Recensioner

Brightest Day #3

måndag 14 juni, kl 21:21 av 1 kommentar

brightestday3Brightest Day fortsätter att imponera på mig. Serien har så här långt varit riktigt bra, kanske inte någon fullpoängare men väl en riktigt bra och välskriven serie. Efter actionrökaren Blackest Night så känns det riktigt skönt att se en event-serie där karaktärerna står i fokus, och inte en hel massa action (dock inte sagt att Brightest Day saknar tung, schysst action) och när nu serien kommit en bit och vissa frågetecken börjar rätas ut så börjar jag se tydliga favoriter bland de olika inblandade karaktärernas historier.

Den klart mest intressanta är Firestorm-storyn där Ronnie Raymond och Jason Rouch försöker komma till greps med att efter Blackest Night nu blivit ihopkastade med varandra som varsin del av Firestorm, något som också verkar (av än så länge okända anledningar) vara direkt farligt för dem. Inte blir det bättre av att Ronnie och Jason inte direkt är de bästa av polare sedan Ronnie, då han återuppstod som Black Lantern-Firestrom, dödade Jasons flickvän. Som ni märker finns det gott om motsättningar här.

Fortsätt läsa Brightest Day #3

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Scott Clark, Ivan Reis, Pat Gleason, Joe Prado & Ardian Syaf
Tusch: Dave Beaty, Vicente Cifuentes & Mark Irwin
Färgläggning: Beth Sotelo, John Starr & Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Allmänt

Bildspel: Chris Ware-utställningen

söndag 13 juni, kl 18:47 av 2 kommentarer

P1050247Igår var det så vernissage för Chris Ware-utställningen på Gävle Konstcentrum. En hel del folk hade hittat dit, hörsalen för samtalet mellan Chris Ware och Fredrik Strömberg var fullsatt. Utställningen pågår mellan 12 juni och 15 augusti, öppet tisdag-söndag 12-16. Nedan finns bilder från gårdagens samtal samt lite bilder tagna idag (under tidspress) från själva utställningen.

Fortsätt läsa Bildspel: Chris Ware-utställningen

Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers #15

söndag 13 juni, kl 10:34 av 0 kommentarer

dark_avengers_15På grund av tidsbrist så har jag halkat efter lite grann i recenserandet av Brian Michael Bendis och Mike Deodatos Dark Avengers, så jag siktar på att bränna av den här seriens sista två nummer på kort tid nu.

Nummer 15 är alltså det näst sista numret av Dark Avengers, och Norman Osborn har vid det här laget gått så långt att han förklarat krig mot Asgård och gått till full attack med allt som står tills hans förfogande. Det här numret utspelar sig dock inte under själva Siege, utan låter oss istället följa två andra skeenden. I det första får vi reda på vad som egentligen hände i Siege: The Cabal (recenserad av Ferdinand, här) då The Cabals möte abrupt avslutas av en attack från Osborns hemliga vapen, då okänt men nu avslöjat som Bob Reynolds aka Sentry aka The Void. Ingen större överraskning för någon som läst Dark Avengers och Siege kanske, men det är ändå intressant att se konflikten mellan Bob Reynolds olika sidor samt hur Osborn använder det till sin fördel. I seriens andra del får vi bevittna hur Osborn gör sig av med det som han anser vara det största hindret mot total kontroll av Bob Reynolds: Hans fru. Jag tror att jag tidigare påpekat att Osborn och hans samling av superskurkar inte gjort sig skyldiga till särskilt mycket ondsintheter under den här seriens gång, men när vi här får följa hur Osborn via Hawkeye (det vill säga Bullseye) hanterar Lindy så är alla eventuella hjältecharader som bortblåsta. Scenerna med Lindy och den obehagligt avslappnade Bullseye är faktiskt riktigt obehagliga att följa, och jag önskar att Bendis under seriens gång kunde ha gett lite mer plats åt den här typen av beteende från medlemmarna i Dark Avengers. Överlag så är det här ett bra nummer, men just det faktum att det är näst sista numret av den här serien drar ned betyget något, för det känns inte riktigt som att vi borde vara framme vid ett avslut redan i nästa nummer.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Allmänt /Nyheter och tips

Dagens hjälte: Dan Slott

lördag 12 juni, kl 15:10 av 0 kommentarer

Bästa källan till nyheter och bakom-kulisserna-glimtar från seriernas värld är numera Twitter (kolla gärna in Comic Book Resources långa lista på alla serieförfattare/illustratörer/typer som Twittrar om ni vill hitta era egna favoriter). Nu senast utlöste Spider-Man– och Mighty Avengers-författaren Dan Slott en störtflod av diskussion där han menade att det var helt OK att ändra etnicitet på ikoniska superhjältar när man gör nya filmversioner, eftersom etniciteten inte är ett centralt element hos de flesta karaktärer (t ex skulle som Slott påpekade Spindelmannen lika gärna kunna vara svart eller brun utan att det ändrar på karaktärens kärn-tematik). Slott säger i sitt Twitterflöde många bra och kloka saker kring detta ofta infekterade ämne – kolla gärna själva.

Skriv en kommentar
Recensioner

Fortune and Glory

lördag 12 juni, kl 14:25 av 4 kommentarer

FortuneandGlory Äntligen! Brian Michael Bendis Fortune and Glory, ”A true Hollywood comic book story” som undertiteln lyder, finns nu återutgiven. Denna tidiga Bendis publicerades först som en tredelars miniserie på Oni Press och sedan samlad 1999 från samma förlag – och har under flera år varit ur tryck.

Serien är en komisk självbiografisk historia om hur det gick till när Bendis, efter kritikersuccén med Goldfish, fick ett erbjudande från Hollywood om att göra film av hans serie. Fortune and Glory följer Bendis och hans vänners äventyr när de konfronteras med den knasiga drömvärld som är Hollywood – som Bendis säger tidigt i boken, ”Everything you ever heard about L.A. is true”. För de som bekantat sig med Bendis främst på senare måste Fortune and Glory te sig som ett udda inslag i hans produktion: cartoonigt tecknad av Bendis själv och inte en superhjälte i sikte, bara vanliga människor så långt ögat når – om man nu kan kalla den kompakta idioti och absurditet Bendis & Co möter hos hög som låg i Hollywoodhierarkin för ”vanlig”. Det här är vintage Bendis och har mer gemensamt med hans tidiga projekt Goldfish, Jinx och Torso (de senare projekten omnämns också i Fortune and Glory, inte minst Torso som också utsätts för Hollywoodmaskineriet i boken, med dråpliga resultat).

Fortsätt läsa Fortune and Glory

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Brian Michael Bendis
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Marvel/ICON
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Påminnelse: Chris Ware i Gävle

torsdag 10 juni, kl 20:52 av 6 kommentarer

chriswaregefle

Som jag skrev om för ett tag sedan så är det en vernissage med Chris Ware på Gävle Konstcentrum nu på lördag. 15.00 är det ett samtal mellan Fredrik Strömberg och Chris Ware, utställningen öppnar 12.00 Idag var jag på det samtal som hölls mellan två från Gävle Konstcentrum, Serie- och bildberättarprogrammets ansvarige Johan Höijer och Chris Ware på högskolebiblioteket. Ett underhållande samtal tack vare Chris Ware och moderatorn så om du inte har alltför långt att ta dig så rekommenderar jag ett besök på vackert belägna Konstcentrum för att lyssna på Chris Ware och titta på utställningen.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

New Avengers: ett retrospektiv (del 1)

onsdag 9 juni, kl 13:45 av 9 kommentarer

NewAvengers1För en tid sedan summerade jag den då nyligen avslutade 100 Bullets med ett kritiskt retrospektiv över hela serien. När jag så nyligen läste den (värdelösa) New Avengers: Finale kom tanken på ett retrospektiv tillbaka, fast den här gången över (såklart) den på sitt sätt lika banbrytande och i seriesammanhang väldigt långlivade New Avengers. Man kan tycka att ett sådant retrospektiv inte har samma angelägenhet som det om 100 Bullets: New Avengers har ju egentligen inte tagit slut utan kommer börja om igen i juni med samma författare. Ändå måste New Avengers 2004-2010 (64 nummer hanns det med) betraktas som en era: det var här som Bendis och hans illustratörspartners  (idel toppnamn som bl a David Finch, Mike Deodato och Leinil Yu) äntligen lyckades skapa en Avengers-tidning som var både läsvärd och en publiksuccé, och som under lång tid fungerade som de-facto måttstock för superhjältemainstream, särskilt den problematiska kategori som på engelska kallas team books (d v s serietidningar som handlar om ett superhjälteteam och som saknar en given huvudfigur). Att New Avengers varit en supersuccé bevisas inte minst av att den varit central i nästan alla Marvels stora crossovers från Civil War till Siege: har man velat följa dessa events har det varit så gott som omöjligt att undvika New Avengers. Serien har (på gott och ont) under flera år varit bland de kontinuitetsmässigt viktigaste i Marvels universum, vilket bara det gör att den nu i och med ”omstarten” förtjänar ett grundligt retrospektiv. Sen finns det också en mer personlig anledninng till att jag tagit mig an den här kritiska tillbakablicken, en anledning man kanske kan gissa sig till om man läser om inledningen: när jag läste New Avengers: Finale tänkte jag ”Men det här brukade ju vara en riktigt bra serie! Det här är inte vad jag vill minnas av New Avengers”. Ett retrospektiv var en bra anledning att gå tillbaka till serien när den var bra, med andra ord – så ni kan definitivt förvänta er klassiskt fanboy-gnäll om hur allt var bättre förr i de här krönikorna…

Fortsätt läsa New Avengers: ett retrospektiv (del 1)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Steve McNiven, Sal Buscema, David Finch
Tusch: Mark Morales, John Dell, Danny Miki, Allen Martinez, Victor Olabaza
Färgläggning: Morry Holloway, Laura Martin, Frank D'Armata
Förlag: Marvel
Skriv en kommentar
Recensioner

Theos ockulta kuriositeter 2: De förlorade sidornas bok

onsdag 9 juni, kl 10:07 av 1 kommentar

theo2Ola Skogäng är en frisk fläkt i Seriesverige och hans Mumiens blod som kom 2008 gjorde honom till en favorit för stora delar av Shazams redaktion. Lagom till Spx10 kom andra delen av Theos ockulta kuriositeter: De förlorade sidornas bok. Hur han började teckna Theos ockulta kuriositeter och hur framtiden ser ut berättade Ola Skogäng om i en intervju med Shazam i april. För er som inte läst Mumiens blod kan det vara bra att känna till huvupersonerna: Theo är en stor björn som driver en ockult butik i Gamla Stan, han var en vanlig människa innan en egyptisk mumie ställde till det Max är Theos polare och tillika polis, han ber ofta Theo om hjälp. Felicias mamma är lite alkad och Felicia gillar inte henns nya karlar så hon hänger en hel del med Theo. Serien utspelar sig i Stockholm med lite mer övernaturliga inslag under ytan. De förlorade sidornas bok tar vid två år efter Mumiens blod. Theo och Max letar efter en bok från Atlantis som kan lösa Theo från hans förbannelse. De förunderligas brödraskap smider planer mot Theo och vill också ha tag i boken och Fiskmånglaren, som lever under vatten, blandar sig i brödraskapets affärer. Samtidigt släpps ett gäng döda frireligiösa lösa och de ger sig ut för att hämnas gångna oförrätter. Theo har alltså lite att stå i. Förutom sitt vanliga gäng har han även magikunniga Helga till sin hjälp.

Ola Skogäng är en av de skickligaste svenska teckningarna och hans klara linjen-stil håller hög internationell klass. Skogäng har dessutom förbättrat teckningarna sedan första albumet, det är alltid kul att se förbättringar. Rent teckningsmässigt är det en fröjd och färgläggningen är suverän. Manus är liksom första delen spretigt, det är olika skurkar som inte hänger ihop med varande (vissa gör det iofs) och mycket hopp mellan de händelserna som är kopplade till de olika skurkarna. Lite rörigt blir det ibland men det funkar. Skogängs fantasi är det inget fel på, jag gillar framförallt de religiösa Skeviksborna som ska hämnas en gammal oförrätt. Övriga karaktärer är också skruvade och miljöerna är sköna. Det är mycket som berättas och jag hade gärna sett att Skogäng lagt ner mer sidor på t.ex. bokletandet på Mount Everest. De förlorade sidornas bok är sällan rolig utan mest småputtrig och någon spänning infinner sig inte. Men det är ett schysst och underhållande äventyr tack vare miljöerna och karaktärerna. Jag gillar Theo och gänget.

Illustration: Ola Skogäng
Färgläggning: Anna Sällström & Ola Skogäng
Förlag: Ekholm & Tegebjer
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Adventure Comics #12

tisdag 8 juni, kl 20:19 av 0 kommentarer

adv12Det finns två saker jag inte gillar med Adventure Comics #12 och de har båda med det visuella att göra. Till att börja med stör jag mig en del på Scott Clark’s omslag. Bilden i sig är det egentligen inget större fel på, nej felet ligger i hur Clark har valt att illustrera karaktärerna. Att vissa illustratörer tycks ha en förkärlek till att rita extremt pumpade muskler må vara hänt, och hör till viss del till genren, men här tycker jag Clark har tagit i mycket att det nästan blir löjligt. Det ser mindre ut som karaktärerna har dräkter på sig utan ner som att de har fått dräkterna målade direkt på sig. Sen ska vi inte prata om Phantom Girls i princip helt obefintliga midja. Det finns ett annat omslag till Adventure Comics #12 av Lee Bermejo som är hundra gånger bättre än Clarks, och som dessutom är ett homage till klassiska The Great Darkness Saga. Får ni tag på tidningen men det omslaget så är det bara gratulera!

Fortsätt läsa Adventure Comics #12

Manus: Paul Levitz
Illustration: Kevin Sharpe
Tusch: Marlo Alquiza & Marc Deering
Färgläggning: Blond
Förlag: DC Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Max und Moritz-Preis 2010

tisdag 8 juni, kl 09:14 av 2 kommentarer

erlangenI Tyskland avslutades i helgen landets viktigaste seriefestival, Comic-Salon Erlangen, som räknade in 25.000 besökare. Under festivalen delades det finaste tyska seriepriset, Max und Moritz-Preis, ut (pristagarna på bilden intill). Nicholas Mahler fick priset som bästa tyskspråkiga serieskapare, han finns utgiven på engelska. Hans senaste album på tyska är Engelmann och Pornographie & Selbstmord. Ralf König fick priset för bästa seriestrip med Prototyp/Archetyp. Epix har gett ut en rad av Königs album på svenska. Jens Harder fick priset för bästa tyskspråkiga serie med sin mastodontserie Alpha-Directions, ett nätt album om Jordens skapelse och utveckling för 50 euro. Priset för bästa utländska serie gick till fransmannen Winshluss och hans version av Pinocchio. Publikpriset gick till Ulli Lust för hennes självbiografi Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens. Mer om festivalen och länkar vidare finns på Graphic Novels.

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer