Recensioner

Lou! 3: Busskyrkogården

söndag 27 juni, kl 08:16 av 0 kommentarer

lou3busskyrkogardenHandling: I Julien Neels tredje album om Lou är sommaren slut och Lou är tillbaka i staden. Hon börjar på en ny skola men Lou och bästisen Mina hamnar inte i samma klass. Katastrof! Mina skaffar en ny kompis och då får Lou göra likadant. Lou själv mår mest kasst, för hennes mamma och Richard är allt guld och gröna skogar, och hamnar i en tonårsdepression. Nu behövs både kompisar och mamma för att få Lou tillbaka på banan. Titeln Busskyrkogården kommer av den busskyrkogård som kommunen öppnar där Lous fd. kille Tristans numera rivna hus låg.

Vad är bra? Eftersom det är ett Lou-album så är det mesta bra 😉 Bra är också att den som inte läst Lou tidigare får en bra återblick på vad som hänt i det roliga Spelet om mig som finns på pärmens insida. Tonen för själva albumet sätts när en grävskopa demolerar Tristans hus ackompanjerad av dystra färger med Lou som åskådare. Lou ska fylla tretton snart och att hon är på väg att lämna barndomen och tryggheten förstärks av att mamman och Richard, grannen mamman fått ihop det med, slår samman sina lägenheter och att Mina får en ny bästis. Det är ännu jobbigare att må dåligt när alla andra mår bra. De galna infallen och den varma humorn finns kvar men i övrigt avviker Busskyrkogården från de två tidigare Lou-albumen. Utanförskap och ensamhet är tunga teman som Neel hanterar ypperligt, det blir aldrig krystat i förhållande till de roliga infallen. En styrka med Lou jämfört med många andra serier med yngre som primär målgrupp är att Lou och övriga åldras och därmed utvecklas vilket gör både serien och karaktärerna betydligt intressantare. Det finns som sagt ett antal roliga scener men min favorit är när en sjuk Lou feberhallucinerar och tror att hennes katt kan prata och det hela blir lite Rabbinens katt light.

Vad är mindre bra? Jag vet inte. Kanske att Lous nya kompis är en lite klyschig karaktär. Att jag blir avis för att jag hade velat ha något som Busskyrkogården i närheten när jag själv var barn. Men i övrigt inget.

Slutsats: Ytterligare ett riktigt bra Lou-album och dessutom det bästa hittills. Ett tyngre tema som Neel skildrar på ett mycket bra sätt. Plus allt det jag gillat med Lou tidigare.

Illustration: Julien Neel
Förlag: Wibom Books
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Trailer: Tamara Drewe

lördag 26 juni, kl 22:57 av 0 kommentarer

Posy Simmonds hyllade serieroman Tamara Drewe har filmats med snygga Gemma Aterton i huvudrollen. Premiär i Frankrike i juli, i USA och Storbritannien i september. Eventuell svensk premiär har jag inte kunnat hitta något om.

Skriv en kommentar
Recensioner

Astonishing X-Men: Xenogenesis #1 & 2

lördag 26 juni, kl 14:15 av 3 kommentarer

xenogenesis_2Mitt i det pågående mutanteventet Second Coming så släpper Marvel en helt fristående X-story, författad av Warren Ellis och illustrerad av Kaare Andrews. Miniserien Xenogenesis är en fristående berättelse i fem delar, men den ska enligt Marvel ändå ingå i standardkontinuiteten. Då jag själv för närvarande endast följer New Mutants i lösnummerformat så kan jag inte komma med något expertutlåtande om det stämmer eller inte, men det verkar i alla fall som att Xenogenesis utspelar sig innan X-Men flyttade från San Fransisco till Utopia. Kontinuitetsfanatiker kan säkert hitta detaljer att haka upp sig på i den här storyn, men för min del så gillar jag allt som oftast fristående miniserier mer än långa pågående handlingar, främst tack vare att jag tycker att det ger författaren mer utrymme att fokusera på sin egen story än på att behöva passa in allt i en helhet som de själva inte kan påverka.

Teamet består som tidigare när Warren Ellis står för författandet av Wolverine, Beast, Emma Frost, Cyclops, Armor och Storm, och Ellis spinner rent berättarmässigt vidare på det mer vetenskapliga tema som han etablerade i Ghost Box (som jag idag troligen hade gett en 4 i betyg). Inga superskurkar än så länge med andra ord, utan snarare ett mysterium som X-Men väljer att sticka iväg och rota i. Det är ett grepp som jag tycker funkar riktigt bra. Istället för att kastas in i en plot med mutantutrotande mördarmaskiner, tidsparadoxer och spandexklädda hjältedåd så bjuds vi här på ett uppdrag som på något sätt känns mer vardagligt. Storyn i korthet går ut på att X-Men nås av nyheten att Mbangawi i Afrika drabbats av ett antal barnafödslar där barnen direkt efter födseln utvecklat vad som misstänks vara mutationer. I och med att det inte fötts några mutanter sedan House of M så är det här såklart potentiellt stora nyheter för X-Men, så de tar sitt pick och pack inklusive ett splitternytt field gear (kepsar, cargopants och kängor) och flyger mot Afrika. Väl där så visar det sig snart att det verkar handla om något som ser ut att vara bra mycket mer underligt än bara bebisar med superkrafter (som om inte det skulle vara underligt nog). Gillade du Ghost Box så kommer du sannolikt även att gilla Xenogenesis. Gillade du inte Ghost Box så kanske du ändå vill läsa Xenogenesis bara för att se vad Kaare Andrews rent visuellt tar sig för med X-Men.

Fortsätt läsa Astonishing X-Men: Xenogenesis #1 & 2

Manus: Warren Ellis
Illustration: Kaare Andrews
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fantomen #14/2010

fredag 25 juni, kl 07:38 av 1 kommentar

fantomen142010Det var ett tag sedan senaste Fantan-recensionen men nu är det dags igen med ett nummer jag hade stora förväntningar på. Ett äventyr om den första kvinnliga rekryten i Djungelpatrullen och Jerome K. Bloche lät som en bra mix. Claes Reimerthi har skrivit manus och Sal Velluto har tecknat Patrullman Auro som handlar om pojkflickan Auro som tvingas in i drottning Natala av Navarras hov. Hon är sugen på en riktig man och inte veka ädlingar. Vid en olycka räddas hon av Fantomen och blir givetvis förälskad. En manligare man finns ju inte. Fantomen är dock redan gift med Natala och är inte intresserad. Auro följer dock efter Fantomen till Bengali och tar värvning i Djungelpatrullen. Hon intrigerar med målet att Fantomen ska bli hennes. Jag har tidigare tyckt att Velluto gjort ett bra jobb som tecknare men i det här äventyret så så är teckningarna snäppet sämre än tidigare, de känns lite hafsiga. Det stora problemet är dock manus, möjligheterna fanns till flera intressanta vinklingar på temat stark kvinna i Djungelpatrullen men det blir platt fall. Auro är visserligen bättre än alla andra rekryter men som klassisk ond kvinna så förgås hon av sitt begär till Fantomen och det är inte första gången en sådan figurerar i Fantomen och det känns lite uttjatat. Här fanns ju möjligheter att fördjupa karaktären i flera äventyr. Synd på så rara ärtor.

Jermoe K. Bloche är i vanlig ordning underhållande och lite småputtrig trots en mängd mord i Den tysta döden. Som en fransk Morden i Midsomer fast i en storstad. Nyfikenheten väcks i denna pusseldeckare om jakten på en mördare som använder giftpil. Jeromes lärare i en distansdeckarkurs sätter Jerome, klassens ljus, på spåret. Teckningarna av Dodier är däremot klart sämre än tidigare, de är mycket spretigare än andra äventyr vilket beror på att det är det allra första äventyret. Vilket i sin tur förklarar den tillbakablick som ges i början om Jeromes uppväxt. Tack för infon, Seriewikin. Latigo och Herman Hedning är i vanlig ordning stentrista.

Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

DC Comics släpper iPhone/iPad-app

torsdag 24 juni, kl 17:29 av 6 kommentarer

Stora nyheter för oss som läser serier på iPhone och på iPad (jag kanske borde skriva ihop något om ups och downs med serieläsande på de mobila plattformarna?):

DC Comics släppte idag sin applikation för digitala serier. Det här innebär att Marvel och övriga utgivare av digitalt utbud nu inte bara får konkurrens av DC:s klassiker som Superman och Batman, utan även av Vertigo och Wildstorm. Goda nyheter om du frågar mig. Vad tycker du?

Skriv en kommentar
Recensioner

Det Tredje Testamentet IV: Johannes eller Korpens dag

onsdag 23 juni, kl 19:37 av 1 kommentar

dettredjetestamentet4svAlbumförlagets första utgåva var första delen av Det tredje testamentet, med manus av Xavier Dorison och teckningar av Alex Alice. Det var 2008 som det började och nu bara två år senare har Albumförlaget publicerat sju titlar och totalt 14! album. Uttrycket kulturgärning missbrukas lätt men här är det fråga om just det. Av de olika titlarna är Det tredje testamentet min favorit pga. blandningen av medeltid, religion, legender och äventyr.  Nu har sista delen, Johannes eller Korpens dag, getts ut. Det är nu dags för förre inkvisitorn Conrad av Marbourg och Elisabeth av Elsenor att få svar på frågorna kring Det tredje testamentet som många är ute efter och vars existens kan rubba kristenheten i dess grundvalar. När albumet börjar vet ingen av dem om den andra är i livet men båda är på väg mot platsen där Det tredje testamentet finns. De är inte ensamma, tempelriddarna är ute efter det också och de mystiska krigare som figurerat sedan första delen finns kvar. Frågan om vem greven av Sayn, som ligger bakom mycket av den ondska som bevittnats, är väntar också på sitt svar. Svar som kommer uppe i det kalla nord.

Det har varit många lösa trådar under äventyrets gång och det har stundtals varit lite rörigt med alla inblandade och hur de hänger ihop. Dorison lyckas dock knyta ihop säcken på ett bra sätt. Det är en rätt mäktig avslutning och givetvis rätt högtravande men det ska den vara. Det som slår mig när jag läser om alla albumen är hur olika jag uppfattar Marbourg i de olika albumen, ibland ett riktigt svin och ibland en hjälte. Elisabeth genomgår också en enorm utveckling från envis jänta till modig kvinna. Jag ska inte spoila mer i detalj vad det handlar om. Det stora lyftet jämfört med tidigare volymer är Alice teckningar, jämfört med första albumet är det en smått fantastisk utveckling. Från snygga men lite standardartade teckningar till den nivå han visat med Siegfried och Die Walküre. Första halvan av Johannes eller Korpens dag är rätt snackig och det lyfter på allvar först i sista halvan med mer action och så avslutningen då förstås. Bilden av Elisabeth längst ner på sidan 73 är f.ö. bland de vackraste jag sett i kvinnoväg i en serie. Johannes eller Korpens dag är en vacker och episk avslutning på en underhållande äventyrsserie.

Manus: Xavier Dorison
Illustration: Alex Alice
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman #700

onsdag 23 juni, kl 07:49 av 5 kommentarer

Batman700Grant Morrison är DC:s Batman-showrunner (för att slänga sig med en TV-metafor) och som sådan är det såklart han som fått uppdraget att hålla i trådarna i det här påkostade jubelnumret. En historia, tre tidsplan, tre Batman – och en hel massa tidsresekrångel, ett tema som ärligt talat börjar kännas urlakat även i Morrisons kapabla händer. Hur många gånger har karln kört med tidsresor som central plot point? Invisibles, DC One Million, Flash, Final Crisis, Animal Man… Vänta nu, har han nånsin inte använt tidsresor som central plot point?

Som ni märker är jag inte så trakterad av det här numret, även om Morrison som alltid håller en hög lägstanivå. Deckargåtan är inte särskilt engagerande eftersom man a) inte får känna mordoffret tillräckligt väl för att kunna bry sig om honom och b) det tillbringas för lite tid med de olika Batman & Robin-versionerna för att kunna bry sig om dem. Dessutom – och det här är en dödssynd i deckargåtesammanhang – är mysteriet inte helt begripligt. Typiskt Morrison, kan man kanske invända, men han brukade faktiskt klara av att få ihop väldigt komplicerade intriger som man åtminstone fattade vid andra genomläsningen. Visst, det kanske är jag som inte klarar av att begripa en författare som gillar att röra sig på olika parallella berättarplan och minsann inte underordnar sig mainstreamkrav och bla bla bla, men jag har en smygande misstanke om att Morrison numera helt enkelt slarvar sig igenom många manus. Batman #700 är helt enkelt otajt, det är min främsta kritik. Bästa bitarna är de som utspelar sig i den dystopiska framtid som antyddes av Morrison i hans tidigare Batman-nummer, där Damian axlat sin fars mantel och blivit en skjutglad ultravålds-Batman i ett slags vagt totalitärt Gotham City som patrulleras av robotpoliser.

Fortsätt läsa Batman #700

Manus: Grant Morrison
Illustration: Tony Daniel, Frank Quitely, Scott Kolins, Andy Kubert, David Finch
Tusch: Richard Friend
Färgläggning: Alex Sinclair, Tony Avina, Brad Anderson, Peter Steigerwald
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Trailer: Green Hornet

tisdag 22 juni, kl 18:23 av 5 kommentarer

Trailern till nya filmen om pulp-hjälten Green Hornet har släppts. Jag är riktigt sugen på åtminstone en av de Green Hornet-samlingar som Dynamite ger ut i höst, nämligen Matt Wagners Green Hornet Year One. Filmen blir jag å andra sidan inte sugen på alls. Inget pepp direkt efter att ha sett trailern. Men om jag känner för riktigt hjärndöd underhållning kanske den passar 🙂 Premiär blir det i januari 2011.

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Incognito får en uppföljare

måndag 21 juni, kl 18:33 av 2 kommentarer

incognito_bad_influences_1Sitter och tittar igenom Marvels solicitations för september och och brister ut i ett högljutt Jaaaaa! Ed Brubakers och Sean Philips pulpfest Incognito från förra året får en uppföljare. I Incognito: Bad Influence återser vi Zack Overkill från den första serien – en reformerad superskurk som nu mer arbetar för FBI. Ok, nu kanske även du utbrister i ett Jaaaaa! Eller kanske i ett stort Vaaaaa? Om du till hör en av de senare och vill veta mer om en av de bästa superhjälteserierna från 2009 så finns recensioner att läsa här: #1, #2 0ch #5. Eller så skaffar du samlingen. Den är värd det.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

New Avengers: ett retrospektiv (del 2)

måndag 21 juni, kl 08:03 av 3 kommentarer

NASecretsLiesMitt retrospektiv över Bendis New Avengers tar oss den här gången fram till början av post-Civil War-perioden. Jag har också bestämt mig för att i min arc-uppdelning följa TPB-utgivningen snarare än lösnumren – främst eftersom lösnumren inte alltid är riktigt tydliga med om de är just lösnummer eller en del av en arc (arcen The Collective namnges t ex inte förrän i #18, där den annonseras som ”Part Two” utan att namnet nämnts alls i #17 – men enligt TPB:n börjar The Collective redan i #16…).

Secrets and Lies (samlar #11-15)

Denna samling öppnar med arcen Ronin och fortsätter sedan med två ytterligare nummer fokuserade på Spider-Woman (även om de hänger ihop ges de ej status av namngiven arc). Det är ninjor, ninjor, överallt ninjor här – utan att vare sig Wolverine eller Daredevil (vid sidan av Psylocke förmodligen Marvel-universats mesta go-to-guys när det gäller killar och tjejer i svart pyjamas) intar särskilt framträdande roller, bara det ett oväntat grepp av Bendis. Däremot är såklart både Silver Samurai och ett gäng andra usual suspects med, vilket bäddar för en nostalgitung actionhistoria som återigen bjuder på ordentligt med slagfärdig Bendis-dialog. Inte särskilt djuplodande men väl bra action. Finch och Miki är tillbaka som illustratörer och jag måste säga att i en ninja-historia som denna så störs jag inte så mycket av deras bläckfläcksestetik: att skuggorna flödar och att det är mörkt mest hela tiden (man föreställer sig gärna att det var en ansträngning för Finch/Miki att rita mötet mellan Steve Rogers och Matt Murdock i #11 i fullt solsken) hör liksom genren till. Särskilt det feta men snöpligt avbrutna ninjaslagsmålet i #12 (där Bendis återigen visar att han gärna bryter mot förväntningarna om han kan; man såg framför sig en fajtscen som skulle dras ut över halva numret men häpp så slutar den innan den knappt hunnit börja) visar tydligt att Finch/Miki blivit lite mer varma i kläderna och mer följsamma med Bendis idiosynkrasier som berättare. Helt gjutet är det dock inte: arcens ”reveal”, avslöjandet av vem som egentligen döljer sig bakom Ronins mask, känns lite bortslarvat och mest intressant om man är (spoiler!) Daredevil-nörd (vilket man i och för sig är).

Fortsätt läsa New Avengers: ett retrospektiv (del 2)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Frank Cho, David Finch, Steve McNiven, Mike Deodato, Howard Chaykin, Leinil Yu, Olivier Copiel, Pasqual Ferry, Jim Cheung, Alex Maleev
Tusch: Danny Miki, Dexter Vines, Joe Pimentel, Mark Morales, Livesay
Färgläggning: Frank D'Armata, Jason Keith, Dave Stewart, Dave McCaig, Jose Villarrubia, Dean White, Justin Ponsor
Förlag: Marvel
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer