BOOM! Studios är den gemensamma nämnaren för två av serierna i dagens Shazam läser eller iaf vad jag läst 🙂 Planet of the Apes: The Long War är första samlingen av den senaste serieinkarnationen. Anders gillade förstanumret och jag håller med. Serien rättar tydligt in sig efter filmerna som kom på 60- och 70-talet. Daryl Gregorys manus är bra och det finns kopplingar till filmerna, främst tänker jag på sekten som dyrkar en bomb. Serien utspelar år 2680 och apor och människor lever tillsammans med missnöje jäser på båda sidor och när The Lawgiver mördas av en människa riskerar motsättningarna att explodera och två låtsassystrar, en schimpans och en människa, ställs mot varandra. Intressantast är dock att allt fler människor föds stumma men man får ingen förklaring till det och det väckte mitt intresse mer än de andra ingredienserna. Carlos Magno gör ett fint jobb med teckningarna. Totalt sett är det ingen fullträff men väl en bra serie om Apornas planet vilket är synnerligen välkommet och kommande samling är ett givet köp.

Den andra BOOM! serien är Roger Langridges Snarked #0 som finns för 7 kr digitalt. Det är iofs bara åtta sidor serie och i övrigt pyssel och nyheter mm. Huvudpersoner är The Walrus och The Carpenter, karaktärer från Lewis Carrolls (Alice i Underlandet) böcker. De är fifflare och dessutom hungriga sådana. The Walrus får en idé att lura till sig mat på slottet eftersom kungen är till sjöss. De utger sig för att vara prinsessans balettlärare men prinsessan visar sig vara en tuff tjej. Serien är väldigt kul med en underbart snärtig dialog och Langridges teckningar är bra. Jag kommer definitivt att införskaffa den när den samlats.

Rans magiska värld 1 av  Aki Irie är inte min typ av manga men å andra sidan är det rätt uppenbart att jag inte är målgruppen utan istället yngre tonåringar. Ett par magiska skor, en häxa (häxa som i att hon kan trolla) till mamma, lite till magi och vardagen i skolan för den mobbade Ran. När Ran tar på sig skorna så växer hon och ser ut att vara 18 istället för 8 och detta leder henne ut på äventyr. Någon som tillhör målgruppen kan säkert ha behållning av denna för det är fartfyllt och trevligt tecknat och Ran är en tuff karaktär. Jag har dock svårt för karaktärerna, teckningarna och berättandet, det tilltalar mig inte, på något känns väldigt mycket överdrivet. Även om jag läst en del riktigt bra manga så är det inte min grej helt enkelt. My Bergström som översatt skriver om serien här, till skillnad från mig kan hon verkligen sin manga.