Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
ANGELIC #1
Manus: Simon Spurrier
Illustration: Caspar Wijngaard
Förlag: Image Comics
Simon Spurrier är på god väg att bli en av min favoritförfattare inom seriebranschen, framförallt tack vare hans BOOM! Studios-serier Six-Gun Gorilla och The Spire med Jeff Stokely och den mycket lovande Godshaper (som redan är avslutad men eftersom förlaget tar så herrans lång tid på sig att få ut sina serier i trade så får jag vackert vänta till februari 2018) med Jonas Goodface. Förra året avslutades hans första Image-serie Cry Havoc och nu är det dags för nummer två, nämligen Angelic tillsammans med tecknaren Caspar Wijngaard. Här får vi ett postapokalyptiskt sci-fi-äventyr i en avlägsen framtid där människan sedan länge förpassats till historieböckerna och allt som är kvar är resterna av mänsklighetens ”bad science”. Tänk WALL-E möter Den långa flykten kryddad med Trollkarlen från Oz och Apornas planet med cybernetiskt förändrande delfiner och flygande apor i alla regnbågens färger och så vår huvudperson, den unga apan Qora som är modig, nyfiken, rebellisk och dessutom född in i ett samhälle som bestraffar allt detta.
GODSHAPER #1
Baronen är död – länge leve baronessan! Likt en gigantisk termitstack reser sig staden The Spire mitt i en radioaktiv och ogästvänlig ödemark. Hemvist för både människor och andra humanoida raser som kallas Sculpted – om man har ett öppet sinne som den nyligen avlidne baronen – eller Skews – om man är en främlingsfientlig och maktfullkomlig diktator som hans äldsta dotter, baronessan Tavi. Ju högre nivå man når i staden desto högre blir ens klasstillhörighet och det är Shås, stadsvaktens överbefälhavare, uppdrag att hålla ordning på detta gytter av individer. Men den gamle baronens död gör att nya kvastar börjar sopa och Shå upptäcker att hon inte står i hög kurs hos baronessan Tavi. Shå själv är den enda i staden som tillhör rasen Medusi – skepnadsskiftare med spaghettitunna tentakler på ryggen och som nedvärderande kallas Squids eller Jellyfish eftersom de kan spotta en livsfarlig vätska – och förutom att hon får en serie mord på halsen som leder till kungafamiljen så måste hon kämpa för att vinna baronessans förtroende samtidigt som en öppen konflikt med de religiösa fanatikerna som bor i ödemarken närmar sig. Med fler än en fiende som flåsar i nacken upptäcker Shå snart att den farligaste fienden är den som inte har något att förlora.
Simon Spurrier är en mycket skicklig författare som skickligt rör sig mellan olika genrer, eller snarare struntar i dem. Detta är extra tydligt i hans underbara Six-Gun Gorilla och framförallt Cry Havoc, som nu äntligen kommit ut i en mycket snygg och generös trade. På ett plan kan den beskrivas som ”en ung gatumusikant blir infekterad av en ockult förbannelse som förstör hennes liv och identitet, vilket får henne att ansluta sig till ett team av militära monster i ett krigshärjat Afghanistan i ett hopplöst försök att befria sig från denna förbannelse”. Om man vill göra det enkelt för sig kan man säga att den är ”Jarhead möter Pans labyrint” eller så kan man använda Spurriers egen underfundiga pitch: ”This is not the tale of a lesbian werewolf who goes to war – Except it kind of is.” Alla dessa beskrivningar funkar till viss del men till syvende och sist är Cry Havoc en historia om en ung kvinna som desperat försöker ta reda på vem hon är, omgiven av skrämmande och ofta våldsamma monstrositeter från världens undermedvetande som vi i dag kallar folklore.
Simon Spurrier är en serieförfattare jag fick ögonen på efter att ha läst hans lysande miniserie 
Age of X Universe är en liten Age of X-tie-in, en tvådelars miniserie (eller kanske novellserie är ett bättre ord) där Simon Spurrier och Jim McKann i ett par kortare historier ger oss en bild av hur Age of X-universat ser ut (därav titeln, får man anta) utanför Fortress X kraftsköldar.
