Jaha, då har Marvel (äntligen?) tryck på startknappen för sin nästa stora grej – Siege. Det börjar spricka i kanterna på Norman Osbornes ljusskygga skrytbygge The Cabal och det kommer nog inte dröja länge innan hela skiten rasar samman. Men innan det ska Marvel så klart bjuda på en i vanlig ordning inledande one-shot.

Siege är ett mindre event i den stora pågående storylinen Dark Reign. Eventet kommer att fokusera på Osbornes attack och belägring av Asgard, åskguden Thors hemvist som nu mer svävar en meter över marken i amerikanska Oaklahoma. Istället för uppe i himlen som det gjorde förut.

Om eventet, som många tror, kommer innebära slutet för hela Dark Reign återstår att se. Men det som utlovats är en återförening av de gamla Avengers-medlemmarna Thor, Iron Man och Captain America (japp, Steve Rogers, alive and kicking). I ett försök att störta Osborne. Inget av detta får vi dock se i detta startskott. Denna one-shot handlar istället om vad som får Osborne att ta ett sånt djärvt beslut att ge sig på självaste asagudarna. Något som en viss grön personlighet i Osbornes psyke verkar ha en hel del med att göra.

Seige: The Cabal är väl inget man hoppar jämfota av glädje efter att ha läst. Samtidigt är en inget jättesömnpiller heller. En rätt menlös serie som fyller sin funktion att hålla ihop kontinuiteten i Marvels Dark Reign. Brian Michael Bendis vänder inte direkt in och ut på sig själv för att skriva en rafflande och spännande berättelse. Istället gör han det i en rätt lugn takt och tar gott om tid på sig för denna lilla trivialitet. Man får känslan av att han skrivit serien mest för sin egen skull än för oss läsare. Att han skrivit den för att få till alla detaljer i den jättestory som han skrivit för Marvel sedan 2004. Man kan nämligen helt hoppa över denna one-shot och istället vänta på den riktiga minserien Siege som kommer nästa månad.

Bäst med den här serien är egentligen tecknaren Michael Lark. Han tecknar i en grov ruff stil och är antagligen mest känd för att tecknat Ed Brubakers run av Daredevil. Larks stil, hur mycket man än tycker om den, passar dock inte riktigt serier som denna som utspelar sig på hög politisk nivå. Han passar bättre för mörka regniga bakgator i Hells Kitchen. Så läs hellre Brubakers Daredevil istället om du vill ha en bra story till Larks snygga teckningar.