Arkiv för kategorin ‘3’

Recensioner

American Vampire vol 1

onsdag 2 november, kl 11:12 av 1 kommentar

AV1Visserligen lite efter halloween men ändå: vampyrer passar väl fortfarande årstiden?

Ni som följt vår bevakning av The New 52 kanske har undrat hur det kommer sig att allt vad den där Scott Snyder skriver är så efterlängtat? Jo, för att Snyder tillsammans med ingen annan än skräcknestorn Stephen King 2010 började publicera skräckserien American Vampire på Vertigo – en serie som prompt rusade upp på New York Times bestsellerlista och belönades med 2011 års Eisner för Best New Series. Så nu när American Vampire #1-5 äntligen kommit ut som TPB kan det kanske vara passande med en liten titt på serien som blev Snyders katapult till mainstream big time.

Fortsätt läsa American Vampire vol 1

Manus: Scott Snyder, Stephen King
Illustration: Rafael Albuquerque
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Aomanjuskogen

måndag 24 oktober, kl 19:51 av 0 kommentarer

aomanju1Ordbilder Media har tidigare gett ut Hisae Iwaokas underbara Drömmarnas djup och därför såg jag med förväntan fram emot Aomanjuskogen som gavs ut i samband med årets bokmässa i Götelaborg. Aomanjuskogen är en magisk plats i staden Hoshigara. I skogen i ett hus bor Soichi som kan prata med andar och andra underligheter som finns i skogen. Andarna Lilje och Momoka och den talande kycklingen Gulis är de han umgås mest med. Det är för det mesta lugnt och trivsamt men en svartsjuk vindgud utgör ett hot. Soichis hus bildar ett nav i berättelsen som de andra berättelserna kretsar kring. Ett utdrag finns här.

Det känns lite grand som att Iwaoka nischat in sig på gulliga serier om övernaturligheter. Aomanjuskogen har väldigt mycket gemensamt med Drömmarnas djup sett till tema och handling. Istället för ett snabbköp för vilsna själar är det en skog för vilsna andar och andra. Aomanjuskogen börjar väldigt puttenuttigt och det enda orosmolnet är lite irritation och konkurrens. Allt är dock inte frid och fröjd utan det finns mörka hemligheter och ett hot mot Soichi och de andra i skogen och i slutet infinner sig lite spänning och det ska bli intressant att se hur de ska hantera hotet. Iwaokas spröda stil gör sig bra med allt det gulliga och hon är även bra på att rita skog trots att hon tydligen var nybörjare på det 🙂 Aomanjuskogens huvudsakliga målgrupp borde vara barn mellan 7 och 13 och de tilltalas nog mer än jag av serien och dess blandning av gulligt och läskigt. Men med det sagt så visst gillar även gubbfan Aomanjuskogen.

Illustration: Hisae Iwaoka
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Orchid #1

söndag 16 oktober, kl 22:27 av 0 kommentarer

orchidcoverFör några veckor sedan skrev jag om Rage Against the Machine-medlemmen Tom Morellos första serie Orchid med teckningar av Scott Hepburn. Serien släpptes som jag hoppades även digitalt och nu är det dags att se om min pepp var befogad. Noterbart är att den var dyrare digitalt än i pappersform. Dark Horse app är inte lika bra som Comixology, den är buggigare men upplösningen är toppen. Nya nummer kostar liksom Orchid normalt bara 15 pix jämfört med DCs och Marvels 22/28 pix.  Orchid utspelar sig i en postapokalyptisk värld där haven stigit och de genetiska koderna slagits sönder. Mänskliga bosättningar är omringade av en tät vildmark varifrån våldsamma nya djurarter lever av de hjälplösa. Den högt belägna marken tillhör de rika och mäktiga och de överblickar kåkstäderna nedanför. Ett brutalt styre upprätthåller ordningen och låter de rika förslava de fattiga. I denna värld inser en ung prostituerad, Orchid,  som inser att hon kan uppnå mer än den roll samhället förpassat henne till. Motstånd mot den rådande ordningen finns och en grupp har kommit över den legendariske upprorsledaren General Chinas mask som tros innehålla magiska krafter. De är dock förföljda av soldater och den ende som undkommer är Simon och han hamnar i en kåkstad där han räddar Orchids yngre bror. Den rebelliska Orchid har gjort sig ovän med en hallick och det får ödesdigra följder för henne och hennes familj liksom Simon. Orchid är planerad till tolv nummer så det kommer inte att bli en ongoing utan det finns ett planerat slut.

Överlag tycker jag att Orchid är en riktigt lyckad debut av Morello. Han undviker alltför klyschiga karaktärer och världsbyggandet är riktigt bra. Han lyckas framförallt bra med Orchids roll, hon är varken en glorifierad prostituerad eller ett offer för omständigheterna. Hon gör vad som krävs för att försörja sin familj, hon är heller ingen älskvärd person. Samtidigt finner en avsky mot tingens ordning som brinner starkt inom henne. Det ska bli intressant att följa hennes resa till upprorsledare. Även Simon är en intressant karaktär som jag har svårare att få grepp om men inte heller han känns klyschig. En intressant sak är att de fattiga är korta medan de rika är långa, en tydlig indikation på den ojämna fördelningen av resurser. En möjlig inspiration från verkligheten är apartheidtidens Sydafrika där den svarta och sannolikt även den färgade befolkningen var kortväxta jämfört med de vita. Detta faktum har förts fram som en förklaring till Bafana Bafanas (Sydafrikas fotbollslandslag) klena resultat medan rugbylandslaget vann guld på 90-talet. Liksom i RAtMs musik finns här ett politiskt budskap och det ska även bli intressant att följa hur Morello presenterar olika aspekter av den här världen framöver och sitt budskap. Scott Hepbruns teckningar är överlag bra och totalt sett är det ett bra förstanummer med en bra grund att bygga på men ingen wow-upplevelse.

Manus: Tom Morello
Illustration: Scott Hepburn
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Carbon Grey Vol 1: Sisters at War

lördag 15 oktober, kl 00:18 av 0 kommentarer

CarbonGrey_TPB_coverCarbon Grey väckte min uppmärksamhet i början av året genom de vackra teckningarna eller snarare målningarna av Khari Evans, Kinsun Loh och Hoang Nguyen. Exakt vem som gjort vad vet jag inte men fint som snus är det iaf. Carbon Grey handlar om de fyra systrarna Grey som för vidare en tradition inom familjen, att livvakta och stödja kejsaren över Mitteleuropa. Så har det varit i tusen år sedan systrarna Greys anfader Gottfaust skyddade kejsaren innan han enligt historieskrivningen förrådde kejsaren. Systrarna Grey har alltid varit tre men nu är de fyra, Giselle, Mathilde, Eva och Anna, och enligt legenden ska den 13e systern Grey förändra historien, den sk Carbon Grey. Serien inledes med att Giselle Grey befinner sig på en zeppelinare med kejsaren, problemet är att kejsarens huvud är mos. Giselle flyr för sitt liv och riket skakas i sina grundvalar när kejsarinnan intrigerar, systrarna Greys efterlyses för högförräderi och Wolf General smider sina planer. Allt detta samtidigt som Mitteleuropa är i krig med de allierade, ett krig som förött kontinenten.

Teamet bakom Carbon Grey har lånat friskt till den värld som presenteras. Soldaterna i skyttegravarna är hämtade från första världskriget och jag får med lite välvilja Otto Dix-vibbar men vidrigheterna här består mest av slashade huvuden och inte rena mardrömsscenerier. Flygplanen påminner dock mer om nutida drönare än första världskrigets dito. Lite plastik hi-tech och en gränsvakt med något som liknar en surfplatta för kontroll av passerande bryter av det hela. Arkitekturen å andra sidan är en blandning mellan nationalromantik a la Nibelungen och antikens Rom. Jänkarna (jag antar att alla bakom Carbon Grey är det) använder också klassiska namn från den tyska kulturen på ett underhållande sätt. Systrarna Greys lärare är en ärrad kämpe vid namn Goethe och anfadern heter som nämnts Gottfaust. En salig blandning men med lyckat resultat. Världsbyggandet är både snyggt och intressant, speciellt för en germanofil som undertecknad.

Fortsätt läsa Carbon Grey Vol 1: Sisters at War

Manus: Khari Evans, Paul Gardner, Mike Kennedy, Hoang Nguyen
Illustration: Khari Evans, Kinsun Loh, Hoang Nguyen
Förlag: Image
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The New 52 * 5

torsdag 13 oktober, kl 18:40 av 10 kommentarer

Efter ett par tunga jobbdeadlines och en resa till Bulgarien är det nu dags för mig att jobba mig tillbaka in i seriematchen igen. Det gör vi bäst med en megarecension av ytterligare fem nya DC-förstanummer, eller hur?

Resurrection1Resurrection Man – Britterna Dan Abnett och Andy Lanning hoppar från Marvel, där de ju gör sitt mesta jobb, till DC med en ny version av en figur de en gång uppfann åt DC: Mitch Shelley, The Resurrection Man. Resurrection Man har den något aparta superkraften att när han dör så vaknar han snart upp med en ny superkraft (och stackars Mitch dör ofta, osårbarhet verkar inte vara en kraft han någonsin har på repertoaren). Det ser på papperet ut som ett perfekt upplägg för lite mörk och samtidigt trippad superhjälteunderhållning med lite lagom djupa reflektioner över död och identitet och såna saker. Det var i alla fall så jag mindes det sena 1990-talets Resurrection Man, men i det här numret varar det mörka och existentiella i exakt 8 sidor, innan resten av numret tas upp av en lång fajtscen mellan Mitch och en demon. Trå-kigt! Blasé som jag är efter år av populärkulturkonsumtion tycker jag dessutom att den antydda ramhandlingen med ”ett krig mellan himmel och helvete” känns ungefär lika originell som baksmälla på nyårsdagen. Lägg till detta Fernando Dagninos helt ordinära och ibland rentav tillkämpat ”mörka” illustrationer och vi slutar med en New 52-titel som måste klassificeras som tämligen svag även i ett redan svagt startfält. Betyg: Två minus. Fortsätt läsa The New 52 * 5

Manus: Dan Abnett (Resurrection Man), Andy Lanning (Resurrection Man), Brian Azzarello (Wonder Woman), J H Williams (Batwoman), J Haden Blackman (Batwoman), Justin Gray (All-Star Western), Jimmy Palmiotti (All-Star Western), Peter Milligan (Justice League Dark)
Illustration: Fernando Dagnino (Resurrection Man), Cliff Chiang (Wonder Woman), J H Williams (Batwoman), Moritat (All-Star Western), Mikel Janin (Justice League Dark)
Färgläggning: Santi Arcas (Resurrection Man), Matthew Wilson (Wonder Woman), Dave Stewart (Batwoman), Gabriel Bautista (All-Star Western), Ulises Ariola (Justice League Dark)
Förlag: DC
Betyg: 2- (Resurrection Man), 2 (Wonder Woman), 3+ (Justice League Dark), 4 (Batwoman), 4 (All-Star Western)/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Den glädjelösa ön

måndag 10 oktober, kl 22:22 av 1 kommentar

gladjelosa-onDen glädjelösa ön (L´ile sans sourire) är den första europeiska serie som Ordbilder ger ut och den är givetvis ett välkommet tillskott i den utöver Albumförlaget och Kolik alltför skrala utgivningen av kontinentala serier. Serien är skapad av spanjoren Enrique Fernandez och först utgiven av franska förlaget Glenat 2009. Den glädjelösa ön handlar om geologen Milander Dean som kommer till ön Yulkukany, befolkad av valfångare, för att leta efter mineraler. På ön välkomnas han av den lilla flickan Elianor vars livsglädje och fantasi provocerar den glädjelöse Milander. Inte nog med att han hyr in sig hos flickans moster där Elianor också bor eftersom fadern är ute på valfångst, Elianor följer honom överallt på ön. Det visar sig att Milander bär på en djup sorg då han förlorat sin son och hans fru försvunnit. Av Elianors moster får han veta att barnen på Yulkukany ges en barndom fylld av fantasi och glädje eftersom de ändå kommer att förlora livsglädjen när de blir äldre genom det hårda livet på Yulkukany och alla de valfångare som aldrig återvänder. Milander avfärdar alla Elianors berättelser som fantasifoster men snart inser han att det inte är så utan att det en hel del övernaturligt på ön. Han måste till slut ta itu inte bara med sina egna demoner. Smakprov finns här.

Den glädjelösa ön riktar sig nog till lite äldre barn och kan närmast (och lite pretto) beskrivas som en existentiell fantasy för barn. Av mig alltså. Enrique Fernandez har definitivt en annorlunda teckningsstil, jag tänker inte ge mig in på att gissa hans teknik. Teckningarna får mig att tänka på vissa böcker ur Disneys En liten gyllene bok-serie som jag har sett dykt upp i affärerna på nytt. Det tog några sidor innan jag vande mig men jag gillar den och framförallt i slutet av boken briljerar han med några snyggt tecknade och fantasifulla varelser. Elianors livsglädje hotas rent fysiskt att tas ifrån henne. Karaktärerna är till en början lite enerverande, Milander genom sin dysterhet och trumpenhet och Elianor genom hennes påflugenhet och totala brist på hänsyn. Det bättrar sig dock efter hand som man får förklaringar både till Milanders beteende och mentaliteten på ön Yulkukany. I den andra halvan tar fantasyelementen över och då kommer också Fernandez finfina miljöer ännu mer till sin rätt. Om den första delen kan upplevas som lite långsam är det desto mer fart i andra. Allt som allt en trevlig och för de mindre kanske lite småläskig berättelse om att aldrig förlora hoppet och glädjen.

Illustration: Enrique Fernandez
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Frank Miller’s Holy Terror

fredag 7 oktober, kl 23:54 av 5 kommentarer

Holy TerrorAlbumet tidigare känt som Holy Terror Batman! har äntligen sett dagens ljus. Efter att ha läst det i sin helhet är det ganska lätt att förstå varför DC drog öronen åt sig. Att låta sitt mest framgångsrika varumärke agera talarstol åt Millers ur vissa synvinklar infama åsikter kanske inte direkt är ett drömscenario för en av nöjesvärldens största aktörer. Det här är Miller helt utan skyddsnät. Så för att tala med Lux Interior, ”No holds barred watch your toes! Look out baby! Anything goes!”

Fortsätt läsa Frank Miller’s Holy Terror

Manus: Frank Miller
Illustration: Frank Miller
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Legendary Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Petrograd

torsdag 6 oktober, kl 20:16 av 0 kommentarer

sps-petrogradPetrograd har jag sett fram emot ända sedan jag läste om Philip Gelatts och Tyler Crooks projekt första gången 2009 och den var en del av sommarens seriepepp. Den ambitiösa serieromanen omfattar ca 250 sidor och utspelar sig i St. Petersburg/Petrograd vid tiden för den ryska revolutionen. Den engelske spionen Cleary umgås både med revolutionärer, de finaste aristokraterna och har dessutom känningar inom Okhrana, tsarens hemliga polis. Detta utnyttjas av hans överordnade Alley och chefen för säkerhetstjänsten S.I.S som benämns C. De är oroade över tsarinnan och munken Rasputin, som har ett oerhört inflytande eftersom han kan kurera kronprinsen som lider av blödarsjuka, som de misstänker vill avsluta kriget med tyskarna som då kan flytta sina styrkor till västfronten. En natt hamnar Cleary på en fest i ett zigenarläger med sin vän prins Felix Jusopov som där träffar sin älskare, storhertigen Dmitrij Pavlovitj. De berättar att de vill döda Rasputin som hindrat ett giftermål mellan Dmitrij och en av tsarens döttrar. När Clearys överordnade Alley läser rapporten sätter han med stöd av C en plan i verket att döda Rasputin för att på så sätt hindra ett rysk-tyskt fredsavtal. Cleary tvingas motvilligt agera så att planen ska bli verklighet. Detta samtidigt som hans förhållande med den unga ryska revolutionären Marya tar slut sedan hon insett att han nästlat sig in i revolutionära kretsar för att samla information. Cleary inser att hans situation är väldigt prekär och att ett mord på Rasputin kommer att innebära ett allvarligt hot mot hans eget liv.

Petrograd är en väldigt snyggt formgiven bok med guldtryck i relief på svart tyg på utsidan och finfin papperskvalitet på insidan med bra tryck. Tyler Crooks eleganta teckningar i tusch ackompanjeras av en brunröd akvarell som gör albumet väldigt stämningsfullt men framförallt för jäkla snyggt att vila ögonen på. Förutom ett par skönhetsfel är albumets formgivning och teckningarna en fullträff. Tyvärr är inte Philip Gelatts manus lika bra. Trots dramatiken kring mordet på Rasputin och de omvälvande tider som serieromanen utspelar sig i blir det aldrig vare sig spännande eller så dramatiskt som det borde kunnat bli utan  stelt och segt. Det finns alltför många sammanträffanden och kopplingar mellan Cleary och olika personer som känns alltför osannolika. Det hade Gelatt kanske kunnat komma undan med om det inte hade varit så att han ansträngt sig för att få allt att verka så autentiskt som möjligt. Pavlovitj och Jusopov deltog i mordet på Rasputin i verkligenheten men engelska spionen och tillika lägre tjänstemannen Cleary lyckas han däremot inte på ett trovärdigt sätt få in i de i övrigt korrekta historiska händelserna (så vitt jag kan bedöma). Den kvinnliga revoltionären, bolsjeviken Marya, som Cleary kärar ner sig i känns också väl klyschig även om jag förstår att Gelatt inte kunde låta bli att slänga in en kvinnlig revolutionär. Så hur mycket jag än njuter av teckningarna och färgläggningen så dras jag aldrig in i berättelsen, den lyckas inte få mig engagerad eftersom den har för många brister.  Hade den varit mer alldagligt tecknad och färglagd hade jag kanske inte gillat den alls. Nu är det just Tyler Crooks teckningar och de dramatiska händelserna 1917 som gör albumet läsvärt.

Manus: Philip Gelatt
Illustration: Tyler Crook
Förlag: Oni Press
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Red Lanterns #1

söndag 25 september, kl 19:58 av 2 kommentarer

red_lanternsJag vet, jag borde ju inte hålla på och läsa och recensera DC-titlar när jag samtidigt fortsätter att påstå att jag egentligen inte gillar DC. Kanske lika bra att ha det överstökat och erkänna att jag faktiskt gillar en del DC-grejer. Hur som helst, jag har läst ytterligare en DCnU-titel som fångade mitt intresse, och det är Red Lanterns #1. Av titeln att döma så handlar Red Lanterns alltså om de röda ringbärare som Geoff Johns introducerat i Green Lantern, och i och med att jag gav Green Lantern-volymen Rage of The Red Lanterns en stark fyra i betyg så tänkte jag att jag måste kolla in deras egen tidning.

Red Lanterns författas av veteranen Peter Milligan som tidigare bland annat gjort den nyligen recenserade moderna klassikern Enigma och kultklassikern Shade The Changing Man. Jag själv har dock ingen direkt relation till Milligans tidigare verk utöver Shade #1-6 som jag läste för ett par månader sedan (det är en fräck och lagom psykedelisk serie som jag gillade), utan lockades främst att läsa Red Lanterns för jag var nyfiken på hur han skulle klara av att lyfta de rasande lanternorna och deras ledare Atrocitus från biroll till huvudroll. I Green Lantern så har Atrocitus och hans kår främst levererat arga tillrop och vredesutbrott, och även om karaktärerna i sig varit rätt fräna så har det inte funnits något direkt djup bakom den förbannade ytan. När jag såg att Red Lanterns skulle få en egen serie så kände jag faktiskt först en viss skepsis, men blev som sagt även nyfiken på vad Milligan skulle kunna hitta på med dem.

red-lanterns-1Handling: Efter att ha räddat terrorkatten Dex-Starr (som ju faktiskt fått ett helt eget inlägg här) från sadistiska rymdpirater så återvänder Atrocitus – grundare och ledare av Red Lantern Corps – till sin hemplanet Ysmault som nu fungerar som de röda lanternornas hembas. Atrocitus är medveten om att hans annars så brinnande raseri börjat lugna ned sig något, vilket även lett till att han kunnat börja fundera lite mer på sin egen och hans kårs roll i universum. De övriga lanternorna är däremot minst lika förbannade som tidigare, och deras ständiga raseri och hat innebär att eventuella försök till struktur och resonemang ständigt avbryts av ursinne och konflikter. De röda lanternorna älskar helt enkelt att hata, och frågan är om Atrocitus kan uppfylla sitt öde samtidigt som han kontrollerar och leder sin rasande kår ?

Fortsätt läsa Red Lanterns #1

Manus: Peter Milligan
Illustration: Ed Benes
Förlag: DC
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Fallout #1-6

lördag 24 september, kl 12:50 av 1 kommentar

Ultimate_Comics_Fallout_1Spider-Man No More. Det är undertiteln till Ultimate Fallout, en sex nummer lång miniserie vars syfte är att knyta ihop säcken och återintroducera Ultimate Comics med ett antal nya titlar som lanserats nu under hösten. En nystart kan man säga, och kanske till och med en välbehövlig sådan då Ultimate Comics kanske inte särskiljt sig särskilt mycket från de vanliga Marvel-titlarna på senare år. Som undertiteln indikerar så kretsar Ultimate Fallout primärt kring det faktum att Spider-Man, det vill säga Peter Parker, är död. Död på riktigt.

Ultimate Fallout är författad av Brian Michael Bendis, Jonathan Hickman och Nick Spencer, och för den uppmärksamme så är det alltså samma författare som nu återintroducerar Ultimate Comics med fyra nya titlar. Bendis gör nya Spider-Man, Spencer gör X-Men och Hickman ansvarar för Ultimates och Hawkeye. Upplägget i Ultimate Fallout är att respektive författare genom de sex numren presenterar vad som händer med ett antal karaktärer som kommer att ha mer eller mindre framträdande roller i de nya titlarna. Bendis skriver därmed om allt som rör Spider-Mans öde och vad som händer med hans nära och kära, Spencer presenterar ett helt gäng unga mutanter som kommer att vara med i X-Men och Hickman ansvarar för det stora hela inklusive Ultimates, S.H.I.E.L.D. och Asgård.

Varje karaktär och delstory har sin egen illustratör, och vi finner här stora namn som Mark Bagley, Bryan Hitch, Eric Nguyen, Salvador Larocca, Billy Tan och många andra. Kvaliteten på illustrationerna är överlag hög, men även om respektive artist är duktig så blir helheten visuellt ändå rätt splittrad.

Av naturliga skäl så känns även handlingen i Ultimate Fallout lite splittrad och mest som en samling mer eller mindre separata minihistorier, som alla även är mer eller mindre intressanta, men samtidigt – och här kommer ett helt gäng STORA SPOILERS – så presenteras det ett helt gäng massiva nyheter:

Fortsätt läsa Ultimate Fallout #1-6

Manus: Brian Michael Bendis, Jonathan Hickman, Nick Spencer,
Illustration: Mark Bagley, Gabriel Hardman, Bryan Hitch, Lee Garbet, Steve Kurth, Eric Nguyen, Carlo Pagulayan, Sara Pichelli, Salvador Larocca, Clayton Crain, Luke Ross, Billy Tan, Mitch Breitweiser
Tusch: Paul Neary, Roger Bonet, Andy Lanning, Jay Leisten, Jason Paz
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer