: Det finns egentligen inget vad gäller hantverket att klaga på förutom att manus tappar lite mot slutet. Men trots att både manus och teckningar är bra blir det ingen wow-känsla under läsningen. Det är snyggt och underhållande men engagerar mig inte på något sätt.
Slutsats: En bra början och en serie som jag inte hade gissat var amerikansk. Jag hoppas (som ofta) att det hela lyfter i kommande delar. Ingredienserna finns. Äventyrsserier som denna finns det inget överflöd av för den som inte kan franska.
Illustration: Le Uyen Pham, Alex Puivilland
Förlag: First Second
Betyg: 3+/5
B.P.R.D. samlas i inbundna utgåvor
Dark Horse började för ett par år sedan att samla Hellboy i snygga inbundna och prisvärda utgåvor. Nu är det äntligen dags för B.P.R.D att få samma behandling. Jag har väntat på det länge, så länge att jag inte trodde det skulle bli något av med det. Jag har köpt de två första tradesen men hakar definitivt på de inbundna samlingarna istället. Hela Plague of Frogs kommer att samlas vilket innebär från Hollow Earth till King of Fear. Den första volymen är på 408 sidor och innehåller de tre första tradesen Hollow Earth, The Soul of Venice och Plague of Frogs. Samlingen släpps i februari 2011.




