När jag förberedde min årsbästalista för ett par månader sedan kollade jag naturligtvis igenom många av de årsbästalistor som redan publicerats annorstädes, mest för att se om jag hade missat något. Och det hade jag tydligen: skräckwesternserien The Sixth Gun från lilla Oni Press hamnade på mångas årsbästalistor, och räknade tydligen många namnkunniga kreatörer till sina fans: Matt Fraction, Jason Aaron och Kurt Busiek har alla hyllat serien, skapad av skräckserieförfattaren Cullen Bunn och talangfyllde illustratören Brian Hurtt. Bunn är skräckförfattare ännu en bit från det stora genombrottet – han har publicerat flera noveller och gav för några år sen ut kritikerrosade miniserien The Damned på Oni Press. Även Hurtt är Oni-veteran, han slog igenom som en av illustratörerna på Greg Ruckas Queen & Country, och sedan gick vidare med att göra ett mycket bra jobb på förbisedda Vertigo-fängelseserien Hard Time av Steve Gerber.
The Sixth Gun har nu påpassligt kommit ut i en första samlingsvolym som innehåller nr 1-6 av serien, arcen Cold Dead Fingers (ett bra köp om man tänker lägga till The Sixth Gun till sin pull list, man ligger inte så mycket efter då serien bara är inne på nr 9 så här långt), och jag måste säga att det här är skräckwestern av bästa märke. Inte för inte går tankarna till hårdkokte nywesternförfattaren Joe R Lansdales gamla revamp av Jonah Hex (miniserierna Two-Gun Mojo, 1993, och Riders of the Worm and Such, 1995), en svavelosande skitig Hex-version med Grand Guignol-skräckiga antagonister (Lansdale är f ö såklart också en fan av The Sixth Gun). The Sixth Gun är en lite elegantare, mer salongsfähig kusin till Lansdales djupdykning i piss och blod.
Huvudperson är den mystiske Drake Sinclair, en gunslinger som är på jakt efter en titelns magiska sexskjutare, ett vapen som tidigare tillhört den fruktade inbördeskrigsgeneralen Oleander Hume. Men Oleander Hume är inte alls så död som alla tror – han, hans fru Missy och en grupp samvetslösa Pinkertondetektiver är också på jakt efter det sjätte skjutjärnet (som serien naturligtvis borde heta om den någonsin översattes till svenska), för med det i näven kan general Hume ställa till med allt möjligt jävelskap. Med tanke på att Hume även utan pistolen kan uppväcka döda och att han rider tillsammans med fyra spöklika följeslagare som även de besitter magiska revolvrar, kan man ana att han inte precis kommer bli enklare att tas med om han får tag på detta sjätte skjutjärn… Sagda vapen hamnar i händerna på unga Becky Montcrief, en kvinna som snabbt visar sig vara allt annat än en blyg viol när det kommer till eldstrid. Och så är allt upplagt för en high concept- skröna packad med hämnd, vilda shootouts, levande döda, demoner och allehanda fanstyg.
I Drake Sinclair har Bunn skapat en kul huvudperson som ligger precis i gränslandet mellan kliché och originalitet, något som fungerar bra i en bloddrypande spaghettiwestern som den här. Gradvis avslöjas att Sinclair inte nödvändigtvis är någon hjälte bara för att han råkar vara seriens huvudperson. Även Becky Montcrief bär på en del hemligheter, men vilka de är får vi inte riktigt veta i denna första del – vilket gör att hon tyvärr reduceras lite grann till tvålfagert kvinnligt påhäng, om än händig med sexskjutarna (jag räknar iskallt med att Bunn kommer utveckla Montcrief framöver, hoppas jag inte behöver bli besviken på den punkten). Betydligt intressantare är då Oleander Humes fru Missy, som snabbt utvecklar sig till huvudantagonist med oanade resurser. Bifigursgalleriet är även det färgstarkt, från Pinkertonhantlangaren Mercer till Oleander Humes brutala medhjälpare. Som tidigare påpekats är det hela dock ibland snubblande nära klichén, och det som räddar The Sixth Gun är Bunns odiskutabla talang för världsbyggande. Det allra bästa med serien så långt är nämligen alla mer eller mindre uppenbara antydningar om att det här inte riktigt är vår egen värld – folk känner uppenbarligen till det ockulta, spådomar och föraningar verkar tillhöra vardagen, och folk blir rädda men inte förvånade när en vandöd general dyker upp med sina lika vandöda soldater. Under ytan finns helt klart ett större, mycket fantasirikt skapat sammanhang a la Arkiv X och Lost, och det är en av de saker som mest bidrar till att The Sixth Gun är så läsvärd.
Det andra stora skälet att digga The Sixth Gun är Brian Hurtt, som här presterar ett definitivt karriärsbästa (han färglägger dessutom serien själv med den äran, till skillnad från t ex Hard Time där Lee Loughridge stod för kulörerna). Hurtt kommer mest till sin rätt i de spektakulära action- och skräcksekvenserna: den galet skäggige Oleander Hume, Morticia Addams-influerade frugan Missy, samt hans egna fyra apokalypsryttare är alla distinkta figurer som Hurtt vällustigt ger liv (eller ska det vara o-liv?) i en skön och dynamisk blandning av hel- och närbilder samt täta perspektivskiften (fast spaghettiwesterns karaktäristiska extrema närbilder på ögon och händer lyser med sin frånvaro, Hurtt väljer istället den mer seriemässiga helbilden i nio fall av tio). The Sixth Gun är, för att säga det rakt ut, en serie med en jäkligt skön stil.
Det samlade omdömet är således att The Sixth Gun hamnade på så många årsbästalistor av en anledning. För fans av skräck och western är det här ett måste-köp. Och de som inte är konnässörer av denna smala men trots allt väletablerade genre kan gott köpa den ändå, för det här är fartigt serieberättande och väl genomfört världsbyggande rakt igenom. The Sixth Gun hamnar genast på min pull list, nu gäller det bara att jaga baknummer…
Illustration: Brian Hurtt
Förlag: Oni Press
Betyg: 4/5
En riktigt bra skräckvästern. Längtar redan efter fortsättningen.
Kul att du gillade den. Själv la jag till den rakt av på min pull list (jag är för otålig för att kunna bli en bra tradewaiter).
Ville bara meddela att jag jagat reda på Sixth Gun #7-9 i baknummer, och det hela håller samma schyssta stil. Voodoo, hypnos, shootouts, demoner, hamnskiftare, the whole shebang.
[…] att se om jag missat nåt (det hade jag naturligtvis – jag har redan skrivit om Sixth Gun här). Bubblaren Nick Spencer (Existence 2.0, Shuddertown, T.H.U.N.D.E.R Agents) har kokat ihop en […]
[…] indie. Jag blir också synnerligen intresserad av att lägga vantarna på Kindt och Cullen Bunns (The Sixth Gun) mycket försenade gemensamma projekt The Tooth… Manus: Matt KindtIllustration: Matt […]
[…] recenserade första volymen av skräck-western-action-serien The Sixth Gun här, och nu har jag den stora glädjen att meddela att volym 2 (som samlar #6-11), Crossroads, nu finns […]