Inlägg taggade ‘Frankrike’

Recensioner

Det tredje testamentet: Julius 1

tisdag 14 juni, kl 13:06 av 2 kommentarer

Julius DTTJag är svag för historiska äventyrsserier och därför är delar av Albumförlagets utgivning mumma för mig. Albumförlagets första utgåva var den franska äventyrsserien Det tredje testamentet, en riktigt bra äventyrsserie finfint tecknad av Alex Alice. Det tredje testamentet eftersöktes av en galen greve, tempelriddarna och våra ”hjältar” Marbourg och Elisabeth. Om testamentet kom i fel händer var allt över. Det tredje testamentet: Julius handlar om Julius av Samarra och de händelser som gav upphov till Det tredje testamentet. Handlingen utspelar sig under första århundradet efter Kristi födelse. I centrum står en karriärhungrig och hänsynslös romare, Julis Publius Vindex, som efter att ha kuvat ett uppror återvänder till Rom med en tillfångatagen kristen man för sitt segertåg och fylld av intriger för att ta över makten. Hans planer stjälps dock och även hans dotter Livia dras in. Han hamnar i slaveri i Judeen tillsammans med den kristne man han fört till Rom. En man med en synnerligen stark övertygelse. Xavier Dorison och Alex Alice har skrivit manus tillsammans och Alice har även stått för storybordet och sedan har Robin Recht tecknat. Utdrag finns här.

Albumet är tryckt på bestruket papper vilket ger ett bättre resultat än det papper som Albumförlaget oftast använt tidigare, helt klart ett lyft. Det märks att Alex Alice stått för storyborden och Robin Recht har förvaltat det väl så stilen är densamma som i Det tredje testamentet och teckningarna är följdaktligen riktigt bra. Det finns en hel del snygga bildlösningar för att förstärka känslor och stämningar även om albumet i det stora hela är konventionellt upplagt. Första delen lider inte heller av en väl snårig intrig som Det tredje testamentet ibland tyngdes av utan det är rakt berättad historia även om en del av det mysterium som aldrig klarlades tidigare finns här och förhoppningsvis klarläggs i kommande delar. Albumets centrala tema är tro. Julius har förlorat sin tro men den kristne som förefaller vara godheten personifierad, något som får sin förklaring i slutet av albumet. Den kristne, vars namn inte nämns eftersom just namnet har en sådan styrka, är å andra sidan påfrestande god och alldeles för att övertygad för att det ska vara sunt, men som sagt det finns en förklaring som räddar upp det. I slutet återkopplas till de mystiska riddare som spred död i Det tredje testamentet och jag hoppas på mer action framöver, stundtals är tempot väl långsamt. På det stora hela en bra och snygg inledning. Jag skulle också rekommendera den som är intresserad men inte läst Det tredje testamentet att läsa Det tredje testamentet: Julius innan. Då spoilas inget.

Manus: Xavier Dorison & Alex Alice
Illustration: Robin Recht & Alex Alice
Färgläggning: Francois LaPierre
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Zorn & Dirna #4: Upplösta familjer

torsdag 12 maj, kl 21:56 av 0 kommentarer

zorn-dirna-4Zorn & Dirna och deras föräldrar kämpar vidare i deras värld där döden är fångad i en spegel med följden att ingen dör utan när människor ruttnat tillräckligt och blivit för gamla tas de till Valsverken och halshuggs och de som gör det får överta deras själar vilket leder till en del komplikationer. Zorn & Dirnas mamma Splata har inte sin egen kropp utan istället en jättes. Deras far prisjägaren Seldnör har dock kvar sin. Familjen har dragit sig undan till ett avsides beläget hus men kejsarens soldathord är på jakt efter Zorn & Dirna eftersom de har förmågan att döda. Samtidigt fortsätter den galne kronprinsen sina intriger för att ta över kronan och spegeln där döden är fångad och som hindrar åldrandet. Utdrag ur serien finns på Albumförlagets hemsida.

Det är bara att konstatera att Zorn & Dirna blir bättre och bättre, Upplösta familjer är den hittills bästa delen. I vanlig ordning är det obeskrivliga grymheter, kroppsdelar som flyger och lite familjemys som dock avbryts abrupt när soldathorden anländer. Skildringen av det bisarra hovet där kronprinsen och de övriga hålls vid liv genom långa bad är lika vidrig som tidigare och kronprinsen en genuint ond karaktär. Den vansinniga världen blir allt värre och jag undrar om det finns någon räddning i slutet av tunneln, Morvan har två delar till på sig att knyta ihop säcken, det ska bli riktigt intressant att se hur det hela slutar. En twist i denna del och Zorn & Dirnas nästa anhalt borgar för att nästa del kan bli ännu bättre. Bessadis teckningar som jag var tveksam till i första delen, även om de även där rent teckningsmässigt höll hög klass, känns nu självklara och färger och stil kontrasterar verkligen bra mot det grymma innehållet. För det ord som bäst sammanfattar Upplösta familjer är just grymhet.

Manus: Jean-David Morvan
Illustration: Bruno Bessadi
Färgläggning: Christian Lerolle
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Lou! 4: Förälskelser

torsdag 31 mars, kl 07:53 av 0 kommentarer

lou4-foralskelserLou! av Julien Neel är en personlig favorit och de tidigare albumen: Dagboksdagar, Sommarblues och Busskyrkogården har alla varit bra med Busskyrkogården som topp. I Förälskelser har Lou blivit några år äldre än i första albumet, Dagboksdagar. Livet blir därför komplicerat på ett annat sätt än tidigare. Lou och tre kompisar drar till en av kompisarnas sommarhus vid den franska kusten. Väl där stöter Lou på sin första förälskelse Tristan och hon vet inte vad hon tycker längre. Samtidigt tänker hon mycket på Paul som hon träffade sommaren innan. Lous mamma är på signeringsturné med sin nya sf-bok och ett av stoppen är uppväxtens Lervällingby. Känslor och möjligheter till förvecklingar finns det gott om.

Förälskelser tar vid där Busskyrkogården slutade, typ. Medan Busskyrkogården var melankolisk är Förälskelser mer glättig. Neel skildrar Lous och de andras tonårsförälskelser på ett konventionellt sätt och även i övriga delar är Förälskelser lite blekare än Busskyrkogården.  Att Lou blir äldre funkar okej men till en relativt stor del tycker jag hon känns som samma Lou som i första albumet, jag har svårt att se att hon blivit några år äldre. Lou var iofs lite brådmogen i Dagboksdagar. Men med det sagt så är givetvis också Förälskelser bra och tonen från tidigare album finns kvar liksom den rappa dialogen. Så även om jag neggat ovanligt mycket om Lou så är det fortfarande en riktigt bra serie. Det allra roligaste är Lous katt och de tokigheter den råkar ut för.  Nästa del, Laser Ninja, utsågs till bästa ungdomsalbum vid förra Angoulême-festivalen så förhoppningsvis nås Busskyrkogårdens höjder igen.

Illustration: Julien Neel
Förlag: Wibom Books
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dungeon: Monstres, vol 3: Heartbreaker

lördag 22 januari, kl 08:11 av 0 kommentarer

dungeon-monstres-3-heartbreakerJoann Sfars och Lewis Trondheims Dungeon-serie är en av de mest underhållande franska serierna som finns tillgängliga på engelska för närvarande. NBM samlar två franska album och minskar storleken på desamma (tyvärr). Det finns flera undertitlar i Dungeon-universat och en av dem är Monstres. Volym tre har undertiteln Heartbreaker efter första albumet i samlingen. Heartbreaker, med teckningar av Carlos Nine, handlar om lönnmördaren Alexandra som hade en central roll i Dungeon: The Early Years 1-2. I Heartbreaker hamnar Alexandra i ett djävulskt spel där hon bara är en bricka. The Depths, med teckningar Patrice Killoffer, handlar om en ung bortskämd tjej som efter att hennes föräldrar av misstag dödats räddar sig genom att låtsas vara en av soldaterna som utfört det. Hon hamnar på en bas som tillhör The Grand Khan och stiger i graderna.

Dungeon-albumen är oftast roliga men Heartbreaker är allt annat än kul. Det är en i alla delar grym berättelse om hur tillfälligheter kan leda in på en väg som det sedan inte finns någon återvändo från. Dels får man Alexandras bakgrund och vad som ledde henne in på lönnmördarens bana men framförallt handlar det om ett svek mot henne och om hur hon blir en bricka i ett cyniskt spel. Nines teckningar passar bra för att skildra den mardröm Alexandra hamnar i och hennes problem att avgöra vad som är verkligt. Färgerna blir allt dovare ju mer sveket uppenbaras för henne. Heartbreakar har med rätta hyllats här och där och Sfar och Trondheim får en att känna sympati för lönnmördaren Alexandra, en bedrift i sig. Lysande om svek och hat.

The Dephts är egentligen lika grym som Heartbreaker men där finns en hel del skämt i sann Dungeon-anda som väger upp det. Men mord, våldtäkt och avrättning är inga lätta teman direkt. Killoffers teckningar är fantastiskt detaljerade och höjer läsupplevelsen ett snäpp. Handlingen och utvecklingen är inte helt övertygande men det vägs till stora delar upp av dialogen som på sedvanligt Dungeon-vis är rapp och underhållande. The Depths är också bra men inte på samma nivå som Heartbreaker.

Manus: Joann Sfar & Lewis Trondheim
Illustration: Carlos Nine & Patrice Killoffer
Förlag: NBM
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Spirous äventyr 50: Zarkonerna anfaller

torsdag 16 december, kl 21:40 av 2 kommentarer

spirou50_zarkonernaSpirou är en klassiker bland de fransk-belgiska klassikerna. Franquins Spirou gick nyligen i Fantomen och Egmont håller på med en återutgivning av Franquins Spirou och  ännu äldre versioner. Jag läste en del Spirou när jag var yngre och gillade verkligen serien. När den nyligen gick i Fantomen så tyckte jag att den var sådär. Den hade iofs åldrats med värdighet men jag skummade oftast igenom äventyren. Inte ens Buddhas fånge som jag gillade när jag var yngre var så bra som jag mindes vilket iofs är fallet med det mesta man återser. Jag har inte läst några av de senaste Spirou-albumen i den vanliga serien, det jag läst om dem har inte varit så positivt överlag. Däremot är de specialserier som ges ut i bl.a. Frankrike och Tyskland intressantare. Emile Bravos berättelse om hur Spirou blev Spirou är ett mästerverk och jag hoppas att Fabien Vehlmann och Yanns Operation Fledermaus som ligger i läshögen och tidsmässigt är en fortsättning kommer att vara nästan lika bra.

Fortsätt läsa Spirous äventyr 50: Zarkonerna anfaller

Manus: Fabien Vehlmann
Illustration: Yoann
Färgläggning: Hubert
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Zorn & Dirna 3: Soldathordens klor

torsdag 9 december, kl 20:52 av 0 kommentarer

soldathordensklorFerdinand recenserade första delen, Valsverken, av Zorn & Dirna och jag den andra, Kronprinsen och räven . I tredje delen, Soldathordens klor, kämpar de vidare tillsammans med mamsen och papsen genom den synnerligen vidriga värld som blivit resultatet av att en kung fångat döden i spegel för att på så sätt bli odödlig. Tyvärr kan ingen annan heller dö annat än genom halshuggning av ruttnande människor, den som dödar någon får överta personens själ och det kan bli trångt. Zorn & Dirna är jagade eftersom de har förmågan att med gemensamma krafter låta någon eller något dö. Mer om vad som hänt vill jag inte avslöja för den som vill hoppa på, tre delar finns utgivna av totalt sex.

Jag blir mer och mer fascinerad av serien ju fler delar jag läser. Soldathordens klor bjuder i sedvanlig ordning på otrevligheter som sadistiskt våld och en barnamördare. I denna del lyckas Morvan även få till lite smårörande scener.En märklig blandning av komisk äventyrsserie och ofattbara grymheter. Någon form av märkning att det inte är för barn hade varit på sin plats för Zorn & Dirna är en av de grymmaste serierna jag läst. Brutala och egoistiska människor i en följaktligen brutal och egoistisk värld. Ju mer fascinerad jag blir desto bättre blir serien. Zorn & Dirna är definitivt den av Albumförlagets serier som överraskat mig mest, från att skeptiskt ha börjat läsa första delen till att uppslukas totalt av den senaste. Den bespottade Spirou-författaren gör något helt annat här. Vad månde det bliva?

Manus: Jean-David Morvan
Illustration: Bruno Bessadi
Färgläggning: Christian Lerolle
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Autoroute du Soleil

onsdag 24 november, kl 12:25 av 0 kommentarer

autoroute-du-soleilBaru är en rutinerad fransk serieskapare som ska vara president på nästa års Angolême-festival. På svenska finns hans underhållande ungdomsskildring Blues i brallan. Hans mest kända och hyllade verk är Autoroute du Soleil, som en amerikansk roadmovie fast i Frankrike, jag har precis läst den den tyska utgåvan. Autoroute du Soleil handlar om den spännande araben Kerim och den rödhårige (iaf till en början) Alexandre , den senare avgudar Kerim och får en kväll följa med honom in till centrum under en kväll som blir synnerligen dramatisk för de båda. De bildar ett omaka par på flykt undan ett gäng rasister och sedermera också knarkhandlare genom Frankrike längs Autoroute du Soleil (typ Motorvägen till solen). En rad slumpartade händelser gör deras flykt särdeles händelserik och under färden förändras både deras förhållande och de själva en del.

Serien har en hel del likheter med Blues i brallan. Liksom Baru själv är huvudpersonerna inte etniska fransmän vilket inte heller de flesta huvudpersonerna i Blues i brallan var. Även kopplingen till de borttynande franska stålstäderna finns här även om serien endast utspelar sig där i början. Baru behandlar även i korthet de problem som fanns och finns i det franska samhället såsom rasism, negligerade förorter och droger. Karaktärsskildringen är liksom i Blues i brallan ypperlig, Alexandre blir självsäkrare under resans gång medan Kerims självförtroende försämras. Action och spänning till trots så är det förstås den vänskap som Kerim och Alexandre utvecklar som står i centrum och den hanterar Baru trovärdigt. Autoroute du Soleil har kallats för euromanga och jag kan köpa benämningen för även om Baru tecknat i sin karaktäristiska stil så flyter läsningen mer på som i en manga än i hans egen Blues i brallan, det går helt enkelt fortare att läsa (trots att jag läst den på tyska) vilket kan förklaras av färre bildrutor och mindre pratbubblor på de dryga 400 sidorna. De svartvita teckningarna passar dessutom fint i serien och layoutmässigt är det riktigt bra. Mina höga förväntningar infriades till stora delar och Autoroute du Soleil är riktigt bra med sin blandning av action och relationer med sköna karaktärer med ett solkigt Frankrike i bakgrunden, dock inte utan ljuspunkter.

Illustration: Baru
Förlag: Carlsen Verlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Uppskovet

onsdag 17 november, kl 08:39 av 1 kommentar

Uppskovet-framsidaJulien rymmer från ett tåg på väg till Tyskland 1943 och beger sig till sin lilla vackert belägna hemby där mostern bor. Helst av allt vill han i lugn och ro vänta tills de allierade befriar Frankrike. Tåget han rymde från bombades strax efter att han rymt, Julien hade en otrolig tur. En person hittas med Juliens borttappade handlingar och Julien antas vara död och en begravning hålls i byn. Julien övervakar den och allt annat som händer i byn från sin gamle lärare Thomassins hus som står tomt sedan Thomassin, kommunist och jude, förts bort. Men Juliens mål att hålla sig undan men ändå nyfiket bevaka byn och även ge sig ut på nattliga turer i väntan på att de allierade anländer är svårare än han trott. Cecilé som han är kär i är kvar i byn och tillsammans med att både milis och motståndsmän rör sig i byn blir inte tillvaron så enkel som Julien vill.

Gibrat, förnamn Jean-Pierre, har jag inte läst något av tidigare enbart om honom. Gibrat står för både manus och teckningar och han hanterar båda utmärkt. I min beskrivning av Uppskovet ovan fick jag kanske det att låta som att det blir dramatiskt värre för Julien och även om drama finns i överflöd, albumet utspelar sig under andra världskriget, så lunkar albumet för det mesta på i ett lugnt tempo med Julien betraktandes händelserna i byn och årstidernas skiftningar. Det lugna tempot ger albumet en speciell tilltalande ton och speglar tydligare de stämningar som finns i byn. Vardagsskildringen av livet i den lite avsides belägna byn är en av albumets absoluta höjdpunkter.

Vad gäller huvudpersonen Julien är han varken hjälte eller skurk. Hans mål är att överleva vanvettet och Gibrat tecknar ett sympatiskt porträtt av honom. Uppskovet blandar på ett självklart sätt humor och krigets grisigheter. Ovissheten om vad som ska hända med de inblandade gör albumet väldigt spännande, något jag inte trodde när jag först drogs in vardagslunken. Nackdelen med det är att läsningen gick väl snabbt framförallt i slutet, albumet mår bäst av att avnjutas i lugnare tempo, det finns mycket att ta in. Uppskovet är definitivt det bästa Albumförlaget gett ut hittills och jag hoppas verkligen få läsa mer av Gibrat framöver. Uppskovet samlar f.ö två franska album i ett och ett utdrag finns här.

Illustration: Jean-Pierre Gibrat
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Hammerfall, del 2: Skuggorna i Svartalvhem

söndag 7 november, kl 13:31 av 0 kommentarer

hammerfall2Handling m.m: Jag recenserade första delen av Hammerfall, Ormens lidande, i mars och nu är det dags för andra delen, Skuggorna i Svartalvhem. Recensionen nedan innehåller milda spoilers. De älskade Harald och Lia har förts bort som slavar och skiljts från varandra. Lia är fortsatt i fångenskap hos Björn den Sköne och Harald har tillsammans med andra sålts som slav till skanjerna, märkliga varelser som bor i Svartalvhem och dyrkar Ymer. Båda försöker på varsitt håll att fly för att kunna återförenas.

Vad som är bra: Det är fortfarande en bra hämndhistoria och osäkerheten på vilka som klarar sig utöver Harald och Lia finns kvar. Utöver skanjerna får man även stifta kort bekantskap med fundinnerna, varelser som ser ännu otrevligare ut än skanjerna. Jag hoppas verkligen att tiden i Svartalvhem inte tar slut alltför fort då varelserna där är fascinerande. Ränker fortsätter att smidas och inga frågor besvaras i denna del utan man för lite mer bakgrund til bl.a. Björn den Sköne. Det märks även att Runberg läst på om vikingarna vilket är ett plus.

Vad som är mindre bra: Även om Boris Talijancic teckningar är okej och fungerar till serien tänker jag hela tiden på vad en intressantare tecknare kunnat göra med serien. En intressantare/bättre tecknare hade inneburit ett lyft för serien. I första delen hände rätt mycket medan den andra delen mer känns som en transportsträcka.

Slutsats: Hammerfall är fortfarande en bra äventyrsserie och det ska bli intressant att se hur Sylvain Runberg får ihop alla lösa trådar och vad som händer när allt ställs på sin spets. Det är bara två delar kvar så de lär bli innehållsrika.

Manus: Sylvain Runberg
Illustration: Boris Talijancic
Färgläggning: Iréne Häfliger
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

It Was the War of the Trenches

lördag 30 oktober, kl 08:40 av 3 kommentarer

It Was The War of the Trenches coverJacques Tardi har gjort många serier om första världskriget utöver It Was the War of the Trenches (C’était la guerre des tranchées). På svenska finns den korta serien Gevärsblomman i albumet Den ödesdigra resan och kriget berörs även i Adelés extraordinära äventyr. Utöver dessa har han bland annat gjort Soldat Varlot som finns på danska och nyligen utgivna Putain de Guerre som i två delar behandlar första världskriget år för år.

It Was the War of the Trenches är en ursinnig serie där Tardi skickligt skildrar krigets vanvett och fasor och de mäktigas totala brist på empati. Omslaget ger en försmak av det helvete som Tardi skildrar och det är onekligen starka teckningar av Tardi i hans karaktäristiska stil. Inte lika hemska som tysken Otto Dix målningar men det går inte att värja sig mot dem. Första världskriget ligger långt tillbaka, det är snart 100 år sedan mordet i Sarajevo som gav en anledning att utlösa eländet. Tardi häcklar överheten, de generaler som utan att blinka skickade män i döden i rader av meningslösa attacker och arkebuserade de som inte sprang tillräckligt målmedvetet mot döden. It Was the War of the Trenches är för serierna vad Abel Gance J´accuse (1919) är för filmen. Det obestridliga huvudverket om första världskriget. Albumet är ett måste för den historieintresserade och en motvikt till alla heroiserande krigsserier som producerats genom åren, en anti-krigsserie om vad krig gör med människan. Om det ändå varit som Ebba Grön sjunger.

Illustration: Jacques Tardi
Förlag: Fantagraphics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer