Arkiv för kategorin ‘4’

Recensioner

Spider-Man/Frantastic Four #1

onsdag 21 juli, kl 10:19 av 0 kommentarer

spiderman_ff1Christos Gage och Mario Albertis senaste miniserie Spider-Man/X-Men var en av de bästa miniserierna från Marvel förra året, både vad gällde manus och illustrationer. Nu är duon tillbaka med en uppföljare och den här gången teamar Spider-Man upp med Fantastic Four och uppenbarligen den här miniserien att följa samma upplägg som Spider-Man/X-Men, dvs. varje nummer kommer att utspela sig under olika tidsperioder i Marvels historia,  med början här i 60-talet.

Handlingen i Spider-Man/Fantastic Four #1 är att Doctor Doom, i egenskap att härskare över Latveria, har blivit inbjuden till Empire State University för att delta i en konferens med andra öst-stats ledare. Doom ställer dock ett ultimatum, att Fantastic Four ska stå för säkerheten under konferensen. Något som inte faller helt i god jord oss vissa av FF:s medlemmar. Inte heller Spider-Man är särskilt glad åt saken. Men det är när Namor, the Sub-Mariner, dyker upp tillsammans med en stor undervattensbest och den atlantiska armén för att utkräva hämnd på Doom för att han har föråt Namor tidigare. Resultatet blir en rejäl batalj mitt på campus där Fantastic Four och Spider-Man försöker hålla två stora egon i schack. Det hela kompliceras ytterligare av ett par saker, men det är inget som jag vill avslöja här.

Fortsätt läsa Spider-Man/Frantastic Four #1

Manus: Christos Gage
Illustration: Mario Alberti
Tusch: Mario Alberti
Färgläggning: Mario Alberti
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Chew vol 2: International Flavour

tisdag 20 juli, kl 20:03 av 2 kommentarer

Chew2Handling m.m. Chew handlar om FDA (Food and Drug Administration)-agenten Tony Chu som är en cibopat vilket innebär att han kan se hur någon dött genom att äta en del av den som dött. FDA är jordens mäktigaste myndighet efter en fågelinfluensa som dödade en massa amerikaner. Henrik Ö gillade första samlingsvolymen Taster´s Choice och Chew var en stor succé 2009 och hyllades lite överallt. Det kommer en inbunden utgåva som innehåller både volym ett och två i augusti för den som vill hoppa på och gillar inbundet. I andra delen får Tony Chu en nygammal partner John Colby, vars ansikte delvis består av metall, en följd av hans senaste uppdrag med Tony Chu. Tony får span på en växt som smakar som kyckling och beger sig till söderhavsön Yamapalu för att få svar. Där finns även hans bror som är kycklingkock, en diktator, en vampyr, en matskribent med flea. Å förvecklingarna blir många, växten är nämligen het eftersom illegal kyckling är big business efter det amerikanska förbudet. Många är beredda att döda för det de vill/tror på.

Vad är bra? Chew är fortfarande lika full av galna infall som tidigare och handlingen är minst sagt skruvad. Vilket är bra för det är just den skruvade handlingen som är Chews styrka. Det finns också en skön oförutsägbarhet vad gäller karaktärernas väl och ve. Layman överraskar mig flera gånger i denna andra volym av Chew, karaktärernas öden följde inte alltid den mall jag trodde. Laymans manus passar som hand i hansken för Rob Guillorys teckningar som även de är skruvade. Guillorys teckningar är dessutom fulla av energi. Layman lägger i denna del ut en mängd trådar som han bör kunna spinna något bra av i kommande volymer.

Vad är mindre bra? Andra samlingsvolymen var lite seg i början men det tar sig när de kommer till Yamapalu. Överraskningarna är färre än i första eftersom jag vant mig vid Chews skruvade värld.

Slutsats: Chew är fortfarande en skön blandning av action och satir som roar.

Manus: John Layman
Illustration: Rob Guillory
Förlag: Image
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Tumor

måndag 19 juli, kl 20:52 av 2 kommentarer

TumorHCHandling m.m: Frank Armstrong är en nerdekad privatdetektiv som får i uppdrag av en lokal gangsterboss att leta upp hans dotter. I samband med detta visar sig det sig att Frank lider av en obotlig hjärntumör och snart ska dö. Frank bestämmer sig för att han ska rädda tjejen den här gången, för ett antal år sedan misslyckades Frank med att rädda sin egen tjej. Frank ger sig därför ut i kamp mot gangstrar, korrupta snutar och sin hjärntumör för att rädda gangsterbossens dotter. Tumor gavs först ut för Amazons Kindle och var där den bäst säljande serien. Den har nu samlats i snygg inbunden utgåva av Archaia. Joshua Hale Fialkov och Noel Tuazon har tidigare gjort Elk´s Run tillsammans.

Vad är bra? En nerdekad privatdetektiv på ett sista uppdrag känns kanske inte så fräscht men Fialkov har lyckats skapa en berättelse som känns just fräsch. Franks hjärntumör gör att han får svårt att hålla isär nutid och dåtid vilket Noel Tuazon snyggt skildrar genom att använda tusch för nutiden och vattenfärg för dåtid, allt i svartvitt vilket ger den rätta känslan. Att blanda både klassisk noir och en uppdaterad nutida variant funkar alldeles utmärkt och det är stundtals spännande och alltid medryckande. Som i alla goda deckarhistorier finns det flera twists i berättelsen. Hoppen i tid och Franks allmänna förvirring gör att det ibland blir lite svårt att hänga med men det fungerar enbart som en utmaning och blir därmed inte ett misslyckande. Frank är huvudperson och den av karaktärerna som får mest djup men bigalleriet är också bra.

Vad är mindre bra? Jag är inte helt förtjust i Tuazons stil även om den onekligen passar Tumor bra. Den känns ibland väl skissartad men det kan eventuellt bero på att serien gjordes för Kindle-läsaren.

Slutsats: Tumor är en tät deckarhistoria med fin stämning om en man på sitt sista uppdrag med en möjlighet att förlika sig med sitt förflutna. Ett måste för den som gillar noir-deckare. Eller bra serier 😉

Manus: Joshua Hale Fialkov
Illustration: Noel Tuazon
Förlag: Archaia
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Hellboy: The Storm #1

fredag 16 juli, kl 08:55 av 0 kommentarer

The Storm # 1Spoilervarning utfärdas härmed för texten nedan!

För att vara en kille som hellre läser noveller än tegelstensromaner och helst bara vill rita monster lyckas Mike Mignola verkligen snärja in sig och sin hjälte i de mest vittomfattande och komplexa intrigtrådar. För närvarande spänner Hellboys historia från ”The First Age” (förmodligen tiotusentals år eller mer före Kristus) till nutiden. Mot slutet av den förra historien The Wild Hunt avslöjades det att världens främste paranormale detektiv också är ättling i rakt nedstigande led till själve Kung Arthur. Den här serien tar vid direkt efter de händelserna.

Första numret är riktigt välmatat utan någon som helst startsträcka. Inom loppet av de första sidorna presenteras ett nytt mysterium, de senaste tio åren i Hellboys liv rekapituleras i form av snygga enrutingar och vår hjälte konfronteras med sin alkoholism inför flickvännen Alice. Sedan åker de iväg i en liten hyrbil med Excalibur (svärdet alltså, inte Captain Britain och gänget) i baksätet. Mignola har verkligen kommit lång väg sedan han kände sig så osäker inför skrivandet av Seed of Destruction att han bad kompisen John Byrne om hjälp. Med utsökt berättarekonomi och en förmåga att presentera viktig information i språnget håller han berättelsen igång och har samtidigt utrymme för de där tysta, laddade ögonblicken som höjt så många av hans serier. Vid det här laget har tecknaren Duncan Fegredo mer än två album under bältet och han har verkligen gjort Hellboy till sin egen. Där Mignola är sparsmakad som en syntes mellan medeltida träsnitt och Jack Kirby, väljer Fegredo en mer detaljerad väg mot samma mål: fantastiska, skräckinjagande illustrationer vars summa är större än den myriad av influenser de bygger på. Det finns Hellboyfans som övergav serien i protest när Mignola överlät tecknandet åt andra. Hög tid att komma ombord igen, ni vet inte vad ni går miste om!

Manus: Mike Mignola
Illustration: Duncan Fegredo
Förlag: Dark Horse
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Piracy is Liberation 001-003

fredag 16 juli, kl 08:21 av 1 kommentar

piracyisliberation3Första delen i Mattias Elftorps Piracy is Liberation gavs ut 2006 och till dags dato har det blivit åtta delar, jag recenserar de tre första Information wants to be free, Infotrip och Wires. Serien gavs först ut av C´est Bon Kultur där Elftorp var en av de drivande men ges numera ut av Wormgod, samma kulturförening som Seriefrämjandet samarbetar med för Dystopi-serien, för vilken Mattias Elftorp är redaktör. Piracy is Liberation är en cyberpunkserie som handlar om ett samhälle där all information är så kontrollerad att det vare sig finns kunskap om historien eller om att det finns en framtid. Allt är bara nu. Ledord som Compete, Consume, Conform och All Glory to God/Market/Media syns överallt i staden som det är förbjudet att lämna. Den största synden av alla är att söka information. De styrande matar invånarna med information via kanaler som invånarna förväntas koppla in sig på. Allt för att invånarna ska förhålla sig passiva. Piracy följer dock inte detta utan letar efter information på nätet och därför är myndigheterna efter honom genom Infopolice. När han får kontakt med Information och hjälper henne att bli fri får han ett tydligare mål. Målet är frihet genom anarki och de är inte ensamma.

Fortsätt läsa Piracy is Liberation 001-003

Illustration: Mattias Elftorp
Förlag: C´est Bon Kultur
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Hellboy Volume 10: The Crooked Man and Others

torsdag 15 juli, kl 18:56 av 0 kommentarer

Hellboy Vol. 10Hellboysamlingarna är alltid värda ett köp. Författarkommentarer till berättelserna och bilder ur skissblocken är något av det man bjuder på utöver redan publicerat material. Huvudnumret i det här albumet är miniserien The Crooked Man från 2008. Mike Mignola stod för manus och Richard Corben för teckningarna. Under slutet av 50-talet går Big Red på tur i Appalacherna och stöter sin vana trogen på konstigheter. Historien tillkom när Mignola insåg att han skrivit Hellboy sedan cirka 1993 och inspirerats av folklore från hela världen med undantag för hemlandet. Sagt och gjort tar Mignola här ett blad ur boken om Amerikas mörka hjärta, lägger till inspiration från författaren Manly Wade Wellman och sin egen känsla för monster. Det blir svart magi Appalachian style, pakter med Hin Håle och slemmiga typer i gruvhål som bara Corben kan teckna dem. Det här är riktigt bra, helt klart i toppskiktet av de Hellboyserier som getts ut hittills. The Crooked Man fick förra året ett mycket väl förtjänt Eisner Award för bästa miniserie.
Fortsätt läsa Hellboy Volume 10: The Crooked Man and Others

Manus: Mike Mignola
Illustration: Mike Mignola, Richard Corben, Duncan Fegredo, Joshua Dysart, Jason Shawn Alexander
Förlag: Dark Horse
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Nemesis #2

tisdag 13 juli, kl 07:17 av 2 kommentarer

nemesis2Fick intrycket av att jag var den enda som faktiskt gillade vad Mark Millar och Steve McNiven tog sig för med första numret av independentprojektet Nemesis, så jag fortsätter att tycka till även om nummer 2. Då det ibland kan kännas lite tradigt med långdragna utlåtanden om enstaka lösnummer så tänker jag ge mig på ett lite kvickare och förhoppningsvis även mer lättillgängligt system för recensioner (rippat rakt av från Weekly Comic Book Review, tack tack).

Handling: Vi får här en inblick i Nemesis bakgrund och får även en känsla för vad det är som driver honom till de utstuderade och fatala brott som han iscensätter. Omgiven av dekadens och mord sedan barnsben har Nemesis utvecklats till en person som uppenbarligen hatar mänskligheten, eller i alla fall allt som har med så kallad mänsklighet att göra, och han drivs primärt av hämndbegär på det system och framförallt på den person som gjorde att han förlorade sina båda föräldrar. Med det i bagaget kickar Nemesis helt sonika igång fas 2 av sin geniala(?) hämndaction (teaser: många dör) medan polisen gillrar en snillrik fälla med syfte att tillfångata superskurken.

Det bra: Precis som i första numret så tycker jag att styrkan ligger i den spegelvända kombination som Millar lyckats få till med Nemesis som karaktär. Likheterna med Batman är flera och slående, men allt som gjort att Batman blev en brottsbekämpare är här vridet till något som istället gjort Nemesis till en sociopatisk mördare. Det jag tycker är intressant är att Millar inte försöker väcka några sympatier för sin huvudperson. Han utmålas här som en ondsint karaktär med ett ondsint förflutet, och utöver att vara kapitalt f*cked up från barnsben så finns det egentligen ingenting som försvarar Nemesis agerande, vilket snarare än att försöka utföra hjältedåd (à la exempelvis Batman) går ut på att lägga allt sitt kunnande och alla sina resurser på att utföra så hemska saker som möjligt. Han verkar helt enkelt vara rutten rakt in i själen, och det känns intressant att se var Millar är på väg med sitt mänskliga monster till massmördare. Utöver detta så packas det in en hel del hisnande actionsekvenser, och allt illustreras rent och snyggt av Steve McNiven.

Det mindre bra: När jag tänker efter så finns det egentligen inte så mycket som jag stör mig på i det här numret. Millar ger tillräckligt mycket ny information för att hålla intresset uppe och storyn rullar på som den ska. Ska jag hugga på något så skulle det vara att Nemesis kanske kan kännas lite väl hypercool och nästan allvetande. Jag får lite känslan av att han har allt som i en liten ask just nu, men det visar sig väl framöver om Nemesis kanske har överskattat sin egen förmåga.

Slutsats: Nemesis är en välproducerad serie som man inte har någon aning om var den är på väg. Det finns kanske inget egentligt djup just nu, men det är actionladdat och kul (på ett lite störande sätt) från början till slut.

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve McNiven
Förlag: Icon
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2

onsdag 7 juli, kl 14:07 av 8 kommentarer

gotg13Det var cirka ett halvår sedan jag recenserade Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1, så det känns verkligen som att det är hög tid för ett utlåtande om Book 2, lämpligt nog kallad Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2. I all korthet, dåligt namn, bra serie. Den här volymen samlar GoTG #13-19 och Marvel Spotlight: War of Kings och är en direkt fortsättning på det som hände i Book 1. Ferdinand recenserade #17 av GoTG för snart ett år sedan (5 av 5), och jag tycker att hans utlåtande mycket väl sammanfattar GoTG och den här volymen när det är som allra bäst. Jag citerar rakt av:

Manuset är fantastiskt. Dan Abnett och Andy Lanning levererar lika mycket blodigt allvar som de levererar komik. Trots att hela universum bokstavligt talat håller på att kuka ur åt helvete så hindrar inte det författarna att göra stor humor av det. Utan att det på något sätt blir löjligt.

Så är det, och just de nummer som kretsar kring War of Kings är toppklass från början till slut. Det är minst sagt plattan i botten mest hela tiden när Star-Lord och hans glada mannar stångas med Inhumans, Emperor Vulcan, Imperial Guard och The Universal Church of Truth. Jag skulle säkert kunna spy ur mig superlativ tills kossorna kommer hem, men vi nöjer oss med att helt enkelt konstatera att WoK-delen av GoTG vol. 3 är helt lysande. I AM GROOT!

Dock så är den här volymen som helhet ingen fullpoängare. Efter WoK så kastas våra rymdhjältar ut på nya äventyr i både tid, rum och parallella verkligheter (med ett inte helt otippat gästspel av tidsterroristen Kang The Conqueror), och för första gången sedan starten så tycker jag att DnA:s manus stapplar en aning. Inte för att det är trist, men för att det blir lite väl mycket hoppande hit och dit och fram och tillbaka mellan olika tidslinjer och alternativa varianter av grunduppsättningen av GoTG och andra karaktärer. Det blir till och från lite smått snurrigt. Utöver tidsparadoxerna och det smått hattiga berättande som det bitvis innebär så är det största minuset tecknaren Wes Craig. Jag tycker att Craig har en skön och personlig tecknarstil, och jag har i princip inget emot hans cartoony manér, men just här så bryter det väldigt mycket mot den stil som etablerats sedan tidigare av Paul Pelletier och Brad Walker. Craig är en bra tecknare, inget tvivel om den saken, men för min del så är han tyvärr inte rätt man att illustrera galaxens närstående undergång och bortfallet av ett flertal medlemmar i GoTG. Allvaret går liksom förlorat i de nummer som Craig tecknar, och för min del så sänker det helhetsintrycket i den här volymen. Trist, men sant. Angående tecknarbyten i allmänhet och om bytet i GoTG i synnerhet så har Newsarama en riktigt bra artikel om det, kolla in här.

Hur som helst, ett par minus till trots så är Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2 definitivt både köp- och läsvärd, och har man som jag följt gänget från start så vill man inte missa den här fortsättningen. GoTG är fortfarande något av det bästa som Marvel har att erbjuda, men om du inte läst något av den här serien, börja med volym 1, Legacy.

Manus: Dan Abnett, Andy Lanning
Illustration: Brad Walker, Wes Craig
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Hector Umbra

måndag 5 juli, kl 09:12 av 0 kommentarer

hectorumbraDet är inte bara i fotbollen det går bra för Tyskland. Till årets Angouleme-festival nominerades två tyska album, Alpha av Jens Harder och Hector Umbra av Uli Osterle. Uli Oesterle har tidigare gjort serieromanen Frass och bidragit till Elvis-antologin Elvis- Die Illustrierte Biographie. En eventuell utgivning på engelska känner jag inte till men på baksidan finns ett citat av Mike Mignola ”Uli Oesterle är ett geni och en källa till inspiration” så det är kanske inte helt kört. Ett utdrag finns på Carlsens hemsida. Hector Umbra har varit i vardande länge, den första delen gavs ut redan 2003 och sedan dröjde det till 2009 innan Carlsen gav ut allt i en samlad utgåva.

Fortsätt läsa Hector Umbra

Illustration: Uli Oesterle
Förlag: Carlsen Verlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman: The Return of Bruce Wayne #3

lördag 3 juli, kl 14:18 av 5 kommentarer

The Return of Bruce Wayne 3Nu har jag gjort det. Lyssnat på ”sea shanties” och läst piratnumret av Grant Morrisons senaste ambitiösa Batmanprojekt. Det var en mäktig upplevelse som höjdes av såväl ett intrikat manus som fina teckningar av Yanick Paquette. Den som läst min text om tidigare nummer känner till bakgrundshistorien. Bruce Wayne börjar här få tillbaka delar av sitt minne i samma veva som han spolats upp i Bristol Bay rätt i famnen på piraten Blackbeard och hans salta sällar. I vanlig ordning är gänget på jakt efter en skatt som ska finnas gömd i, du har gissat rätt, Läderlappsgrottan

Genom att fokusera sina vitt skilda historier på samma plats under olika epoker för Morrison mina tankar till Richard McGuire’s klassiska serie Here, som medelst tidshopp och kluriga bildlösningar (som kraftigt influerat Chris Ware) visar upp samma fläck på jorden under ett par miljoner år. Att Morrison är ute i ett ärende ganska väsensskilt McGuires är dock tydligt även när han låter piratkonventionerna sammansmälta med DC-superhjältar och tidsresor. Följaktligen blir det såväl fäktning på en bro byggd av ben som inhopp av JLA. Sin vana trogen ser Morrison till att klämma in så många obskyra figurer som möjligt i samma ruta.

Serien upprättar en omedelbar koppling till de där delarna av hjärnan som gjorde att man en gång började uppskatta den här sortens historier. På ett svårgripbart sätt lyckas den även fungera på en rad andra plan. Förutom det direkta tilltalet fascinerar superhjältehistorier mig då de, i likhet med den bästa science fiction, i sina mest inspirerande stunder lyckas beröra på djupet. Detta trots, eller kanske tack vare, att de har skapats i en hyperkommersiell miljö med hårda deadlines och försäljningssiffror att tänka på. Det kan tyckas vara tunga ord i en recension av en serie som genom en viss ärrad prisjägares uppdykande knyter an till en av sommarens storfilmer på den amerikanska biorepertoaren, men för det lämnar jag inga ursäkter.

Manus: Grant Morrison
Illustration: Yanick Paquette, Michael Lacombe, Andy Kubert (omslag)
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer