Arkiv för kategorin ‘4’

Recensioner

Lou! 3: Busskyrkogården

söndag 27 juni, kl 08:16 av 0 kommentarer

lou3busskyrkogardenHandling: I Julien Neels tredje album om Lou är sommaren slut och Lou är tillbaka i staden. Hon börjar på en ny skola men Lou och bästisen Mina hamnar inte i samma klass. Katastrof! Mina skaffar en ny kompis och då får Lou göra likadant. Lou själv mår mest kasst, för hennes mamma och Richard är allt guld och gröna skogar, och hamnar i en tonårsdepression. Nu behövs både kompisar och mamma för att få Lou tillbaka på banan. Titeln Busskyrkogården kommer av den busskyrkogård som kommunen öppnar där Lous fd. kille Tristans numera rivna hus låg.

Vad är bra? Eftersom det är ett Lou-album så är det mesta bra 😉 Bra är också att den som inte läst Lou tidigare får en bra återblick på vad som hänt i det roliga Spelet om mig som finns på pärmens insida. Tonen för själva albumet sätts när en grävskopa demolerar Tristans hus ackompanjerad av dystra färger med Lou som åskådare. Lou ska fylla tretton snart och att hon är på väg att lämna barndomen och tryggheten förstärks av att mamman och Richard, grannen mamman fått ihop det med, slår samman sina lägenheter och att Mina får en ny bästis. Det är ännu jobbigare att må dåligt när alla andra mår bra. De galna infallen och den varma humorn finns kvar men i övrigt avviker Busskyrkogården från de två tidigare Lou-albumen. Utanförskap och ensamhet är tunga teman som Neel hanterar ypperligt, det blir aldrig krystat i förhållande till de roliga infallen. En styrka med Lou jämfört med många andra serier med yngre som primär målgrupp är att Lou och övriga åldras och därmed utvecklas vilket gör både serien och karaktärerna betydligt intressantare. Det finns som sagt ett antal roliga scener men min favorit är när en sjuk Lou feberhallucinerar och tror att hennes katt kan prata och det hela blir lite Rabbinens katt light.

Vad är mindre bra? Jag vet inte. Kanske att Lous nya kompis är en lite klyschig karaktär. Att jag blir avis för att jag hade velat ha något som Busskyrkogården i närheten när jag själv var barn. Men i övrigt inget.

Slutsats: Ytterligare ett riktigt bra Lou-album och dessutom det bästa hittills. Ett tyngre tema som Neel skildrar på ett mycket bra sätt. Plus allt det jag gillat med Lou tidigare.

Illustration: Julien Neel
Förlag: Wibom Books
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Det Tredje Testamentet IV: Johannes eller Korpens dag

onsdag 23 juni, kl 19:37 av 1 kommentar

dettredjetestamentet4svAlbumförlagets första utgåva var första delen av Det tredje testamentet, med manus av Xavier Dorison och teckningar av Alex Alice. Det var 2008 som det började och nu bara två år senare har Albumförlaget publicerat sju titlar och totalt 14! album. Uttrycket kulturgärning missbrukas lätt men här är det fråga om just det. Av de olika titlarna är Det tredje testamentet min favorit pga. blandningen av medeltid, religion, legender och äventyr.  Nu har sista delen, Johannes eller Korpens dag, getts ut. Det är nu dags för förre inkvisitorn Conrad av Marbourg och Elisabeth av Elsenor att få svar på frågorna kring Det tredje testamentet som många är ute efter och vars existens kan rubba kristenheten i dess grundvalar. När albumet börjar vet ingen av dem om den andra är i livet men båda är på väg mot platsen där Det tredje testamentet finns. De är inte ensamma, tempelriddarna är ute efter det också och de mystiska krigare som figurerat sedan första delen finns kvar. Frågan om vem greven av Sayn, som ligger bakom mycket av den ondska som bevittnats, är väntar också på sitt svar. Svar som kommer uppe i det kalla nord.

Det har varit många lösa trådar under äventyrets gång och det har stundtals varit lite rörigt med alla inblandade och hur de hänger ihop. Dorison lyckas dock knyta ihop säcken på ett bra sätt. Det är en rätt mäktig avslutning och givetvis rätt högtravande men det ska den vara. Det som slår mig när jag läser om alla albumen är hur olika jag uppfattar Marbourg i de olika albumen, ibland ett riktigt svin och ibland en hjälte. Elisabeth genomgår också en enorm utveckling från envis jänta till modig kvinna. Jag ska inte spoila mer i detalj vad det handlar om. Det stora lyftet jämfört med tidigare volymer är Alice teckningar, jämfört med första albumet är det en smått fantastisk utveckling. Från snygga men lite standardartade teckningar till den nivå han visat med Siegfried och Die Walküre. Första halvan av Johannes eller Korpens dag är rätt snackig och det lyfter på allvar först i sista halvan med mer action och så avslutningen då förstås. Bilden av Elisabeth längst ner på sidan 73 är f.ö. bland de vackraste jag sett i kvinnoväg i en serie. Johannes eller Korpens dag är en vacker och episk avslutning på en underhållande äventyrsserie.

Manus: Xavier Dorison
Illustration: Alex Alice
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #3

måndag 14 juni, kl 21:21 av 1 kommentar

brightestday3Brightest Day fortsätter att imponera på mig. Serien har så här långt varit riktigt bra, kanske inte någon fullpoängare men väl en riktigt bra och välskriven serie. Efter actionrökaren Blackest Night så känns det riktigt skönt att se en event-serie där karaktärerna står i fokus, och inte en hel massa action (dock inte sagt att Brightest Day saknar tung, schysst action) och när nu serien kommit en bit och vissa frågetecken börjar rätas ut så börjar jag se tydliga favoriter bland de olika inblandade karaktärernas historier.

Den klart mest intressanta är Firestorm-storyn där Ronnie Raymond och Jason Rouch försöker komma till greps med att efter Blackest Night nu blivit ihopkastade med varandra som varsin del av Firestorm, något som också verkar (av än så länge okända anledningar) vara direkt farligt för dem. Inte blir det bättre av att Ronnie och Jason inte direkt är de bästa av polare sedan Ronnie, då han återuppstod som Black Lantern-Firestrom, dödade Jasons flickvän. Som ni märker finns det gott om motsättningar här.

Fortsätt läsa Brightest Day #3

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Scott Clark, Ivan Reis, Pat Gleason, Joe Prado & Ardian Syaf
Tusch: Dave Beaty, Vicente Cifuentes & Mark Irwin
Färgläggning: Beth Sotelo, John Starr & Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fortune and Glory

lördag 12 juni, kl 14:25 av 4 kommentarer

FortuneandGlory Äntligen! Brian Michael Bendis Fortune and Glory, ”A true Hollywood comic book story” som undertiteln lyder, finns nu återutgiven. Denna tidiga Bendis publicerades först som en tredelars miniserie på Oni Press och sedan samlad 1999 från samma förlag – och har under flera år varit ur tryck.

Serien är en komisk självbiografisk historia om hur det gick till när Bendis, efter kritikersuccén med Goldfish, fick ett erbjudande från Hollywood om att göra film av hans serie. Fortune and Glory följer Bendis och hans vänners äventyr när de konfronteras med den knasiga drömvärld som är Hollywood – som Bendis säger tidigt i boken, ”Everything you ever heard about L.A. is true”. För de som bekantat sig med Bendis främst på senare måste Fortune and Glory te sig som ett udda inslag i hans produktion: cartoonigt tecknad av Bendis själv och inte en superhjälte i sikte, bara vanliga människor så långt ögat når – om man nu kan kalla den kompakta idioti och absurditet Bendis & Co möter hos hög som låg i Hollywoodhierarkin för ”vanlig”. Det här är vintage Bendis och har mer gemensamt med hans tidiga projekt Goldfish, Jinx och Torso (de senare projekten omnämns också i Fortune and Glory, inte minst Torso som också utsätts för Hollywoodmaskineriet i boken, med dråpliga resultat).

Fortsätt läsa Fortune and Glory

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Brian Michael Bendis
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Marvel/ICON
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Lanfeust från Troy 1: Magohammotens elfenben

lördag 5 juni, kl 07:56 av 1 kommentar

Lanfeust1Albumförlagets senaste utgåva, Lanfeust från Troy, är en fetingsuccé i Frankrike och är tydligt inspirerad av Regis Loisels och Serge Le Tendres Roxanna-album från 80-talet. De fyra första delarna av Roxanna gavs ut av Epix och tillhör rent visuellt mina absoluta favoriter. Berättelsen håller inte hela vägen men Loisels teckningar är fantastiska. Lanfeust från Troy har i sin tur gett upphov till en rad spin-off serier i Frankrike. Lanfeust från Troy: Magohammotens elfenben handlar om Troy där alla invånare besitter en magisk gåva. Troy ska inte förväxlas med det antika Troja för det är en fantasyvärld med svärdsvingande män, snygga kvinnor, troll och konstiga djur. Lanfeust är huvudperson och han kan smälta metall med blicken. När han av en slump kommer i kontakt med ett svärd, vars handtag är gjort av elfenben från en magohammot, visar det sig att han har flera gåvor. Tillsammans med byns vise man Nikoledes och hans två heta döttrar Cixi och Ci´an ger han sig iväg till de vise i Eckmül för att få sin gåva prövad. Det blir givetvis en hel del äventyr på vägen. Ett utdrag finns att läsa här.

Lanfeust från Troy är onekligen inspirerad av Roxanna och även om vare sig teckningar eller världen i sig är lika bra hittills så är det här högklassig fantasy utan större djup. Precis som jag vill ha det. Didier Tarquin gör ett stabilt jobb med teckningarna som är väldigt trevliga att titta på. Scotch Arleston (eller Christopher Arleston som han fortfarande kallade sig när första Troy-albumet kom) har skapat en kul värld och får ihop en bra blandning av äventyr och humor. Att det inte finns något större djup är enbart befriande, filosofisk fantasy känns inte så lockande, jag vill ha (relativt) hjärndöd action. Huvudkaraktärerna är något klyschiga, Lanfeust är lite trög men hjältemodig, Ci´an (blond) som är hans fästmö är präktig, Cixi (svarthårig) är en fresterska och Nikoledes en klok och stiff farbror. Dessutom tillkommer ett troll så totalt blir det en schysst grupp. Om du har läst så här långt förstår du att jag gillar det här och jag ser fram emot de kommande delarna.

Manus: Scott Arleston
Illustration: Didier Tarquin
Färgläggning: Luca Saponti
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

XIII- The Day of the Black Sun

fredag 4 juni, kl 09:10 av 0 kommentarer

XIIIdayoftheblacksunXIII är en fransk klassiker vars första del utkom 1984 och den sista 2007, totalt 19 delar som har varit storsäljare i Frankrike och getts ut på flera språk. Serien har gått i Agent X9, om den är avslutad där vet jag inte eftersom jag inte läser Agent X9. Dabel Brothers gav 2007 ut en samling av de första tre albumen tillsammans med Marvel men sedan bidde det inte mer. Nu har engelska Cinebook startat sin utgivning. Första delen XIII- The Day of the Black Sun kom i juni. En ny del ska ges ut varannan månad framöver. XIII handlar om en man som hittas på en strand med ett skotthål i huvudet och siffran XIII tatuerad över nyckelbenet. Han tas om hand av ett äldre par och en alkad läkare. Han minns ingenting av sitt förflutna så de enda ledtrådar han har är tatureringen och en nyckel som var insydd i skjortkragen. Det dyker upp några mördare och XIII har ihjäl en av dem som visar sig ha ett kort av honom tillsammans med en snygg tjej. Spåren leder honom till Eastown där han jagas av flera olika konstellationer. Där får han också reda på varför han är eftersökt, en milt sagt chockerande sanning. XIII har mördat USA:s president!

Jag funderade innan jag läste första delen av XIII om den skulle kännas lite daterad men så är inte fallet. Visst är det 80-tal men det är inte detsamma som att det är daterad. En riktigt bra historia blir inte daterad. Å det är just vad XIII är, en riktigt bra historia. Dessutom får jag lite vibbar av riktigt bra 80-tals tv-serier vilket är ett plus. Ploten är klockren, en man utan minne måste bit för bit lägga ett pussel samtidigt som en massa andra försöker ha ihjäl honom. XIII- The Day of the Black Sun har hela tiden ett driv framåt eftersom jag som läsare är lika nyfiken som titelkaraktären att hitta fler bitar till pusslet. Att man inte känner till något mer om XIII:s bakgrund mer än att han är en vältränad dödsmaskin gör att det hela tiden är spännande eftersom vad som helst kan dyka upp. Rutinerade Jean Van Hamme som också gett oss fantastiska Thorgal gör ett suveränt jobb med manuset och William Vance som tecknat Bruce J Hawker, en personlig Fantomen-biseriefavorit, gör ett fint jobb med teckningarna. XIII- The Day of the Black Sun var en positiv överraskning och jag förstår att den blivit en sån succé om fortsättningen är lika bra.

Manus: Jean Van Hamme
Illustration: William Vance
Färgläggning: Petra
Förlag: Cinebook
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Stuff of Legend Book 1: The Dark

söndag 23 maj, kl 14:33 av 5 kommentarer

stuffoflegendThe Stuff of Legend var en av förra årets stora indiesuccér i USA och nu har de första två numren samlats i en trade på 128 sidor av Villard. The Stuff of Legend handlar om hur en pojke förs bort från sitt rum av The Boogeyman till The Dark, befolkat av ratade lekasaker, varpå en del av pojkens leksaker ger sig av dit för att föra tillbaka pojken under ledning av en leksakssoldat som kallas för The Colonel. De som ger sig av är björnen Maxwell, indianprinsessan, ballerinan Harmony, ankan Quackers, clownen Jester, spargrisen Percival och pojkens valp. När de anländer till The Dark är de förändrade, de har blivit verkliga. De möter många hinder på vägen i sitt sökande efter pojken och The Boogeyman försöker döda dem och så splittring bland dem. På Newsarama finns de första 22 sidorna av serien att läsa. I samlingsvolymen finns f.ö. en bonus i form av The Colonels War Journal.

The Stuff of Legend är en suverän serie och det hade varit orättvist om den inte blivit en succé. Det första jag tänkte på som jämförelse var filmen Toy Soldiers men en mer rättvis jämförelse är C.S Lewis böcker om Narnia. Japp, The Stuff of Legend är i nivå med barnboksklassikerna om landet Narnia. Det ska direkt sägas att The Stuff of Legend inte riktar sig till barn, därtill är den alldeles för grym och temana för tunga. Raicht och Smith behandlar seriens centrala teman mod, lojalitet och vänskap superbt. The Dark är dessutom en fascinerande värld som jag ser fram emot att utforska i kommande volymer. Sist men inte minst så är Wilsons teckningar magnifika i sepia och brunt, det är så så snyggt och lyfter serien och ger den en känsla av det 40-tal som den utspelar sig i (i den ”verkliga” världen). Halvdana eller standardartade teckningar hade antagligen skymt manusets kvalitéer. The Stuff of Legend är som sagt en suverän serie och en av de bästa jag läst i år. Jag tror att den kommer att stå sig bra i konkurrensen även vid årets slut. Förhoppningsvis delar jag ut högsta betyg till nästa volym. På Newsarama finns början av den andra volymen att läsa.

Manus: Mike Raicht & Brian Smith
Illustration: Charles Paul Wilson III
Färgläggning: Jon Conkling & Michael De Vito
Förlag: Villard
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

I, Zombie #1

lördag 22 maj, kl 14:19 av 13 kommentarer

IZombieI Austin, Texas finns ett (serie)författarkollektiv som heter Clockwork Storybook: det mest kända namnet är antagligen Bill Willingham (vars serie Fables varit sorgligt eftersatt här på Shazam.se, något vi planerar att ändra på inom en snar framtid). Matthew Sturges (som samarbetat med Willingham på Jack of Fables och House of Mystery) är ett annat namn; och nu är det alltså dags för ännu en kollektivmedlem att få en ongoing på Vertigo – Chris Roberson, författare till flera alternativhistoriska SF-romaner, bl a Here, There and Everywhere och Book of Secrets. Som illustratörsparhäst har Roberson ingen annan än popkonstkungen Mike ”Madman” Allred, något som i sig är tillräckligt för att signalera högintressant för alla rättänkande seriekonnässörer.

Så långt stamtavlan. Vad är då själva projektet? Roberson har slagit sig på vad som verkar vara en helskön modern skräck-pastisch: I, Zombie är berättelsen om Gwen Dylan, gravgrävare på en miljövänlig kyrkogård som har ådragit sig en släng av zombieinfektion: en gång i månaden måste hon käka lite människohjärna, annars blir hon… konstig. En ytterligare komplikation är att hon absorberar minnen från de hjärnor hon käkar upp, vilket medför att hon också ser sig tvungen att agera ofrivillig detektiv å de avlidnas vägnar.

Fortsätt läsa I, Zombie #1

Manus: Chris Roberson
Illustration: Michael Allred
Färgläggning: Laura Allred
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Afrodisiac

onsdag 19 maj, kl 20:33 av 1 kommentar

afrodisiacBlaxploitation. Smaka på ordet. Blaxpolitation. Shaft. Coffy. Superfly. Foxy Brown. Sweet Sweetback Baadaassss Song. Black Gestapo. Afro. 70-tal. Cadillac. Pimps. Under 70-talets första år kom ett gäng sköna filmer med svarta män och kvinnor som hjältar. De var snygga och coola. Å inte alltid på rätt sida om lagen. Mer om fenomenet finns på Magasin Defekt.

Med Afrodisiac har tecknaren Jim Rugg och Brian Maruca skapat en hyllning till genren. Huvudperson är städaren Alan Deasler som förvandlats till hjälten och hallicken Afrodisiac. Eller som han beskrivs: The Orginial Unbeatable, Irresistible, Smooth Dark Chocolate Brother. Förutom att vara hallick räddar Afrodisiac även världen undan en gigantisk kackerlacka, rymdinvasion och Dracula. Han omvänder en het FBI-agent och slåss mot en ond superdator. Han är så läcker att döden hellre vill ligga med honom än hämta honom. Afrodisiac agerar ofta barbröstad och är konstant omgiven av heta vita brudar. Givetvis har han en gigantisk afro. Vad som gjort Alan Diesler till Afrodisiac varierar albumet igenom. Men hans magnetiska dragningskraft på brudar är konstant.

Jag gillar blaxploitation och hade höga förväntningar på Afrodisiac och de infriades. Jim Rugg gör ett lysande jobb med teckningarna i Afrodisiac. Han tecknar i olika stilar som alla är hyllningar till de stilar som dominerade serierna under 70-talet. Förutom serierna på de knäppa teman jag nämnt ovan så finns det en mängd sköna omslag från olika Afrodisiac-tidningar. Delvis ser serien också ut som om någon kopierat in gamla gulnade serietidningar. Marucas dialog är kul och 70-tals vibben total. Afrodisiac är en snygg hyllning till blaxpolitationgenren. Den är konstant too much liksom blaxploitationfilmer ofta är och just därför så underbart kul. Just get it n´read it, Motherraper.

Manus: Brian Maruca
Illustration: Jim Rugg
Förlag: AdHouse Books
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #1

onsdag 19 maj, kl 09:17 av 1 kommentar

brightestday1Innan vi knappt har hunnit hämtat oss från Blackest Night så kastar DC Comics oss in i nästa event, Brightest Day. Vi får här följa de tolv hjältar och skurkar som återuppstod efter Blackest Night. Men Brightest Day skiljer sig ganska markant från sin föregångare. Tonen är ljusare, tempot något lungare och det ligger en viss mystik i luften. Varför har dessa tolv hjältar och skurkar, till synes helt utvalda på måfå, återfått livet? Finns det någon mening och vad är den i så fall? Vad är Deadmans roll i det hela? Är det möjligen han som kommer att få en vita ringbatteriet som Hal Jordan, Carol Ferris (nu som Star Sapphire) och Sinestro försöker lyfta i början av numret?

Geoff Johns och Peter Tomasi har gjort ett riktigt bra jobb med det här numret. Tempot är som sagt lugnare, vilket känns välkommet efter Blackest Night rätt hårda tempo. Däremot inte sagt att det saknas action, som t.ex. då Aquaman och Mera ger sig på en båt med ett gäng somaliska pirater. Men det är inte där som Johns och Tomasi lagt fokus utan fokus ligger på de mysterier som kretsar kring det återuppstådda.

Fortsätt läsa Brightest Day #1

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Ardian Syaf, Ivan Reis, Joe Prado, Pat Gleason & Scott Clark
Tusch: Oclair Albert, Dave Beaty, Vicente Cifuentes & Mark Irwin
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer