Geh, jag laggar efter mer och mer med lösnummerrecenserandet, men jag kämpar för att kunna ta mig ikapp (eller om jag ska lägga om strategin och fokusera mer på samlingar och events?). Hur som helst, dags för att mig att tycka till om la gran final av det energiberikade, trikåtäta och färgsprakande fighteventet Siege. Liten flagga för milda spoilers och så för den oinvigde.
Frågan jag ställt mig tidigare har varit om Brian Michael Bendis ska kunna leva upp till den höga standard som han etablerat i nummer 1-3, och jag är lite kluven till svaret. Som övergång från Norman Osborns Dark Reign till den betydligt mer klassiska superhjälteperioden The Heroic Age så gör det här numret precis det det ska. Skurkarna är återigen skurkar, Osborn åker på däng och gammalt hjältegroll glöms (eller kanske bara göms?). Så långt är allt väl. Det finns dock en annan betydligt mer fysisk aspekt som jag inte tycker funkar fullt lika bra. Slutbossfighten!
Illustration: Olivier Coipel
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Eftersom jag ändå hade köpt förstanumren av 


Massa mossa på er alla monsterdiggare! Ni som stördes av de många datoranimerade effekterna i nyinspelningen av The Wolfman eller tycker att Marvel inte förvaltar Werewolf By Night på rätt sätt kan andas ut. Att öppna BOTW är ungefär som att spendera en kväll på retroklubben 

I 


