Dennis Gustafsson verkar ha gjort det till en ytterst trevlig vana att publicera ett Viktor Kasparsson-album per år vilket även tyder på en imponerande disciplin. Dennis Gustafsson har tagit Seriesverige med storm (ni som inte känner så borde skämmes) och har redan gett oss den moderna klassikern Skräckens ängel. Utan att spoila något så slutade Skräckens ängel i tragedi och i uppföljaren Spöket på hotell Vega var det en sargad Viktor Kasparsson som mötte läsaren och mer sargad skulle han bli även händelserna kring hotellet inte lämnade lika djupa ärr i själen som händelserna i Svartmåla. Blodsband i sin tur följer på turerna på hotell Vega och Kasparsson befinner sig på under sin konvalecens på Hälsingborgs lasarett. Blodsband inleds med en duell mellan två uniformsklädda män som slutar illa för den ene som attackeras av vad som visar sig vara råttor. Obduktionen av den döde genomförs av den vanställde doktor Mats-Ludvig Berger som avbryts av Viktor Kasparsson, fortfarande långt ifrån den självsäkre ockulte detektiv som man fick stifta bekantskap med i Viktor Kasparsson Makabra Mysterier, som behöver något att sysselsätta sig med i sjuksängen. Kasparsson och Berger nystar tillsammans med konservatorn, Fru Möllergren, i morden och kopplingarna till råttorna och får då kännedom om myten om Råttkonungen och misstankarna riktas tidiigt mot Alf Carle, nybliven ledare för nationalistiska Nordfront. Jag ska inte berätta mer om handlingen för att inte spoila mer än nödvändigt. Utdrag finns hos Albumförlaget.

Dennis Gustafsson går från klarhet till klarhet vad gäller tecknandet där hantverksskickligheten ackompanjeras av ett överflöd av detaljer. Layouten består mestadels av traditionella rutor men samtidigt ändras storleken och uppställningen av rutorna efter vad Gustafsson vill skildra vilket skapar en väldig dynamik i serien. Skildringen av 20-tals Hälsingborg är fantastisk liksom tidigare och färgläggningen är på pricken och skapar en genuint otäck stämning. Att sedan råttor spelar en synnerligen otäck huvudroll gör givetvis sitt till såväl stämning som spänning. Råttor är bland det vidrigaste jag vet och Råttkonungen i sin tur… huvva. Albumet på generösa 96 sidor har delats upp i kapitel som avgränsas av skräckfyllda helsidor. Det som gör Dennis Gustafsson till en så intressant serieskapare är att han utöver att vara en rasande skicklig tecknare även är en rasande skicklig manusförfattare. Blodsband byggs skickligt upp till sitt något överraskande crescendo och man är hela tiden på helspänn över hur det ska gå och vilka som ska stryka med. Karaktärsskildringen är dessutom väldigt genomarbetad och flera av huvudkaraktärerna får ett djup som man inte är bortskämd med och överraskar då och då. Blodband bjuder på ren skräck, eftertänksam deckare och intensiv action. Det är bara att ta av kepsen och bocka och tacka för läsupplevelsen. Ännu en modern klassiker från Dennis Gustafssons stift.