I andra delen av Warren Ellis och Jason Howards serie om människornas liv i skuggan av en gigantisk invasion av trädliknande monoliter får vi den här gången följa två personers öden: Dr. Joanne Creasy och New Yorks tillträdande borgmästare Vince. Den sistnämnde använder sin nyvunna position till att smida machiavelliska ränker mot både sina gamla men även kommande fiender på ett hänsynslöst sätt medan Dr. Creasy är den ende överlevande efter ”The Blindhail Event” där trädet i norska Spetsbergen detonerade. Nu skickas hon till Orkneyöarna där det enda brittiska trädet existerar för att undersöka om förekomsten av olycksbådande svart vallmo ökat.

Fortsätt läsa Trees, Vol. 2: Two Forests

En av de serier som startade förra året som jag sett fram emot att läsa i en samlingsvolym är Trees av Warren Ellis och Jason Howard. Första numret presenterade en framtida värld där jorden invaderats av utomjordingar i form av gigantiska trädliknande monoliter men den sköna tvisten är att ingenting händer. Ingen närkontakt av tredje graden (förutom träden själva förstås), inga baciller som tar död på tripoderna eller mottack med en cigarrökande Will Smith. Serien utspelas tio år efter att ”träden” kom och fortfarande vet ingen på jorden varför de är här eller vad de vill. Vad de däremot gör är att de påverkar sin omgivning genom klimatskiftningar, översvämningar och giftigt avfall som då och då sprider död och förintelse vid ”rötterna”. De flesta människor flyr, andra stannar för att de inte har något alternativ eller dras till dem av olika skäl som flugor till ett ruttnande lik. Polisbevakningen i områden med träd minskar drastiskt eller försvinner helt vilket gör området till laglöst land och grogrund för kriminalitet. Vissa träd, som det i kinesiska Shu, blir en fristat dit folk vallfärdar och i den somaliska provinsen Puntland blir tillgången till vatten och olja mer tillgänglig vilket inte ses med blida ögon av Somalias president eftersom Puntland enligt honom styrs av pirater.

Kort och gott är Trees en serie om en utomjordisk invasion som inte handlar om just utomjordingarna utan om hur människan lever i skuggan av dem ungefär som myror. Warren Ellis ställer helt enkelt frågan: Varför skulle utomjordingarna vilja ta kontakt med oss? Vi visar på alla möjliga sätt att vi är ointelligenta och ociviliserade genom själviskt beteende eller genom att döda varandra för att få makt eller rikedom. Vi är helt enkelt inte värdiga deras uppmärksamhet.

Fortsätt läsa Trees Vol. 1

För tio år sedan landade de. Gigantiska trädliknande monoliter över hela världen som sträckte sig så långt upp ögat kunde nå. Immuna mot människans alla massförstörelsevapen stod de bara där. När den första chocken lagt sig visade det sig att ingenting hände. Ingen lucka öppnades, ingen information eller kommunikation om att jorden blivit erövrad. Träden bara stod där utan att bry sig om människan, som om de var betydelselösa insekter.

Warren Ellis (Moon Knight) bjuder den här gången på en läskig dystopisk framtid där utomjordiska artefakter tagit över världen utan att egentligen erövra den. Förutom att träden står där de står och då och då dödar åtskilliga när de släpper ut något sorts avfall pekar de bara som gigantiska långfingrar mot mänskligheten. Människan är dock mycket påverkad och påminns naturligtvis ständigt av deras närvaro men livet går uppgivet sin gilla gång. Nu är träden där och inte verkar det som om de tänker flytta sig heller efter tio år. Människan är av naturen anpassningsbar.

Fortsätt läsa Trees #1