Recensioner

Adventure Comics #6

fredag 22 januari, kl 08:00 av 0 kommentarer

adv6Det är rätt synd att Geoff Johns och Francis Manapul i och med det här numret nu lämnar Adventure Comics för att jobba med kommande The Flash (det först numret kommer i april). Synd eftersom Johns planterat en hel del intressanta idéer i föregående nummer som nu får skyndas igenom, eller droppas helt, nu när den första story-arcen ska avslutas. Det är just det som är det här numrets största problem. Storyn blir väldigt komprimerad och känns lite för genomstressad. Däremot inte sagt att Adventure Comics #6 egentligen är dålig på något sätt, tvärtom så är det ett helt ok nummer.

Ni som hängt med och läst de tidgare numren av Adventure Comics vet att Superboy har fört journal över hur pass lik, eller olik, han är sina respektive genetiska föräldrar (Superman och Lex Luthor) och förra numret avslutades med att Superboy ställdes öga mot öga med Luthor, ett möte som fortsätter i det här numret. Men om ni som förväntar er en actiontung showdown mellan Superboy och Lex Luthor kommer att bli besvikna. Men inte så värst besvikna ändå tror jag… För det Geoff Johns bjuder oss på är istället den bästa karaktäriseringen av Luthor jag sett på mycket länge. Här kan vi verkligen snacka om Lex Luthor, the evil genius. Lysande bra och helt perfekt för att illustrera skillnaderna mellan Luthor och Superboy.

Francis Manapul bjuder oss i sedvanlig ordning på mycket ögongodis med sina fantastiska illustrationer. Det är så otroligt läckert! Det kommer verligen inte bli lätt för den illustratör som nu kommer att ta över illustrationsarbetet efter Manapul då han verkligen satt ribban högt.

Som sagt, det är lite synd att Johns och Manapul nu lämnar Adventure Comics för att arbeta med The Flash. Jag hade hoppats på att de båda skulle få en lång run på tidningen med tanke på alla småsaker som droppats i tidigare nummer men som nu lämnas orörda. Jag kan ju hoppas att Paul Levitz kan plocka upp och spinna vidare på några av dessa nu när han tar över Adventure Comics.

Manus: Geoff Johns
Illustration: Francis Manapul
Tusch: Francis Manapul
Färgläggning: Brian Buccellato
Förlag: DC Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark X-Men #3

torsdag 21 januari, kl 07:41 av 1 kommentar

dark_xmen_3Dark X-Men kom från ingenstans, tog en placering högt upp på min bra-just-nu-lista, och där ligger serien kvar även efter det här tredje numret. Som du säkert redan förstått om du läst recensionen av #2 så har Nate Grey aka X-Man, en av Marvels allra mäktigaste mutanter, nu kommit tillbaka till vår del av verkligheten, och han är inte alls glad över att se vad Norman Osborn och hans mörka versioner av Avengers och X-Men ställt till med. Han är så pass irriterad att han direktkonfronterar Osborn och Dark Avengers på deras hemmaplan, vilket med andra ord innebär att det här numret kör på med gasen i botten från början till slut. Dark X-Men själva sitter lite i baksätet genom det här numret då de låter Dark Avengers försöka ta hand om X-Man, men till skillnad från exempelvis Utopia, där Dark Avengers inte alls fick det utrymme som jag tycker att de borde ha fått, så känns Dark X-Men:s mer passiva hållning här helt i linje med deras mentalitet. Dark X-Men har ingen lojalitet gentemot Osborn och verkar vilja göra minsta möjliga ansträngning samtidigt som de försöker undvika så mycket trubbel med X-Man som möjligt. Hjältefaktorn är alltså hittills väldigt låg hos dem, även om både Mimic och Omega verkar ha något högre ambitioner än Mystique och Dark Beast. Författaren Paul Cornell tycks alltså ha fått riktigt bra kläm på sina precis lagom vridna karaktärer, och Leonard Kirk gör ett klart godkänt jobb med illustrationerna. Överlag så är det här precis som tidigare ett bra nummer, men slutet är helt klart det allra bästa. Cliffhangers är väl ofta mer eller mindre standard i serietidningsvärlden, men det som Cornell bjuder på i det här numret är allt något i hästväg. Det är inte bara att de sista sidorna bjuder på en stor överraskning, utan här har man inte någon som helst aning om vad som kommer att hända i nästa nummer. Kan gå precis hur som helst.

Manus: Paul Cornell
Illustration: Leonard Kirk
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Den 21:e Fantomens död, del 1: En vilsen vålnad

onsdag 20 januari, kl 22:11 av 26 kommentarer

skanna0001Jag tycker Fantomen var som bäst 1994-995 då serien moderniserades och blev mer realistisk. Tyvärr slog inte detta såväl ut som redaktionen hoppats på och allting återgick till det vanliga. Tills nu. Nedan följer mitt synopsis på första äventyret i Den 21:e Fantomens död. Äventyret är dels en beskrivning av situationen i Bengali, Fantomens älskade hem, och dels en beskrivning av en åldrad Fantomen som funderar över sitt liv och Fantomenättens framtid och om han kan påverka läget i Bengali.

Det tidigare så fridfulla Bengali, ett mönsterland i Afrika, befinner sig på randen till inbördeskrig. Politiska mord och etniskt våld som har sin grund i stamkonflikter har gjort landets framtid osäker. I bergsfurstendömena som inlemmats i Bengali men där makten stannat hos furstarna har islamister tagit över makten sedan folk revolutionerat mot de korrupta furstarna. Endast i Baronkhan sitter en furste kvar, Rex. Islamisterna hotar nu Bengali med heligt krig då de anser att deras muslimska bröder i Bengali är förtryckta. Till detta kommer ett ökat antal kriminella organisationer som ökat sitt inflytande i landet i takt med att de samhälleliga institutionerna försvagats. Bengalis relativt stora vita befolkning lämnar i allt högre utsträckning landet då de ofta attackeras och hotats av extrema grupper. Djungelpatrullen har förbjudits i ett politiskt rävspel då den anses vara en kvarleva från kolonialtiden.

Fantomen sitter på tronen i dödskallegrottan men känner sig varken speciellt stark eller säker på sig själv (inte som på bilden ovan). Kroppen värker efter att i femtio år kämpat för det han trott på. Och ändå har det kommit till detta. Hans älskade Bengali riskerar att slitas sönder. Fantomen vet att han måste göra något. Men var ska han börja? Stamkonflikterna? Islamisterna? Djungelpatrullen? Presidenten? Kan han överhuvudtaget påverka händelseförloppet? Borde han ha kunnat upptäcka vad som var i görningen innan våldet blossade upp? Luaga vistas på hemlig ort pga hot. Worubu sitter i fängelse, oskyldigt anklagad för förskingring. Fantomens senaste insatser har inte gett resultat, snarare tvärtom. Ska han lämna över till sina barn? Kan han kräva det? Ska de tvingas axla manteln (trikån) i denna svåra stund för Bengali? Finns det plats för Fantomen i 2000-talet? Eller tar Fantomenätten slut här och nu? Fantomen lämnar Bengali och beger sig till USA där både Kit och Heloise bor för att prata framtid.

För mycket info om Bengali? För mycket filosoferande från Fantomens sida? För många frågetecken? För lite action? Tyck gärna till om början på slutet för den 21:e Fantomen.

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

DV8 återuppstår

onsdag 20 januari, kl 12:53 av 3 kommentarer

dv8PREVIEWSTIPS: Någon annan än jag som läst DV8, Image/Wildstorm-serien som skapades 1996 av J. Scott Campbell, Brandon Choi, Humberto Ramos och Warren Ellis? Serien var väldigt populär och låg högt upp på försäljningslistan under andra halvan av 90-talet, men avslutades med #32. I all korthet så handlar DV8 om ett gäng ungdomar med superkrafter som istället för att rädda världen som superhjältar eller förslava världen som superskurkar helt enkelt beter sig som missanpassade ungdomar med superkrafter antagligen skulle göra. De är med andra egocentriska, oansvariga och inte sällan inblandade i moraliskt tveksamma situationer (sex, droger, fräck rockmusik etc). För den som totalt missat serien så finns Warren Ellis-författade #1-6 + lite extra samlat i DV8: Neighborhood Threat. Rent visuellt så känns serien vid det här laget rätt daterad (mycket stora ögon, stora fötter, stora muskler och stora bröst à la Image Comics 90-tal), men jag tycker ändå att den funkar.

Hur som helst, efter många år i vila så är det i april dags för DV8:s återkomst. Manus författas av Brian Wood (Demo, DMZ, Northlanders) och tecknas av nykomlingen Rebekah Isaacs (kolla in några DV8-skisser hos Wildstorm). Miniserien Gods & Monsters som kommer att vara i 8 delar sammanfattas av Wildstorm själva så här:

In their short history, the mismatched band of superpowered losers, freaks and masochists of DV8 have seen a lot and done even more, but it’s nothing compared to this. As Gem Antonelli (a.k.a. Copycat) is debriefed in a holding cell, the story of how eight troubled teenagers were briefly gods to a prehistorical world unfolds against the backdrop of a cataclysmic disaster. ”The Day I Tried To Live” is part one in this amazing and tragic story unlike anything set in the WildStorm Universe before.

Jag ska med! Ska du?

Skriv en kommentar
Recensioner

Common Grounds

tisdag 19 januari, kl 10:18 av 0 kommentarer

Återigen är vi inte direkt pinfärska här på Shazam: Common Grounds kom ut som sexdelars minisere 2004 och samlingen gavs ut senare samma år… men den finns fortfarande i tryck, och skaparen Troy Hickman (som tvåfalt Eisner-nominerades för serien 2005) är fortfarande aktiv, så det är väl OK, eller?

common-groundsCommon Grounds är namnet på en kafékedja av typen Starbucks, men det speciella med den här är att den grundats av en f d superhjälte, och därför fungerar som tillhåll för superhjältar/skurkar (fiket är nämligen fredad zon, se). Konceptet luktar Astro City lång väg och det är också Astro City som är den närmaste andliga släktningen till Hickmans novellserier (alla Common Grounds-serier är kortare, avslutade historier om 5-6 sidor).

Jag måste säga att jag har svårt att se storheten i Common Grounds – om man inte gillar sentimentalitet och toaletthumor (!) finns det inte så mycket att hämta i Hickmans novellserier. De flesta består av ett enda skämt som dras ut för länge, eller en mycket lite modifierad version av någon historia man hört flera gånger förut (t ex far-son-vi-kommunicerar-inte-så-bra-med-varann-men-vi-älskar-varann-ändå-serien Elsewhere eller generationsuppgörelsen Heir of Truth). Toaletthumorn härrör från en historia där hjälten Mental Midget och hans ärkefiende Man-Witch träffas på toan på Common Grounds och har lite djupsnack mellan krysten (jag skojar inte!). Och så vidare. Det ska enligt förordet vara rörande historier och mänskliga ögonblick ur superhjältandets vardag, men Hickman är för upptagen med sina ”tokroliga” koncept för att ha tid med sina karaktärer.

Det finns några undantag i samlingen. Mötet mellan tonårshjältinnan Deb-U-Ton och ortodox-judiske Moshe Chomsky, alias The Acidic Jew (haha) i Sanctuary har rätt myspysigt samtal-på-fik-stämning, och Time of their Lives har för en gångs skull en twist ending som Hickman inte telegraferar en dag i förväg. Dessutom är det kul att se toppillustratörer som Mike Avon Oeming, Chris Bachalo, Dan Jurgens och Ethan Van Sciver ta ut svängarna när det inte är så mycket som står på spel – illustrationerna är mycket mer avslappnande än Hickmans ofta ansträngda berättande.

Common Grounds är uthärdlig mer än dålig, men jag skulle ändå spara pengarna och lägga dem på en latte och en croissant istället.

Manus: Troy Hickman
Illustration: Dan Jurgens, Michael Avon Oeming, Ethan Van Sciver, Chris Bachalo, m fl, m fl
Förlag: Top Cow
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batgirl #6

tisdag 19 januari, kl 08:00 av 0 kommentarer

batgirl6Jag måste erkänna att Batgirlhar gått och blivit lite av en favoritkaraktär för mig i och med de senaste numren. Konstigt egentligen för jag aldrig egentligen fastnat för någon av de tidigare versionerna av Batgirl. Casandra Cain var bara måttligt intressant och Barbara Gordon funkar bra mycket bättre i sin nuvarande roll som Oracle än hon gjorde som Batgirl. Stephanie Brown däremot känns perfekt som Batgirl, i alla fall så som Bryan Miller skriver henne.

Som jag skrev när jag recenserade nummer 5 så haltade serien en del i början men har nu hittat sitt tempo, och precis som förra numret så är Batgirl #6 ett riktigt bra och underhållande nummer, och precis som jag hoppas på så fortsätter Miller här med relationerna/motsättningarna mellan Batgirl och Robin från föregående nummer. Det hela är riktigt underhållande, särskilt då Batgirl och Robin slåss med varandra för att sedan, högst motvilligt, teama upp för att utreda en kidnappning.

batgirl6bLee Garbett har precis som Bryan Miller lyft sig sen de första, lite trevande numren av Batgirl. Nu tycker jag han har hittat rätt stil och tempo i sina illustrationer. Jag gillar särskilt Garbetts sidlayouter och hans detaljerade men ändå ganska enkla illustrationer. Absolut inget ont sagt om grabbar som t.ex. Marko Djurdjevic som ofta har en sanslös detaljrikedom i sina illustrationer, men mest betyder som bekant inte automatiskt bäst. Garbett tycker jag är en sån illustratör som håller det enkelt men detaljerat vid behov, och i Batgirls fall så tycker jag en sådan approach funkar väldigt väl.

Det finns dock ett minus illustrationsmässigt med Batgirl #6 tycker jag och det är omslaget. Omslaget är gjort av Phil Noto, som visserligen har gjort omslagen till samtliga sex nummer hittills av Batgirl, de flesta av dem riktigt bra. Men den här gång så tycker jag inte de funkar alls. Damian ser konstig ut och Batgirl ser nästan skräckslagen ut, vilket inte stämmer överens med storyn i numret. Nej, bättring till nästa nummer Mr. Noto!

Annars så fortsätter Batgirl att övertyga och just nu hör den här serien till en av mina DC-favoriter, definitivt den bästa Batman-relaterade serien just nu i mitt tycke (Sorry Henrik men jag har inte hängt med i svängarna i Detective Comics så Batwoman kan ju vara strået vasare…). Serien känns i alla fall mycket mer intressantare än t.ex. Batman.

Manus: Bryan Miller
Illustration: Lee Garbett
Tusch: Trevor Scott
Färgläggning: Guy Major
Förlag: DC Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

S.W.O.R.D. läggs ned

måndag 18 januari, kl 19:21 av 6 kommentarer

Marvel-titeln S.W.O.R.D., författad av Kieron Gillen och tecknad av Steven Sanders, läggs ned efter nummer 5. Anledningen är för dåliga försäljningssiffror. Själv har jag inte läst S.W.O.R.D. än, men har tyckt att den verkar lovande. Blir till att köpa samlingen när den (förhoppningsvis) släpps senare i år. Läs Ferdinands recension av S.W.O.R.D. #1 här, och en längre artikel om nedläggningen på Comic Book Resources.

sword5

Skriv en kommentar
Recensioner

Walking Dead 11: Fear the Hunters

måndag 18 januari, kl 08:25 av 1 kommentar

walkingdead112Att The Walking Dead är ett fenomen är knappast en nyhet. Den elfte samlingsvolymen, Fear the Hunters, var slutsåld redan innan den gick att köpa på nätbokhandlarna. Som tur var befann jag mig igår i en stad med seriebutiker, närmare bestämt Malmö. SF-bokhandeln hade precis fått in en ny sändning och i den fanns ett antal exemplar av Fear the Hunters. Lycka över ett album till brädden fyllt av olycka.

TWD handlar om en grupp människor som försöker överleva efter en katastrof som har fört med sig att USA svämmat över av zombies. De överlevande har inte bara zombies att oroa sig för utan även andra överlevare, Survival of the fittest (and most crazy). Volym nio och tio har tidigare recenserats här på Shazam. Recensionen av volym elva kommer att vara väldigt vag för jag vill inte förstöra något för er som ännu inte läst den senaste volymen eller TWD överhuvudtaget. Barn spelar en viktig och till stora delar sjukt obehaglig roll i Fear the Hunters. Ytterligare karaktärer stryker med, Kirkman är närmast chockerande osentimental då han tar livet av sina karaktärer, och nya tillkommer. Albumet utforskar nya mörka skrymslen av det  mänskliga psyket och de saker människor gör för att överleva. Gränsen för vad som kan räknas som mänskligt beteende har de flesta karaktärerna redan överträtt ett antal gånger och gör det på nytt i Fear the Hunters. Även den elfte volymen är i mitt tycke lite väl pratig, mycket av det hade kunnat berättas bra genom bilderna, men det fyller i högre grad än tidigare volymer en funktion. Våldet är fortfarande brutalt men inte heller i denna del frossar Kirkman och Adlard i det.  Allt som allt är TWD fortfarande sjukt beroendeframkallande och lika suverän som tidigare. För er som ännu inte läst TWD finns den tokfeta samlingsvolymen Compendium One, som samlar de åtta första tradesen, åter att köpa. Så mitt råd är: Köp!

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Charlie Adlard
Tusch: Charlie Adlard
Förlag: Image
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Previewstips mars – Trenches

söndag 17 januari, kl 20:05 av 3 kommentarer

trenchesPREVIEWSTIPS: Jacques Tardis klassisker från 1993, C’était la guerre des tranchées, får äntligen en engelsk översättning. Fantagraphics släpper det 128 sidor långa albumet under namnet It Was the War of the Trenches. Tillsammans med Les Aventures extraordinaires d’Adèle Blanc-Sec (Adèles extraordinära äventyr) är Trenches ett av Tardis mest erkända verk. I katalogen liknas denna serieskildring av första världskriget med andra klassiker som Remarques På västfronten intet nytt och Hemingways Farväl till vapen. Kultur på hög nivå med andra ord. Den som är intresserad av en förhandstitt kan se det 8 första sidorna på Previewsworld.com. Albumet släpps den 6 april och kommer att kosta 24,99 dollar. En av Fantagraphics förläggare, Kim Thompson, antydde f.ö. nyligen på förlagets blogg att nästa Tardi-prjekt för Fantagraphics kan bli Adelé Blanc-Sec (på svenska Adelés extraordinära äventyr) i en ny översättning. Detta för att haka på den gratis-pr som filmen för med sig.

Skriv en kommentar
Recensioner

ABC Warriors: The Volgan War, vol 1

söndag 17 januari, kl 01:35 av 0 kommentarer

DING! För andra gången i Shazam.se:s historia har det blivit dags för mig att dela ut betyget 5 av 5. Jag har med andra ord varit väldigt restriktiv med femmorna under det knappa år som vi drivit det här projektet. Första och, fram tills nu, enda femman delade jag ut den 20 april förra året efter att jag sträckläst Grant Morrisons och Frank Quietlys We3 en handfull gånger. We3 kom för mig som en blixt från en klar himmel och sopade mattan med i princip allt annat jag läst fram tills dess. Jag hade kunnat gå loss länge och väl om We3 och varför den gjorde så starkt intryck på mig, men det hoppar vi nog över den här gången. Vi har ju annat att fokusera på. Den andra femman: ABC Warriors: The Volgan War!

abc-warriors-the-volgan-war-1För dig som (mot all förmodan?) missat ABC Warriors (ABC = Atomic, Bacterial, Chemical) så skapades de 1979 av Pat Mills aka The godfather of British comics, som utöver att ha grundat det klassiska magasinet 2000 AD även har skapat karaktärer som Sláine och Nemesis The Warlock. Anrikt ursprung med andra ord, och om du ännu inte fått uppleva Pat Mills 2000 AD-skapelser så finns det en hel massa bra grejer att utforska. Men nog med bakgrund och vidare rätt in nutid. Pat Mills påbörjar med The Volgan War, som samlar ABC Warriors från 2000 AD #1518-1525, en story som har sitt ursprung i The Volgan Republic of Asia, där ett invaderande USA bedriver ställningskrig mot volganska robotstyrkor. Den officiella anledningen till kriget är att USA ska frigöra det volganska folket från sitt fascistiska styre, men den verkliga orsaken är att USA genom erövring av Volgan vill säkra jordens sista oljetillgångar. Det är kort sagt dåligt med good guys här, och de som hamnat allra mest i kläm är USA:s krigsmaskiner, som trots sin intelligens och individualism behandlas som förslavade förbrukningsvaror. Huvudstoryn utspelar sig dock flera hundra år efter The Volgan War, och ABC Warriors har efter en hel massa turer och uppdrag hamnat på mars (igen).

mek-quakePå mars har teamet till slut beslutat sig för att lägga in den extremt ointelligente tillika blodtörstige medlemmen Mek-Quake på ett mentalsjukhus för robotar (man får väl anta att de till slut tröttnat på hans tjat om Big Jobs!), och när det inte alls särskilt tårfyllda avskedet är avklarat så ger de sig iväg mot Marineris City för att rekrytera en ersättare. Under resan så kommer de att prata om sina upplevelser och minnen kring The Volgan War, och genom flashbacks så får vi följa Hammerstein, Mongrol och Joe Pineapples under stridigheterna mot supreme commander Volkhan och hans mechahorder. Utöver att alla av olika anledningar har drabbat samman med Volkhan så visar det sig snart även att trots att ingen av ABC Warriors träffat varandra under The Volgan War så har de alla ändå något gemensamt från den tiden (vi snackar som sagt för hundratals år sedan): Alla verkar ha träffat och mer eller mindre påverkats av Special Forces-droiden Zippo. Men vem är han egentligen, och är det inte lite fishy att han bara dök upp lite lägligt hos alla innan den ens träffat varandra? Förutom allt stål och robotvåld så är det det som är kärnan i Mills berättelse. För den som vill analysera så finns det som så ofta annars även en politisk vinkling i Pat Mills berättande, men för mig personligen är det inte det som gör den här serien så bra. För mig är det här snarare en festlig reunion med drygt 20-åriga bekantskaper som visat sig åldrats med värdighet.

ABC Warriors når naturligtvis aldrig den känslomässiga höjd som exempelvis Grant Morrisons We3 gör, men det är liksom inte det som är grejen med den här serien heller. Här är det världskrig som gäller, och huvudaktörerna är de mäktiga stridsrobotar som mänskligheten ersatt sig själva på slagfältet med. Därmed inte sagt att det inte finns någon känsla för karaktärerna här, men med en lineup bestående av krigsmaskiner som Hammerstein, Deadlock, Joe Pineapples, Blackblood, Mongrol och Mek-Quake så bjuds det inte direkt på några tårar i ögonen. Däremot så infinner det sig en varm känsla i magen av all dieseldoftande skadegörelse som tecknaren Clint Langley levererar. Langley, som du mycket väl kan känna igen som killen som bland annat gjort de fantastiska omslagen till Marvels Guardians of The Galaxy, mixar analogt och digitalt måleri med fotoreferenser och landar i ett resultat som nästan får mina ögon att blöda av avund. Allt från robotar till dystopiska slagfält ser i ABC Warriors: The Volgan War helt enkelt fullständigt underbart ut, och den här inbundna utgåvan med hårt och glansigt papper inkluderar även exklusivt och tidigare outgivet material i form av ett antal helt sjukt maffiga heluppslag. Jag blir på gott humör bara av att sitta och titta på bilderna, och det händer inte särskilt ofta. I väntan på volym 2 av The Volgan War (som släpps nu i dagarna) så blir det nog till att plocka fram ABC-klassikern The Black Hole igen, och det är inte alls omöjligt att jag återkommer med lite jidder om den också framöver. MONGROL SMUSH!

abc

Manus: Pat Mills
Illustration: Clint Langley
Förlag: 2000 AD
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer