Arkiv för kategorin ‘4’

Recensioner

Sweet Tooth #16

måndag 13 december, kl 08:30 av 2 kommentarer

SweetTooth16Jeff Lemires postapokalypsdrama ångar på: #16 är näst sista delen i arcen Animal Armies, och det verkar som om Gus och Jeppard snart kommer återförenas, men under allt annat än idealiska omständigheter…

Jag måste säga att den här serien går från klarhet till klarhet. Lemire nådde sin berömmelse med de långsamma, meditativa familjekrönikorna i Essex County, men han har anpassat sig otroligt väl till lösnummerutgivningens krav: varje nummer slutar med en rejäl cliffhanger och frågan är om inte #16:s är den tyngsta hittills. Jag gillar också hur Lemire portionerar ut den säregna bakgrundshistorien (Varför har världen blivit som den blivit? Vad består katastrofen i? Och varifrån kommer egentligen Gus?) i precis rätt takt: tillräckligt mycket för att hålla läsaren intresserad och faktiskt gradvis bygga upp världen på ett logiskt och smart sätt, men tillräckligt långsamt för att spänningen ska vara kvar – i de senaste numren har Lemire hållit oss rejält på halster, och när nu ett nyckelavslöjande äntligen kommer visar det sig inte alls ha med vad vi trodde att göra. Svårt att beskriva men i det här fallet vill jag inte spoila för mycket. En styrka hos Sweet Tooth är just att man aldrig är riktigt säker på vad som ska hända, en egenskap serien delar med alldeles för få andra titlar från mainstreamförlagens månadsvisa utgivning.

Fortsätt läsa Sweet Tooth #16

Manus: Jeff Lemire
Illustration: Jeff Lemire
Färgläggning: Jose Villarrubia
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Zorn & Dirna 3: Soldathordens klor

torsdag 9 december, kl 20:52 av 0 kommentarer

soldathordensklorFerdinand recenserade första delen, Valsverken, av Zorn & Dirna och jag den andra, Kronprinsen och räven . I tredje delen, Soldathordens klor, kämpar de vidare tillsammans med mamsen och papsen genom den synnerligen vidriga värld som blivit resultatet av att en kung fångat döden i spegel för att på så sätt bli odödlig. Tyvärr kan ingen annan heller dö annat än genom halshuggning av ruttnande människor, den som dödar någon får överta personens själ och det kan bli trångt. Zorn & Dirna är jagade eftersom de har förmågan att med gemensamma krafter låta någon eller något dö. Mer om vad som hänt vill jag inte avslöja för den som vill hoppa på, tre delar finns utgivna av totalt sex.

Jag blir mer och mer fascinerad av serien ju fler delar jag läser. Soldathordens klor bjuder i sedvanlig ordning på otrevligheter som sadistiskt våld och en barnamördare. I denna del lyckas Morvan även få till lite smårörande scener.En märklig blandning av komisk äventyrsserie och ofattbara grymheter. Någon form av märkning att det inte är för barn hade varit på sin plats för Zorn & Dirna är en av de grymmaste serierna jag läst. Brutala och egoistiska människor i en följaktligen brutal och egoistisk värld. Ju mer fascinerad jag blir desto bättre blir serien. Zorn & Dirna är definitivt den av Albumförlagets serier som överraskat mig mest, från att skeptiskt ha börjat läsa första delen till att uppslukas totalt av den senaste. Den bespottade Spirou-författaren gör något helt annat här. Vad månde det bliva?

Manus: Jean-David Morvan
Illustration: Bruno Bessadi
Färgläggning: Christian Lerolle
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Haunt #10 & 11

torsdag 9 december, kl 08:21 av 0 kommentarer

Haunt_11 Handling: Det börjar dra ihop sig till någon typ av avslöjande kring de experiment som ledde till att Haunt kom till, och parallellt med den pågående våldskavalkaden mellan Haunt, supersoldatdrönare och alla mittemellan så hintas det även om nya mysterier som lär dyka upp inom en snar framtid. Ingen rast och ingen vila för bröderna Kilgore med andra ord.

Det bra: Författaren (tillika TV-producenten) Robert Kirkman har börjat hitta hem ordentligt med karaktärerna i Haunt nu. I början av serien fanns det inget egentligt djup i någon av karaktärerna, men nu börjar det knoppa upp saker där man känner igen Kirkman som mannen bakom extremt karaktärsdrivna titlar som Invincible och Walking Dead. Haunt är inte där än, men är helt klart på rätt väg. I de här två numren tycker jag personligen att det är scenerna med den numera vanställde yrkesmördaren Cobra som skiner starkast, trots att han bara är en sidokaraktär för tillfället. Cobra är en blodlysten man med mindervärdeskomplex som mördar för pengar, men samtidigt så kan jag inte låta bli att tycka rätt bra om honom som den missförstådda karaktär han verkar vara, och den där ensamma panelen där den annars så nedlåtande flickvännen ligger bredvid en sovande Cobra och viskar I’m still in love with you you freak, den är smått briljant. Utöver det så löper även storyn på bra i raskt tempo nu, och även här är det mer driv än det var i första arc:en.

Illustrationerna är precis som i föregående nummer också på väldigt hög nivå. Greg Capullo använder sig av mer och mer spännande vinklar och stora uppslag som verkligen passar den här typen av berättelse, och Todd McFarlane och Jonathan Glapion verkar ännu inte ha tröttnat på att bläcka dit miljontals små detaljer överallt. Imponerade hög kvalitet nu, som jag hoppas håller i sig.

Det mindre bra: Vi får fortfarande inte veta mer om Haunts ursprung, och för den som inte har tidigare nummer färskt i minnet kan det nog bli lite väl många karaktärer att hålla koll på på samma gång, men i det stora hela finns det inte mycket att gnälla över för min del.

Slutsats: Haunt är just nu som mitten på en riktigt bra actionfilm. Det är fullt ös, men man vet egentligen inte alls vad som ska hända härnäst. En av mina absoluta favoritserier i nuläget.

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Greg Capullo
Tusch: Jonathan Glapion, Todd McFarlane
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Mouse Guard: Legends of the Guard

tisdag 7 december, kl 09:15 av 2 kommentarer

legends-of-the-guardDavid Petersens Mouse Guard är en personlig favorit och de båda samlingarna, Autumn 1152 och Winter 1152 är suveränt bra. Det finns något genuint tilltalande med möss som skyddar andra möss mot både inre och yttre faror, möss som trots sin ringa storlek inte tvekar att ge sig på större djur. Petersen har byggt upp en intressant värld med en mängd musstäder/byar som skyddas av Mouse Guard. Som en spin-off till huvudserien finns nu Mouse Guard: Legends of the Guard som nu samlats i en inbunden utgåva. En andra volym är planerad till 2011. I Legends of the Guard har Petersen bjudit in en rad andra tecknare och manuförfattare som har fått skapa sina egna berättelser utifrån Petersens värld.

Värdshusvärdinnan June inbjuder alla som är på värdshuset möjligheten att berätta en historia, den med den bästa historien får sin räkning struken. Petersen själv har tecknat samtalen på värdshuset mellan de korta historierna. Några av historierna är bättre än de andra även om ingen är dålig. Allra bäst är den första, The Battle of the Hawk´s Mouse and the Fox´s Mouse av Jeremy Bastian. Den är berättad som en klassisk saga ackompanjerad av Bastians magnifika bilder om upphovet till Mouse Guard i en tid när andra djur härskade över mössen. Alex Sheikmans och Scott Keatings Oleg the Wise, om en kung som försöker undkomma sitt öde, är även den som en klassisk saga och stämningsfullt tecknad. Raven, efter Edgar Allen Poes dikt, av Jason Shawn Alexander bryter av mot de mer sagoaktiga berättelserna tung av sorg som den är. Karl Kerschls Bowen´s Tale är underbart vackert tecknad om en mus som bevittnar och överlever en hjord galopperande renar. Mark Smylies Crown of Silver, Crown of Gold om en galen kung som av svartsjuka förråder sin trognaste mus är även den vackert tecknad och Smylie använder de få sidorna väl och fyller de med dramatik. Legends of the Guard är inte lika bra som huvudserien men det är å andra sidan få serier som är det. Ju mer Mouse Guard desto bättre.

Förlag: Archaia
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Acme Novelty Library 20: Lint av Chris Ware

fredag 3 december, kl 16:02 av 4 kommentarer

lintChicagobon Chris Ware förgyllde mitt seriesamlande 90-tal med Acme Novelty Library. Vansinnigt snygga tidningar i varierande format, allt från små häften till album i dagstidningsstorlek. En njutning att beskåda och en mardröm för såväl seriehandlare som samlare. Än idag bryter kallsvetten fram när jag tänker på transporten av det stora sjunde numret (tänk ett tunt album i tabloidformat) som jag med varsam hand och inslaget i flera plastpåsar bar hela vägen från London på tåg, plan och bussar. När delar av Shazamredaktionen träffade Ware i Gävle i somras, tog jag för säkerhets skull med mig det frimärksstora häfte tecknaren gjort åt Europas äldsta seriebutik, Lambiek i Amsterdam. Lättare att transportera och signera. För handlarnas fromma designade Ware ett stort pappställ som kunde inhysa de olika formaten och göra skyltningen lättare. Tro det eller ej den som varit där, men under en period användes ett dylikt i den alltmer Tardislika butiken Staffars serier i Stockholm.

Fortsätt läsa Acme Novelty Library 20: Lint av Chris Ware

Skriv en kommentar
Recensioner

X’ed Out

onsdag 1 december, kl 16:48 av 3 kommentarer

charles-burns-xedout-1Den amerikanske serieskaparen Charles Burns har varit mig ett välbekant namn sedan 80-talet då jag fascinerades av historierna om brottardetektiven El Borbah i tidningen Pox. Andra sammanhang han dykt upp i genom åren är på skivkonvolut till Iggy Pop, den legendomsusade animationssatsningen Liquid Television från Mtv och den franska filmen Peurs du Noir. Numer kan man få en månatlig dos av Burns illustrationer via omslaget till utmärkta tidskriften The Believer. Mest känd är han givetvis för den tillbörligt mörka Black Hole, som med sin oerhörda detaljrikedom och skräckvinkling är en av de intressantaste skildringarna av att vara tonåring på 70-talet jag läst. X’ed Out började som en tematisk fortsättning på den boken men växte lyckligtvis under skapelseprocessen till något mycket större.

Fortsätt läsa X’ed Out

Skriv en kommentar
Recensioner

[Batmania] Batgirl #15

tisdag 30 november, kl 13:07 av 0 kommentarer

BG_Cv15_ds.inddInledningen på Batgirl #15 är smått genialisk. Batgirl försöker förklara hela Batman-historien för Proxy (något av en tonårsvariant av Oracle) men istället för att helt enkelt berätta så illustrerar hon hela historien med hjälp av enkla seriestrippar (har ni läst Tiny Titans så känner ni igen stilen, om inte så hittar ni ett litet exempel här). Det funkar kanon, och passar perfekt för Bryan Millers Batgirl som mer och mer kommit att bli min favorittidning vid sidan av Brightest Day och Green Lantern, mycket tack vare humorn och det faktum att den inte tar sig själv på alltför stort allvar.

Ta bara scenen där Batgirl slås mot ett gäng munkklädda bad guys och mitt i allt ihop dyker en halvgalen snubbe som kallar sig för The Grey Ghost (en liten referens på Batman: The Animated Series) upp och ställer till problem då han vill bli Batgirls sidekick. Batgirls fråga till Oracle i slutet av denna fight  ”is this why everyone hated Spoiler?”  fick mig att le stort. Humor av den storten i en mainstream superhjälteserie idag är lite ovanlig men väldigt uppskattad, i alla fall av mig.

På illustrationssidan så har det hänt en del sen senast. Dustin Nguyen och Derek Fridolfs har tagit över efter Lee Garbett och Trevor Scott. Det gör ett riktigt bra jobb och deras stil ligger inte allt för långt ifrån Garbett och Scott så det blir inte några tvära stilistiska kast mellan det här numret och nummer 14 vilket jag tycker är bra.

Batgirl fortsätter att vara en av mina DC-favoriter och Bryan Miller fortsätter ju att leverera riktigt underhållande historier och jag mycket nyfiken på fortsättningen av denna story arc, nu när Batgirl har fått Gotham-polisen efter sig, oskyldigt anklagad för mord.

Manus: Bryan Miller
Illustration: Dustin Nguyen
Tusch: Derek Fridolfs
Färgläggning: Guy Major
Förlag: DC Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Allmänt /Recensioner

[Batmania] Batman, Incorporated # 1 enligt Anders

måndag 29 november, kl 20:50 av 3 kommentarer
Andy Kubert har gjort en av många omslagsvarianter.

Andy Kubert har gjort en av många omslagsvarianter.

Får inleda detta genom att instämma med föregående talare Henrik. Det här är verkligen toppen! Även jag kände mig en aning fröjdestulen vid nyheten att Grant Morrison skulle lämna Batman & Robin, en tidning som varit en av mina absoluta favoriter de senaste åren. Jag avundas verkligen inte Paul Cornell och Scott McDaniel som på kort varsel fick hoppa in på den tidningen i samband med nummer 17. Morrisons Batstövlar är inte helt lätta att fylla. Där Batman & Robin # 1 var som ett avsnitt av 60-talsteveserien regisserat av en David Lynch som låtit sin inspiration från The Wind in the Willows och Freaks blomma ut, kan Batman Incorporateds första nummer enklast beskrivas som Batman goes Spy Fi. Omslaget utlovar precis det där globetrottande anslaget agentserier som The Man From U.N.C.L.E. ofta stoltserade med. ”First we take Gotham and then we take Berlin…” för att parafrasera Leonard Cohen.  

Fortsätt läsa [Batmania] Batman, Incorporated # 1 enligt Anders

Skriv en kommentar
Recensioner

Hunter-Killer vol. 1

måndag 29 november, kl 20:46 av 1 kommentar

hunter-killerFörst och främst: Mitt postande är tyvärr alltför glest nu för tiden, dels på grund av nytt jobb men även på grund av att fingrarna vägrar röra sig när jag håller dem ovanför tangenterna. Hoppas dock kunna ta mig ur skrivkrampen genom att tvinga ur mig det här inlägget, och det är klart att man får lite mer energi när man blir utsedd till årets bokblogg. Nu kör vi.

Författaren Mark Waid har dykt upp här på Shazam lite då och då, och bland annat så finner vi Irredeemable, Amazing Spider-man och Strange i recensionsarkivet. Utöver det är väl Waid mest känd för DC:s epos Kingdom Come och långköraren 52 samt hyllade run:s med Marvels Fantastic Four och Captain America, men just här tacklar han något helt annat. Hunter-Killer från Marc Silvestris förlag Top Cow är i korthet en färgsprakande actionmacka om supermänniskor i en nära framtid, och om det inte vore för att jag då och då får ett ryck och blir sugen på att läsa något som andas Image Comics à la 90-tal så hade jag nog aldrig läst just Hunter-Killer.

Samlingen jag tagit mig igenom heter kort och gott Hunter-Killer Volume 1 och samlar Season 1 (#0-12), Hunter-Killer Dossier, Hunter-Killer Script Book och en hel del annat. Det är helt enkelt en fet volym späckad med ögongodis à la Top Cow och (för en gångs skull) riktigt intressant extramaterial. Bland annat bjuds det på lite bakgrundshistoria från Waid, Silvestris första skisser, info om i princip alla viktiga karaktärer samt hela manuset för första numret. Helt klart ett plus med nice extramaterial i den här typen av samling.

Fortsätt läsa Hunter-Killer vol. 1

Manus: Mark Waid
Illustration: Eric Basaldua, Kenneth Rocafort & Marc Silvestri
Tusch: Joe Weems, Matt Banning, Rick Basaldua & Studio F
Förlag: Top Cow Productions
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Batmania] Batman, Incorporated #1

lördag 27 november, kl 08:30 av 4 kommentarer

BatmanInc1Lätt spoiler alert: efter att ha undkommit Darkseids Omega Sanction och klarat av en tidstripp som gjort både Doctor Who och Marty McFly avundsjuka, kommer Bruce Wayne tillbaka till DC-universat med en ny mission – Batman goes global. På en presskonferens ”avslöjar” Bruce Wayne att han finansierat Batman sen dag ett och grundar företaget Batman, Incorporated som en del av Wayne Enterprises, ett företag avsett för brottsbekämpning och säkerhet på en global marknad. I Morrisons händer en naturlig utveckling av Batman-universat, och detta förstanummer är en riktig stänkare såväl actionmässigt som konceptuellt: tankarna går mer till Morrisons andra high concept-succéer, JLA och New X-Men.

Fortsätt läsa [Batmania] Batman, Incorporated #1

Manus: Grant Morrison
Illustration: Yanick Paquette
Tusch: Michel Lacombe
Färgläggning: Nathan Fairbairn
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer