Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på hyllningar till Jokern, Spider-Man Noir, galen värld, Tank Girl och mästaren Jock. Mycket nöje!
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
Image Comics: Den här veckan bjuder författaren Brian Wood, tecknaren Danijel Zezelj och färgläggaren Dave Stewart på en ny kulinarisk läckerhet, nämligen Starve. Från början var serien tänkt som en uppföljare till Brian Woods serie DMZ men när han började fila lite på den upptäckte han att han redan använt en del liknande material i sin serie The Massive så processen har varit lång och slutprodukten ser mycket lovande ut. Starve utspelas i en nära framtid där vi får möta den tidigare mästerkocken Gavin Cruikshank som återvänder efter en självpåtagen exil för att finna att hans tidigare matlagningsprogram förvandlats till ett sportliknande event för superrika människor där kock möter kock. I Gavins ögon är showen nu en styggelse och han tänker göra allt för att stoppa den och de som står i hans väg är ärkerivalen Roman Algiers och hans vuxna dotter Angie som bara vill ha tillbaka sin far.
Mitt serieår 2014 avslutades med att jag läste They’re Not Like Us #1 av Eric Stephenson (Nowhere Men) och Simon Gane (Vinyl Underground, Godzilla) som kom ut på själva julafton. Den X-Men-liknande premissen med ett team av ungdomar med superkrafter som håller sig utanför samhället lovade gott och speciellt det faktum att de bara använder sina krafter för sina egna själviska syften utan en tanke på att använda dem i samhällets tjänst. Istället avskyr de sin omgivning och är fast beslutna att förbli oupptäckta eftersom de inte är som oss andra. Första numret var så pass bra att jag beslutade mig för att lägga serien till min pull list och nu när första arcen på sex nummer är avklarad (They’re Not Like Us Vol. 1: Black Holes for the Young) är det så dags för en recension.
Fortsätt läsa They’re Not Like Us Vol. 1: Black Holes for the Young
Tio år har gått för Stel Caine. Tio år av sorg och saknad efter den traumatiska händelsen när familjens ubåt bordades av Roln och hans undervattenspirater. Maken Johl skadades svårt och avled senare, tvillingflickorna Della och Tajo rövades bort tillsammans med staden Salus sista Helm Suit som tillhört familjen i generationer. Kvar är Stel och äldsta barnet Marik som nu jobbar som polis när han inte knarkar och ligger med prostituerade. Det är också tio år sedan Stel skickade en signal till en av de sonder som världssamfundet skickat ut i förhoppningen om att hitta en ny beboelig planet. Flera tusen år in i framtiden bor nämligen resterna av mänskligheten långt under vattnet eftersom vår sol nu är en döende stjärna som förstört jordens yta och sakta men säkert håller på att förgifta haven på grund av den livsfarliga strålningen. Sondens inträde i vår atmosfär och budskapet den för med sig ger Stel nytt hopp och det är just vad serien Low handlar om: hopp om ett bättre liv i en värld som håller på att gå under.
Fortsätt läsa Low Vol. 1: The Delirium of Hope
Reed och Susan Richards lyckas få stopp på stridigheterna Avengers emellan så att de kan koncentrera sig på större problem: jordens kommande undergång samt Thanos och hans Cabal. Namor, som är en av Cabals medlemmar, har fått kalla fötter och är redo att ta sitt straff. Med hjälp av avancerad teknologi från Avengers försöker han oskadliggöra Cabal men Black Panther ser istället en möjlighet att få utkräva hämnd efter allt Namor orsakat hans sargade hemland. Dock går det inte som Avengers, eller Black Panther, tänkt sig eftersom Cabal istället hamnar på Earth-1610 som är Marvels så kallade Ultimate-universum där de stiftar bekantskap med Ultimate Reed Richards som verkligen inte är någon mysfarbror.
Hank Pym återvänder också efter en utforskning där målet var att hitta vad det är som orsakar Multiversums kollaps och hans upptäckt ger Avengers kalla kårar. Till råga på allt har också Gladiator och Shi’ar-imperiet beslutat sig för att få ett slut på alltihop genom att förinta vår jord. Ack och ve!
Fortsätt läsa Time Runs Out Vol. 3
Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på epic split, stygg Sentinel, humor, skilda världar och St. Sebastian. Mycket nöje!
Ett mystiskt piller som kallas MPH har gett Roscoe, hans flickvän Rosa, bästa vännen Chevy och Rosas lillebror Baseball supersnabbhet. Det finns dock bara ett begränsat antal piller kvar så vännerna beslutar sig för att lämna hemstaden Detroit och ger sig ut på en supersnabb rånarturné för att få så mycket av kakan de bara kan innan det roliga tar slut. Dock är FBI dem på spåren och detta med hjälp av den mystiske Mr. Springfield som verkar veta mer om ungdomarna än vad de själva gör.
När jag började läsa MPH av Mark Millar och Duncan Fegredo hade jag väldigt låga förväntningar. Millars berättelser kan vara riktigt bra när han vill men på senare tid har det blivit allt svårare att hitta guldkornen. Redan från första numret är det också solklart att MPH egentligen bara är ett filmmanus i serieformat precis som hans efter ett nummer genomusla Chrononauts. MPH var dock stundtals spännande men svämmar också över av klichéer, själva handlingen har mer hål än en schweizerost och slutet var för bra och till och med lite gubbsjukt.
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
Image Comics: Först ut den här veckan har vi andra numret av serien Nonplayer skapad av Nate Simpson. Ett andranummer är väl inget märkvärdigt i sig tänker kanske ni men med tanke på att Nonplayer #1 kom ut 2011 och att det alltså tagit Simpson fyra år att färdigställa 2:an så tycker i alla fall jag att det är värt lite uppmärksamhet för det fick serien gott om när den lanserades. Nonplayer #1 förärades priset The Russ Manning Most Promising Newcomer Award och Warner Bros. köpte filmrättigheterna men tyvärr lyste fortsättningen på serien med sin frånvaro på grund av händelser i Nates eget liv, bland annat brutet nyckelben, heltidsjobb inom TV-spelsbranschen, giftermål samt barnafödsel. Nonplayer utspelas i en dyster framtid där vi får lära känna Dana Stevens som har ett dödtrist jobb som cykelbud och borde flyttat hemifrån för länge sedan. Dana lyckas dock fly vardagstristessen som elitkrigare i online-världen Jarvath men efter att hon dödat den kände spelkaraktären King Heremoths fru bryter helvetet lös.
Framtiden för The Anarchist League of Scientists ser dyster ut. Hittills har de oregelbundna dimensionshoppen mellan främmande och livsfarliga världar kostat expeditionen tre av dess medlemmar, inklusive ledaren Grant McKay, och nu står Shawn, Nate och Pias liv på spel. De råkar nämligen vara huvudrätten vid en storslagen ceremoniell festmåltid men räddas i sista minuten av Kadir i skinande blank rustning.
Första volymen av Black Science var en mycket trevlig bekantskap från förra året och mina förväntningar på Black Science Vol. 2: Welcome, Nowhere (som består av Black Science #7-11) av Rick Remender och Matteo Scalera var skyhöga och synd var väl det för jag blev grymt besviken.
Fortsätt läsa Black Science Vol. 2: Welcome, Nowhere
Emmanuel Guibert är en serieskapare som jag håller högt, både The Photographer och Alan’s War är stora serieupplevelser som jag varmt kan rekommendera. Guibert står för manus till den tredje boken i Rabén & Sjögrens barnseriesatsning som jag recenserar, Ariol: Jag är en åsna! För teckningarna står Marc Boutavant. Ariol är för de flesta nog mest känd från tv, serien har gått på Barnkanalen tidigare men nu var det ett tag sedan jag såg den. Jag vet faktiskt inte vad som kom först, om det var tv-serien eller serien. Precis tv-serien. Serier är serier.
Teckningarna är rätt enkla och ibland lite småfula men jag vill minnas att tv-serien såg likadan ut. Men det ska sägas att de funkar utmärkt och Ariol är överlag en trevlig om än något ojämn serie som utspelar sig både hemma och i skolan. Ariol spelar tennismatch med sig själv (det är lättare att vinna då), han har språklektion, gymnastiklektion och är lite oense med föräldrarna. Ibland är det småkul och ibland lite småtrist. Albumet består av ett antal kortare serier där jag gillar de lite enklare som Operation Bankomat och Matchboll medan Krullis och Superhästen blir lite väl snackiga utan att det leder någonvart. Till seriens fördel är att den inte lider av att den är fransk. Med det menar jag att den likaväl kunde utspelat sig i Sverige, det är rätt vanliga situationer som Ariol möter och som ett svenskt barn känner igen lika bra som ett franskt. På det stora hela tycker jag Ariol är en småcharmig serie som är bättre än vad jag minns tv-serien. Att betyget inte blir högre beror på att barnomdömet först var inte så bra och sedan efter lite funderande sådär. Hittills är Trollskogen favorit där.
