Författar arkiv

Recensioner

Haunt #4

söndag 24 januari, kl 01:28 av 1 kommentar

haunt4Robert Kirkmans och Todd McFarlanes actiontitel Haunt får mig att misstänka att jag kanske håller på att bli lite för gammal för den här typen av serier. Istället för att bara luta mig tillbaka och njuta av spektaklet så kan jag då och då inte låta bli att tänka att det till exempel inte lär vara möjligt att ramma en tegelvägg med en sportbil. Den borde väl snarare krascha och förvandlas till skrot, tänker jag. Och hur vågar man egentligen kamikaze-köra samma sportbil rakt in i en lokal där man vet att ens kidnappade fru/exfru hålls fången? Hon kunde ju faktiskt ha suttit precis vid den vägg som man just exploderat sig rakt igenom. Den typen av funderingar fastnar jag lite i när jag läser det här fjärde numet av Haunt. Jag reflekterar dock inte över att det inte borde möjligt för en präst att vara täckt av sin egen döde bror i form av svartvit ectoplasma, så vi får väl anta att jag lider av någon sorts sorts selektivt barnasinne mixat med ett mer sporadiskt verklighetsanknutet ”resonemang”. Hur som helst, nog om hur min åldrande hjärna hanterar serieberättande, det är ett helt annat inlägg för en helt annan dag. Haunt #4 gäller det ju nu.

Kirkman och grabbarna har fått upp tempot ordentligt vid det här laget, och i det här numret är det raka rör hela vägen. Bröderna Kilgore har börjat vänja sig lite smått vid tanken på att den döde brodern kan besitta den levande och att de då förvandlas till någon/något som enligt utsago kallas Haunt, men de ges ingen tid att forska i vad som egentligen har hänt dem, eller varför. Deras fru tillika exfru (det är komplicerat) blir nämligen kidnappad av en organisation som syns vara inblandad Haunts ursprung, och efter lite sportbilseskapader (se ovan) så är planen att 1) döda skurkarna och 2) rädda damen i nöd. Inga som helst konstigheter eller överraskningar där egentligen, men det är underhållande action som lyfts lite extra tack vare Ryan Ottleys och Greg Capullos explosiva illustrationer. Ett skönt popcorn-nummer helt enkelt.

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Ryan Ottley, Greg Capullo
Tusch: Todd McFarlane
Förlag: Image Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark X-Men #3

torsdag 21 januari, kl 07:41 av 1 kommentar

dark_xmen_3Dark X-Men kom från ingenstans, tog en placering högt upp på min bra-just-nu-lista, och där ligger serien kvar även efter det här tredje numret. Som du säkert redan förstått om du läst recensionen av #2 så har Nate Grey aka X-Man, en av Marvels allra mäktigaste mutanter, nu kommit tillbaka till vår del av verkligheten, och han är inte alls glad över att se vad Norman Osborn och hans mörka versioner av Avengers och X-Men ställt till med. Han är så pass irriterad att han direktkonfronterar Osborn och Dark Avengers på deras hemmaplan, vilket med andra ord innebär att det här numret kör på med gasen i botten från början till slut. Dark X-Men själva sitter lite i baksätet genom det här numret då de låter Dark Avengers försöka ta hand om X-Man, men till skillnad från exempelvis Utopia, där Dark Avengers inte alls fick det utrymme som jag tycker att de borde ha fått, så känns Dark X-Men:s mer passiva hållning här helt i linje med deras mentalitet. Dark X-Men har ingen lojalitet gentemot Osborn och verkar vilja göra minsta möjliga ansträngning samtidigt som de försöker undvika så mycket trubbel med X-Man som möjligt. Hjältefaktorn är alltså hittills väldigt låg hos dem, även om både Mimic och Omega verkar ha något högre ambitioner än Mystique och Dark Beast. Författaren Paul Cornell tycks alltså ha fått riktigt bra kläm på sina precis lagom vridna karaktärer, och Leonard Kirk gör ett klart godkänt jobb med illustrationerna. Överlag så är det här precis som tidigare ett bra nummer, men slutet är helt klart det allra bästa. Cliffhangers är väl ofta mer eller mindre standard i serietidningsvärlden, men det som Cornell bjuder på i det här numret är allt något i hästväg. Det är inte bara att de sista sidorna bjuder på en stor överraskning, utan här har man inte någon som helst aning om vad som kommer att hända i nästa nummer. Kan gå precis hur som helst.

Manus: Paul Cornell
Illustration: Leonard Kirk
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

DV8 återuppstår

onsdag 20 januari, kl 12:53 av 3 kommentarer

dv8PREVIEWSTIPS: Någon annan än jag som läst DV8, Image/Wildstorm-serien som skapades 1996 av J. Scott Campbell, Brandon Choi, Humberto Ramos och Warren Ellis? Serien var väldigt populär och låg högt upp på försäljningslistan under andra halvan av 90-talet, men avslutades med #32. I all korthet så handlar DV8 om ett gäng ungdomar med superkrafter som istället för att rädda världen som superhjältar eller förslava världen som superskurkar helt enkelt beter sig som missanpassade ungdomar med superkrafter antagligen skulle göra. De är med andra egocentriska, oansvariga och inte sällan inblandade i moraliskt tveksamma situationer (sex, droger, fräck rockmusik etc). För den som totalt missat serien så finns Warren Ellis-författade #1-6 + lite extra samlat i DV8: Neighborhood Threat. Rent visuellt så känns serien vid det här laget rätt daterad (mycket stora ögon, stora fötter, stora muskler och stora bröst à la Image Comics 90-tal), men jag tycker ändå att den funkar.

Hur som helst, efter många år i vila så är det i april dags för DV8:s återkomst. Manus författas av Brian Wood (Demo, DMZ, Northlanders) och tecknas av nykomlingen Rebekah Isaacs (kolla in några DV8-skisser hos Wildstorm). Miniserien Gods & Monsters som kommer att vara i 8 delar sammanfattas av Wildstorm själva så här:

In their short history, the mismatched band of superpowered losers, freaks and masochists of DV8 have seen a lot and done even more, but it’s nothing compared to this. As Gem Antonelli (a.k.a. Copycat) is debriefed in a holding cell, the story of how eight troubled teenagers were briefly gods to a prehistorical world unfolds against the backdrop of a cataclysmic disaster. ”The Day I Tried To Live” is part one in this amazing and tragic story unlike anything set in the WildStorm Universe before.

Jag ska med! Ska du?

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

S.W.O.R.D. läggs ned

måndag 18 januari, kl 19:21 av 6 kommentarer

Marvel-titeln S.W.O.R.D., författad av Kieron Gillen och tecknad av Steven Sanders, läggs ned efter nummer 5. Anledningen är för dåliga försäljningssiffror. Själv har jag inte läst S.W.O.R.D. än, men har tyckt att den verkar lovande. Blir till att köpa samlingen när den (förhoppningsvis) släpps senare i år. Läs Ferdinands recension av S.W.O.R.D. #1 här, och en längre artikel om nedläggningen på Comic Book Resources.

sword5

Skriv en kommentar
Recensioner

ABC Warriors: The Volgan War, vol 1

söndag 17 januari, kl 01:35 av 0 kommentarer

DING! För andra gången i Shazam.se:s historia har det blivit dags för mig att dela ut betyget 5 av 5. Jag har med andra ord varit väldigt restriktiv med femmorna under det knappa år som vi drivit det här projektet. Första och, fram tills nu, enda femman delade jag ut den 20 april förra året efter att jag sträckläst Grant Morrisons och Frank Quietlys We3 en handfull gånger. We3 kom för mig som en blixt från en klar himmel och sopade mattan med i princip allt annat jag läst fram tills dess. Jag hade kunnat gå loss länge och väl om We3 och varför den gjorde så starkt intryck på mig, men det hoppar vi nog över den här gången. Vi har ju annat att fokusera på. Den andra femman: ABC Warriors: The Volgan War!

abc-warriors-the-volgan-war-1För dig som (mot all förmodan?) missat ABC Warriors (ABC = Atomic, Bacterial, Chemical) så skapades de 1979 av Pat Mills aka The godfather of British comics, som utöver att ha grundat det klassiska magasinet 2000 AD även har skapat karaktärer som Sláine och Nemesis The Warlock. Anrikt ursprung med andra ord, och om du ännu inte fått uppleva Pat Mills 2000 AD-skapelser så finns det en hel massa bra grejer att utforska. Men nog med bakgrund och vidare rätt in nutid. Pat Mills påbörjar med The Volgan War, som samlar ABC Warriors från 2000 AD #1518-1525, en story som har sitt ursprung i The Volgan Republic of Asia, där ett invaderande USA bedriver ställningskrig mot volganska robotstyrkor. Den officiella anledningen till kriget är att USA ska frigöra det volganska folket från sitt fascistiska styre, men den verkliga orsaken är att USA genom erövring av Volgan vill säkra jordens sista oljetillgångar. Det är kort sagt dåligt med good guys här, och de som hamnat allra mest i kläm är USA:s krigsmaskiner, som trots sin intelligens och individualism behandlas som förslavade förbrukningsvaror. Huvudstoryn utspelar sig dock flera hundra år efter The Volgan War, och ABC Warriors har efter en hel massa turer och uppdrag hamnat på mars (igen).

mek-quakePå mars har teamet till slut beslutat sig för att lägga in den extremt ointelligente tillika blodtörstige medlemmen Mek-Quake på ett mentalsjukhus för robotar (man får väl anta att de till slut tröttnat på hans tjat om Big Jobs!), och när det inte alls särskilt tårfyllda avskedet är avklarat så ger de sig iväg mot Marineris City för att rekrytera en ersättare. Under resan så kommer de att prata om sina upplevelser och minnen kring The Volgan War, och genom flashbacks så får vi följa Hammerstein, Mongrol och Joe Pineapples under stridigheterna mot supreme commander Volkhan och hans mechahorder. Utöver att alla av olika anledningar har drabbat samman med Volkhan så visar det sig snart även att trots att ingen av ABC Warriors träffat varandra under The Volgan War så har de alla ändå något gemensamt från den tiden (vi snackar som sagt för hundratals år sedan): Alla verkar ha träffat och mer eller mindre påverkats av Special Forces-droiden Zippo. Men vem är han egentligen, och är det inte lite fishy att han bara dök upp lite lägligt hos alla innan den ens träffat varandra? Förutom allt stål och robotvåld så är det det som är kärnan i Mills berättelse. För den som vill analysera så finns det som så ofta annars även en politisk vinkling i Pat Mills berättande, men för mig personligen är det inte det som gör den här serien så bra. För mig är det här snarare en festlig reunion med drygt 20-åriga bekantskaper som visat sig åldrats med värdighet.

ABC Warriors når naturligtvis aldrig den känslomässiga höjd som exempelvis Grant Morrisons We3 gör, men det är liksom inte det som är grejen med den här serien heller. Här är det världskrig som gäller, och huvudaktörerna är de mäktiga stridsrobotar som mänskligheten ersatt sig själva på slagfältet med. Därmed inte sagt att det inte finns någon känsla för karaktärerna här, men med en lineup bestående av krigsmaskiner som Hammerstein, Deadlock, Joe Pineapples, Blackblood, Mongrol och Mek-Quake så bjuds det inte direkt på några tårar i ögonen. Däremot så infinner det sig en varm känsla i magen av all dieseldoftande skadegörelse som tecknaren Clint Langley levererar. Langley, som du mycket väl kan känna igen som killen som bland annat gjort de fantastiska omslagen till Marvels Guardians of The Galaxy, mixar analogt och digitalt måleri med fotoreferenser och landar i ett resultat som nästan får mina ögon att blöda av avund. Allt från robotar till dystopiska slagfält ser i ABC Warriors: The Volgan War helt enkelt fullständigt underbart ut, och den här inbundna utgåvan med hårt och glansigt papper inkluderar även exklusivt och tidigare outgivet material i form av ett antal helt sjukt maffiga heluppslag. Jag blir på gott humör bara av att sitta och titta på bilderna, och det händer inte särskilt ofta. I väntan på volym 2 av The Volgan War (som släpps nu i dagarna) så blir det nog till att plocka fram ABC-klassikern The Black Hole igen, och det är inte alls omöjligt att jag återkommer med lite jidder om den också framöver. MONGROL SMUSH!

abc

Manus: Pat Mills
Illustration: Clint Langley
Förlag: 2000 AD
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #9

torsdag 14 januari, kl 16:03 av 5 kommentarer

New_Mutants_Vol_3_9_TextlessOBS! För den som inte läst New Mutants #6-8 så innehåller följande recension ett par spoilers.

Doug Ramsey aka Cypher och hans trofasta kompanjon Warlock är alltså tillbaka som livs levande medlemmar i New Mutants igen, vilket innebär att teamet nu ser ut så här: Cannonball, Sunspot, Magik, Karma, Magma, Danielle Moonstar, Cypher och Warlock. Klassisk lineup med andra ord, men det återstår väl att se om den här äldre versionen av New Mutants kommer att kunna stå på egna ben eller om Zeb Wells försöker att rida på forna framgångar. Angående att stå på egna ben så är den frågan även aktuell i själva storyn där Cyclops, Emma Frost och de andra mer seniora x-männen funderar på var och hur de nu uppvuxna nya mutanterna egentligen hör hemma i mutanttillvaron på Utopia. Parallellt med det så uppdagas det att Magik/Illyana inte riktigt verkar vara den alla trott, så det kan med andra ord komma att bli en hel del svavelosande äventyr i andra dimensioner med ondsinta demoner och hela köret framöver. Känns lovande.

Tecknaren Paul Davidson tycker jag är en frisk fläkt efter Diogenes Neves lite svajiga insats. Davidson gör riktigt nice monster och demoner, något som passar väldigt bra i en story som fokuserar på Illyana och hennes demoniska ursprung, men om jag ska klaga på något så känns ibland ansiktsuttrycken på de vanliga karaktärerna lite sneda och stirriga i vissa paneler. Inget katastrofalt, men då allt annat är bra så känns det lite störande. Överlag så är dock New Mutants #9 en klart godkänd start på en ny story, och för min del är det kul att Cypher och Warlock återigen är medlemmar i New Mutants.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Paul Davidson
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Film

John Malkovich aka Vulture

måndag 11 januari, kl 10:13 av 7 kommentarer

vultureIdag kom nyheten att John Malkovich signat på för rollen som spindelskurken Vulture i kommande Spiderman 4. Filmen skrivs och regisseras som dess föregångare av Sam Raimi, och har tidigare rapporterats bli försenad på grund av att Raimi och Sony inte varit eniga om vilken skurk de ska ha med i 4:an. Raimi ville ha med Vulture redan i Spiderman 3, men blev övertalad/tvingad av Sony att istället pressa in Venom. Gick ju så där. Håller tummarna för att bolaget låter regissören styra filmen den här gången.

Läs mer om Spideman 4 och John Malkovic som Vulture på comicbookresources.com.

Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #8

måndag 11 januari, kl 07:29 av 1 kommentar

New_Mutants_Vol_3_8Det här åttonde numret av New Mutants är inte bara fortsättningen på teamets trubbel med Selenes teknoorganiska gengångare, det är även det sista numret av New Mutants som ingår i det pågående X-eventet Necrosha, vilket känns lite konstigt. Det finns nämligen inget direkt avslut för New Mutants del här. Det fightas en hel del mot de återuppståndna Hellions och en del andra fördetta avlidna mutanter, men när det är avklarat så är Necrosha hux flux över för New Mutants del. Inte mycket till final om du frågar mig, men jag får väl anta att de iallafall får göra någon sorts gästspel i X-Men: Legacy och/eller X-Force där Necrosha rullar vidare ända in i mars. Lite abrupt känns det hur som helst, även om slutet bjuder på återkomsten av ett par gamla läsarfavoriter. Apropå läsarfavoriter som återuppstår så känner jag mig lite kluven här. Visst är det på sätt och vis kul att få se ett gammalt radarpar back in action igen, men samtidigt så önskar jag att seriedöden faktiskt kunde få vara lite mer definitiv ibland.

Produktionsmässigt så tycker jag att det här numret kunde ha varit bättre. Zeb Wells berättar en helt ok historia här även om den som sagt känns lite hastig och avhuggen i sitt avslut, men på tecknarfronten så presterar Diogenes Neves inget vidare. Synd, för han var betydligt bättre i det förra numret. Det är inte dåligt tecknat, men i och med att jag vet att det skulle kunna vara bättre så blir det visuella lite av en besvikelse här. New Mutants #8 är i slutänden ett helt ok nummer, men som sista nummer för New Mutants i Necrosha så borde det allt ha varit lite maffigare.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Diogenes Neves
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Siege #1 (av 4)

söndag 10 januari, kl 20:44 av 3 kommentarer

Siege-1Marves Dark Reign har hållit igång rätt länge nu, och har utöver att etablera Norman Osborn aka Iron Patriot aka Green Goblin som en av världens mäktigaste män även resulterat i nya team (och titlar) som Dark Avengers och Dark X-Men. Utan att ha forskat alltför mycket i det så skulle jag vilja påstå att Dark Reign varit en framgångrik och populär företeelse, men nu är det dags för ett avslut. Avslutet, eller om vi kanske bara ska kalla det för en övergång till något nytt, kommer vi att få följa i ett antal serier som knyter an till det nya eventet som går under namnet Siege. Huvudtitel i Siege är Brian Michael Bendis miniserie i fyra delar med samma namn, och första numret gavs precis ut. Början på slutet med andra ord, och frågan man ställer sig är väl om Siege lyckas leverera en final som kan sätta stopp för Osborns skrevgrepp på Marvel-universat på ett tillfredsställande sätt. Svaret på den frågan lär vi inte ha förrän sista numret av Siege kommit ut, men jag tycker iallafall att Siege #1 öppnar för något lovande.

Siege är utan vidare omskrivningar en riktig pang-på-rödbetan-serie. Asgård inklusive alla dess invånare och gudar dyker upp som en svävande ö på amerikanskt territorium, och influerad av den ränksmidande Loki samt uppbackad av en regisserad katastrof där ett stort antal oskyldiga åskådare förlorar livet så tar Osborn det kritiska beslutet att helt sonika samla upp sina trupper för en attack på gudarnas hemvist. Mer komplext än så blir det egentligen aldrig i det här inledande numret. Efter lite inledande prat så består Siege främst av det första slaget mellan Osborns supersoldater med Dark Avengers i spetsen vs Asgårds förvånade försvarare. Något som kan kännas lite småtrist med den här typen av serier är att det ska hinnas med väldigt mycket på kort tid och att de innehåller ett så pass stort antal karaktärer att inte riktigt någon hamnar i fokus, och lite så känner jag även med Siege. Detta anonymitetsminus till trots så tycker jag ändå att Bendis skapar en helt ok och riktigt lovande start av Siege, och jag gillar illustratören Olivier Coipel som med sin rena men ändå detaljrika stil känns som ett väldigt passande val av tecknare för den här typen av story. Plus i kanten även för det glossiga omslaget i bättre kvalitet än vanliga Marvel-omslag. Känns som att Siege faktiskt kan bli en riktigt skön actiondänga, och jag hoppas att det här kommer att bli ett värdigt avslut av Dark Reign.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Olivier Coipel
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1

fredag 8 januari, kl 15:29 av 2 kommentarer

guardians-of-the-galaxy-vol2I min årskrönika för ett par veckor sedan så var det ju rätt mycket prat och Dan Abnetts och Andy Lannings scifi-serie Guardians of The Galaxy, så det är väl hög tid att jag tar mig i kragen och recenserar de samlingar som hittills kommit ut. Recension av den första samlingen, Legacy, finner du här, och nedan följer mitt utlåtande av samling nummer två, Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1 (skön titel), som samlar #7-12.

Den här samlingen fortsätter där Legacy slutade: Medlemmarna i GoTG har fått nys om att Peter Quill aka Star-Lord använt sig av mentalt fuffens för att göra alla mer positivt inställda till att hänga med i hans galaxskyddande eskapader, och i ren protest så splittras gänget och alla sprids för vinden. Det som alla dock fortfarande har gemensamt är att de alla vet att de för universums fortsatta välmående måste försöka sätta P för en annalkande katastrof, en katastrof som kommer att bli verklighet om kriget mellan Kree-imperiet och Emperor Vulcans Shi’ar-imperium får fortgå. Det upplösta teamet drar alltså åt olika håll, och vi får följa dem i fyra parallella handlingar:

gotg_vol21. Rocket Raccoon, Groot, Mantis och Major Victory (riktigt bra namn!) rekryterar Bug (som hängde med GoTG under Annihilation: Conquest) kör vidare tillsammans som Guardians of The Galaxy och hamnar i trubbel med den expanderande ödlerasen Badoon.

2. Adam Warlock och Gamora infiltrerar den fanatiska rymdkulten The Universal Church of Truth i jakten på mer ledtrådar om den annalkande katastrofen.

3. Star-Lord drar till Kree-imperiet för att försöka förhandla med Ronan The Accuser, men blir istället förvisad till The Negative Zone där han hamnar mitt i en pågående konflikt där Blastaars arméer försöker inta 42, (det superhjältefängelse som byggdes under Marvel-eventet Civil War ). I 42 kämpar den numera rullstolsbundne Jack Flag mot de invaderande styrkorna, och för att undkomma den makthungrige Blastaar så ansluter sig Star-Lord till Jacks fängelsekämpar.

4. I samlingens sista två delar får vi följa Drax (som verkar ha lagt ned sitt tidigare epitet, The Destroyer) och Phyla-Vell (som fram tills nu agerat som den nya Quasar) när de mitt i jakten efter Drax polare Cammi får nys om att Moondragon – Phyla-Vells flickvän, Drax dotter, styvdotter till Thanos farsa Mentor – kanske går att rädda från Oblivion (där hon hamnade istället för att dö i slutet av Annihilation: Conquest). Under de här två numren så är vi i princip helt bortkopplade från de övriga medlemmarna i Guardians of The Galaxy och deras äventyr på annat håll, men i och med det smått rasande tempo som Abnett och Lanning haft i berättande så funkar det här sidospåret riktigt bra som en sorts andningspaus.

Precis som den första samlingen så är GoTG en fröjd för ögat, men jag måste säga att jag tycker att Paul Pelletier fortfarande är strået vassare än ersättarna Brad Walker och Wes Craig, även om de också är väldigt bra. Med Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1 så levererar team Abnett/Lanning ännu en en av 2009:s bästa och mest fantasifulla samlingar, men i och med att de här numren är lite utav en (väldigt underhållande och fartfylld) transportsträcka mot det som ska ske i War of Kings-eventet så nöjer vi oss med en 4 i betyg. Den som gillar karaktärsdriven, storslagen och uppfinningsrik scifi-action blir hur som helst inte besviken på den här samlingen.

Manus: Andy Lanning & Dan Abnett
Illustration: Paul Pelletier, Brad Walker, Wes Craig
Tusch: Array
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer