Det har gått två år sedan sist för oss, men för Mina Murray och hennes krympande hjältegrupp har 59 år förflutit sedan deras monumentala misslyckande i förra delen Century: 1910. Under läsningen får vi många frestande glimtar av vad som hänt i perioder som man ännu inte skildrat. Bland annat har Murray lett en grupp av science heroes efter mer klassiskt snitt och besökt månen. I intervjuer har Moore indikerat att han kan komma att återvända till en del av händelserna som nämns i framtida avsnitt. Vi får hoppas på det. (SPOILERS AHOY!)
1969 består gruppen av Murray, Quatermain och en Orlando på väg att bli kvinna igen. Stämningen medlemmarna sinsemellan är minst sagt spänd. Murray hanterar sin vid det här laget mycket höga ålder (efter doppet i ungdomens källa har hon som bekant slutat åldras fysiskt) genom att hänga med i ungdomskulturen och återuppfinna sig själv igen och igen. För detta blir hon förlöjligad av de alltmer hedonistiska, slarviga och erotiskt sammanflätade Orlando och Quatermain. Inte de bästa förutsättningarna då man har i uppdrag att stoppa en svartkonstnär som haft fingrar med i princip allt ockult djävelskap som inträffat under 1900-talet.
Fortsätt läsa The League of Extraordinary Gentlemen Century: 1969
Jag följer ju som bekant Amazing Spider-Man (se recensioner 
Med åtta Eisners, fem Harveys och en hel hög andra priser i hyllan måste serieskaparen och då och då animatören 
Den stora semesterstiltjen inträdde för ett par månader sedan, men nu börjar jag jobba mig in i matchen igen (bl a inspirerad av ett besök på legendariska NY-seriebutiken Midtown Comics). Så här kommer mitt första bidrag till Shazams Moderna klassiker-serie: Brian Michael Bendis och Marc Andreykos true crime-mästerverk Torso.
Det vore lätt att hemfalla åt någon sorts cineastisk evolutionsteori när man efter en genomgång som innehållit sin beskärda del stolpskott når fram till en film som så väl lyckas med vad den föresatt sig. En tro att nu när Marvel producerar sina egna filmer får vi seriefans alltid vårt lystmäte på vita duken. Men årets andra produktioner ger vid handen att egen studio och hårt bevakad kontinuitet eller ej så får man inte alltid till det. Både Thor och X-Men First Class hade sina stunder och roliga detaljer men var enligt mig inte lyckade rakt igenom. I Joe Johnstons Captain America: The First Avenger klaffar dock allt och resultatet är ett matinéäventyr av en kaliber vi väntat på alldeles för länge. 
