Arkiv för kategorin ‘4’

Recensioner

[Tema: Barnserier] The Shark King

lördag 22 september, kl 08:22 av 0 kommentarer

Shark-King-CoverToon Books som drivs av Francois Mouly och Art Spiegelman är det klart intressantaste förlaget för barnserier just nu. Det är därför på tiden att jag recenserar en av deras utgåvor inom ramen för Tema: Barnserier. The Shark King av R. Kikuo Johnson (Night Fisher) är inspirerad av de hawaianska folksagor som kretsade kring hajguden och hamnskiftaren Kamohoaili. The Shark King berättar om hur Kamohoaili blir kär i en vanlig kvinna och får barn med henne. Deras son, Nananue, har en omättlig aptit och följer efter fiskare för att stjäla deras fångt för att mätta sin aptit. Men till slut avslöjas han eftersom han är annorlunda och det får dramatiska följder.Toon Books har ett system baserat på ålder/kunskap och The Shark Kings specifika målgrupp blir, översatt till svenska, lågstadiet men jag även yngre barn än så kan hänga med och ha behållning av den.

R. Kikuo Johnsons illustrationer är en ren fröjd att skåda. Till stil och färgläggning påminner det rätt mycket om Ingrid Vang Nymans Pippi-teckningar om än med mjukare linger jämfört med Vang Nymans kantigare stil. Jag tycker oerhört mycket om Vang Nymans teckningar och därför faller som sagt även Johnsons teckningar mig i smaken. Han blandar splashpages och helsidor med både konventionella och icke-konventionella bildlösningar. Både miljöskildring och personskildring är bra. Handlingen i sig är enkel och lätt för ett barn att följa även om det centrala temat om att vara annorlunda och därpå följande utanförskap antagligen går barn under lågskoleåldern förbi. Det är fantastifullt, dramatiskt, gulligt och spännande om vartannat. Min dotter som är strax under lågstadieåldern gillade den och tyckte den var lagom spännande, alltså inte läskig.

När jag tog med mig boken idag efter läggning så frågade hon varför och jag svarade att jag skulle skriva om den. Hon frågade varför och jag sa att jag hade en blogg med några andra (för henne ett goddag-yxskaft-svar) men hon skrattade iaf och sa att det var konstigt. Å jag tänkte bara: Ja, grattis, din pappa är en nörd 😉

Illustration: R. Kikuo Johnson
Förlag: Toon Books
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Walking Dead 16: A Larger World

måndag 10 september, kl 19:29 av 1 kommentar

thewalkingdead16Robert Kirkmans The Walking Dead är den största seriesuccén på ett bra tag. Tv-serien har givetvis gjort sitt till men redan innan den hade premiär sålde både tidningen och framförallt samlingarna riktigt bra. Den verkliga milstolpen har dock #100 blivit som är den mest sålda serietidningen på 14 år med sina dryga 380 000 förhandsbeställda  ex. Vi har skrivit om serien flera gånger tidigare även om det var ett tag sedan sist. I somras släpptes den sextonde volymen av Image. Apart förlag är nu uppe i fyra volymer och nummer fem och sex är på g. Fördelen med deras utgåva som prismässigt är billigare än den amerikanska är framförallt bättre tryck och papperskvalitet. För den otålige finns ett TWD Compendium som samlar de första åtta samlingsvolymerna och snart släpps TWD Compendium 2 som samlar volym nio till sexton. Det finns även inbundna utgåvor som samlar två volymer åt gången samt omnibusarna som samlar fyra volymer i inbundet format. Fördelen med att serien blivit så populär är att t.o.m. omnibusarna trycks på nytt. Mindre spoilers efter hoppet.

Fortsätt läsa The Walking Dead 16: A Larger World

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Charlie Adlard
Tusch: Cliff Rathburn
Förlag: Image Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Utopi #6

torsdag 6 september, kl 21:20 av 1 kommentar

utopi6Det var ett tag sedan vi skrev om Utopi på Shazam men nu är det dags igen. Utopi #6 kom redan i somras och med #7 i antågande i slutet av september är det verkligen på tiden att lyfta fram det hittills bästa numret av Utopi genom några korta noteringar om varför det är så. Numret rivstartar med den bästa svenska eskapitiska serien Viktor Kasparsson. Räddaren i nöden är vad som nu, efter två album, känns som en typisk Kasparsson-historia innehållandes ensligt ställe, något läskigt som ruvar och en vacker kvinna. Typiskt innebär dock i det här fallet riktigt bra och jag ser fram emot mer Kasparsson i Utopi. Sofia Falkenhem är en fantastisk tecknare, hennes Skinn och ben, är en bedövande vacker, tyvärr är bade handling och dialog lite styltig. Men återigen: Bedövande vackert. Peter Bergtings Legenden om Morwhayle: Profetian är givetvis oerhört snyggt tecknad och jag ser gärna mer från hans värld framöver. Numrets stora höjdpunkt är första delen av Karl Johnsons fantasyserie Vei (omslaget intill). Johnsson har onekligen utvecklats som tecknare sedan debuten Mara från Ulthar. Vei är även den en fantastiskt snygg serie med en närmast perfekt färgläggning och en fascinerande huvudrollsinnehavare. Å vem gillar inte jättar. Nancy Peñas Havets gille börjar allt mer bli en favorit, även här är teckningarna riktigt bra liksom det fascinerande världsbygget där olika djurarter sköter olika saker och det inte saknas intriger. Medley av Lisa Medin är fortsatt bra och även om Maria Frölichs Balladen om Kara och Tyke lider av samma problem som Sofia Falkenhems serie men även Förlichs teckningar är trevliga att titta på. Sedan är det roliga i stort slut även om det kanske kan bli något av Polly Krom, Utopis maskot, framöver. Så min uppmaning är att du köper den om du inte redan läst den innan nästa nummer kommer. Å sen teckna en prenumeration 😉 Utopi är internationell toppklass!

Förlag: Kolik förlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Betrayal of the Planet of the Apes

torsdag 23 augusti, kl 10:46 av 0 kommentarer

beetrayal-potaUtöver huvudserien Planet of the Apes har BOOM! också gett ut två miniserier, Betrayal of the Planet of the Apes och Exile on the Planet of the Apes. Den förstnämnda har nu samlats i en trade. Äkta paret Corinna Bechko och Gabriel Hardman står för manus och teckningar. Betrayal of the Planet of the Apes utspelar sig 20 år innan astronauten Taylor kraschlandar på Apornas planet. En del kända apor är med, en yngre och idealistisk Zaius är en av huvudpersonerna gorillageneralen Ursus, som är sig lik, en annan. Utöver dessa spelar schimpansen Priscilla och gorillan Aleron huvudrollerna i det drama som utspelar sig sedan en forskare som lärt en människa teckenspråk mördas. Mordet får stora konsekvenser för aporna. En preview finns hos CBR.

Betrayal of the Planet of the Apes inleds suggestivt med  att gorillor jagar människor ackompanjerade av The Lawgivers text. Jag återger den i sin helhet för den är fantastisk. Beware the beast man, for he is the Devil’s pawn. Alone among Gods primates, he kills for sport or lust or greed. Yea, he will murder his brother to possess his brother’s land. Let him not breed in great numbers, for he will make a desert of his home and yours. Shun him, drive him back to his jungle lair. For he is the harbinger of death. Att ha placerat handlingen relativt nära Taylors krasch är ett suveränt drag, man känner igen lite karaktärer och framförallt miljöerna från filmen. Hardmans teckningar är riktigt bra, hans stil påminner en hel del om Sean Phillips men jag tycker Hardman är bättre. Jordi Bellaire har gjort ett fantastiskt jobb med färgläggningen som verkligen förstärker stämningen i serien. Bechkos och Hardmans manus håller även det toppklass i såväl handling som dialog. Det känns som att det inte finns en överflödig ruta eller bubbla. Serien är närmast ett skolexempel i effektivt berättande. Det är också intressant att de en ung idealitisk Zaius i motsats till den maktfullkomlige Zaius i filmerna. Ed Brubaker skriver i förordet att Betrayal of the Planet of the Apes är det bästa som gjorts POTA-universat utöver den första filmen. Jag kan inte annat än hålla med. Läs!

Manus: Corinna Bechko & Gabriel Hardman
Illustration: Gabriel Hardman
Färgläggning: Jordi Bellaire
Förlag: BOOM!
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman: The Court of Owls

torsdag 9 augusti, kl 18:09 av 2 kommentarer

courtofowlsDC Comics har nu börjat ge ut de första samlingarna från DCnU. Som min kollega Henrik nämnde i sin genomgång av DC:s revolt så här nästan ett år senare så här det varit lite av en blandad kompott. En del riktigt bra serier, men också en del bottennapp. Ett exempel på en riktigt bra serie är Scott Snyders Batman.

Batman i Snyders tappning blev snabbt min stora favorit bland DC:s nya titlar. Mycket tack vare att Synder inte bara fokuserade på Batman utan också lagt en hel del behövligt fokus på dennes alter ego Bruce Wayne också, något jag tycker flera av dagens Batman-författare ofta tycks glömma bort.

I denna första arc ställs Batman mot en motståndare som till och med Batman själv anser vara myt från en gammal barnkammarramsa – The Court of Owls. Men när Batman börjar nysta i mordet av en man som inte tycks ha någon identitet börjar han sakta inse att The Court of Owls och deras lönnmördare Talon inte är någon myt utan högst verklig hot, inte bara mot Gotham utan också mot Batman själv. Det hela leder till en psykologisk konfrontation i en labyrint under Gotham City.

Synder gör ett strålande jobb här och The Court of Owls är, i mitt tycke, en av de mest intressanta nya skurkar som Batman ställts på mycket länge. Lägg där till Greg Capullos, en ny och väldigt trevligt bekantskap för min del, fina illustrationsarbete så här vi en riktigt bra första arc och jag är minst sagt sugen på vad Synder ska hitta på i nu pågående Night of the Owls.

Manus: Scott Snyder
Illustration: Greg Capullo
Tusch: Jonathan Glapion
Färgläggning: Fco Plascencia
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

[Tema: Barnserier] Snarked: Forks and Hope

tisdag 7 augusti, kl 21:23 av 2 kommentarer

snarkedvol1Roger Langridge är mest känd Thor: The Mighty Avenger för Marvel och The Muppet Show för BOOM!. Det borde dock bara vara en tidsfråga innan man i första hand tänker på Snarked! när man ser hans namn. Snarked!, utgiven på BOOM!s barnserieetikett kaboom, är nämligen den roligaste och mest underhållande allåldersserie jag läst på väldigt länge, jag skrev kort om #0 för ett tag sedan. Jag ska strax förklara varför jag är såld på den. Langridge använder sig av karaktärer och annat från Lewis Carrolls romaner som t.ex. The Walrus and the Carpenter och The Hunting of the Snark. Huvudpersonerna i Snarked! är Wilberforce J. Walrus och The Carpenter. De är två dagdrivare som livnär sig genom att lura till sig mat och annat (godtrogna ostron). Samtidigt smids det intriger eftersom kungen tros vara försvunnen till sjöss. Kungens rådgivare intrigerar för att ta över makten men lilla prinsessan Scarlett är inte lätt att lura. Men hoten hopar sig och till slut får de rådet av den kungafamiljens magiska beskyddare Chesire Cat att lämna slottet och leta reda på en valross och snickare som kommer att hjälpa dem, även om de inte vet det än. De hittar till Wilberforce J. Walrus och The Carpenter som motvilligt tar emot dem. Snart har de både soldater och den fruktade The Gryphon efter sig. Dessutom har prinsessan Scarlett gett sig den på att ge sig ut på havet för att leta efter sin far.

Det allra bästa med Snarked! är Langridges underbara dialog med Wilberfore J. Walrus teatrala och snärtiga finengelska. De flesta skratten ligger i den dialogen eller stundtals snarare monologen eftersom han älskar sin egen röst och är väldigt stolt över sin egen förträfflighet. Annars är det Langridges vältajmade slapstick som lockar till skratt. De mest lyckade karaktärerna är redan nämnde Walrus och den brådmogna och ettriga prinsessan Scarlett. Teckningarna behärskar Langridge lika bra som dialogen och det är ett gäng sköna karaktärer som kommer från hans penna. Passande färläggning och full fart är det också. Serien vann en Eisner för Best Publication for Kids (8-12). Dottern som är något yngre än den tilltänkta målgruppen gillade den, antagligen var det ett stort plus att det fanns en prinsessa i huvudrollen 🙂 Är man bara hyfsad på engelska går det utmärkt att översätta den under läsningen även om Walrus fantastiska dialog går förlorad. Å andra sidan får man nog vara vuxen för att fullt ut uppsk(r)atta den.

Illustration: Roger Langridge
Förlag: kaboom!
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Action Comics #866-870 – Brainiac

onsdag 1 augusti, kl 17:00 av 1 kommentar

supermanbrainiacLänge sedan som Superman fick någon uppmärksamhet här på Shazam, men nu är det dags. Jag är egentligen inget fan av Superman själv, men tycker det är kul att göra stickprov då och då för att se vad mannen av stål pysslar med. Köpte för några veckor (eller månader?) sedan ett knippe DC-titlar när ComiXology reade ut dem, och bland annat så inhandlades då Action Comics #866-870. De här fem numren samlar arc:en Brainiac som är författad av Geoff Johns och illustrerad av Gary Frank. Ett dreamteam i DC-sammanhang kan man säga.

För att undvika potentiell förvirring så utspelar sig den här serien innan DC med initivatet The New 52 – även kallat DCnU – valde att starta om Action Comics och 51 andra titlar från #1 igen. Det allra första numret av Action Comics lanserades 1938, och sedan dess har serien rullat på med strax över 900 nummer innan den nu som sagt startats om från #1 igen. Hur som helst, här är det den klassiska vuxna Superman vi får följa, vars alter ego Clark Kent är en erfaren jornalist på The Daily Planet.

brainiac_shipEn farhåga jag hade innan jag började läsa serien var att det skulle vara en total snårskog av komplex kontinuitet med kopplingar till tidigare händelser och parallella handlingar. Så var det dock inte alls. Geoff Johns presenterar här en story som känns helt fristående från allt annat, och alla karaktärer presenteras precis lagom tydligt för att jag ska haja precis vem som är vem och vad de har för relation till varandra. Bakgrunden är klassisk status quo à la Superman: Clark Kent jobbar som sagt på The Daily Planet, föräldrarna bor i Smallville och flickvännen tillika kollegan Lois Lane vet att Clark är Superman.

Storyn inleds med att vi får se hur Brainiacs robotsoldater brutalt attackerar staden Kandor på Krypton innan de sedan kaplsar in staden i ett kraftfält och med en blixt för bort den från Kryptons yta. Det visar sig snart att Brainiac på detta sätt färdas runt i universum och samlar på civilisationer, med tvisten att han som regel utplånar hela civilisationens solsystem efter att han tagit det han vill ha, bara för att ingen annan också ska kunna ha det som han nu äger. Skaplig megalomani där kan tyckas, och Johns lyckas verkligen göra Brainiac till en av de kallaste och osympatiska skurkar jag sett på riktigt länge. Här finns det ingen storslagen agenda eller ond plan, utan Brainiac drivs bara av sin egen egotrippade jakt efter nya civilisationer att assimilera.

gary-frank-superman-action-comics-869Inte helt otippat så riktas Brainacs ögon till slut mot jorden, som vid det här laget är hem både för Superman och kusinen Supergirl. Jag ska inte spoila vad som händer när Brainiac även får nys om att jorden är hem åt de två sista kryptonierna i universum, men det blir en hel massa action mixat med nervöst nagelbitande innan vi landar i den tragiska finalen.

Gary Franks illustrationer är som klippta och skurna för den här serien. Allt är snyggt och prydligt från början till slut, med väldigt mycket detaljer, och det är helt sjukt att han lyckas få Clark Kent och Superman att se ut EXAKT som Christopher Reeve. Det är nästan skrämmande likt i en del paneler.

Utöver att leverera en spännande historia så lyckas Geoff Johns och Gary Frank med Action Comics #866-870 på något sätt även sammanfatta både Supermans och Kryptons ursprung samtidigt som de ger lagom med utrymme åt både huvud- och bikaraktärer, vilket känns rätt imponerande. Om du någon dag skulle känna dig sugen på att sätta tänderna i lite Superman så skulle jag rekommendera de här numren. Det är välgjort, spännande och helt perfekt för den som inte vill eller orkar hänga med i DC:s kontinuitet.

Manus: Geoff Johns
Illustration: Gary Frank
Tusch: Jon Sibal
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Richard Stark’s Parker: The Score

måndag 30 juli, kl 12:37 av 1 kommentar

TheScoreMILD SPOILERVARNING utfärdas. Ett drygt år har gått sen sist och det är därmed dags för del tre av Darwyn Cookes serie adaptioner av Donald Westlakes/Richard Starks Parker-romaner. De två första delarna, The Hunter och The Outfit, är båda flerfaldigt prisbelönta, och om ytterligare ett år (2013)  får vi se den fjärde delen. Från början hade Cooke kontrakt för fyra böcker men efter att både The Hunter och The Outfit blev stora succéer utökades det till fem böcker och en 48-sidors specialare – och kanske blir det mer ändå i framtiden (Westlake skrev 24 Parker-romaner så det finns råmaterial att ta av). Men i nuläget planerar Cooke att nästa bok blir The Handle, för att sedan avsluta serien med Butcher’s Moon (mer om Cookes planer och hur han tänkte kring The Score kan man läsa i den här lååånga intervjun).

The Score är den femte boken i Parker-serien och i motsats till The Outfit (som ju vävde samman två böcker, The Man With The Getaway Face och The Outfit)  gör Cooke här en tämligen rak återberättelse av boken. Det passar fint eftersom boken i sig är extremt renskalad – enklare än så här blir inte en heist-intrig (”Några snubbar planerar ett rån. De utför rånet. Något går snett.”) och just därför är det här en av Westlakes allra bästa böcker.

Fortsätt läsa Richard Stark’s Parker: The Score

Manus: Darwyn Cooke
Illustration: Darwyn Cooke
Färgläggning: Darwyn Cooke
Förlag: IDW
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Chimichanga

torsdag 19 juli, kl 23:19 av 17 kommentarer

chimichangaEric Powells The Goon har varit en långkörare hos Dark Horse Comics ett antal år nu och det finns även planer på en animerad version, men det har dock gått trögt men nu gör man ett nytt försök via Kickstarter inom kort. Jag har läst väldigt lite The Goon, endast Rough Stuff och de första numren av Dark Horse utgivning även om jag köpt de flesta numren digitalt. Innan de digitala köpen låg The Goon på inköpslistan men eftersom det var rätt många trades jag behövde köpa ikapp blev det aldrig av. Innan jag sedan laddade ner numren så hade jag spanat in Chimichanga som gavs ut som en miniserie 2009-2010 i tre delar men sedan dröjde det till hösten 2011 innan samlingen kom. Våren 2012 kom den digitalt och då slog jag till efter lång, närmast oförklarlig, väntan. Men hallå kom till poängen tänker kanske den jäktade läsaren. Varför fokusera på Chimichanga när The Goon finns? Vadå oförklarlig väntan? Svaret är så enkelt som att titta på bilden här intill. Det håriga barnet vilket innebär cirkus. Freakshow. Monster. Vad mer kan man begära?

Fortsätt läsa Chimichanga

Illustration: Eric Powell
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Lookouts #1: May We Die in the Forest

fredag 13 juli, kl 12:09 av 1 kommentar

lookouts1Lookouts är baserad på en idé av Jerry Holkins och Mike Krahulik. Ben McCool (PIGS) har sedan skrivit manus och Robb Mommaerts tecknat och Mike Norton tuschat. Lookouts finns i nuläget bara digitalt men kommer i tryckt form i augusti. Den är baserad på en webbserie av de förstnämnda som även driver Penny Arcade med spel, serier å annat. Lookouts handlar om Samson som tränar ett gäng barn som ska vakta och spana (lookouts) i skogen som omger byn där de bor under devisen ”what men must know a boy must learn”. Numret börjar med att en familj på vandring råkar ut för en sfinx som efter att de misslyckats med att svara på sin gåta äter upp dem. De unga väktarna får därefter i uppdrag att finna och oskadliggöra sfinxen av byns äldste.

Robb Mommaerts är en ny bekantskap för mig och en trevlig sådan. En cartoonig stil som påmminer en del om fransk-belgiska klassiker. Dessutom är det detaljrikt, bra flyt och elegant använda ansiktsuttryck. Även tuschning och färgläggning är på topp. Öht är detta en av de snyggast tecknade amerikanska serierna jag sett det senaste året. Ben McCools manus är även det bra. Genom berättelsen får man en lite inblick i världen och varje väktare liksom Samson får några karaktärsdrag, både genom dialogen och Mommaerts lysande teckningar. Det är kul och småputtrigt (inte just när sfinxen äter familjen, vilket man iofs inte ser) och en bra start som gör att jag definitivt vill läsa mer om Lookouts. En av de mest lovande allåldersserierna jag läst sedan Bone. Cryptozoic verkar ha stora ambitioner med Lookouts och ett brädspel finns i planerna. Jag hoppas att de inte tappar fokus på serien utan att den lever upp till den potential finns i McCools och Mommaerts händer.

Manus: Ben McCool
Illustration: Robb Mommaerts
Tusch: Mike Norton
Färgläggning: Rainer Petter
Förlag: Cryptozoic Entertainment
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer