Dagspresserier är inte min grej och det verkar inte var någon annan på Shazam heller som är en varm anhängare av dylika. Seriesidan i min lokala blaska Gefle Dagblad är så usel att jag aldrig läser en enda strip. Med undantag av Rocky och Assar så är det mest skit annars också. När Seriebibliotekarien Daniel Gustafsson så skrev om en dagspresserie som han tyckte var fantastisk läste jag den lite kort och gillade den verkligen. Men det är först nu jag tagit mig tid att läsa igenom stripparna som finns på Sjunde sinnets hemsida. Å jag kan bara hålla med, den är helt fantastisk.

Sjunde sinnet handlar om femårige Teo som förlorat sin mamma. Teo bor med sin pappa som är tyngd av sorgen. För att inte vara ensam så har Teo en låtsaskompis. Inte ett helt självklart tematiskt val för en dagspresserie och allt annat än lätt att få till. Men seriens skapare Torbjörn och Kristan Hägglund som bara är 23 respektive 21 år (elle tvärtom) hanterar temat på ett oerhört moget och varmt sätt. Serien träffar onekligen en nerv hos mig, den är både rolig och rörande. Som förälder finns det bara en sak man verkligen fruktar och det är att något ska hända ens barn, en tanke så hemsk att den inte går att tänka, det näst värsta är att barnen ska förlora en förälder. Å det är just det Teo gjort. Det skulle kunna bli sliskigt och i värsta fall spekulativt men bröderna Hägglund hanterar temat på ett suveränt sätt. Teckningarna är fina och harmonierar mycket bra med den träffsäkra tonen. Teo skildras på ett sätt som känns lika äkta som Jean Reginauds skildring av Jean i mästerverket My Mommy is in America and she met Buffalo Bill. Så vänta inte, gå in på hemsidan och läs, tipsa din lokalblaska  om att ta in den (det har jag gjort) å sprid ryktet. Jag älskar den. Håller den stilen ska jag ändra mitt snåla betyg.