Så har jag nu äntligen fått lägga händerna på volym 2 av Starman Omnibus. Jag fick den i julklapp och läste ut den förrgår. Spontant så känns volym 2 inte lika helgjuten som volym 1 gjorde. Visst det finns flera bra och intressanta nummer samlade här. Dessutom får vi lite djupare inblickar i flera av sidokaraktärerna, polisfamiljen O’Dare eller den mystiske och odödlige Shade (i mitt tycke en av de mest intressanta karaktärerna i Starman). Men det känns som något saknas här…

I första volymen av Starman Omnibus tog Jack Knight högst motvilligt upp sin fars mantel som Starman efter det att hans bror mördats (som var den som egentligen skulle föra Starman-arvet vidare). I följande numren kunde vi följa hur Jack sakta men börjar acceptera sin roll som superhjälpe och beskyddare av Opal City. I volym två har Jack i stort sett helt och hållet funnit sig i rollen som superhjälte och faktiskt upptäckt att han gillar det. Men egentligen så tycker jag inte att det är Jack Knight som har huvudrollen här utan karaktärerna runt omkring honom. Polisfamiljen O’Dare, Jacks far Ted Knight, utomjordingen Mikaal Tomas, Wesley Dodds (den första Sandman) och inte minst Shade. James Robinson lyckas här ge alla karaktärerna mera djup vilket jag uppskattar.

Illustratören Tony Harris (som tecknar merparten av numren i samlingen) tycker jag vid det här laget har ryckt upp sig från hans lite skakiga inledning i volym 1. Nu är det mycket mer tydliga linjer i illustrationerna och inte alls samma tydliga skillnader i stil som man kunde se i de första numren av Starman, utan här håller han sig på en mera jämn och konstant nivå. En sak som jag upptäckte i den här samlingen är att visa sidor är markant mattare i färgen än andra. Förmodligen inget som Tony Harris är skyldig till utan mer troligt är det frågan om ett tryckningsfel. Ett litet minus.

Det bästa med Starman är hur James Robinson lyckas skapa en känsla av historia genom alla nummer och även hur han får till en sorts Starman-arv. Men som jag sa inledningen så känns volym två inte lika helgjuten som den första. Exakt varför är svårt att sätta fingret på men det är i alla fall den känslan jag får. Men Starman Omnibus volym två bjuder ändå på mycket god läsning.