För dig som bara vill sitta och häcka framför datorn en söndag som denna så kan jag rekommendera Comic Book Resources färska recension av nya Marvel-rullen Thor. Recensionen hittar du här.
CBR recenserar Thor
Umbra
På gymnasiet skrev jag mitt specialarbete om europeisk stumfilm, jag var nöjd och fick vad jag minns mitt enda MVG, läraren var iofs själv filmnörd. Elin Fahlstedt gjorde en serie, Umbra, som specialarbete som Kolik nu gett ut lätt omarbetad. Umbra handlar om Ethel, en föräldralös flicka, som bor på ett kloster som styrs av präster. Det enda minne Ethel har av sina föräldrar är ett kort av sin far, en man utan skugga. Ethel trotsar klostrets regler i sitt sökande efter kunskap och i sina föräldrar. Men en kväll åker Ethel fast när hon bryter mot reglerna men hon lyckas undkomma och hamnar i en annan värld där hon stöter på en rad märkliga varelser och kanske kan finna svar.
Jag kan bara konstatera att Elin Fahlstedts specialarbete får mitt att blekna. Visst syns det att Fahlstedt har en del att lära men det är petitesser. Umbra är en suverän debut av en serieskapare som säkerligen kommer att uträtta stordåd. Umbra är inget stordåd men inte långt ifrån, det måste vara en av de bättre svenska seriedebuterna. Omslaget är magnifikt, en underbar teckning med fantastiska färger. Den största besvikelsen var redan innan jag köpte albumet att det inte var i färg med tanke på omslaget. Fahlstedts teckningar är överlag riktigt bra både gällande personer och miljöer, båda delarna är synnerligen fantasifulla. Storyn är allra bäst i början då den utspelar sig på klostret, jag tycker att den tappar lite i intensitet när hon hamnar i fantasivärlden men den är fortfarande bra. Det går inte att avgöra vad som är verklighet och fantasi vilket ökar fascinationen för Fahlstedts berättelse som påminner mycket om en dröm.
Umbra är ytterligare ett suveränt album från en svensk serieskapare i sann eskapistisk anda. Mer sådant, tack!
Förlag: Kolik förlag
Betyg: 4/5
Solomon Kane: Red Shadows nummer 1 av 4

Föredömligt kantig Kane på Guy Davis omslag.
Allas favoritpuritan är tillbaka och han är uppbackad av ett helt nytt gäng skapare. De två första miniserierna Castle of the Devil och Death’s Black Riders skrevs respektive tecknades av Scott Allie (läs en intervju med honom här) och Mario Guevara. De har nu lämnat över till serieveteranen Bruce Jones och relativt färske talangen Rahsan Ekedahl. Där Ekedahl än så länge är mest känd för The Cleaners, även den utgiven av Dark Horse, är det desto svårare att plocka endast en serie ur Jones digra meritlista. I sammanhanget känns det dock naturligt att rekommendera Freak Show som kom ut i en inbunden utgåva från Image för ett par år sedan. Men hur går det när de tacklar Robert E. Howards svartklädde svärdskämpe?
FF #1
OBS! Följande inlägg innehåller spoilers!
Efter den senaste kontinutetsbomben i Fantastic Four (läs mer här om du bott på Jupiter de senaste månaderna) har det blivit dags för en nylansering av Marvel’s First Family: Fantastic Four gör tillfälligt utgivningsuppehåll och ersätts med FF (som står för Future Foundation, Reed Richards nya satsning nu när Fantastic Four inte finns längre) – med nya medlemmen Spindelmannen i snitsig vit-svart dräkt av tredje generationens instabila molekyler.
Man kan skämta bäst man gitter om att superhjältar aldrig dör på riktigt och att knep som detta är just knep, men vad fan – att folk aldrig dör på riktigt i superhjälteserier är numera närmast en del av genren och jag har på äldre dar gått från att tycka att det är irriterande till att det är lite charmigt. Som att måla sin sommarstuga i en lite annan nyans av rött och tycka att man är världens rebell ungefär. En liten förändringsfernissa på något som egentligen aldrig förändras alls.
Illustration: Steve Epting
Tusch: Steve Epting, Rick Magyar
Färgläggning: Paul Mounts
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Trailer: Rabbinens katt
I juni har filmversionen av Joann Sfars underbara Rabbinens katt (Le Chat du Rabbin) premiär. Om filmen bara lyckas fånga en del av det som gjorde serien så suveränt bra är jag nöjd. Tyvärr riskerar det nog att bli en direkt till DVD-lansering i Sverige. Egmont gav ut en samling med de två första delarna som en del av sin sorgligt kortlivade satsning på bra serier för vuxna för några år sedan. Del tre och fyra finns utgivna på engelska av Pantheon och den femte kom ut på franska förra året.
Age of X Universe #1
Age of X Universe är en liten Age of X-tie-in, en tvådelars miniserie (eller kanske novellserie är ett bättre ord) där Simon Spurrier och Jim McKann i ett par kortare historier ger oss en bild av hur Age of X-universat ser ut (därav titeln, får man anta) utanför Fortress X kraftsköldar.
Huvudhistorien är Si Spurriers groteska Age of X-version av Avengers, där Captain America, Hulk, Iron Man, Ghost Rider, Invisible Girl och Black Widow oförtrutet kämpar på mänsklighetens sida mot de onda mutanterna. Men eftersom det här är Age of X så är det naturligtvis inte riktigt samma hjältar vi är vana vid – faktum är att ”hjältar” är en dålig beskrivning på denna samling fullblodspsykopater (så blir det kanske när ens närmaste överordnade är en viss general Frank Castle). Spurrier har slagit knut på sig själv när det gäller att hitta på eländesversioner av dessa Marvelikoner – och det känns tyvärr som om detta frossande är seriens enda existensberättigande, för intrigen är inte särskilt påhittig i sig själv. Det blir mest en rad presentationer av de mer eller mindre knäppa Age of X-versionerna där Spurrier hela tiden försöker överträffa sig själv i grenen helig ko-dräpande. Visst småler jag lite då och då, framförallt åt Spurriers Hulk-variant, komplett med galen skelögd blick och ärrtäckt kropp – mycket drivet och kusligt illustrerat av stjärnskottet Khoi Pham! Men det blir aldrig mer än ett slags ändlöst ”Kolla, har ni sett vilka mörka, onda versioner av de här rena fina hjältarna jag hittat på!” – med kulmen i slutscenen, där Hulk gör gissa-vad med en kraftigt kastrerad Sabretooth.
Då är Jim McCanns backupserie om Spindelmannen betydligt charmigare. Här har inte gjorts några som helst försök att stöpa om figuren i nån Age of X-form, han är samma helylle-Parker som alltid. Men Age of X-ramen ger McCann möjligheten att berätta en Spidde-historia med olyckligt men emotionellt följdriktigt slut, vilket lyfter numret något från den rätt självmedvetna (men dock vältecknade) våldskavalkad Spurrier och Pham bjussar på i början.
Illustration: Khoi Pham, Paul Davidson, Jim McKann
Tusch: Tom Palmer
Färgläggning: Sonia Oback, Antonio Fabela
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
New Mutants #23
Lite sent, men ändå: Age of X går in på sluttampen (detta är del 4 av 5) och Mike Careys alternativvärlds-X-men har tagit sig ordentligt. Som jag nämnt i mina tidigare recensioner gillar jag genomgående New Mutants-numren bättre än X-Men: Legacy-numren i denna lite märkligt organiserade crossover (hälften av miniserien går i X-Men: Legacy och hälften i New Mutants, men utan att egentligen ha nåt att göra med vad som normalt pågår i endera tidningen), eftersom illustratörsparet Kurth/Martinez (som härjar i New Mutants) är väsentligt bättre än stela, fyrkantiga Clay Mann & Jay Leisten (som tar hand om X-Men: Legacy-bitarna). Detta nummer är inget undantag: även om Kurth/Martinez mest är en lågbudgetversion av Phil Jimenez så är även en lågbudget-Jimenez inte det sämsta… Age of X del 4 bjuder bland annat på förvånansvärt många snygga ansiktsuttryck – känns kanske lite konstigt att påpeka det men det är väldigt märkbart i numret, där närbilderna är många och täta. Det greppet funkar bra för att skapa en tilltagande känsla av paranoia och att det mystiska Något som verkar ligga bakom allt elände i Age of X-världen inte bara kryper närmare utan faktiskt har varit alldeles inpå våra favoritmutanter hela tiden. Närbilderna gör det hela väldigt in-your-face (om uttrycket tillåts), det är gråt, kyssar, menande blickar, nobla poser om vartannat. Känns kul och lite oväntat.
Illustration: Steve Kurth
Tusch: Allen Martinez
Färgläggning: Brian Reber
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
The Walking Dead på svenska
Det är inte ofta man blir överraskad av serienyheter men det är just vad jag blev idag. Jag läste för en stund sen på serieforum.se om att Robert Kirkmans succéserie The Walking Dead kommer att släppas på svenska lagom till SPX11 av Apart Förlag, ett nystartat svenskt förlag. Vi på Shazam gillar ju The Walking Dead skarpt så detta känns som en riktigt rolig nyhet.
Men vad tycker ni projektet? Bra? Dåligt?
Ultimate X #4
För lite mer än ett år sedan recenserade jag första numret av Ultimate X och slutomdömet blev att Jeph Loebs omstart för Marvels mutanter post-Ultimatum kändes bra och spännande. Nummer 2 och nummer 3 lovade mer av samma vara men sen tog det av någon anledning stopp för nummer 4. Först nu, ett halv år senare, kommer numret och frågan uppstår då om verkligen var värt att vänta på det.
Det korta svaret på den frågan är: JA! Det var värt väntan. Loeb verkar trivas riktigt bra tillsammans Marvels Ultimate-mutanter och levererar en historia som är ljusår bättre än hans tidigare projekt som t.ex. Ultimates 3 och Ultimatum (som inte kan kallas annat än skräp). Liksom de tre tidigare numren av Ultimate X fokuserar Loeb på en ny mutant, i det här fallet Liz Allen, Firestar. (Ja, Liz Allen är kanske inte direkt en ny mutant då hon dykt upp i Ultimate-serier tidigare.) Dessutom dyker ytterligare en gammal mutant upp från tiden innan Ultimatum och sätter scenen för kommande konflikter mellan denne och mutanterna ledda av Karen Grant. Apropå Karen Grant så avslöjar Loeb i det här numret något som fans av spekulerat en del i, nämligen frågan: ”Vem är egentligen Karen Grant?”.
Illustration: Art Adams
Tusch: Mark Roslan
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Green Lantern ♥ Korsstygn
Green Lantern finns numera inte bara som serie och film utan även som korsstygn. Via Forbidden Planet-bloggen och Thaeger-bloggen hittade jag weelittlestitches som har helt underbara korsstygnsmotiv. Om du vill ägna dig åt dubbelt nörderi så finns motiven att köpa här. De har även Justice League of America, B.P.R.D och Star Wars m.fl.




