Arkiv för kategorin ‘4’

Recensioner

The Sixth Gun Book 1: Cold Dead Fingers

söndag 27 februari, kl 18:01 av 6 kommentarer

6thgun1När jag förberedde min årsbästalista för ett par månader sedan kollade jag naturligtvis igenom många av de årsbästalistor som redan publicerats annorstädes, mest för att se om jag hade missat något. Och det hade jag tydligen: skräckwesternserien The Sixth Gun från lilla Oni Press hamnade på mångas årsbästalistor, och räknade tydligen många namnkunniga kreatörer till sina fans: Matt Fraction, Jason Aaron och Kurt Busiek har alla hyllat serien, skapad av skräckserieförfattaren Cullen Bunn och talangfyllde illustratören Brian Hurtt. Bunn är skräckförfattare ännu en bit från det stora genombrottet – han har publicerat flera noveller och gav för några år sen ut kritikerrosade miniserien The Damned på Oni Press. Även Hurtt är Oni-veteran, han slog igenom som en av illustratörerna på Greg Ruckas Queen & Country, och sedan gick vidare med att göra ett mycket bra jobb på förbisedda Vertigo-fängelseserien Hard Time av Steve Gerber.

Fortsätt läsa The Sixth Gun Book 1: Cold Dead Fingers

Manus: Cullen Bunn
Illustration: Brian Hurtt
Förlag: Oni Press
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

At the Mountains of Madness

fredag 25 februari, kl 16:37 av 4 kommentarer

at-the-mountains-of-madnessH.P. Lovecrafts påverkan på skräck i film, böcker och serier kan inte överskattas. I serieform har han inspirerat Karl Johnsson till Mara från Ulthar, Reinhard Kleist har gjort serie av fyra noveller i Das Grauen im Gemäuer. Engelsmannen I.N.J. Culbard har tagit sig an hans roman At the Mountains of Madness och överfört den till serie som Self Made Hero gett ut som en del av deras satsning på litteraturklassiker överförda till serieformen. At the Mountains of Madness handlar om ett gäng forskare som beger sig till Antarktis och upptäcker mer än de hade hoppats på och vanvettet kan ta sin början.

Culbard tecknar i en klara-linjen stil som han behärskar väl. Ansiktena kan bli lite lika men han är inte den ende klara-linjen tecknaren som har problem med det men utöver det är det bra och han påminner en del om Ola Skogäng i stilen. De teckningsmässiga höjderna nås bakom bergets höga toppar när Culbard tecknar det som finns där. Serien som helhet tappar dock när bergstopparna passerats och det okända öppnar sig. Fram tills dess finns hela tiden en påträngande oro och latent skräck men det klimax jag väntar på nås inte. Även om man inte får se allt så får man se tillräckligt och det är iofs obehagligt men inte så skrämmande som Lovecraft kan vara i sina bästa stunder. Trots att de två forskarna som ger sig av för att ta reda på vad som finns bakom bergen är extremt utsatta försvinner mycket av den stämning som byggts upp rätt omgående när de landar vilket blir lite av ett antiklimax. Men på det stora hela så är At the Mountains of Madness bra, hur lyckad den är som adaption av Lovecrafts roman kan jag inte avgöra eftersom jag inte läst den.

Manus: H.P. Lovecraft & I.N.J. Culbard
Illustration: I.N.J. Culbard
Förlag: Self Made Hero
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Witchfinder: Lost and Gone Forever # 1

måndag 14 februari, kl 20:04 av 0 kommentarer

Lost and gone forever(OBS! Spoilers för den som har en del Hellboyläsning framför sig.)
Att den viktorianske ockulte detektiven Sir Edward Grey trots tuff konkurrens är en av Mike Mignolas mest intressanta skapelser håller de flesta fansen med om. Hur Grey gick från att vara en av drottning Viktorias agenter till en dolsk figur som dyker upp i kåpa och mask jämte alvernas konung och andra mytologiska storheter är ett av de stora mysterierna i Hellboyserierna. Mycket tyder på att Mignola har många historier på lager för denne fascinerande figur.

Den första miniserien Witchfinder: In the Service of Angels ägde rum i ett dimmigt London 1879. Greys andra äventyr tar oss till ett än mer mytiskt landskap, vilda västern. Närmare bestämt Utah 1880, dit vår hjälte har tagit sig i jakt på en viss Lord Glaren. Han hinner knappt kliva av diligensen innan mystiken börjar tätna. I den utbrända kyrkan hittar han ockulta symboler inristade i golvet och lokalbefolkningen är så illa stämd mot främlingar att Grey inte hinner betala för sin drink innan skottlossning utbryter på saloonen.

Nog märker man att det kliat i fingrarna på manusförfattarna Mignola och John Arcudi (läs hans underhållande text om skrivarmödor här!) att få leka med westernkonventionerna. Första numret lägger grunden för vad jag hoppas kommer att bli ett monumentalt bidrag till weird westernkanon. Tecknar gör ingen mindre än John Severin, en veteran inte minst i vilda västerngenren. Denne serielegend har tecknat professionellt sedan han var i tioårsåldern då han sålde sina första illustrationer till The Hobo News, en amerikansk föregångare till publikationer som The Big Issue, Situation Stockholm och De hemlösas tidning. Sedan karriären kommit igång på allvar under sent fyrtiotal har han tecknat krigsserier för legendariska EC Comics, varit med och grundat Mad, illustrerat The Rawhide Kid, The Incredible Hulk, Conan The Barbarian, King Kull (tillsammans med systern Marie Severin), The Punisher, B.P.R.D. – ja listan kan bli nästan hur lång som helst. Vid 89 år fyllda ritar han fortfarande som en gud. Med sepiatonerna färgläggaren Dave Stewart förlänat vissa av scenerna känns det emellanåt som om man tittade på gamla foton. Sidornas upplägg med stora rutor för tankarna till Cinemascope, det bildformat som mer än något annat är förknippat med de stora västernfilmerna. Sista sidans cliffhangerbild fick mig att bokstavligt tappa hakan när jag vände blad! Så för min del kan nummer två inte anlända i affärerna snabbt nog.

Manus: Mike Mignola, John Arcudi
Teckningar: John Severin
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse
Betyg: 4/5

Skriv en kommentar
Recensioner

Orc Stain, Volume 1

fredag 11 februari, kl 22:22 av 3 kommentarer

orc-stain-1James Stokoe hade jag inte hört talas om och när jag först såg Orc Stain hos Image tänkte jag mest att det verkade vara en rätt sugig fantasyserie. Sen såg jag den på diverse årsbästalistor och köpte därför den på chans. Å den chansningen gick hem, Orc Stain är så bra att jag nästan får stånd. Just stånd och därmed snopp är en central del av handlingen i Orc Stain. Jag återkommer strax till varför. Orc Stain utspelar sig i en värld som domineras av orcher och titeln kommer av att de befläckar världen genom sin dominans. Orcherna här är mer utvecklade än i Sagan om ringen men de är ändå en otrevlig skara. Hjälten i boken är lite annorlunda än de andra orcherna, One-Eye är betydligt mer eftertänksam än den vanliga plundra-och-knulla orchen. Han besitter dessutom en förmåga att med sitt enda öga se den punkt i allting (byggnader, människor etc) som kan få allt att rämna och det utnyttjar han flitigt med sin hammare när han försörjer sig genom plundring. One-Eye befinner sig i norr hos bergsorcherna medan i söder, där One-Eye kommer ifrån, hos djungelorcherna finns det en orchtsar som lägger under sig allt fler folk och samhällen. Av en regent hos ett besegrat folk får han veta att han behöver en speciell enögd orch för att lyckas med sin strävan att erövra hela världen. Tsaren startar därför ett sökande och försöker fånga alla enögda orcher samtidigt som One-Eye har egna problem. Vad har då stånd och snopp med detta att göra? Jo, orchernas kultur är nästan helt uppbyggd kring orchernas könsorgan, benämnt gronch. En gronch är den främsta statussymbolen och att bli av med sin gronch är det värsta som kan drabba en orch. Orchernas valuta, chits, tillverkas dessutom av torkade gronch.

Fortsätt läsa Orc Stain, Volume 1

Illustration: James Stokoe
Förlag: Image Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Hellboy: The Sleeping and the Dead # 2

torsdag 10 februari, kl 11:06 av 0 kommentarer

Sleeping and the dead 2Kalla mig långsam men polletten trillade ner först under det att jag läste andra och avslutande numret: Mignola har äntligen fått ur sig den där övertydligt Hammer Films-influerade berättelsen han nämnde i en intervju för ett modigt antal år sedan. Engelsk landsbygd, kryptor och en vampyr som inte ligger långt efter Christopher Lee i säg Scars of Dracula vad gäller blodtörstigt utseende. Reciterade barnvisor fortsätter att vara en grym kontrapunkt till den stora fajten vi finner vår huvudperson inblandad i när numret börjar.
Fortsätt läsa Hellboy: The Sleeping and the Dead # 2

Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

House of M – På iPad

tisdag 8 februari, kl 07:02 av 4 kommentarer

M_SentinelsJag inleder som så ofta med att klaga en aning över hur lite tid jag har över för serieläsande och skrivande nu för tiden, men det där kan ni ju vid det här laget. Jag fortsätter här att recensera serier jag köpt och läst på iPad:en, och den här gången är det Marvel-eventet House of M som det ska tyckas till om.

Handling: Scarlet Witch, medlem i Avengers, syster till Quicksilver och dotter till Magneto, med mutantkraften att kunna förändra verkligheten, är psykiskt labil, och tappar sakta men säkert allt mer kontrollen över vad som är verkligt och vad som är fantasi. Efter ett radikalt och ödesdigert beslut från Avengers och X-Men så tappar hon till slut kontrollen, och alla hjältar, skurkar och människor vaknar plötsligt upp i en helt ny och väldigt annorlunda värld. Problemet är bara att alla utom en verkar vara omedvetna om den värld som nu syns ha gått förlorad…

Det bra: House of M är en episk berättelse. Känslan av att framtiden och hela världens öde dinglar i en extremt skör tråd är markant, och hjältarnas kamp mot såväl tiden som forna kollegor har en ton av desperation som gör att House of M från början till slut är något av en nagelbitare där jag ofta undrar hur det egentligen ska gå.

Fortsätt läsa House of M – På iPad

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Olivier Coipel
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Casanova: Gula #1

onsdag 2 februari, kl 22:54 av 3 kommentarer

CasGul1Yay! Äntligen dags för en ny dos Casanova! Det var med denna hejdlösa slipstream-SF-serie som Matt Fraction fick sitt stora genombrott – och när genombrottet kom med diverse serier för Marvel (inte minst flerfaldigt prisbelönta Invincible Iron Man, en klar Shazam-favorit) hade Fraction inte längre tid att ägna sig åt denna sin betydligt smalare indieserie. Men nu när Fraction verkligen är uppe i smöret (det är som bekant han som koordinerar årets stora Marvel-crossover Fear Itself) har Marvel öppnat kreatörsetiketten ICON för honom. Efter att först värmt upp publiken med en fyradelars, ny-färglagd återutgivning av den första Casanova-arcen Luxuria (som vi på Shazam gav en 4+ i betyg när den gavs ut i TPB häromsistens) kommer här nystarten: arcen Gula, med den härliga undertiteln When is Casanova Quinn? Dags att spänna fast säkerhetsbältet för transdimensionella (och, vad det verkar, transtemporala) äventyr med multiversums sexigaste agent Casanova Quinn igen.

Fortsätt läsa Casanova: Gula #1

Manus: Matt Fraction
Illustration: Fabio Moon
Färgläggning: Cris Peter
Förlag: Marvel/ICON
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Black Panther: The Man Without Fear #513-514

onsdag 26 januari, kl 23:18 av 1 kommentar

BP513Kontinuitetsuppdatering för dig som missade Shadowlands: Daredevil har existensiell kris, så han lämnar över uppdraget att vaka över Hell’s Kitchen till Black Panther, en hjälte som efter diverse kriser och elände i hemlandet Wakanda minsann har anledning att krisa lite själv. Men som alla (utom Matt Murdock) vet är bästa formen av terapi att rensa i Hell’s Kitchen och spöa upp rumänska gangstrar på löpande band. Eller nåt.

Cue ett av de intressantaste Marvel-initiativen på ett bra tag: David Liss, en s k riktig författare med flera historiska romaner (och en del serier) på meritlistan, får tillsammans med extremproduktive pulpkonnässören Fransesco Francavilla ta över Daredevil ett tag, men nu under titeln Black Panther: The Man Without Fear. Lite grann som när DC lät Batwoman ta över anrika Detective Comics för ett tag sedan (ett extremt lyckat experiment som dessutom triggade min allra första bloggpost här på Shazam.se) alltså.

Fortsätt läsa Black Panther: The Man Without Fear #513-514

Manus: David Liss
Illustration: Francesco Francavilla
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Grandville Mon Amour

måndag 24 januari, kl 19:38 av 1 kommentar

Grandville Mon AmourDet är här andra delen (första boken recenserade Rikard här) i Bryan Talbots serie om Lebrock, grävlingen vid Scotland Yard, och dennes kompanjon råttan Roderick Ratzi. Den kom ut i december och var en av de hårda klappar jag fann bredvid julbocken. I samband med att jag förberedde recensionen såg jag även till att få en intervju med upphovs-mannen som du (inom kort) kan läsa här. Talbots uttalade mål att skriva en serie där det känns som du inte kan vända sidorna fort nog av ren och skär spänning lyckas den här boken mer än väl att uppfylla.

Fortsätt läsa Grandville Mon Amour

Skriv en kommentar
Recensioner

Dungeon: Monstres, vol 3: Heartbreaker

lördag 22 januari, kl 08:11 av 0 kommentarer

dungeon-monstres-3-heartbreakerJoann Sfars och Lewis Trondheims Dungeon-serie är en av de mest underhållande franska serierna som finns tillgängliga på engelska för närvarande. NBM samlar två franska album och minskar storleken på desamma (tyvärr). Det finns flera undertitlar i Dungeon-universat och en av dem är Monstres. Volym tre har undertiteln Heartbreaker efter första albumet i samlingen. Heartbreaker, med teckningar av Carlos Nine, handlar om lönnmördaren Alexandra som hade en central roll i Dungeon: The Early Years 1-2. I Heartbreaker hamnar Alexandra i ett djävulskt spel där hon bara är en bricka. The Depths, med teckningar Patrice Killoffer, handlar om en ung bortskämd tjej som efter att hennes föräldrar av misstag dödats räddar sig genom att låtsas vara en av soldaterna som utfört det. Hon hamnar på en bas som tillhör The Grand Khan och stiger i graderna.

Dungeon-albumen är oftast roliga men Heartbreaker är allt annat än kul. Det är en i alla delar grym berättelse om hur tillfälligheter kan leda in på en väg som det sedan inte finns någon återvändo från. Dels får man Alexandras bakgrund och vad som ledde henne in på lönnmördarens bana men framförallt handlar det om ett svek mot henne och om hur hon blir en bricka i ett cyniskt spel. Nines teckningar passar bra för att skildra den mardröm Alexandra hamnar i och hennes problem att avgöra vad som är verkligt. Färgerna blir allt dovare ju mer sveket uppenbaras för henne. Heartbreakar har med rätta hyllats här och där och Sfar och Trondheim får en att känna sympati för lönnmördaren Alexandra, en bedrift i sig. Lysande om svek och hat.

The Dephts är egentligen lika grym som Heartbreaker men där finns en hel del skämt i sann Dungeon-anda som väger upp det. Men mord, våldtäkt och avrättning är inga lätta teman direkt. Killoffers teckningar är fantastiskt detaljerade och höjer läsupplevelsen ett snäpp. Handlingen och utvecklingen är inte helt övertygande men det vägs till stora delar upp av dialogen som på sedvanligt Dungeon-vis är rapp och underhållande. The Depths är också bra men inte på samma nivå som Heartbreaker.

Manus: Joann Sfar & Lewis Trondheim
Illustration: Carlos Nine & Patrice Killoffer
Förlag: NBM
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer