Inlägg taggade ‘Albumförlaget’

Nyheter och tips

Förhandstitt: Viktor Kasparsson 2: Spöket på hotell Vega

måndag 17 september, kl 20:30 av 2 kommentarer

SpoketVegaFramsidaomslagDennis Gustafssons ockulte detektiv Viktor Kasparsson har tagit Seriesverige med storm och senaste albumet, Skräckens ängel, fick välförtjänt priset som årets album i Shazam Awards. Så här avslutade jag min recension ”Spännande, läskigt, tragiskt och vackert sammanfattar albumet bra. Jag ser fram emot att få läsa mer om Viktor Kasparsson för Skräckens ängel är en av de absolut bästa svenska serier jag läst. Läs och njut!” I höst kommer nästa album, Spöket på hotell Vega, och förväntningarna är ohemult höga.

Handling: Viktor Kasparsson hyrs in av hotell Vegas ägare för att se till att spöket på hotellet inte stör hans försäljning av hotellet. Jag har läst lite av albumet på webben och det ser lovande ut men jag vill ha albumet i tryckt form för att inte förminska upplevelsen. Men det verkar bra, riktigt bra. Ett par sidor finns efter hoppet.

Fortsätt läsa Förhandstitt: Viktor Kasparsson 2: Spöket på hotell Vega

Skriv en kommentar
Recensioner

Lanfeust från Troy 2: Thanos- avfällingen

onsdag 7 mars, kl 12:06 av 0 kommentarer

Lanfeust2-omslagHandling m.m: Lanfeust från Troy har visat sig besitta en mängd magiska krafter, normalt har varje människa en. Tillsammans med den vise Nikoledes, dennes döttrar och ett troll har Lanfeust begett sig till Eckmül där Eckmüls vise ska titta på hans krafter som verkar ha en koppling till det mytiska djuret magohammoten. När det visar sig att Lanfeust faktiskt besitter krafter kopplade till magohammoten antas han som elev vid konservatoriet, övervakad av de tre vise. Lugnet (förutom att trollet Hebus gått bärsärk i Eckmül) tar slut när det visar sig att Nikoledes och hans döttrar tagits till fånga av piraten Thanos som liksom Lanfeust besitter magiska krafter utöver det vanliga. Lanfeust störtar givetvis huvudstupa efter honom eftersom han är förälskad i den väna Cian.

Trés bien: Didier Tarquin fortsätter att leverera fina mainstreamfantasyteckningar (dagens längsta ord!) med fantasifulla miljöer och djur och fet action. Matteo Livis färgsättning är också fin, lagom nedtonad som den är. Nedtonat kan man å andra sidan inte säga att Scott Arlestons manus är. Det är full fart utan större betänkligheter och rejält skruvat. Fläskig fransk mainstreamfantasy av fint märke. Har du saknat ett substitut för Roxanna ger Lanfeust från Troy lindring åt längtan. De tre vise och piratkaptenen bidrar med lite roligare karaktärer till de i övrigt (med undantag av Cixi och Hebus) träiga huvudkaraktärerna och samspelet alla inblandade emellan blir nog bara bättre framöver.

Inte så trés bien: Jag antar att Lanfeust från Troy även ska vara rolig men de råbarkade skämten går inte riktigt hem hos mig. Men så är inte heller finlir något man hittar i denna serie. Att Lanfeust är så trist och att bigalleriet inte riktigt har satt sig gör att det är svårt att bry sig så mycket om de inblandade. Det är djuroffer och en hel del annat splatter som kombinerat med lite tortyr i slutet gör att det här inte är en serie för barn. Personligen tycker jag inte att äckelvåldet tillför något.

Récapitulation (för den som inte orkar läsa hela): Fläskig action utan att alltför många hjärnceller som bjuder på bra fantasyunderhållningt tack vare bra teckningar och manus. Lanfeust från Troy kommer jag att följa även framöver.

Manus: Scott Arleston
Illustration: Didier Tarquin
Färgläggning: Matteo Livi
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Viktor Kasparsson 1: Skräckens ängel

tisdag 25 oktober, kl 20:30 av 4 kommentarer

skrackens-angel-kasparsson-1I de sista skälvande dagarna av 2010 släppte Albumförlaget Dennis Gustafssons debut Viktor Kasparssons Makabra Mysterier och det var en debut som verkligen gav mersmak. Debuten bestod av fyra kortare historier och jag skrev då att jag gärna ville läsa något längre av Dennis Gustafsson. Det är bara att konstatera att jag blivit bönhörd eftersom Skräckens ängel är en historia som klockar in på fina 77 sidor i stort fint format. I Skräckens ängel berättas om hur Viktor Kasparsson först kom i kontakt med det ockulta och vad som ledde in honom på detektivbanan. Smakprov finns på Albumförlagets hemsida.

I Skräckens ängel möter man en ung Viktor Kasparsson som arbetar som assistent åt en känd fotograf i Hälsingborg. Han skickar Kasparsson på ett uppdrag för att ta flygfoton med hjälp av ett plan i byn Svartmåla. I Svartmåla oroar sig prästen och en spåkvinna över att onda makter driver spel i bygden. Via en kuslig väg kommer Kasparsson fram till flygaren Heinrich Rygel och dennes dotter Emma Rygel. Heinrich sitter numera i rullstol och det är Emma som numer flyger planet. Kasparsson och Emma fattar snabbt tyckte för varandra. Kärleken är tyvärr inte det enda som spirar i Svartmåla utan ondskan frodas och när de framkallar fotografier från flygningen ser den en eldsvåda och när de kommer till det brinnande huset gör de en makaber upptäckt, samtidigt visar Heinrich sin mörka sida. Allt beroende på en uråldrig ondska som hamnat i Svartmåla.

Omslaget till Skräckens ängel är suveränt snyggt och Gustafssons teckningar inuti boken håller även de hög klass. Det är en förbättring jämfört med teckningarna i första albumet och då var de bra redan där. Skräckens ängel utspelar sig en höst och Gustafsson maximerar verkligen användningen av höstens vackra färger vilka den mörka historien kontrasterar mot. Lika förtjust som jag är i teckningarna är jag i handlingen. Skräckens ängel lyckas till skillnad mot de flesta skräckserier jag läst vara skrämmande. Det börjar redan på vägen mot Svartmåla och ankomsten till Rygels hus. Spänningen hålls vid liv ända till slutet och på vägen finns ytterligare några riktigt spännande partier. Det hela får extra nerv av kärlekshistorien mellan Kasparsson och Emma, man vill verkligen att det ska gå bra för dem. Spännande, läskigt, tragiskt och vackert sammanfattar albumet bra. Jag ser fram emot att få läsa mer om Viktor Kasparsson för Skräckens ängel är en av de absolut bästa svenska serier jag läst. Läs och njut!

Illustration: Dennis Gustafsson
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Det tredje testamentet: Julius 1

tisdag 14 juni, kl 13:06 av 2 kommentarer

Julius DTTJag är svag för historiska äventyrsserier och därför är delar av Albumförlagets utgivning mumma för mig. Albumförlagets första utgåva var den franska äventyrsserien Det tredje testamentet, en riktigt bra äventyrsserie finfint tecknad av Alex Alice. Det tredje testamentet eftersöktes av en galen greve, tempelriddarna och våra ”hjältar” Marbourg och Elisabeth. Om testamentet kom i fel händer var allt över. Det tredje testamentet: Julius handlar om Julius av Samarra och de händelser som gav upphov till Det tredje testamentet. Handlingen utspelar sig under första århundradet efter Kristi födelse. I centrum står en karriärhungrig och hänsynslös romare, Julis Publius Vindex, som efter att ha kuvat ett uppror återvänder till Rom med en tillfångatagen kristen man för sitt segertåg och fylld av intriger för att ta över makten. Hans planer stjälps dock och även hans dotter Livia dras in. Han hamnar i slaveri i Judeen tillsammans med den kristne man han fört till Rom. En man med en synnerligen stark övertygelse. Xavier Dorison och Alex Alice har skrivit manus tillsammans och Alice har även stått för storybordet och sedan har Robin Recht tecknat. Utdrag finns här.

Albumet är tryckt på bestruket papper vilket ger ett bättre resultat än det papper som Albumförlaget oftast använt tidigare, helt klart ett lyft. Det märks att Alex Alice stått för storyborden och Robin Recht har förvaltat det väl så stilen är densamma som i Det tredje testamentet och teckningarna är följdaktligen riktigt bra. Det finns en hel del snygga bildlösningar för att förstärka känslor och stämningar även om albumet i det stora hela är konventionellt upplagt. Första delen lider inte heller av en väl snårig intrig som Det tredje testamentet ibland tyngdes av utan det är rakt berättad historia även om en del av det mysterium som aldrig klarlades tidigare finns här och förhoppningsvis klarläggs i kommande delar. Albumets centrala tema är tro. Julius har förlorat sin tro men den kristne som förefaller vara godheten personifierad, något som får sin förklaring i slutet av albumet. Den kristne, vars namn inte nämns eftersom just namnet har en sådan styrka, är å andra sidan påfrestande god och alldeles för att övertygad för att det ska vara sunt, men som sagt det finns en förklaring som räddar upp det. I slutet återkopplas till de mystiska riddare som spred död i Det tredje testamentet och jag hoppas på mer action framöver, stundtals är tempot väl långsamt. På det stora hela en bra och snygg inledning. Jag skulle också rekommendera den som är intresserad men inte läst Det tredje testamentet att läsa Det tredje testamentet: Julius innan. Då spoilas inget.

Manus: Xavier Dorison & Alex Alice
Illustration: Robin Recht & Alex Alice
Färgläggning: Francois LaPierre
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Zorn & Dirna #4: Upplösta familjer

torsdag 12 maj, kl 21:56 av 0 kommentarer

zorn-dirna-4Zorn & Dirna och deras föräldrar kämpar vidare i deras värld där döden är fångad i en spegel med följden att ingen dör utan när människor ruttnat tillräckligt och blivit för gamla tas de till Valsverken och halshuggs och de som gör det får överta deras själar vilket leder till en del komplikationer. Zorn & Dirnas mamma Splata har inte sin egen kropp utan istället en jättes. Deras far prisjägaren Seldnör har dock kvar sin. Familjen har dragit sig undan till ett avsides beläget hus men kejsarens soldathord är på jakt efter Zorn & Dirna eftersom de har förmågan att döda. Samtidigt fortsätter den galne kronprinsen sina intriger för att ta över kronan och spegeln där döden är fångad och som hindrar åldrandet. Utdrag ur serien finns på Albumförlagets hemsida.

Det är bara att konstatera att Zorn & Dirna blir bättre och bättre, Upplösta familjer är den hittills bästa delen. I vanlig ordning är det obeskrivliga grymheter, kroppsdelar som flyger och lite familjemys som dock avbryts abrupt när soldathorden anländer. Skildringen av det bisarra hovet där kronprinsen och de övriga hålls vid liv genom långa bad är lika vidrig som tidigare och kronprinsen en genuint ond karaktär. Den vansinniga världen blir allt värre och jag undrar om det finns någon räddning i slutet av tunneln, Morvan har två delar till på sig att knyta ihop säcken, det ska bli riktigt intressant att se hur det hela slutar. En twist i denna del och Zorn & Dirnas nästa anhalt borgar för att nästa del kan bli ännu bättre. Bessadis teckningar som jag var tveksam till i första delen, även om de även där rent teckningsmässigt höll hög klass, känns nu självklara och färger och stil kontrasterar verkligen bra mot det grymma innehållet. För det ord som bäst sammanfattar Upplösta familjer är just grymhet.

Manus: Jean-David Morvan
Illustration: Bruno Bessadi
Färgläggning: Christian Lerolle
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Viktor Kasparssons Makabra Mysterier

torsdag 30 december, kl 22:39 av 57 kommentarer

viktor-kasparsson1De senaste åren har det kommit svenska serier i genrer som inte är så välrepresenterade i den svenska seriefloran såsom skräck (Love Hurts), fantasy (Mara från Ulthar) och ockulta detektiver (Mumiens blod). Till den senare genren får man definitivt räkna debutanten Dennis Gustafssons ockulte detektiv Viktor Kasparsson. Albumförlaget dvs Jonas Anderson har gjort ett storartat jobb med att ge ut franska serier och det är kul att nu få se en svensk serie utgiven. Viktor Kasparssons Makabra Mysterier utspelar sig i Skåne på 20- och 30-talet och handlar om Viktor Kasparssons kamp mot diverse otrevligheter i den uppfuckade skånska idyllen. Albumet består av fyra noveller betitlade God Jul herr Kasparsson, Främmande hamn, Vems rosor växer i ån och Flugornas herre. Albumförlagets prenumeranter fick tidigare i ett höst ett häfte med en kortkort historia om Viktor Kasparsson.

Jag gillar verkligen Viktor Kasparsson och hoppas verkligen att albumet bara är det första i en lång rad. Albumet lyckades skrämma mig (vilket iofs inte är så svårt, jag är sjukt lättskrämd) och bara det ska Gustafsson ha en eloge för. Gustafssons teckningar är bra och han lyckas fint med att skildra Skåne som det bör ha sett ut på 20-30-talen. Även atmosfärmässigt träffar han rätt tack vare ett överlag murrigt färgval som harmonierar fint med historierna. Bakgrunderna i framförallt Flugornas herre är utsökta i akvarell. Man får bara fragment av vem Viktor Kasparsson är och än mindre av de andra karaktärerna men det är uppenbart att det är så Gustafsson valt att presentera dem. Så långt bara en lovsång alltså. Om man ska vara petig så hade alla noveller mått bra av att vara lite längre och jag skulle helst läsa längre äventyr framöver. Kanske är det så att det här var vad Gustafsson gjort hittills och det som Albumförlaget därmed gav ut. Särskilt Främmande hamn hade mått bra av att vara länge och att Kasparsson hade gått till botten med mysteriet i högre grad. Ett annat problem är att det hoppas en hel del och bara två av de fyra novellerna är daterade i tid och det är även i övrigt lite rörigt vad gäller kontinuiteten. Gustafssom lämnar många lösa tråder som han behöver knyta ihop på ett bra sätt vad det lider för att det i kommande album ska bli en fungerande helhet. Gustafsson lyckas bra med dialogen och det finns onekligen mycket bra att bygga på här. Det lilla jag sett av Viktor Kasparssons Makabra Mysterier tidigare var bra men jag trodde inte att albumet skulle vara så här bra. En mycket positiv överraskning och ett bevis på vilka talanger som finns i Sverige bara de får chansen att bli utgivna. Dick Harrison har f.ö. skrivit ett bra förord.  Jag hoppas på ett nytt album nästa år, jag vill som sagt ha mycket mer. Det här var en kanonavslutning på serieåret. Åke Forslund har skrivit en bra recension av serien på sin blogg, läs den också. Men framförallt, köp och läs serien.

Illustration: Dennis Gustafsson
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Zorn & Dirna 3: Soldathordens klor

torsdag 9 december, kl 20:52 av 0 kommentarer

soldathordensklorFerdinand recenserade första delen, Valsverken, av Zorn & Dirna och jag den andra, Kronprinsen och räven . I tredje delen, Soldathordens klor, kämpar de vidare tillsammans med mamsen och papsen genom den synnerligen vidriga värld som blivit resultatet av att en kung fångat döden i spegel för att på så sätt bli odödlig. Tyvärr kan ingen annan heller dö annat än genom halshuggning av ruttnande människor, den som dödar någon får överta personens själ och det kan bli trångt. Zorn & Dirna är jagade eftersom de har förmågan att med gemensamma krafter låta någon eller något dö. Mer om vad som hänt vill jag inte avslöja för den som vill hoppa på, tre delar finns utgivna av totalt sex.

Jag blir mer och mer fascinerad av serien ju fler delar jag läser. Soldathordens klor bjuder i sedvanlig ordning på otrevligheter som sadistiskt våld och en barnamördare. I denna del lyckas Morvan även få till lite smårörande scener.En märklig blandning av komisk äventyrsserie och ofattbara grymheter. Någon form av märkning att det inte är för barn hade varit på sin plats för Zorn & Dirna är en av de grymmaste serierna jag läst. Brutala och egoistiska människor i en följaktligen brutal och egoistisk värld. Ju mer fascinerad jag blir desto bättre blir serien. Zorn & Dirna är definitivt den av Albumförlagets serier som överraskat mig mest, från att skeptiskt ha börjat läsa första delen till att uppslukas totalt av den senaste. Den bespottade Spirou-författaren gör något helt annat här. Vad månde det bliva?

Manus: Jean-David Morvan
Illustration: Bruno Bessadi
Färgläggning: Christian Lerolle
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Uppskovet

onsdag 17 november, kl 08:39 av 1 kommentar

Uppskovet-framsidaJulien rymmer från ett tåg på väg till Tyskland 1943 och beger sig till sin lilla vackert belägna hemby där mostern bor. Helst av allt vill han i lugn och ro vänta tills de allierade befriar Frankrike. Tåget han rymde från bombades strax efter att han rymt, Julien hade en otrolig tur. En person hittas med Juliens borttappade handlingar och Julien antas vara död och en begravning hålls i byn. Julien övervakar den och allt annat som händer i byn från sin gamle lärare Thomassins hus som står tomt sedan Thomassin, kommunist och jude, förts bort. Men Juliens mål att hålla sig undan men ändå nyfiket bevaka byn och även ge sig ut på nattliga turer i väntan på att de allierade anländer är svårare än han trott. Cecilé som han är kär i är kvar i byn och tillsammans med att både milis och motståndsmän rör sig i byn blir inte tillvaron så enkel som Julien vill.

Gibrat, förnamn Jean-Pierre, har jag inte läst något av tidigare enbart om honom. Gibrat står för både manus och teckningar och han hanterar båda utmärkt. I min beskrivning av Uppskovet ovan fick jag kanske det att låta som att det blir dramatiskt värre för Julien och även om drama finns i överflöd, albumet utspelar sig under andra världskriget, så lunkar albumet för det mesta på i ett lugnt tempo med Julien betraktandes händelserna i byn och årstidernas skiftningar. Det lugna tempot ger albumet en speciell tilltalande ton och speglar tydligare de stämningar som finns i byn. Vardagsskildringen av livet i den lite avsides belägna byn är en av albumets absoluta höjdpunkter.

Vad gäller huvudpersonen Julien är han varken hjälte eller skurk. Hans mål är att överleva vanvettet och Gibrat tecknar ett sympatiskt porträtt av honom. Uppskovet blandar på ett självklart sätt humor och krigets grisigheter. Ovissheten om vad som ska hända med de inblandade gör albumet väldigt spännande, något jag inte trodde när jag först drogs in vardagslunken. Nackdelen med det är att läsningen gick väl snabbt framförallt i slutet, albumet mår bäst av att avnjutas i lugnare tempo, det finns mycket att ta in. Uppskovet är definitivt det bästa Albumförlaget gett ut hittills och jag hoppas verkligen få läsa mer av Gibrat framöver. Uppskovet samlar f.ö två franska album i ett och ett utdrag finns här.

Illustration: Jean-Pierre Gibrat
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Hammerfall, del 2: Skuggorna i Svartalvhem

söndag 7 november, kl 13:31 av 0 kommentarer

hammerfall2Handling m.m: Jag recenserade första delen av Hammerfall, Ormens lidande, i mars och nu är det dags för andra delen, Skuggorna i Svartalvhem. Recensionen nedan innehåller milda spoilers. De älskade Harald och Lia har förts bort som slavar och skiljts från varandra. Lia är fortsatt i fångenskap hos Björn den Sköne och Harald har tillsammans med andra sålts som slav till skanjerna, märkliga varelser som bor i Svartalvhem och dyrkar Ymer. Båda försöker på varsitt håll att fly för att kunna återförenas.

Vad som är bra: Det är fortfarande en bra hämndhistoria och osäkerheten på vilka som klarar sig utöver Harald och Lia finns kvar. Utöver skanjerna får man även stifta kort bekantskap med fundinnerna, varelser som ser ännu otrevligare ut än skanjerna. Jag hoppas verkligen att tiden i Svartalvhem inte tar slut alltför fort då varelserna där är fascinerande. Ränker fortsätter att smidas och inga frågor besvaras i denna del utan man för lite mer bakgrund til bl.a. Björn den Sköne. Det märks även att Runberg läst på om vikingarna vilket är ett plus.

Vad som är mindre bra: Även om Boris Talijancic teckningar är okej och fungerar till serien tänker jag hela tiden på vad en intressantare tecknare kunnat göra med serien. En intressantare/bättre tecknare hade inneburit ett lyft för serien. I första delen hände rätt mycket medan den andra delen mer känns som en transportsträcka.

Slutsats: Hammerfall är fortfarande en bra äventyrsserie och det ska bli intressant att se hur Sylvain Runberg får ihop alla lösa trådar och vad som händer när allt ställs på sin spets. Det är bara två delar kvar så de lär bli innehållsrika.

Manus: Sylvain Runberg
Illustration: Boris Talijancic
Färgläggning: Iréne Häfliger
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Sir Arthur Benton: Slutstriden

tisdag 14 september, kl 18:57 av 0 kommentarer

sirarthurbentonslutstridenHandling m.m: Sir Arthur Benton kretsar kring den brittiske nazisten med samma namn som serien. Del ett och två hette Operation Mamara och Wannsee 1942. Benton jagas av den franske översten Marchand från 30-talet fram till krigsslutet. Slutstriden handlar om hur både Benton och Marchand, var för sig förstås, försöker smuggla undan så många nazister som möjligt så att de inte hamnar i ryssarnas händer, allt mot fonden av ett förött Berlin och ett tusenårigt rike på väg mot sitt slutliga fall.

Det bra: Sir Arthur Benton är en intressant karaktär även om han kunde getts mer djup. Frågan som ställs är om han kan anses sympatisk trots att han valt att stödja en demon för att stoppa en annan demon? Slutet och förklaringarna som kommer är överraskande för mig. Stéphane Perger gör ett bra jobb med teckningarna och lyckas skildra kaoset och helvetet i Berlin på ett bra sätt. Det blir stundtals hyfsat spännande och framförallt dramatiskt, andra världskrigets sista skede i Europa är en synnerligen tacksam fond.

Det obra: Tareks manus är liksom i första delen inte bra. Dialogen är styltig och storvulen. Det är stora män som gärna använder stora ord och det blir väldigt tröttsamt. Handlingen är dessutom väl hoppig fram och tillbaka i tid och det är oftast inte helt klart var man befinner sig och det blir därför inget flyt i berättelsen. Det är heller ingen intensitet i berättelsen, det är alltför ofta ett par personer som står och pratar. Perger har samma problem som tidigare att karaktärernas ansiktsuttryck överlag är väl lika.

Slutsats: Dialogen och den röriga handlingen drar ner betyget för denna del av Sir Arthur Benton. Trots en intressant fond blir det tyvärr inte intressant eller medryckande.

Manus: Tarek
Illustration: Stéphane Perger
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer