Dear Creature är Jonathan Cases debut och handlar om Grue, ett monster som bor under havets yta i ett vrak. Grues ursprung är höjt i  dunkel men strålning kan tänkas vara boven. Hans enda sällskap är ett gäng pratiga krabbor som mest hänger på honom för att få resterna av det han fångar och äter. Det innebär att de får resterna av unga par som Grue fångat kring stränderna ovanför sin boning. De hormoner som utsöndras av unga och upphetsade fungerar närmast som en dragkrok på Grue. Grue har dock börjat fundera kring sin existens och om han verkligen ska fortsätta fånga och äta unga. Anledningen till hans tvekan är de läskflaskor med sidor ur Shakespeares pjäser som han hittat flytande lite varstans. En dag bestämmer han sig för att söka reda på den som skickat dem eftersom han vill komma i kontakt med människor på annat sätt än att äta dem. Han är övertygad om att den som skickat dem menat de för honom och att det är hans livs kärlek han står i begrepp att finna. Tyvärr för Grue finns det kopplingar mellan hans sista måltid och föremålet för han affektion, Giulietta, som bor på en övergiven båt tillsammans med sin syster och hennes barn, varav den ena är anklagad för de försvinnanden som Grue är skyldig till. Dear Creature är Jonathan Cases debut, han har även gjort Green River Killer som getts ut av Dark Horse. Trailer för albumet här och en intervju med Jonathan Case här.

Debut som sagt å vilken debut! Case jobbar enbart med vitt och svart, inga gråskalor här inte. Å snorfint är det, som en nedtonad variant av Paul Pope med inslag av Hasse Lindahl. Mumma för ögonen. Historien är dessutom placerad i 50-talet och miljöerna är även de snygga och Case lyckas förmedla atmosfären väl. Ansiktsuttryck och känslor kan vara många i övrigt skickliga tecknares akilleshäl men även i detta avseende lyckas Case riktigt bra. Historien om det kärlekstörstande monstret Grue är skönt absurd liksom Grues Shakespeare-lingo. Krabborna fungerar som sköna humoristiska side-kicks vars enda intresse är att få smulorna från Grues människomåltider. Historien bärs i mångt och mycket fram av den kärlekstörstande Grue och hans osvikliga tro på att det ska bli han och Giulietta och på sätt bryta hans utanförskap. En uppenbar tribut till 50-talets monsterfilmer. De sista sidorna är de allra roligaste där Grues krabbor ger en historielektion kring Shakespeare och hans sätt att tala och hur det leddes till att han kastades till ett sjömonster då  människorna fått nog av honom på 1950-talet. Dear Creature är en suveränt tecknad, absurd och stundtals riktigt kul serie.