Recensioner

Books of Magic – Deluxe Edition

måndag 24 juni, kl 11:58 av 1 kommentar

265489_20130422214839_largeNeil Gaimans Books of Magic var en fyra nummers miniserie som gavs ut av DC Comics 1990. Serien handlar om den unge Timothy Hunter, en helt vanlig engelsk grabb som en dag möter fyra mystiska män i trenchcoats som ställer en fråga till Tim som vänder upp och ner på hela hans värld – ”Do you believe in magic?”.

Tim har potential att bli världens mäktigaste magiker. Men kommer han att bli en kraft för gott eller en kraft för ont? Det är en fråga som många ställer sig, inte minst de fyra männen i trenchcoats som Tim möter, The Phantom Stranger, Doctor Occult, John Constantine och Mister E, eller The Trenchcoat Brigade som Constantine ironiskt döper gruppen till. Tillsammans tar de med sig Tim på en resa i tid och rum för att ge honom en idé om vad magi är och priset man betalar för att använda den.

Om man har lite koll på sina DC Comics-mystiker så är Books of Magic en riktig högtidsstund. Neil Gaiman har nämligen här skamlöst fyllt hela miniserien med inhopp av i stort sett alla mystiker i DC:s universum, från Zartanna till Sargon the Sorcerer.

Books of Magic består alltså av fyra nummer där Tim i varje nummer ledsagas genom magic-världar och deras historia av var och en av medlemmarna i The Trenchcoat Brigade. I första numret ledsagas Tim genom magins historia av The Phantom Stranger. I nummer 2 av John Constantine som tar med Tim på en rundresa i nutiden. I tredje numret agerar Doctor Occult guide genom älvornas magiska dimension. I sista numret tar Mister E med Tim på en resa och visar honom ett antal möjliga framtider.

Vart och ett av dessa nummer är illustrerade av olika illustratörer. Normalt sett är jag inte något större fan av att man byter illustratörer i varje nytt nummer, men här funkar det över förväntan. Detta mycket tack vare att Tim i varje nummer ger sig ut på en ny resa, vilket ju i sig motiverar bytet av illustratör och stil. Varje del får sin egen distinkta stil, från dagens skitiga, råa London till de varma pastelltonerna i älvornas värld. Illustratörerna här är John Bolton (del 1), Scott Hampton (del 2), Charles Vess (del 3) och Paul Jonson (del 4).

Books of Magic är en utmärkt miniserie som i och med den här Deluxe Edition fått rena lyxbehandlingen. Stort format och utmärkt tryck. Den är ett givet köp till alla som likt mig har en soft spot för DC Comics alla mystiker.

Manus: Neil Gaiman
Illustration: John Bolton, Scott Hampton, Charles Vess & Paul Johnson
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag

lördag 22 juni, kl 21:12 av 3 kommentarer

Sommarlovet har börjat och midsommarafton är avklarad. Långa dagar med sol och värme eller regn och stugsittande. Vad passar bättre än att sjunka ner i soffan på midsommardagskvällen och flukta på veckans omslag. Ingen Marvel eller Francavilla (nästan) på listan men trevliga bidrag från DC, Dark Horse, Image och Vertigo.

BW-Cv21-ds-be657

Batwoman #21

J.H. Williams III låter Francesco Francavilla sköta pennan inuti tidningen och nöjer sig med att stå för omslaget som han brukar göra. En av de snyggaste Bat-titlarna från DC och veckans bidrag med Killer Croc är inget undantag.

revival11-cover-c8933

Revival #11

När blev du sist strypt av ett omslag? Ur dödlig synvinkel skickligt och magstarkt serverat av Jenny Frison.

22816

Edgar Allan Poe´s The Fall of The House of Usher #2

72 år och still going strong. Richard Corben levererar andra och sista delen i den här skräckhistorien som bara en mästare kan. Hatten av!

Fables_130_Full

Fables #130

Ytterligare ett fantastiskt omslag av Joao Ruas till denna seglivade serie från Vertigo om fabler i närmiljö och nutid.

Skriv en kommentar
Recensioner

Utopi #9

lördag 22 juni, kl 19:21 av 3 kommentarer

utopi_magasin_9Några reflektioner kring Utopi #9 som landade i brevlådan strax efter SIS och kommer att finnas i butik ett bra tag till i väntan på höstens dubbelnummer.

Sofia Falkenhem är en suverän tecknare, hennes serie Flock (omslaget här intill) är bedårande vacker med en närmast magisk färgläggning. Handlingen däremot är bara skum, jag förstår fortfarande inte vad serien handlar om och karaktärerna är menlösa och dialogen stel. Jag hade gärna sett Falkenhem med en annan serie i Utopi för Flock känns nästan som ett slöseri med hennes stora talang.

En tecknare som jag numera håller som en Sveriges främsta är Karl Johnsson, det har onekligen varit en fantastisk resa från Mara från Ulthar till Vei. Johnsson har en stil som inte påminner om någon annans och hur han tecknat bl.a. jättarna är så toksnyggt. Johnsson har gjort Vei tillsammans med Cirkeln-författaren Sara Bergmark Elfgren och det tjänar Vei på för dialogen är, till skillnad från i alltför många av Utopi-bidragen, bra. Visst är det lite svulstigt ibland men det är ju jättar och gudar man möter 😉

Umbrella Academy har jag redan läst men det är kul att redaktionen satsar på en amerikansk serie som både är riktigt bra och passar som hand i handsken i Utopi. Du som har den oläst har mycket nöje framför dig.

Utopi-debutanten Yossra El Sads serie Raedus är lovande. Dialogen är ibland bra och ibland mindre bra. Raedus, som fått ge namn åt serien, har några repliker som olyckligt bryter av mot den dystra stämningen, de är kanske tänkta att lätta upp serien men känns bara krystade. Men i det stora hela är det bra och det finns en intressant grundhistoria som jag hoppas El Sad får tid på sig att berätta mer om. Jag gillar teckningsstilen och även här sitter färgläggningen som en smäck.

Öht är #9 ett bra nummer utan djupa dalar. De flesta serierna är bra och även de lite svagare serierna är läsvärda. Utopi fortsätter att leverera eskapistiska serier av bra kvalité. Tack för det!

Förlag: Kolik förlag
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Red She-Hulk #58-62

torsdag 20 juni, kl 16:18 av 2 kommentarer
tumblr_m9sgwgTqIa1qes700o1_1280

Skottie Young Variant Cover

General Reginald Fortean presenterar stolt arméns nya supersoldatprogram Echelon inför en hänförd publik när Betty Ross alter ego Red She-Hulk störtar in och saboterar uppvisningen. Captain America och hans Avengers tar upp jakten med hjälp av pappa Thaddeus Ross (alias Red Hulk) kollega androiden X-51, mer känd som Aaron Stack eller bara Machine Man.

Machine Man upptäcker snart att bakgrunden till Bettys attack mot Echelon har en djupare anledning än att hon bara är ytterligare en Hulk som hatar general Fortean. Red She-Hulk stötte på en hemlig bas i djungeln tillhörande S.H.I.E.L.D. – och då snackar vi inte Nick Fury, utan det ockulta brödraskapet S.H.I.E.L.D. med anor från faraonernas Egypten. Supergeniet Nikola Tesla dyker också upp som grädde på moset. Detta ledde Betty i sin tur till en autistisk flicka vid namn Eleanor. Flickan fungerar som en länk med en så kallad Terranometer som kan förutse framtiden.

2735908-60bDen framtiden Betty Ross får se ser allt annat än ljus ut och därför är hon fast besluten att stoppa general Fortean och Echelon innan hela skithuset går upp i lågor.

I och med det här numret byter gamla Hulk-titeln huvudrollsinnehavare och förvandlas också till en del av Marvel NOW! Man behåller numrering och författaren Jeff Parker och därmed får vi på köpet pappa Ross kombattant general Fortean och androiden Machine Man. Carlo Pagulayan som är van Hulk-tecknare från Planet Hulk-epoken gör ett utmärkt arbete tillsammans med Wellinton Alves (Nova). Red Hulk svansar nu runt som ledare för de nya Thunderbolts tillsammans med Elektra, Punisher, Deadpool och Venom och även om jag saknar Parkers pappa Hulk är jag inte missnöjd med dotter Hulk.

2854238-62aDet är lite svårt att få grepp om personen bakom vår röda amazon. Parkers porträtt av Betty visar en kvinna som fruktar att förvandlas till en hjärndöd best vilket var maken Bruce Banners öde under så lång tid. Under äventyrets gång tappar Betty också kontrollen och hulkar ut totalt vilket gör henne ännu mer sårbar. Dock blir allt väldigt pratigt och kyligt. Jag vet inte om det beror på Machine Mans närvaro men ibland undrar jag också vem som egentligen är sagans hjälte. Den värme som saknas i bilden av Betty kompenseras av Parkers perfekta Machine Man.

En trevlig detalj i historien är bekantskapen med Jonathan Hickman och Dustin Weavers S.H.I.E.L.D.. Seriens goda recensioner här på Shazam och min vördnad för allt som Hickman gör kräver en djupdykning från min sida.

P.S. Machine Man är en trevlig men ack så outnyttjad figur i Marvels universum. Han dök först upp i tidningen 2001: A Space Odyssey som var inspirerad av Arthur C. Clarkes bok och Stanley Kubricks film med samma namn under ledning av ingen mindre än Jack Kirby. Machine Man är den siste överlevande roboten i X-serien, skapad av Dr. Abel Stack och uppfostrad som hans son.

16532-2956-18419-1-machine-manJack Kirby fortsatte skriva och rita Machine Man i hans egen tidning 1978 ända tills nedläggningen nio nummer senare. Handlingen gick ut på att vår android skulle hämnas sin faders död som orsakades av militären. Han dök därefter upp i Incredible Hulk #235-237, nu i arméns tjänst, och fick tillbaka sin egen tidning 1979 som kom ut med ytterligare tio nummer.

Miniserien Machine Man från 1984-85 med Tom DeFalco, Herb Trimpe samt Barry Windsor-Smith är en riktig höjdare och 12 nummer av tidningen X-51 kom också ut 1999-2000.

Machine Mans ursprung samt första egna serie har mig veterligen aldrig kommit ut i samlad form vilket är förbryllande med tanke på att det är Jack Kirby som ligger bakom. Marvel förlorade rättigheterna till 2001: A Space Odyssey så kanske beror det på detta men jag hoppas att tiden inte är förbi för vår android i nytryck.

Manus: Jeff Parker
Illustration: Carlo Pagulayan & Wellinton Alves
Färgläggning: Val Staples
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

New Avengers #4-6

onsdag 19 juni, kl 23:15 av 0 kommentarer
3072086-06

New Avengers #6

Reed och T’Challa bygger domedagsvapen, Tony konstruerar en dödsstjärna och Stephen funderar på att släppa lös onämnbara fasor ur Blodsbibeln som till och med får hans tjänare Wong att frukta för mästarens liv och förstånd. Gräddan av Marvels mäktigaste i Illuminati fortsätter sin kamp mot klockan för att hindra jordens undergång.

Detta är slutet på första arcen med New Avengers i Marvel NOW!-version som jag började recensera här. En av nyckelpersonerna i hela arcen som jag glömde presentera då är Black Swan.

Black Swan föddes som en prinsessa och är ensam överlevande från en förstörd jord. Hon togs om hand av de gåtfulla Black Swans som gjorde henne till en av sina egna. Hon kom till vår jord för att förinta den så att andra jordar kan överleva men stoppades av Black Panther. Han satte henne i fångenskap medan de övriga Illuminati försökte stoppa vår världs undergång. Det visar sig att de bara kan lösa problemet med hennes hjälp och ingen av dem kommer någonsin att vara den samme efter detta.

Black Swan

Black Swan

Att introducera en ny figur som Black Swan i Marvels Universum är ingen enkel sak men hennes gåtfullhet och oanade styrka gör henne till en karaktär att räkna med i fortsättningen.

Den här tidningen kräver mycket av sin läsare, både vad det gäller tålamod och intellekt, och den som sätter sig in i den blir rikligt belönad. Det fantastiska bildarbetet av Steve Epting, Rick Magyar och Frank D’Armata bidrar starkt till att göra den till en av de snyggaste Marvel NOW!-titlarna. Hur bra samarbetet mellan Hickman och Epting är kan man se i en av arcens höjdpunkter: Scenen i Dr. Strange magiska villa mellan magins mästare och hans tjänare. Strange okuvliga beslutsamhet, Wongs uppgivenhet kryddat med diabolisk magi. Mumma!

tumblr_mnkuibquyk1qky2i3o1_1280Hickman tvingar mig att läsa om flera gånger för att inte missa något viktigt och vid varje genomläsning hittar jag något nytt som i en tavla av Leonardo da Vinci. Hickman ställer våra hjältars agerande på sin spets: Har de rätten att vara gudar och bestämma över andras liv och leverne. Black Panthers replik när Namor frågar honom vad han väntar på när stunden är inne är talande: ”Jag väntar inte. Jag minns vem jag brukade vara.”

Om det är något som sänker betyget så är det finalen i Latveria och Dr. Dooms mycket korta gästspel. Hickmans porträtt av Dr. Doom var så underbart träffsäkert under hela hans tid med Fantastic Four att han borde få smisk för att han ger oss sex ynka rutor med min favoritskurk. Det är också obegripligt varför inte tidningen kan få heta Illuminati eller kanske New Illuminati. Titeln New Avengers gör att jag väntar mig Luke Cage eller Spider-Man runt hörnet men det är min huvudvärk.

Marko Djurdjevic "filmposter" till Infinity

Marko Djurdjevic ”filmposter” till Infinity

Av Hickmans dubbla Avengers-titlar under Marvel NOW! är det den här han helt klart lagt mest krut på. Både Avengers och New Avengers kommer att leda fram till Hickmans eget lilla sexdelade sommarevent Infinity nu i augusti med den dödsdyrkande titanen Thanos i huvudrollen. Illuminati försökte i New Avengers #3 stoppa undergången med hjälp av Infinity Gauntlet, Marvels universums allsmäktiga handske och tidigare använd av just Thanos, men det gick åt pipsvängen. Titeln Infinity, handskens försvinnande, samt Thanos återkomst bäddar för drama och gör att jag verkligen ser fram emot detta event. Höjdpunkten på Hickmans Fantastic Four var i praktiken ett svulstigt event utan att kalla sig för det och blir Infinity hälften så bra så är det bättre än alla tidigare sommarplågor Marvel har bidragit med de senaste åren.

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Steve Epting
Tusch: Rick Magyar, Steve Epting
Färgläggning: Frank D'Armata
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Wolverine #1-4

onsdag 19 juni, kl 20:59 av 0 kommentarer

Ultimate_Comics_Wolverine_Vol_1_1Det gick ju rätt ok att recensera Ultimate Comics: Iron Man #1-4, så vi kör väl helt enkelt vidare på samma tema. Ultimate Comics: Wolverine den här gången, men för dig som har koll på din Ultimate-historia så vet du ju redan att den Wolverine vi alla känner till vid det här laget är stendöd, mer eller mindre förintad av Magneto. En av de större skillnaderna mellan vanliga Marvel och deras Ultimate-universum är att de som dött oftast (eller är det kanske alltid?) faktiskt fortsätter att vara döda när de väl dött, så hur kommer det då sig att det nu kommit en ny miniserie? Utan att bli alltför långdragen så visade det sig i Ultimate X (Johan recenserade bland annat #1 här för över 3 år sedan) att Wolverine hade en mer eller mindre hemlig son som växt upp hos ett helt vanligt amerikanskt par, helt ovetandes om att han egentligen är son till en hårig, mordisk och validen kanadensare. Sonen i fråga heter Jimmy Hudson, och det visar sig snart att han ärvt både klor och läkekött från farsgubben.

Huuuuur som helst, Ultimate Comics: Wolverine handlar alltså primärt om Jimmy Hudson, men vi får även följa original-Wolverine i ett gäng flashbacks som ger oss betydligt mer kött på benen gällande Jimmys ursprung och (bokstavligt talat) tillkomst. Författaren Cullen Bunn och illustratören David Messina tar sig rätt stora friheter med Wolverines och Jimmys bakgrund vilken mixas ihop väldigt friskt med Quicksilver och hans mamma Magda (a.k.a. Magnetos exfru), men jag tycker att det funkar. Jag ska inte spoila exakt vad Cullen hittat på här, men de friheter han tar sig tycker jag tillför en intressant dimension till karaktärerna och deras relation till varandra. Storymässigt så kan jag tycka att det är lite oklart vad poängen egentligen är, och slutet är mer av ett intro inför en kommande story i X-Men än ett faktiskt slut, men det finns som sagt en del intressanta aspekter som gör storyn mer spännande än till exempel Ultimate Comics: Iron Man. Grafiskt så gör David Messina det han ska, men det här är ingeh serie man behöver köpa enbart för de fina illustrationerna.

Ultimate Comics: Wolverine är en serie som främst riktar sig till de som redan läst Ultimate X och Ultimate Comics: X-Men (rätt matig recension av #1-12 här). Har du inte gjort det så kan det antagligen vara svårt att hänga med i en del av svängarna här. Har du ingen som helst koll på Ultimate Comics: X-Men sedan innan så skulle jag nog inte rekommendera dig att plocka upp den här miniserien, men för dig som har det så är detta en ganska så trevligt tillskott.

Manus: Cullen Bunn
Illustration: David Messina
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Indestructible Hulk #6-8

onsdag 19 juni, kl 14:29 av 4 kommentarer

Indestructible_Hulk_Vol_1_6_TextlessDet blir mycket FATHOOM! och SKRAKOOM! när två av Marvels största och starkaste skapelser får fritt spelrum i Mark Waids senaste Hulk-arc: Gods and Monster. Med hjälp av ett fragment från Thors hammare Mjölner skapar Bruce Banner och hans S.H.I.E.L.D.-team av forskare en dimensionsportal till Asgård. Där ska de hitta en mystisk vätska som kan påskynda ersättningen av fossila bränslen. Enligt uppgift existerar denna vätska enbart i den ogästvänliga och kallaste av de nio världar som utgör Asgård: Isjättarnas Jotunheim.

Banner och hans team får inte oväntat hjälp av åskguden Thor själv men resan genom dimensionerna verkar också ha skett genom tiden för det här är en Thor långt innan han mötte Hulk och Avengers. Förutom de besvärliga Isjättarna verkar en av Banners assistenter också vara desperat inställd på att ta livet av sig.

Indestructible_Hulk_Vol_1_7_TextlessBanner fortsätter att använda sina bägge alter egon för att skapa en bättre värld som jag beskrev i min förra recension. Detta koncept ligger helt i linje både med Marvel NOW! och Mark Waids serieskapande överhuvudtaget eftersom det är nytänkande och underhållande på samma gång. Att låta Walt Simonson teckna detta äventyr istället för Leinil Yu känns också helt rätt med tanke på historiens inramning.

Tidsresan gör att Simonson kan rita Thor i sin klassiska Silver Age-dräkt och göra hela arcen till en riktig 1980-talsfiesta för ögonen, komplett med Simonsons karaktäristiskt bombastiska stil och spektakulär färgläggning av Andres Mossa och Jim Charalampidis. Scenerna med just Thor är helt fantastiska.

För min egen del tappar jag sugen efter ett tag. Det är samma mättnadskänsla som när man tar om för femtielfte gången på den fantastiska buffén: ”Aldrig mera krispigt fläsk”. Jag känner att det hade räckt med två nummer för att berätta den här historien som på inget sätt är dålig utan bara lite för mycket. I vissa scener blir Simonson också väldigt skissartad vilket tyvärr sänker betyget lite och jag är ledsen att behöva säga det, Walt: Bruce Banner och Harry Osborn har inte samma frisyr.

300px-Incredible_Hulk_Vol_1_255I övrigt toppbetyg till en bra historia med samma sköna nerv som i första arcen och den lilla tvisten med Banners suicidala labassistent manar till eftertanke.  Lösningen på det sistnämnda problemet är helt trovärdig och Mark Waid slutar detta äventyr med ett optimistiskt utropstecken.

P.S. Om man vill läsa ett klassiskt fristående nummer med samma figurer som i ovannämnda berättelse rekommenderas Incredible Hulk #255 från 1981. ”Thunder Under The East River!” eller ”Dunder under stadens grunder!” som den hette när den dök upp i svenska Atlantics Hulk i 1982 års sommarnummer (för övrigt min första Marveltidning på svenska som jag fick i åttaårspresent av min farmor). Detta är från tiden med en Hulk som ständigt är på vandring ut och in i olika skeenden och berättelser, ständigt på flykt från Banner och sökande efter frid. Skrivet respektive ritat av mina absoluta favoriter: Bill Mantlo och Sal Buscema!

hulkvthor

Mycket värme och humor, skön action samt vackert budskap i en historia med två figurer som är helt jämnstarka. Hulk kan inte lyfta Thors hammare och Thor råkar ständigt i bekymmer när han förvandlas tillbaka till Dr. Donald Blake. Att göra allt det här i ett nummer är verkligen något som dagens serieskapare borde lära av. Enkelhet och rätt känsla. Det behöver inte vara svårare än så. Detta nummer ger mig också tillfälle att bli sentimental då jag minns min lågstadietid med allt vad det innebar av sorglöshet, glädje och ett sommarlov som varade en evighet.

Manus: Mark Waid
Illustration: Walt Simonson
Färgläggning: Andres Mossa, Jim Charalampidis
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Iron Man #1-4

måndag 17 juni, kl 23:09 av 1 kommentar

Ultimate_Comics_Iron_Man_Vol_1_3Inte helt otippat så passade Marvel på att pressa ut lite extra Iron Man-serier i anslutning till Iron Man 3 (som jag recenserade här), och en av dem var Ultimate Comics: Iron Man, en miniserie i 4 delar. Innan vi går in på själva storyn så kan vi ju försöka reda ut vilken version av Iron Man a.k.a. Tony Stark vi har att göra med här.

2006 så fick sci-fi-giganten Orson Scott Card möjligheten att sätta tänderna i Marvels Ultimate-reboot av Iron Man. Serien hette helt sonika Ultimate Iron Man, och presenterade en väldigt annorlunda ursprungshistoria för den unge Tony Stark. I korthet så föds Tony Stark med ett muterat nervsystem som gör att hela hans kropp fungerar som en enda stor hjärna. Fördelen är att han redan som barn är mentalt briljant, nackdelen är att han lever med konstanta smärtor, som han kan dämpa på två sätt: Med en bioteknisk rustning, eller med alkohol. Som sagt, rätt långt ifrån den klassiska Iron Man-storyn som de flesta känner till, men faktiskt riktigt bra. Får nog ta och rota fram den samlingen och köra en recension av den också.

Så, min förhoppning var att författaren Nathan Edmondson här skulle förvalta det som Scott Card etablerat, men Ultimate Comics: Iron Man känns mer som ännu en fristående variant av Iron Man. Det finns i stort sett inget som pekar på att Edmondson läst Scott Cards ursprungshistoria, och resultatet blir att jag som läsare blir väldigt osäker på vilken version av Tony Stark vi har att göra med här. Kanske ingen stor sak för vissa av er, men som det kontinuitetsfreak jag är så kan den här typen av oklarheter förstöra en i övrigt ok berättelse.

Tyvärr så är det här tyvärr inte heller en i övrigt ok berättelse. Edmondson och illustratören Matteo Buffagni (båda helt nya namn för min del) presenterar en story vars primära syfte är att introducera Ultimate-varianten av The Mandarin – här en global, osynlig och extremt inflytelserik organisation snarare än en maktgalen kines. En fullt logisk modernisering kan tyckas, i och med att vi idag omges av megaföretag och mer eller mindre hemliga nätverk som hanterar känslig data, men berättarmässigt så blir det här aldrig särskilt spännande. Det är snarare rätt trögt, och då även superhjältescener och Tony Stark-humor är rätt bristfälligt så blir aldrig Ultimate Comics: Iron Man något att hänga i granen. Inte heller illustrationerna är särskilt spännande.

Det finns kanske inget direkt konkret som är svindåligt med den här miniserien, men den har inte heller något relevant att bidra med. För min del så tar jag hellre en rejäl dos dum action snarare än en story som inte riktigt vet var den hör hemma. Det finns betydligt bättre Iron Man-serier än den här. Läs dem istället.

Manus: Nathan Edmondson
Illustration: Matteo Buffagni
Förlag: Marvel
Betyg: 2-/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips /Snygga omslag

Veckans omslag

söndag 16 juni, kl 20:11 av 0 kommentarer

Många kandidater fick stryka på foten för att listan skulle bli någorlunda hanterbar den här veckan. Bland annat hoppade jag över The Shadow som brukar ha förstklassiga omslag men som inte räckte ända fram med tanke på konkurrensen. The Manhattan Projects senaste hamnade också bakom målsnöret trots sin assnygga stilistiskt renodlade design.

JenBlood28-Cov-Mayhew-00197

Jennifer Blood #28

Antingen är det det snygga perspektivet, perfekta ljuset eller helt enkelt känslan och lukten av adrenalin, dimma och mörk kall skog som gör det men Mike Mayhews variant på Jagad faller mig i smaken.

HolmesDemon05-Cov-Francavilla-54190

Sherlock Holmes: The Liverpool Demon #5

Veckans Francesco Francavilla är ett enkelt, mystiskt och träffsäkert porträtt av allas vår favoritdetektiv från Baker Street. Hur Francavilla lyckas leverera minst ett omslag i veckan och till olika förlag samt ständigt på topp är för mig en ack så angenäm gåta.

S13-397bf28b69-9a920

S7-438e840365-67351

Superman Unchained #1

Den nya Superman-filmen Man of Steel rullar upp på biograferna och gamle stålis själv fyller 75 år. Detta uppmärksammans förstås hela året av förlaget DC och nu senast i veckan med en ny fräsch Superman-titel av Scott Snyder och Jim Lee. Som vanligt när det gäller förstanummer så gödslar förlagen med variantomslag och jag har valt ut två av mina favoriter: Först ut en enkel och kärleksfull hyllning till Silver Age Superman av José Luis Garcia-Lopez, komplett med telefonkiosk och upprörd Lois Lane. Nummer två är från en av mina absoluta 70-talsfavoriter, mästaren Neal Adams, och det räcker för mig.

WOLV2013004-DC31-LR-1e44b

Wolverine #4

Även Marvel är på gång med mer superhjälteaction på vita duken med femte (!) filmen med Hugh Jackman i rollen som vår kanadensiske favoritmutant med lövbiffspolisonger och adamantiumklor. Marvel ger därför ut en mängd variantomslag på skilda titlar som alla har Wolverines långa liv som tema. En av de enklaste och samtidigt mest hjärtskärande serveras av Pascal Campion.

Skriv en kommentar
Recensioner

Young Avengers #1-5 Marvel NOW!

torsdag 13 juni, kl 07:13 av 5 kommentarer
Young Avengers #1 Variant Cover av Scott Pilgrim-skaparen Bryan Lee O'Malley

Young Avengers #1 Variant Cover av Scott Pilgrim-skaparen Bryan Lee O’Malley

Nu när första arcen av Gillen och McKelvies Young Avengers är färdig tänkte jag att det var dags för en större djupdykning än den jag gjorde av första numret i januari. Jag blev förälskad i den här tidningen redan från första rutan och jag ska försöka samla mig så jag inte gör slut på alla superlativer för tidigt.

Wiccan har dåligt samvete för att pojkvännen Hulklings Skrullmamma är död och trollar fram henne från en alternativ dimension minuterna före hennes död. Besvärjelsen fick nog hicka på vägen för Hulklings mamma är egentligen en ond, interdimensionell parasit som kan styra vuxnas tankar. Kid Loki dyker upp och räddar Wiccan och Hulkling ur deras predikament. Trion upptäcker snart att ”Mamma” har kontroll över alla deras föräldrar, även om de råkar vara döda som Laufey, Lokis pappa. Ms. America Chavez, kreekrigaren Noh-Varr (Marvel Boy) och hans älskling Kate Bishop (Hawkeye, inte Hawkguy) dyker lyckligtvis upp och räddar tillfälligt biffen så att Kid Loki kan driva iväg ”Mamma” och hennes föräldrarzombies med hjälp av Wiccans krafter.

Young Avengers #3 Variant Cover av Luther Strode-skaparen Tradd Moore

Young Avengers #3 Variant Cover av Luther Strode-skaparen Tradd Moore

Den här tidningen strålar av självförtroende och är verkligen rolig , underhållande och gripande på samma gång. Gillen lyckas skriva om tonåringar så att de känns som tonåringar utan att det blir krystat med alla inre konflikter, dramatik och krockar med vuxenvärlden. Att välja ett så klassiskt tema från en mängd tonårsfilmer med onda vuxna som är ute efter tonåringar funkar utmärkt. Överhuvudtaget kryddar Gillen hela tiden med populärkultur, såsom referenser till Game of Thrones eller The Hobbit, eller de roliga återblickarna i form av ”yamblr.”, Young Avengers egen bloggvariant på tumblr. Det finns också gott om meta-skämt som att Hulkling och Wiccan är sådana nördar när det gäller fakta om alla superfigurer i Marvel-universat.

3058366-05b

Young Avengers #5 Variant Cover av Young Avengers-skaparen Jim Cheung

Alla karaktärer behandlas med mycket kärlek, speciellt Noh-Varr som i tidigare tidningar varit en relativt blek Captain Marvel-kopia får här blomma ut som en passionerad och självsäker krigare som älskar kvinnliga vokalgrupper från 1960-talet. Ms. America Chavez som är helt okänd för mig är också mycket bra porträtterad som kaxig latinotjej med mycket skinn på näsan och dyker ofta upp som en bulldozer när man minst sagt anar det. Bäst av alla är inte oväntat Kid Loki som Gillen skapat i Journey into Mystery #622-645 och Gillens kärlek till sin karaktär är glödhet. Att ha en figur som är ständigt lömsk och tokljuger hela tiden är inte trovärdig. Tricket är att få honom trevlig, charmig och rolig för när man nästan är övertygad om att Loki är en hedersknyffel och nog går att lita på så avslöjar han sig. Då blir han plötsligt trovärdig och denna balansgång behärskar Gillen till fullo.

Någon som också kan sjösätta Gillens häftiga och galna ideer och dessutom ta dem till höjder ingen kunnat ana är Jamie McKelvie med hjälp av Mike Norton. Det är oklart hur dessa båda herrar delar på arbetet men deras pop art-liknande stil är stilistiskt fulländad. Young Avengers kläder och frisyrer är också asgrymma och fräscha, framförallt Ms. Americas outfit och pondus som får henne att se ut som Marvels svar på Wonder Woman. McKelvie/Norton experimenterar i varje nummer med välkomponerade och innovativa dubbel splash-sidor och smarta panellösningar liknande det David Aja (Hawkeye) eller Mike Allred (FF) gör i sina respektive serier. Dock är paret McKelvie/Nortons stil helt originell och unik samt fullständigt fabulös.

Young Avengers #1 Variant Cover av Skottie Young

Young Avengers #1 Variant Cover av Skottie Young

Finns det då inget dåligt att störa sig på? Uppriktigt sagt, nej! Young Avengers är precis som Buffy The Vampire Slayer inte bara en actionpackad historia med superstarka tonåringar. Den är också en metafor för hur det känns att som just tonåring stå i valet och kvalet mellan folks önskningar som aldrig tycks stämma med dina egna. Att kunna leverera ett tonårsdrama är ingen självklarhet men männen bakom nya Young Avengers är verkligen på rätt spår. Av alla Marvel NOW!-titlar jag läst är det här den klart bästa och seglar upp på samma hylla som två icke-NOW!-titlar: Matt Fractions Hawkeye och Mark Waids Daredevil. Rekommenderas varmt!

Manus: Kieron Gillen
Illustration: Jamie McKelvie och Mike Norton
Färgläggning: Matthew Wilson
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer