Nyheter och tips

Serier, film & TV – liten uppdatering

tisdag 9 februari, kl 11:18 av 4 kommentarer
  • Om någon missat det så bekräftade Neil Gaiman nyligen att han ska skriva ett avsnitt till den kommande andra säsongen av Doctor Who med Matt Smith i huvudrollen. Kommer under 2011.
  • TV-serien Human Target har nyligen haft premiär på Fox i USA (kolla trailern här). Även om man inte talar så högt om det på programmets hemsida så är TV-serien såklart baserad på human-targetserien med samma namn. Christopher Chance, The Human Target, skapades av Len Wein och Carmine Infantino under tidigt 70-tal och revampades i en mycket uppmärksammad miniserie och senare ongoing signerad Peter Milligan och Edvin Biukovic (den senare gick tragiskt bort av en hjärntumör, inte ens 30 år gammal). Det är Milligans version som ligger till grund för den nya TV-serien, även om man helt tagit bort det centrala elementet i serien, nämligen att Christopher Chance är en mästare på förklädnad som tillbringar mesta tiden förklädd till den person han är anställd att skydda. I skådespelaren Mark Valleys skepnad är Christopher Chance mer av en traditionell legosoldat/livvakt – men serien är ändå hyggligt underhållande med avancerade actionscener av ett slag man inte ser så ofta på TV, åtminstone de tre avsnitt jag sett hittills.
  • Fortsätt läsa Serier, film & TV – liten uppdatering
Skriv en kommentar
Recensioner

The Winter Men

tisdag 9 februari, kl 10:13 av 0 kommentarer

wintermenIt´s Russia. Brett Lewis och John Paul Leons The Winter Men tog sin tid att bli klar. Serien påbörjades 2005 men sista delen blev inte klar förrän 2009 då serien också samlades i en trade. Winter Men utspelar sig efter murens fall i det nya Ryssland och börjar med lite sovjetpropaganda om The Hammer of the Revolution, en sovjetisk superhjälte och fortsätter med ett mord och en kidnappning av en liten tjej. Sedan får man stifta bekantskap med Kris Kalenov, tidigare en del av Winter Men, en specialstyrka i Röda armen, som efter en katastrofal insats i Tjetjenien numera är alkad polis i ett korrupt Moskva där olika strukturer slåss mot varandra om pengar och makt. Kalenov utses av borgmästaren att leda sökandet efter flickan och det som verkade vara en simpel kidnappning visar sig vara något betydligt större och utvecklingen blir allt våldsammare och Kalenov tar hjälp av sina gamla kollegor, andra Winter Men för att ta reda på vem som låg bakom kidnappningen av flickan och det våld som drabbat Moskva.

Fortsätt läsa The Winter Men

Manus: Brett Lewis
Illustration: John Paul Leon
Färgläggning: Dave Stewart & Melissa Edwards
Förlag: Wildstorm
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Marvels ”The Heroic Age”

måndag 8 februari, kl 21:01 av 13 kommentarer

heroic_age

Majmånad ser ut att bli en intressant månad för Marvelläsare. Inte bara för att Siege tar slut i april och rikspsykot Norman Osbornes kommande öde och roll i universumet äntligen kommer att uppdagas. Det lär antagligen ett psykbryt av bibliska proportioner. I maj startar Dark Reign och Sieges efterföljare – The Heroic Age. I och med det släpps två helt nya Avengers-titlar. Först ut är Avengers som Marvel teasade om hela föra veckan under parollen ”I Am An Avenger”. Skriven av Brian Michael ”Mr Marvel” Bendis och tecknad av John Romita Jr. Medlemmar i nya Avengers kommer med största sannolikhet vara Thor, Iron Man, Bucky som Captain America, Hawkeye och Spider-Women. Utöver det kom idag nyheten om ytterligare en Avengers-tidning – Secret Avengers. Teamet bakom serien är Ed Brubaker och Mike Deodaro. Brubaker har nyligen vunnit ära och berömmelse med Captaian America, Incognito och Criminal. Deodato är tecknaren som tillsammans med Bendis har gjort Dark Avengers. Vilka som kommer att vara med i Secret Avengers eller vad den kommer att handla om är fortfarande… hemligt. Så klart.

Kreatörer bakom både dessa titlar känns som riktiga dream team. Ni som läst våra recensioner av Dark Avengers, Kick-Ass eller Incognito vet vad vi tycker om upphovsmännen bakom dessa. Seriepepp helt enkelt. Frågan är dock vad som kommer hända med Marvels nuvarande titlar, New Avengers, Mighty Avengers och Dark Avengers? Svårt att se att det finns utrymme för hela fem titlar på marknaden.

Uppdaterat med lite bra länkar:
CBR om Secret Avengers
CBR om The Heroic Age och Avengers
Robot6 om nedläggningen av Avengers-titlarna
IGN om slutet av Avengers

Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers #12 & 13

måndag 8 februari, kl 12:36 av 4 kommentarer

dark_avengers_12Jag vill gärna tro och hoppas att åtminstone någon av våra läsare märkt att det varit rätt låg aktivitet på superhjälterecensionerna här under de senaste två veckorna. Anledningen är i all korthet att den bistra verkligheten ibland tydligen hinner ikapp och biter en i arslet när man minst anar det. Hur som helst, det är väl dags att försöka krypa ur sitt eget huvud nu, och jag gör det med en dubbelrecension av Dark Avengers #12 och 13.

Nummer 12 är avslutningen på den story som Brian Michael Bendis och Mike Deodato Jr inledde i nummer 10, där Osborn och hans hjälteskurkar hamnat i svårt trubbel med den övermäktiga men mentalt instabila Molecule Man. Fokuset skiftar här dock snabbt ifrån Osborn och Molecule Man till Sentry. Sentry, eller Bob Reynolds som han egentligen heter, har varit inblandad i en hel del mystiska saker sedan den här serien startade. Det mest iögonfallande är att han dött flertalet gånger, men sedan plötsligt varit livs levande en kort tid därefter. Här får vi en stor pusselbit som dels förklarar hur han lyckats komma tillbaka från döden och som även etablerar Sentry som en av de allra kraftfullaste Marvel-karaktärerna, alla kategorier. Inte för att han var särskilt klen innan heller i och med att han varit något utav en Superman-analog för Marvel, men här fläskas det verkligen på ordentligt. Vissa kan kanske kalla det både överdrivet och onödigt, men jag har en känsla av att Bendis har en plan för hur han ska hantera sitt egenhändigt skapade kraftpaket framöver. Just den biten tycker jag är positiv, men det innebär även att nummer 10-12 känns lite som en slingrig transportsträcka mot ett slut som egentligen ”bara” rör Sentry. Jag tycker att nog att Molecule Man hade förtjänat lite mer uppmärksamhet än så. Det är dock en underhållande transportsträcka, så nummer 12 får en klar 3:a i betyg.

darkavengers13Över då till nummer 13, som är det första numret av Dark Avengers som går under Marvels nya huvudevent, Siege, även det författat av Bendis. Där nummer 10-12 var en resa för att vidareutveckla Sentry så presenterar nummer 13 hans ”riktiga” bakgrundshistoria. Jag skriver ”riktiga”, för det Bendis gör här är att skriva om och vidareutveckla hela ursprunget för Robert Reynolds (läs mer om det underbara fenomenet retcon på Wikipedia). Det är egentligen inte en radikal omskrivning, men han tvistar Sentrys ursprung så att han från och med nu framstår som en betydligt mindre sympatisk person är han tidigare gjort. Merparten av det här numret berättas av Bob Reynolds fru, och utöver att hon målar upp ett väldigt svart och obehagligt scenario så får vi här även lite förklaringar till Sentrys tidigare dödsfall och återuppståndelser. Addera till det ett gäng bibliska referenser, en redig dos personlighetsstörning och Mike Deodato Jr i högform så har vi inte bara ett av de obehagligaste numren av Dark Avengers hittills, utan även ett av de bättre. Bendis verkar som sagt ha stora planer för Sentry framöver, och redan i Siege #2 (som finns ute nu) så får vi en minst sagt grafisk försmak av vad framtiden kan komma att bjuda på för Sentry och de i hans närhet. Känns helt klart lovande, iallafall för mig som läsare.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Cairo

måndag 8 februari, kl 11:04 av 38 kommentarer

Cairo har några år på nacken nu (den kom ut 2007), men eftersom jag tror att många inte fått upp ögonen för G Willow Wilsons debutverk är den ändå värd en senkommen recension. Boken bygger delvis på Wilsons egna erfarenheter som amerikansk frilansjournalist i Kairo, men har också (som sig bör i en Vertigo-serie) ett starkt mytologiskt anslag i bästa Sandman-anda (fast förmodligen är egentligen Shade the Changing Man av Peter Milligan en bättre referenspunkt, åtminstone enligt Wilson själv).

CairoCairo är ett ensembledrama med flera huvudpersoner, alla skildrade med stor nyansrikedom. Vi möter haschsmugglaren Ashraf som mellan smuggelräderna samtalar med sin döda mor, den israeliska soldaten Tova som skickats på straffkommendering för ordervägran, libanes-amerikanen Shaheed som har drastiska planer för sitt Kairo-besök, den amerikanska turisten Kate som är både naiv och kunnig om regionen, regimkritiske journalisten Jibreel som vill gifta sig med Ashrafs syster, och, inte minst, djinnen Shams (just det, en äkta anden-i-flaskan, eller i det här fallet snarare anden-i-vattenpipan) som fungerar som en trickstergestalt som för alla dessa disparata existenser samman.

Fortsätt läsa Cairo

Manus: G Willow Wilson
Illustration: M K Perker
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Astro City: The Dark Age, Book Four #1

söndag 7 februari, kl 08:29 av 7 kommentarer

Lång titel, va? Såhär hänger det ihop för dej som inte vet: Astro City är det övergripande namnet på Kurt Busieks retro-men-ändå-moderna superhjälteserie som kommit ut oregelbundet sen 1995. The Dark Age är namnet på den senaste story arcen, som delats upp i fyra fyradelars miniserier (Book 1-4). Det här är följaktligen första numret i den sista miniserien – det rör sig mot en upplösning på historien om bröderna Charles och Royal Williams jakt på hämnd för sina föräldrars död. Och på typiskt Astro City-manér pågår i bakgrunden en grandios kosmisk-episk intrig, komplett med tidsresor och transdimensionella invasioner.

AstroCityDarkAgePrecis som Planetary handlar Astro City egentligen om serier: Busiek är ett fan-turned-writer och AC innehåller mängder med blinkningar, refererenser och mer djupgående intertextuella experiment i förhållande till den amerikanska superhjältegenren. För det mesta ligger serierefererandet i bakgrunden medan Busiek jobbar med sina skickliga personskildringar (se t ex den smarta och rörande omarbetningen av Batman-myten i Astro City: Confessions), men i The Dark Age-sviten har det seriehistoriska perspektivet fått ta större plats. Såhär i fjärde delens första nummer har vi kommit fram till den s k Iron Age, 1990-talets era av superhjältar med blaffiga bössor, hög lår-till-ankeltjocklekskvot och mord i sinnet (förtjänstfullt parodierad även av Grant Morrison i ett nummer av Doom Patrol). Huvudpersonerna Charles och Royal (som började i slutänden av nån slags Silver Age, klarade sig igenom det socialt medvetna sena 60- och 70-talet och nu alltså har nått 90-talet) har i seriens början förvandlats till bössbärande tekno-hämnare i bästa Iron Age-stil. Hämndbegäret har visserligen fört bröderna samman igen, men deras gemenskap är tämligen enkelspårig.

Som sagt ligger det självreferentiella närmare ytan i The Dark Ages, men trots detta lyckas Busiek ändå placera det mänskliga i centrum. Så här 13 nummer in i sviten känner läsaren Charles och Royal, och #1 i Book Four ger ledtrådar om att vi här kommer att få bevittna brödernas ”fall” – de har så gott som helt kompromissat bort alla hjälteanspråk de nån gång haft till förmån för hämnden (en tematik som såklart matchar Busieks syn på the Iron Age of Comics; han är mycket mer av en Golden och Silver Age-kille). Bröderna Williams personliga utveckligsresa skänker serien en välkommen angelägenhet, samtidigt som Busiek skickligt byggt upp den kosmiska bakgrundsintrigen till vad som säkerligen kommer att nå ett episkt crescendo i #4. Brent E Andersons illustrationer har även blivit lite mörkare, lite mer hänsynslösa – man kan verkligen se blodtörsten i Charles ögon på s 10 och s 15, till exempel.

I Astro City har Busiek skapat en milstolpe och given referenspunkt i den moderna superhjältegenren. Första numret av The Dark Ages Book Four ger vid handen att detta kommer bli hans mest mångfacetterade story arc hittills. Köp ikapp om du missat de tidigare delarna.

Manus: Kurt Busiek
Illustration: Brent E Anderson
Färgläggning: Alex Sinclair
Förlag: DC/WildStorm
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervju

Shazam intervjuar: Niklas Asker

lördag 6 februari, kl 11:00 av 2 kommentarer

niklas_askerFör lite drygt en vecka sen recenserade jag Niklas Askers seriealbum Second thoughts. Samtidigt som jag arbetade med den recensionen så tändes idén om att göra en intervju med mannen bakom serien. Sagt och gjort, frågor skrevs och mail skickades till Niklas som vänligt nog ställde upp. Det tackar vi för här på Shazam! Nåväl, här kommer intervjun:

Fortsätt läsa Shazam intervjuar: Niklas Asker

Skriv en kommentar
Recensioner

Murderer #1

lördag 6 februari, kl 09:24 av 0 kommentarer

Pilot Season är ett jippo från förlaget Top Cow som nu är inne på tredje året. Förlaget släpper fem eller sex ”förstanummer” av vad som skulle kunna bli en miniserie eller en ongoing, och sen får folk rösta om vilken serie som ska bli just en miniserie/ongoing. Första året presenterades detta som en sorts talangtävling för att hitta nya författare, men i år har man frångått det formatet till förmån för vad som bäst kan beskrivas som ”Kirkmania”: Robert Kirkman (Walking Dead, Invincible, Marvel Zombies) lanserar fem olika seriekoncept i fem förstanummer. Hoppas det går bättre för Kirkman än andra Pilot Season-deltagare: så värst många nya serier har tävlingarna inte resulterat i, trots den påstådda baktanken.

murdererMurderer är alltså ett av dessa koncept (övriga titlar är Stealth, Demonic, Stellar och Hardcore, läs mer här)- en one-shot som kanske kommer utvecklas beroende på hur det går i tävlingen och på Top Cow-redaktörernas humör. De fem serierna ges inte ut samtidigt (den sista, Hardcore, kommer inte ut förrän i mars) så utan att ha någon annan Pilot Season-Kirkman-skapelse att jämföra med så kan jag enkelt säga – ja, jag skulle fortsätta köpa Murderer om det blev en miniserie/ongoing av det.

Titelfiguren i Murderer är Jason Sparks. Han är telepatisk men kan inte kontrollera sin kraft: han hör ständigt andras tankar runt om sig. Detta har gjort honom asocial och mer än lovligt galen. Det enda sättet för honom att få tyst på rösterna är att döda någon, då sätts hans telepati ur spel i några timmar. Jason försöker så gott han kan att bara döda ”dåliga” människor, d v s andra mördare och våldsdådare. I Pilot Season får vi följa med honom på ett typiskt (?) sådant uppdrag.

Fortsätt läsa Murderer #1

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Nelson Blake II
Tusch: Sal Regla
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: Top Cow
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Just här (Ici même)

fredag 5 februari, kl 09:43 av 6 kommentarer

justharJacques Tardi räknas som en av de största franska serieskaparna och har varit oerhört produktiv sedan han slog igenom på 70-talet. En del av hans digra produktion har getts ut i Sverige, dock inget de senaste 20 åren. Carlsen har gett ut sex delar av Adelés extraordinära äventyr, Ishavets demon och Den ödesdigra resan. Epix har gett ut Just här, Kackerlacksmördaren och Dödens adress.  Dessutom har andra serier gått i några av de tidningar Epix gav ut. Jean-Claude Forest är en annan fransk legend, mest känd för sci-fi serien Barbarella på 60-talet. Just här köpte jag på Seriegrossisten för två år sedan men jag har inte kommit mig för att läsa den. Men nu när Fantagraphics gett ut den på engelska med titeln You Are There så tyckte jag att det var dags. Just här, som gavs ut på svenska 1986, handlar om Arthur Just som är rättmätig ägare till ett land, Mornemont, som en förfader fått i gåva av en kung. Genom rättsprocesser har hans familj, Arthur är den siste, förlorat marken och har numera bara äganderätt till murarna som omgärdar alla tomter. Arthur tar betalt för att öppna grindarna så att de som bor där kan passera och för pengarna processar han mot de andra som han anser har stulit hans land. Han har ingen relation med någon annan människa och pratar därför i telefon med sin döda mor.

Fortsätt läsa Just här (Ici même)

Manus: Jean-Claude Forest
Illustration: Jacques Tardi
Förlag: Medusa
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Amazing Spider-Man #619

torsdag 4 februari, kl 07:34 av 0 kommentarer

Jag har tidigare berömt Amazing Spider-Man men i och med #619 har jag bestämt mig för att sluta vara tradewaiter och börja prenumerera i lösnummer. Det är det värt! Jag jagade upp lite fler baknummer och kan konstatera att mitt tidigare intryck stämmer: bättre än så här blir nästan inte mainstreamsuperhjälteserier.

SpiderMan619Eftersom ASM kommer ut tre gånger i månaden och skapas av ett team av författare och illustratörer (snarare än ett enda författar/illustratörspar) så är den så klart ojämn, men när den är bra så är den bra. När jag läser ASM får jag samma vibbar som av en riktigt bra TV-serie: snabbt och effektivt berättande, en intressant ensemble, en huvudintrig med flera spännande sidointriger som löper parallellt och fokuserar på olika rollfigurer eller olika aspekter på rollfigurerna. Och om Spindelmannen i originalutförande handlade mycket om tonårs- och gymnasieångest så har den nu sömlöst gått över till att handla om 20-30-something-ångest med vänskap, relationer, och ’vad ska jag göra med mitt liv’-problematik i centrum. ’Vänner’ möter superhjältar, liksom. ASM har gått tillbaka till sina tvåloperarötter och det är bara positivt.

Fortsätt läsa Amazing Spider-Man #619

Manus: Dan Slott
Illustration: Marcos Martin
Färgläggning: Javier Rodriguez
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer