David Petersens Mouse Guard är en personlig favorit, jag har tidigare recenserat både Autumn 1152 och Winter 1152. Comic Book Resources publicerade i veckan en längre intervju med David Petersen och nedan har jag sammanställt det jag tyckte var intressantast i den. Nästa del i Mouse Guard-eposet ska heta The Black Axe och utspelar sig innan händelserna i de två tidigare samlingarna. The Black Axe är en origin-story om Celanawe och ska även delvis utspela sig under hans storhetstid. Petersens tanke med det är att det ska bli klarare exakt vilka förväntningar Lieam har på sig när han axlar den avlidne Celanawes ansvar som The Black Axe. Förutom Celanawe blir det i stort sett bara nya karaktärer, många av karaktärerna i Autumn och Winter var inte ens födda när Black Axe utspelar sig. Efter The Black Axe har Petersen tänkt sig att ta sig an kriget mot vesslorna som man fick lite ledtrådar till i Winter. Därefter blir det ett kronologiskt hopp till ett bra tag efter Winter. Detta för att Petersen vill ha ett glapp att kunna återvända till. Petersen förhandlar även om rättigheterna till en Mouse Guard-film men det verkar vara i sin linda. I intervjun berättar Petersen också om vilka som ska vara med i spin-off projektet Legends of the Guard som t.ex. Jeremy Bastian och Guy Davis. Vill du veta mer så läs helt enkelt hela intervjun. Jag säger bara: Ju mer Mouse Guard desto bättre 🙂
Arkiv för mars 2010
Kommande Mouse Guard
Superman #697
Jag vet att jag inte varit direkt snäll mot James Robinson den senaste tiden och det med goda skäl. De flesta av hans arbeten den senaste tiden som t.ex. Justice League of America, Justice League: Cry for Justice och Superman: World of New Krypton (skriven tillsammans med Greg Rucka) har inte varit några lysande uppvisningar i författarskap. Men tydligen ett undantag och det är Superman som faktiskt har varit helt ok trots att titels huvudkaraktär lyst med sin frånvaro i ett års tid och ersatts av Mon-El från Legion of Super-Heroes. Hur underligt det än kan låta så funkar det betydligt bättre än vad jag hade trott till en början och Superman #697 är, enligt mig, ett av det starkaste numren hittills.
Jag kan väl på en gång erkänna att den här recensionen är lite färgad av jag är ett fan av Legion of Super-Heroes och redan undertiteln till Superman #697 är
”Man of Valor: The Espionage Squad Part 1” ger en god föraning om att Legion-medlemmar kommer att dyka upp, vilket det också gör. Legion-medlemmar som Chameleon Boy, Sensor Girl, Quislet och Matter-Eating Lad dyker upp här. Men vad gör de här, i forntiden så att säga? Svaret på den frågan får inte sin lösning i det här numret utan hänger i luften när numret tar slut och lovas besvaras i nästa nummer, men inte av Superman utan i Adventure Comics.
Illustration: Bernard Chang & Javier Pina
Tusch: Bernard Chang & Javier Pina
Färgläggning: Blond
Förlag: DC Comics
Betyg: 3+/5
Scalped #35
Här kommer en nördbekännelse: när jag hämtat upp mina serier från seriebutiken och kommit hem sorterar jag dem alltid för läsning. De jag är allra mest sugen på att läsa lägger jag nederst i högen och läser dem sist; de mindre angelägna serierna tar jag mig an först. För mig har det alltså uppstått ett högst personligt kvalitetsmått: ju längre ned i högen, desto bättre serie. Och de senaste månaderna, sen jag slutade tradewaita på Scalped och istället började köpa i lösnummer i och med #33 har tidningen alltid legat i botten av min hög, ohotad även av toppserier som Batman & Robin och Sweet Tooth.
Scalped #35 är ett bra hoppa-på-nummer eftersom det är en one-shot där inga av seriens huvud- eller bifigurer är med. Det gör inte numret på något vis sämre eftersom Aaron har producerat en tät och gripande serienovell med ett oväntat slut. Det som fördjupas i detta nummer av Scalped är snarare miljön: indianreservaten i Dakota Badlands och villkoren för dem som lever där. Tonen och läsartilltalet ligger nära Aarons Vietnamkrigsserie The Other Side (recenserad på Shazam här): huvudpersonerna är ett gammalt par på reservatet och vi får följa deras tankar parallellt men separat i paneler med olika textning. Ett beprövat grepp som faller väl ut i en historia som i stor utsträckning bygger på glappet mellan vad folk tänker och vad de faktiskt säger.
Illustration: Danijel Zezelj
Färgläggning: Giulia Brusco
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4/5
Förhandsinformation: Optimal Press
Previewstips maj – 7 Psychopaths
PREVIEWSTIPS: Vad gör tecknaren Sean Phillips när han inte skapar noir-serier med Ed Brubaker? Skapar krigsserier md den franske serieförfattaren Fabien Vehlmann. I maj släpper Boom! Studios första numer av tre av miniserien 7 Psychopaths.
”From Criminal co-conspirator Sean Phillips! 7 men, 1 impossible mission assassinate Hitler! With World War Ii in full swing, there’s only one-way to draw the war to a quick end: kill Hitler. But who would be insane enough to try? Joshua Goldschmidt knows just the men to do it. Insane? Psychotic? Mad? Call them what you will, but the seven psychopaths are now the only hope the world has! In the vein of Inglorious Basterds, with art by the critically acclaimed Sean Phillips.”
Har ingen riktig koll på Vehlmann, men bara Phillips medverkan gör att detta känns läsvärt.
New Mutants #10
Tionde numret av New Mutants är ett klassiskt mellannummer. I princip så skulle man helt kunna hoppa över det här numret utan att märka att man missat något. Det är i sig inte ett fruktansvärt trist nummer, men det händer å andra sidan egentligen ingenting alls. New Mutants åker till Japans kust och käbblar med ett gäng mutanter från The Savage Land medan Cyclops och Emma Frost pratar hemma på Utopia. Slut.
Zeb Wells manus känns för mig lite utstressat, och detsamma gäller för tecknandet, som här är uppdelat mellan två team. Delen i Japan görs av Paul Davidson, som precis som i förra numret gör en stabil insats. Davidson gör dock dödssynden att återanvända en illustration på två olika paneler. Att ens försöka tro att jag som nitisk serieläsare inte direkt reagerar på att en spegelvänd dublett av en ruta från en tidigare sida dyker upp igen känns för mig både slappt och fräckt. Kanske har Davidson varit under extrem tidspress i det här numret, men om så är fallet hade det varit bättre om han hoppat över den panelen helt och hållet. Sidorna från Utopia görs av bröderna(?) Alvero och David Lopez, som gör helt ok dialogscener, även om de då och då kanske känns lite väl platta och statiska.
Som sagt så känns det här numret rätt mycket som en paus i väntan på den riktiga handlingen, och det finns egentligen inte så mycket mer att säga om det, men jag hoppas att allt kommer att få betydligt mer fart med den (förhoppningsvis) svavelosande story som inleddes i föregående nummer.
Illustration: Alvero Lopez, David Lopez, Paul Davidson
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
”Sci-Fi Afton”
Shazam.se gillar Serieteket i Stockholm. Inte bara för att de har Sveriges största bibliotek med enbart serier, utan för att de första torsdagen varje månad visar serierelaterad film. Helt gratis dessutom. Biljetter hämtas på Serieteket i Kulturhuset.
4/3 ”Sci-Fi Afton”
Presenteras i samarbete med SF-Bokhandeln.
Kvällens film: The Fifth Element (1997)
Luc Bessons rymdopera tog honom åtskilliga år och hundratals sidor manusutkast att färdigställa. Om resultatet var värt mödan har folk tvistat om. Ögongodis är det hur som helst gott om tack vare miljöer och figurer designade av storheter som Moebius och kostymer av Jean-Paul Gaultier.
Förhandsinformation: Albumförlaget
Albumförlagets första utgåva för året blir Hammerfall- Ormens lidande i mars med manus av Sylvain Runberg som tidigare gjort Orbital och teckningar av Boris Talijancic. Serien handlar om den unge Harald Larsson (namnet är från den franska utgåvan) vars trolovade rövas bort på deras bröllopsdag och själv blir han slav. Han svär att hämnas på Björn den Vackre som låg bakom attacken. Allt sker mot bakgrund av ett nytt Europa som växer fram, ett Europa där Karl den Store kommer att dominera. Därefter är det tänkt att fjärde och avslutande delen av medeltidsäventyret Det tredje testamentet- Johannes eller Korpens dag ska ges ut. De tre första delarna har varit riktigt bra så det ska bli spännande att läsa upplösningen och se hur det går för Conrad av Marbourg och Elisabeth efter den dramatiska avslutningen på tredje delen. Tredje delen av Bouncer- Ormarnas rättvisa av Alejandro Jodorowsky (som även skrivit manus till Inkalen och Metabaronerna) och Francois Boucq kommer därefter. Titeln utlovar en lika blodig version av Vilda Västern som de tidigare albumen, givetvis med Bouncer i huvudrollen. I Ormarnas rättvisa blir Bouncer utsedd till bödel i staden och dessutom vill några andra ta över salonen Infierno. De två första albumen utgör den första cykeln, så det här är början på den andra med nya huvudpersoner utöver Bouncer. I vår kommer också första delen av åtta av franska storsäljaren Lanfeust de Troy av Scotch Arleston (Christophe Arleston) och Didier Tarquin. I världen Troy har alla invånare en magisk kraft, användbar eller bara underhållande. Lanfeust kan smälta metall med sin blick och arbetar därför som smedslärling. Ett svärd väcker dock en kraft i honom och leder honom in i en rad äventyr.
Captain Swing and the Electrical Pirates of Cindery Island #1
Älska steampunk! Fast det blir ju lite fel när det gäller superproduktive Warren Ellis senaste project, Captain Swing and the Electrical Pirates of Cindery Island (som jag hädanefter kommer att kalla Captain Swing kort och gott), för som Ellis själv påpekar: ”It’s not steampunk, it’s electrical”.
Captain Swing är klassisk Ellis, blodgäggäckel-våldsamheterna börjar redan på en fet splash page på s 2, och sen tuffar det på med svordomar, sjövilda jaktscener och utspejsad retro-SF i skön förening. Det hela utspelar sig i ett alternativt 1830 där någon (möjligen titelns Captain Swing) håller på att mörda poliser på slibbigaste vis. Ellis kör med ett kul grepp för att introducera världen: då och då varvas seriesidorna med rena text-sidor (dock interpunkterade av stämningsfyllda tidstypiska illustrationer av oidentifierbara maskindelar) som förklarar fenomen i världen med torr historikerprosa. Fuskigt att sköta expositionen på det sättet kan man tycka men i Captain Swing funkar det över förväntan – särskilt eftersom den torra historikerprosan gradvis förvandlas till en distinkt berättarröst med en egen agenda. Snitsigt värre av Ellis och ännu ett uttryck för hans intresse för metafiktion.
Fortsätt läsa Captain Swing and the Electrical Pirates of Cindery Island #1
Illustration: Raulo Caceres
Förlag: Avatar
Betyg: 4/5





