Film

Captain America vs Emma Frost

torsdag 9 september, kl 17:57 av 7 kommentarer

Idag har det läckt lite bilder från kommande superhjältefilmatiseringar. Brittiska Daily Mail har bilder från inspelningarna av Captain America: First Avenger i och omkring London där man bl a kan se Chris Evans stuntman sitta på en båge i Captain America-dräkt:

CapMovie
 
EmmaMovieINF Daily har ett gäng bilder på January Jones (Mrs Draper i Mad Men) i sina Emma Frost-paltor, från inspelningen av X-Men: First Class. Yowza! Också den filmen spelas delvis in i England för övrigt, i Buckinghamshire närmare bestämt.

Så vad tycker ni? Flipp eller flopp? Vem vinner ”snyggast filmkostym”-rejset, Cap eller Emma?

Skriv en kommentar
Recensioner

Secret Avengers #1-4

torsdag 9 september, kl 07:12 av 3 kommentarer

SecretAvengers_1I och med det fjärde numret av Ed Brubakers och Mike Deodatos super-blackops-serie så är Secret Avengers första äventyr, kallat Secret Histories, avslutat, och det firar vi med ett utlåtande av #1-4 (Henriks recension av #1 finner du här).

Handling: Efter Norman Osborns Dark Reign och efterföljande Siege får Avengers återigen axla rollen som USA:s och världens främsta beskyddare, och för att kunna vara mer proaktiva än tidigare så skapas två separata team: Avengers som på ett klassiskt och färgglatt vis kickar ass mitt på ljusa dagen, och Secret Avengers som är betydligt mer undercover och (som titeln hintar om) hemliga (och så nya New Avengers som jag ännu inte vet vad de pysslar med, men det kommer framöver). Secret Avengers hemliga laguppställning ser genom #1-4 ut som följer:

Steve Rogers (som Super-Soldier), Sharon Carter, War Machine, Beast, Valkyrie, Black Widow, Moon Knight, Nova och Ant-Man (inte Hank Pym).

Ett helt klart rätt udda men ändå väldigt spännande gäng med andra ord, och de kastas såklart rätt omgående rakt in i ett stort mysterium. Det visar sig att Roxxon (som mest bara verkar göra fuffens men ändå bara kör på som det regnar) drivit gruvverksamhet på Mars och har lyckats gräva fram en urgammal hatt – The Serpent Crown – som tillsammans med liknande hattar kan komma att styra hela universum. Så, Captain Rogers skickar Nova för att undersöka, och när han inte hör av sig får hela gänget hoppa in i rymdskeppet för att åka och se vad som egentligen pågår.

Det bra: Styrkan i den här titeln tycker jag ligger i bredden hos medlemmarna, även om det här inte utnyttjas fullt ut. Brubaker sår även en del frön som säkert kan komma att blomma upp till något spännande framöver (det känns lite som Secret Warriors för den som läst den titeln), men även det ligger mer i framtiden än just i de här numren. Mike Deodato gör en stabil insats genom alla nummer, och det är som vanligt när han står för tecknandet mycket svärta och en del riktigt nice actionsekvenser. Personligen tycker jag dock att Deodatos skuggiga stil tidigare gjort sig bättre i Thunderbolts och Dark Avengers, men det funkar helt ok även här.

Det mindre bra: Jag tycker inte att det var helt lyckat att kasta ut Secret Avengers i rymden direkt från start. En mer jordnära story med mer fokus på det nya teamet än på komplexa dubbelspel och galaktisk undergång tror jag hade passat mycket bättre. Som det är nu så är storyn lite för rörig, och flera av karaktärerna får väldigt lite utrymme och tillför i princip ingenting genom de här fyra numren. Visst, med 9 medlemmar är det säkert inte helt lätt att fokusera lika mycket på alla, men som det är nu hade serien lika gärna kunna hetat Steve Rogers & Co. Lite synd med tanke på potentialen, men förhoppningsvis så är det något som kommande nummer kan råda bot på. Överlag känns det som att Brubaker ville rätt mycket med Secret Histories, men för min del så kom det aldrig riktigt igång.

Slutsats: Secret Avengers #1-4 lyckades inte leva upp till mina höga förväntningar, men bjuder ändå på tillräckligt mycket för att vara läsvärt, och det känns som att det är en serie som kan växa med tiden. Från och med #5 släpper jag dock Secret Avengers i lösnummerform.

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Mike Deodato
Tusch: Rain Beredo
Förlag: Marvel
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Uzumaki- Spiralerna 2

onsdag 8 september, kl 09:08 av 1 kommentar

uzumakispiralerna2Handling m.m: Galago gav ut första delen av Uzumaki- Spiralerna förra hösten och jag recenserade den. Jag skrev då att det skulle bli tre delar men Galago valde att bara dela upp den i två. Uzumaki- Spiralerna handlar om staden Kurôzu där invånarna dras allt djupare in i spiralernas vansinne, invånarna påverkas alltmer fysiskt och det gör även staden. Att undkomma spiralerna blir allt svårare och människorna i Kurôzu börjar även vända sig mot varandra.

Vad är bra: Till skillnad från första delen tycker jag att del två är skrämmande rakt igenom. Den är riktigt genuint överjävligt obehaglig faktiskt. Galna gravida, deformationer, kannibalism- allt skildrat snyggt av Junji Ito i hans realistiska mangastil. Det mest skrämmande i skräck är oftast det man inte ser men här ser man allt och det är ändå läskigt. Det finns inga svackor i Uzumaki- Spiralerna utan skräcken är konstant närvarande. I andra delen är det inte bara spiralerna som man aldrig vet när någon ska drabbas av, vilket är en styrka, utan även den mänskliga ondskan som är skrämmande, alltid frammanad/framtvingad av spiralformationerna som sprider sig i staden.

Vad är mindre bra: Ingenting. En skräckserie som lyckas vara skrämmande hela tiden, vad finns det att klaga på?

Slutsats: Den läskigaste serie jag någonsin läst men inte den mest skrämmande. Serier som The Walking Dead och Black Hole är mer skrämmande tycker jag. Men som ren skräckserie är Uzumaki- Spiralerna det bästa jag läst, framförallt denna andra del.

Illustration: Junji Ito
Förlag: Galago
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Superman: Earth One

tisdag 7 september, kl 11:25 av 13 kommentarer

superman_earth1

Nyfiken på vad som sker med Stålis den 27 oktober? Alla detaljer finner du bland annat hos IGN och hos CBR. Ett givet köp för min del.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Nyheter och tips

Gästkrönika: Johan Wanloo presents Rock Manlyfist vs The Karate Heroes

måndag 6 september, kl 09:24 av 4 kommentarer

rockpromoFörra veckan hade vi en intervju med Johan Wanloo här på Shazam.se med anledning av den kommande premiären av hans nya webserie Rock Manlyfist. Men se idag är den inte ”kommande” längre, idag händer det – Rock har premiär! Och med anledning av det har vi stört Johan Wanloo än en gång och bett honom skriva en gästkrönika om Rocks förhållande till andra karatehjältar – en krönika som i god Wanloo-ordning blev något annat i slutändan. Läs själva!

Jag har blivit ombedd att skriva några rader om hur min hjälte Rock Manlyfist – master of space karate skulle klara sig i kamp med andra seriehjältar med kung fu-förtecken. Det är inte helt lätt. Serier är nämligen den allra minsta beståndsdelen i den popkulturella sörja som Rock Manlyfist fötts ur. Eller ja, nu ljuger jag eftersom jag är fullständigt marinerad i serier. Gör jag inte serier så läser jag dom. Att säga att jag är inspirerad av serier är som att säga att en av mina främsta drivkrafter är syre. Jag har både pratat och skrivit om hur besatt jag är av serier och kioskdeckare så många gånger att det är löjligt. Det finns andra ingredienser i just Rock Manlyfist-ekvationen som kan vara värda att undersöka istället.

Fortsätt läsa Gästkrönika: Johan Wanloo presents Rock Manlyfist vs The Karate Heroes

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

New Avengers: ett retrospektiv (del 4)

söndag 5 september, kl 14:43 av 1 kommentar

Kort repetition: med anledning av den nyligen temade relaunchen av Bendis genredefinierande team book New Avengers har jag gjort ett retrospektiv över sagda tidning 2005-2010. Det här är fjärde och avslutande delen, men det finns en del 1, del 2 och del 3 också. Vi kastar oss direkt över de fyra avslutande delarna av Bendis kanske största mainstreamsuccé:

NAPowerPower (samlar #48-50 + Secret Invasion: Dark Reign one-shot)

Kalla mig gnällig, kalla mig klyschig, men man kan inte uttrycka det på något annat sätt: det är här utförsbacken börjar. I story arcen Power (den första som utspelar sig under Dark Reign) tappar New Avengers fart, angelägenhet och allmän manuskvalitet. Främst är problemet att Bendis börjar bli för kär i sin egen dialog. Länge var det en styrka och ett överraskande grepp att New Avengers innehöll såpass mycket prat, vilket jag nämnt tidigare – men här är inte dialogen rapp eller intressant längre. Dessutom måste mycket prat ägnas åt exposition eftersom New Avengers nu är indragna i en massa händelser som för sin förklaring och upplösning i andra titlar (främst Dark Avengers). T ex kunde lätt snacket i New Avengers nya högkvarter i #48 ha kunnat skäras ned med tre-fyra sidor. Clint Barton/Hawkeye/Ronin/Vad han nu kallas den här veckan är arg på Norman Osborn minst en sida i varje nummer, vilket snabbt blir tröttsamt. Dessutom undrar man vad Norman Osborn särskilt gjort Clint Barton? Spindelmannen borde ha betydligt större skäl att ogilla Osborn, men det håller han märkligt nog inne med i Power. Det stora problemet här är just att persongalleriet blivit för stort och för likartat – det är ingen direkt funktionell skillnad på t ex Clint Barton och Iron Fist, på Mockingbird och Ms Marvel, eftersom de alla pratar ungefär likadant. Det är som om Bendis gett upp det som länge varit hans kännemärke, förmågan att låta en figurs karaktär komma till uttryck i dialogen.

Fortsätt läsa New Avengers: ett retrospektiv (del 4)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Billy Tan, Chris Bachalo, Tim Townsend, Antonio Fabela, Stuart Immonen, Daniel Acuña, Bryan Hitch, Mike McKone
Tusch: Matt Banning, Wade von Grawbadger, Butch Guice, Andrew Currie, Karl Story
Färgläggning: Justin Ponsor, Paul Mounts, Dave McCaig
Förlag: Marvel
Skriv en kommentar
Nyheter och tips /Recensioner

The Walking Dead Compendium Volume 1

lördag 4 september, kl 19:48 av 3 kommentarer

WD_Compendium_Vol1Den 1 september (det vill säga för några dagar sedan) så släppte Image Comics återigen den ständigt slutsålda The Walking Dead Compendium Volume 1 som samlar #1-48 (1088 sidor) av Robert Kirkmans numera välkända och erkända zombieapokalyps. Både Rikard och Johan har tidigare tyckt till om de flesta delarna av TWD, men jag tänkte ändå ge mig på en relativt kortfattad recension av Compendium Volume 1 nu när den återigen finns i tryck och när TV-serien närmar sig. För den som ännu inte fått uppleva TWD så kommer jag att hålla följande text helt spoilerfri.

Ingen har väl egentligen missat vad TWD handlar om (namnet i sig är ju en tydlig ledtråd). Världen (eller i alla fall stora delar av den) är översvämmad av levande döda, och vi får följa en samling människor som kämpar för överlevnad i en ny värld utan regler. Standardupplägg med andra ord, och egentligen inget man inte sett förut. Det som särställer TWD från liknande apokalypsupplägg är främst Robert Kirkmans berättande. Precis som i Invincible så berättar Kirkman många små historier parallellt med ett större huvudspår som när som helst kan flamma upp och ta med sig allt i en helt ny riktning, vilket innebär att jag som läsare aldrig vet vad som kan komma att hända.

Att läsa TWD har för mig varit en äkta upplevelse, och trots längden på över 1000 sidor sträckläste jag mig i princip genom hela samlingen. Jag har nog inte varit så uppslukad av någonting till denna grad sedan jag spelade Final Fantasy 7 eller läste Pestens Tid för första gången. Jag glömde i stort sett bort att jag behövde sova och spenderade stora delar av jobbet med att sitta och fundera på hur det skulle gå. Så bra är det, och samtidigt är ju upplägget nästan löjligt simpelt. Världen har gått åt helvete och förvandlats till en överdimensionerad (och zombiefylld) version av Flugornas Herre. Att ingen har gjort den här serien tidigare är nästan förvånansvärt. Hur som helst, Kirkman fångade mig med Charlie Adlards och Cliff Rathburns svartvita hjälp från start, höll mig i ett järngrepp genom drygt 1000 sidor och fick mig genom de sista 10 sidorna att princip bara vilja ställa mig upp och vråla ett ångestfyllt NEEEEEEEJ!!!. Men istället ligger jag kvar, och läser vidare, samtidigt som jag innerst inne vet att Kirkman troligtvis planerat för det här geniala jävelskapet redan från första början. Det är så briljant och sadistiskt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta när jag läser det.

Sammanfattningsvis så är The Walking Dead Compendium Volume 1 antagligen den mest prisvärda och från början till slut mest lysande samling som går att få tag på idag, och jag avundas alla som ännu inte fått det skräckblandade nöjet med att stifta bekantskap med Kirkmans zombieöversprungna överlevare. En given 5:a. Köp innan den tar slut igen.

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Förhandstitt: Uppskovet

lördag 4 september, kl 09:43 av 0 kommentarer

Uppskovet-framsidaJean-Pierre Gibrat är en fransk serieskapare som varit aktiv sedan slutet av sjuttiotalet. Uppskovet, originaltitel Le Sursis, är den första serie där han gjort allt och gavs ut i två delar 1997 och 1999. Serien utspelar sig under andra världskriget liksom Le Vol de Corbeau som han gjorde efter att Uppskovet var avslutad. Handlingen: Död. Stillhet. Bakom persiennerna i sitt lilla vindsrum vid torget ser Julien sin egen begravning. Levande, men ändå avskuren från livet, lyssnar han på pratet vid kaféets uteservering. Framför allt tänker han på Cécile, Cécile, som han inte kan tala med. Denna junimånad 1943 är Frankrike ockuperat och i den lilla aveyronska byn Cambeyrac finns lugnet bara på ytan. De tyska pansarkolonnerna kan dyka upp när som helst… Uppskovet ges ut av Albumförlaget i samarbete med en privatperson, Michael Koch, och samlar de två albumen i ett. Albumet ges ut i september i samband med Bokmässan. För egen del är Uppskovet definitivt en av höstens höjdare, jag har stora förväntningar på albumet. Ett utdrag följer efter hoppet.

Fortsätt läsa Förhandstitt: Uppskovet

Skriv en kommentar
Allmänt

Vad i helvete…?!

fredag 3 september, kl 14:46 av 11 kommentarer

Kommentarer från min sida känns helt överflödiga. Däremot vill jag gärna höra era.

Skriv en kommentar
Intervju

Shazam intervjuar: Johan Wanloo om Rock Manlyfist och lite annat

torsdag 2 september, kl 15:52 av 5 kommentarer

johndenverJohan Wanloo torde vara ett bekant namn för varje serieintresserad svensk. Han är en av våra mest meriterade humorserieskapare; han började i fansinsvängen under sent 80-tal, har varit professionell serietecknare och illustratör sen 1994, och han vann en Adamson-statyett 2006. Han är skapare av otaliga seriefigurer: Angschölick, Örn Blammo, De Äventyrslystna Karlakarlarna m.m. m.m. – och nu Rock Manlyfist, Master of Space Karate! På måndag lanserar han Rock Manlyfist som en webserie som ska uppdateras en gång i veckan (här är länken igen om ni missade den alldeles nyss). Med anledning av denna tilldragelse har vi bytt några ord med Johan Wanloo (och tiggt till oss en förhandsvisning av Rock – se resten av inlägget för bilder!):

Vem är Rock Manlyfist?

Utan att spoila den origin som kommer segla upp under de första veckorna allt för mycket kan jag avslöja såpass att Rock Manlyfist behärskar den allra mest avancerade och dödliga kampsport som existerar… Space karate! Under det pastellfärgade och Jan Hammer-ljudsatta 80-talet reste han omkring i världen och spöade upp diktatorer och ninjor. Men när 90-talet kom behövdes hans kunskaper inte längre. Men nu, 2010, står världen återigen inför hot som bara Rock Manlyfist kan stoppa.

Fortsätt läsa Shazam intervjuar: Johan Wanloo om Rock Manlyfist och lite annat

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer