Afrika är en mystisk plats säger Corto Maltese. Kanske något för Jonas att ha i åtanke? Nåja, Corto Maltese är inte så lättpåverkad. Men mer om det senare. Kulturgärning är ett uttryck jag trodde jag använde oftare på Shazam än vad jag faktiskt gjort. Nu är det iaf på sin plats för Koliks beslut att ge ut Corto Maltese-album är sannerligen en kulturgärning. Hugo Pratts Corto Maltese är en av de mest ikoniska seriekaraktärerna på den här sidan Atlanten och i flera andra länder ges albumen ständigt ut i nya utgåvor.

I Corto Maltese i Etiopien är Corto både i Jemen, Somalia, Etiopien och Tanzania eller rättare sagt Jemen, Brittiska Somaliland, Abessinien och Tanganyika under första världskriget sista skälvningar. Nåja, Corto och de han möter är överlag inte så intresserade av den vite mannens gränser eller hans grund för att kriga. Albumet är uppdelat i fyra kortare episoder och tre av dem kretsar kring Corto och danakilen Cush och deras strapatser och strider mot korrupta sheikher, Mad Mullahs män och fördomar. De är ett omaka par som ändå hittar varandra. I det fjärde bestämmer sig Corto för att hämnas en gammal bekantskap och får hjälp av de mytiska Leopardmännen.

Det allra bästa med Corto Maltese är utan tvekan Pratts fantastiska teckningar. Det finns en lätthet och självklarhet över dem som finns hos få andra serietecknare. Jag föredrar egentligen Corto Maltese i svartvitt men färgläggningen i Corto Maltese i Etiopien är riktigt bra. Teckningarna ger ofta en nonchalant intryck och matchar på så sätt Corto Maltese som oftast ger ett nonchalant intryck och verkar vara obrydd om det mesta men det visar sig alltid att så inte är fallet. Vare sig han vill det eller inte dras han in och tvingas välja sida men det ska också sägas att det i Corto Malteses äventyr aldrig är självklart vad som är den rätta sidan. Under det kvicka och nonchalanta ställs många större frågor. Just i den delen är Corto Maltese i Etiopien mer lyckad än flera av de andra äventyren jag läst, kanske delvis för att konflikterna Corto Maltese stöter på i grunden i stort sett kvarstår och frågorna som ställs är applicerbara även i vår tid. Fundamentalisten Cush är i detta avseende tidlös. Det är även bra action och Pratt knyter an till tidigare Corto-historier genom ett par karaktärer. Det finns egentligen inga större brister och Corto Maltese i Etiopien är helt enkelt en suverän äventyrsserie med ett filosofiskt djup.