Låt oss börja med ett konstaterande: Av alla de superserier jag läser just nu så är Avengers från Marvels Ultimate Comics den allra bästa. Mark Millar och Carlos Pacheco blåser helt enkelt brallorna av konkurrensen med den här extremt välproducerade och tighta titeln. Om du inte redan läser den här serien så rekommenderar jag dig att leta upp #1-3 och läsa ikapp, eller att du helt enkelt håller tummarna för att första samlingen inte ligger alltför långt fram i tiden. Ok?
Handlingsmässigt så är tredje delen av den här titeln precis som de två föregående till största del ett etablerande nummer. Jakten på den försvunne och efterlyste Captain America, som tagit saken i egna händer och beslutat sig för att få tag i terroristsonen Red Skull, drar här igång ordentligt med ett nytt gäng Avengers, denna gång sponsrade och sammansatta av Tony Starks osympatiske storebror Gregory. Utöver Hawkeye (som ju hängt med från början) så består Gregorys Avengers till största del av nykomlingar: En hjärntvättad version av Wasp (kallad Red Wasp), en ny Black Widow, en pimpad War Machine, en intelligent Hulk-klon samt någon sorts obehaglig Spiderman-kopia. Mycket mer än så hinns inte med i det här numret, men Millar är så pass bra på att presentera vridna superhjältar (om du missat det så borde du kolla in den alternativa version av Avengers som han introducerar i sina första nummer av Warren Ellis-grundade The Authority) att det är ett rent nöje att fundera på de möjliga katastrofer som det här nya gänget kan åsamka. Det enda negativa med det här numret är att det kanske blir lite väl mycket nya karaktärer att hålla reda på på väldigt kort tid, men trots det så är det här ändå en solklar 4:a och månadens starkaste titel för min del.
Illustration: Carlos Pacheco
Tusch: Danny Miki, Dexter Vines, Allen Martinez
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Dungeon eller Donjon på franska är en satirisk och rolig (oftast) fantasyserie om fabeldjur och monster av fransmännen Joann Sfar och Lewis Trondheim. De står för manus och tecknar ibland själva men numera är det mest andra som står för teckningarna. Donjon är tänkt att vara en riktigt omfattande serie, det finns en del numrerad 106. Det finns dock inte så många ute än men visar iaf på hur många delar Sfar och Trondheim har tänkt sig. Amerikanska NBM ger ut serien på engelska och samlar då två album i varje utgåva. Hittills har de gett ut elva samlingar. Det enda jag hade läst av Donjon tidigare är de två album Komika gett ut på svenska, Ankhjärta och Slagsmålskungen som kom för ett par år sedan och fortfarande är tillgängliga. Jag har egentligen väntat på fler delar från Komika men när så 
The Early Years handlar om Dungeons tillkomst och huvudperson är Hyacinthe Cavallere som kommer till storstaden Antipolis för att bo hos sin farbror. Han dras in i intriger kring stadens tunnelbana och beslutar sig för att ädelt bekämpa brott. Man får följa hans äventyr och de händelser som obönhörligt leder till Dungeons skapelse.
Lemire verkar ha en bra intrig på gång (jag är sugen på att veta vad som kommer hända såväl i den inledande kortare story arcen som på lång sikt), men vad som såklart är ännu viktigare är karaktärerna – och det är ju också karaktärsskildringarna som varit Lemires kännemärke hittills i karriären. Vi får snabbt en känsla för huvudfiguren, den djupt kristne och godissugne pojken Gus, och lever oss in i hans dilemman. Lemire definierar inledningsvis Gus utifrån hans förhållande till sin far, och det är ett bevis på Lemires begåvning att han lyckas skildra denna relation så rörande och finstämt trots att man egentligen aldrig tvivlar på ungefär hur #1 kommer att sluta. Gus är en intressant huvudperson: han är charmig, bräcklig och självständig på en gång, precis som det 9-10-åriga barn han är. Dessutom vet han precis lika lite om världen som oss läsare, vilket naturligtvis bara ökar sympatin och dessutom lägger upp bollen för några snitsiga berättartekniska vändningar redan i de första två numren – och, misstänker man, även i framtiden. Som alltid i postapokalypsen är dessutom våldet ständigt närvarande, så jag gissar att Sweet Tooth, liksom 100 Bullets, är en serie där man inte bör fästa sig vid de figurer man stöter på.
Alison Bechdels självbiografiska serieroman Husfrid (Fun Home) är en av de mest prisade serierna sedan Maus. Bechdel är annars mest känd för Dykes to Watch Out For. Husfrid handlar om Bechdels uppväxt i en by vid Appalacherna och framförallt om förhållandet till hennes allt annat än perfekte far både medan han levde och nu då han är död. Bechdel är en pojkflicka och upptäcker tidigt att hon dras till tjejer. Att hennes far är homo/bisexuell får hon dock först reda på sedan hon själv kommit ut. Hon hinner dock inte prata igenom detta med sin far såsom hon vill eftersom han dör i en olycka/ självmord. Ingen vet och detta är något som hon också måste förhålla sig till.
Den första volymen av The Umbrella Academy var riktigt bra med manus av Gerard Way och teckningar av Gabriel Bá. Organisationen The Umbrella Academy är en skapelse av den nu avlidne rikingen Hargreeves som tog sju speciella barn (en är numera död) och bildade en grupp med syftet att rädda världen. Tunga förväntningar på späda barns axlar. Med vetskapen att de ska rädda världen är det inte förvånande att de växt upp till ett gäng med en hel del problem. De räddade också världen i första samlingen, Apocalypse Suite, i kamp mot Orchestra Verdammten som förvandlade en av dem till vapnet The White Violin.
