Allmänt

De 5 mest kommenterade inläggen

onsdag 14 juli, kl 16:56 av 4 kommentarer

Bakom den torra rubriken döljer sig intressantare saker i form av vilka inlägg som engagerat Shazams läsare och redaktion mest. Nedan är de fem inlägg som fått flest kommentarer. Notera att vi har räknat både pingbacks och twitteromnämnanden.

Serierea på Bokus av Johan, publicerat den 30 juni 2010: 50 kommentarer. Läsare och delar av redaktionen gick i spinn med snålvattnet rinnande ur mungiporna efter att Johan skrivit om låga priser på serier hos Bokus, något som sedermera visade sig bero på ett prissättningsfel i likhet med det Amazon drabbades av tidigare i år. Tips, skryt och suckar har dominerat bland kommentarerna. De som gjorde ett klipp bör sända en tacksamhetens tanke till Johan.

Den 21:e Fantomens död, del 1: En vilsen vålnad av Rikard, publicerat den 20 januari 2010: 24 kommentarer. Första delen (och hittills enda) i Rikards version av den 21:e Fantomens frånfälle fick både ris och ros. Det är tydligt att Fantomen fortfarande är en av de seriefigurer som engagerar mest i Sverige.

Spider-Man: Crime and Punisher av Henrik Ö, publicerat den 24 oktober 2009: 20 kommentarer. Henriks recension av Spindelmannens 😉 retcon visade att även Spindelmannen engagerar och uppenbarligen gillas det av fansen när kreatörerna är trogen karaktärens grunder.

20 minuter gratis Avatar på torsdag fredag av Redaktionen, publicerat den 18 augusti 2009: 20 kommentarer. Det visade sig att Avatar engagerade läsarna mer än de flesta serieinlägg. James Camerons efterlängtade film blev också en megasuccé.

Redaktionens prenumerationslistor av Henrik Ö, publicerat den 17 november 2009: 17 kommentarer. Vilka tidningar som redaktionsmedlemmarna prenumerarade på alt. skulle/börja sluta prenumerera på fick en hel del kommentarer. Kanske dags för en ny lista?

Redaktionen vill här passa på att tacka för alla kommentarer vi fått. Kommentarer är en självklar motivationshöjare och att interagera med er läsare är alltid kul.

Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Tisdagslänkar

tisdag 13 juli, kl 08:00 av 2 kommentarer
  • Bloggrannarna på Bokus har seriespecial den här veckan, fem serier kommer analyseras på djupet och ett bokpaket om åtta serier (allt svenskt) lottas ut. Flera av serierna har redan recenserats här på Shazam.se (t ex Hetero i Hägersten, Jag är ditt fan in i döden och Husfrid) – häng med på Bokusbloggen och jämför deras recensioner med våra vetja!
  • Nomineringarna till Harvey Awards (det största amerikanska seriepriset vid sidan av Eisners) offentliggjordes idag, vilken man bl a kan läsa om på Newsarama. Vi noterar bl a att Shazam-favoriten Jeff Lemire inhöstat två nomineringar, och att Beasts of Burden är nominerad i Bästa miniserie-kategorin.
  • Lååång intervju på comicbookresources med Marvel-redaktörerna Tom Brevoort och Axel Alonso. Den ger kul insikter i hur redaktörer på ett genomkommersiellt men ändå kreativt serieförlag tänker, och bjuder också på lite intressanta förhandsgluttar – eller vad sägs om Deadpool signerad Peter Bagge?
Skriv en kommentar
Recensioner

Nemesis #2

tisdag 13 juli, kl 07:17 av 2 kommentarer

nemesis2Fick intrycket av att jag var den enda som faktiskt gillade vad Mark Millar och Steve McNiven tog sig för med första numret av independentprojektet Nemesis, så jag fortsätter att tycka till även om nummer 2. Då det ibland kan kännas lite tradigt med långdragna utlåtanden om enstaka lösnummer så tänker jag ge mig på ett lite kvickare och förhoppningsvis även mer lättillgängligt system för recensioner (rippat rakt av från Weekly Comic Book Review, tack tack).

Handling: Vi får här en inblick i Nemesis bakgrund och får även en känsla för vad det är som driver honom till de utstuderade och fatala brott som han iscensätter. Omgiven av dekadens och mord sedan barnsben har Nemesis utvecklats till en person som uppenbarligen hatar mänskligheten, eller i alla fall allt som har med så kallad mänsklighet att göra, och han drivs primärt av hämndbegär på det system och framförallt på den person som gjorde att han förlorade sina båda föräldrar. Med det i bagaget kickar Nemesis helt sonika igång fas 2 av sin geniala(?) hämndaction (teaser: många dör) medan polisen gillrar en snillrik fälla med syfte att tillfångata superskurken.

Det bra: Precis som i första numret så tycker jag att styrkan ligger i den spegelvända kombination som Millar lyckats få till med Nemesis som karaktär. Likheterna med Batman är flera och slående, men allt som gjort att Batman blev en brottsbekämpare är här vridet till något som istället gjort Nemesis till en sociopatisk mördare. Det jag tycker är intressant är att Millar inte försöker väcka några sympatier för sin huvudperson. Han utmålas här som en ondsint karaktär med ett ondsint förflutet, och utöver att vara kapitalt f*cked up från barnsben så finns det egentligen ingenting som försvarar Nemesis agerande, vilket snarare än att försöka utföra hjältedåd (à la exempelvis Batman) går ut på att lägga allt sitt kunnande och alla sina resurser på att utföra så hemska saker som möjligt. Han verkar helt enkelt vara rutten rakt in i själen, och det känns intressant att se var Millar är på väg med sitt mänskliga monster till massmördare. Utöver detta så packas det in en hel del hisnande actionsekvenser, och allt illustreras rent och snyggt av Steve McNiven.

Det mindre bra: När jag tänker efter så finns det egentligen inte så mycket som jag stör mig på i det här numret. Millar ger tillräckligt mycket ny information för att hålla intresset uppe och storyn rullar på som den ska. Ska jag hugga på något så skulle det vara att Nemesis kanske kan kännas lite väl hypercool och nästan allvetande. Jag får lite känslan av att han har allt som i en liten ask just nu, men det visar sig väl framöver om Nemesis kanske har överskattat sin egen förmåga.

Slutsats: Nemesis är en välproducerad serie som man inte har någon aning om var den är på väg. Det finns kanske inget egentligt djup just nu, men det är actionladdat och kul (på ett lite störande sätt) från början till slut.

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve McNiven
Förlag: Icon
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Harvey Pekar har gått bort

måndag 12 juli, kl 19:21 av 3 kommentarer

harveypekarDen legendariske Harvey Pekar avled idag i sitt hem i Cleveland Heights. Pekar har sedan 70-talet jobbat med sin självbiografiska serie American Splendor tillsammans med olika tecknare. 2003 kom en film baserad på American Splendor med Paul Giamatti i huvudrollen och Pekar och hans serier uppmärksammades då i en bredare krets. Jag har själv bara sett just filmen men Pekars betydelse för den självbiografiska serien kan nog inte överskattas. Mer om Harvey Pekar finns på Robot 6, Comics Reporter (twittrat), Comic Book Resources och The Beat.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

New Avengers: ett retrospektiv (del 3)

måndag 12 juli, kl 14:11 av 0 kommentarer

Puh! Sommarhettan lägrar sig även här på Shazam.se och bloggen drar ned lite grann på tempot såhär i semestertider. Men helt slutar vi såklart inte att läsa serier – själv har jag t ex hunnit läsa vidare en bit på min djupdykning i Bendis omvälvande serie New Avengers.

NA38Lite personliga reflektioner så här långt kommen i mitt New Avengers-retrospektiv (här hittar ni del 1 och del 2): jisses, jag hade alldeles glömt hur lång och omfattande Secret Invasion-arcen var (och ändå var det inte så länge sedan). Eftersom arcen The Trust (#32-37) är en så tydlig inledning till Secret Invasion räknar jag in även den – och sen hade vi såklart också den 8-delars miniserien som bar crossoverns titel, plus att Bendis också startade nya Mighty Avengers-tidningen för att få plats med alla Secret Invasion-relaterade intriger (den tidningen togs sedermera över av Spiderman-författaren Dan Slott). Det jag sa inledningsvis om att Bendis (med benägen hjälp av Marvels redaktörer) gjorde New Avengers till en kontinuitetscentral tidning blir verkligen tydligt här (för det mesta på ett dåligt sätt, tyvärr). Även om Secret Invasion var en megacrossover som påverkade så gott som alla Marvel-titlar så var det i grunden ett Avengers-event.

Fortsätt läsa New Avengers: ett retrospektiv (del 3)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Leinil Yu, Michael Gaydos, David Mack, Jim Cheung, Billy Tan
Tusch: John Dell, Danny Miki, Matt Banning
Färgläggning: Dave McCaig, Jose Villarrubia, Justin Ponsor, Jason Keith
Förlag: Marvel
Skriv en kommentar
Recensioner

Justice League of America #46

lördag 10 juli, kl 11:13 av 10 kommentarer

jla46Så var det dags för en ny crossover mellan DC Comics två största team, Justice League och Justice Society. Senast teamen hade äventyr tillsammans var i Geoff Johns och Brad Meltzers The Lightning Saga (Justice Leauge of America #8-10 och Justice Society of America #5-6). Den här gången är det James Robinson och Justice Society-författaren och gamle Fables-giganten Bill Willingham som håller i taktpinnen i nya crossovern The Dark Things. Spontant så känns det som att Willinghams delar av denna arc kommer att vara de mest intressanta och läsvärda eftersom Robinson tydligt visat att han numera inte längre kan komma upp i den klass han presterat i till exempel Starman.

Jag har ju i tidigare recensioner klagat på att Robinson numera är långt ifrån sina forna glansdagar vad gäller skrivandet, men i jämförelse med tidigare nummer så tycker jag Justice League of America #46 är ett litet steg i rätt riktning. Robinsons skrivande är något bättre här även om flera av karaktärerna snackar lite väl mycket exposition och ett par andra är grovt felskrivna. Till exempel så går Wildcat helt ur karaktär och mer eller mindre elakt ifrågasätter Jade om de kan lita på henne och om hon verkligen är den hon utger sig för att vara. Vilket i min bok är så långt man kan komma från Wildcat.

Att Robinson har en soft spot för en stor talande gorilla vid namn Congorilla lärde vi oss i miniserien Justice League: Cry for Justice och inget ont om Congorilla, men som en väldigt obskyr karaktär med plats långt ned på E-listan (eller var det F-listan…) så är han långt ifrån en hjälte som platsar i DC:s främsta superhjälte-team.

Fortsätt läsa Justice League of America #46

Manus: James Robinson
Illustration: Mark Bagley
Tusch: Rob Hunter & Norm Rapmund
Färgläggning: Ulises Arreola
Förlag: DC Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

not simple

fredag 9 juli, kl 08:40 av 4 kommentarer

notsimpleHandling: Ian är en ung kille som drabbats av osedvanligt mycket otrevligheter i sitt liv. not simple börjar med att han av en slump dödas på grund av dottern till en kvinna han träffat för några år sedan och nu ska återse. Inte för att Ian som sagt haft det lätt tidigare. Hans föräldrar separerar och hans alkade ”mamma” tar med honom till London där hon misshandlar honom psykiskt och säljer honom för sprit. Hans pappa bryr sig inte om honom  eftersom han vill skaffa en ny familj. Den enda som bryr sig om honom är hans ”syster”. Berättelsen fortsätter sedan från Ians barndom och framåt till han ska träffa kvinnan igen, en av få som varit snäll mot honom.

Vad är bra? Ingenting egentligen. Däremot finns det en film som heter Horungen, regisserad av Angelica Houston, om en flicka som drabbas av osedvanligt mycket otrevligheter. Inga likheter i övrigt men det är en lysande film. Se den istället.

Vad är mindre bra? Allt. Historien är värsta sortens melodrama med ett löjliga sammanträffanden. Onos teckningsstil är så oerhört ful och tråkig. Riktigt menlös manga med stora ögon och i närmast total avsaknad av detaljer. Ians historia är djupt tragisk och borde beröra men Ono lyckas slarva bort historien totalt. Karaktären Ian ges inget djup utan är väldigt undflyende. Detsamma gäller för övriga karaktärer, ibland kan det vara så att man själv får läsa in saker hos karaktärerna och det kan ju iofs vara bra men det inbjuder inte not simple till. Det är bara genuint oengagerande. Den sämsta karaktären är journalisten Jim som skriver en bok om Ians liv, han är lika intressant som att se färg torka. Att blanda in en författare/journalist i en serie eller bok är ett sällsynt värdelöst berättarknep. Trots att hela Ians liv och hur han påverkar människor i sin närhet avverkas på strax över 300 sidor, vilket inte är så mycket för en manga, så är tempot segt. En bedrift i sig.

Slutsats: Undvik. Pretentiös manga när den är som sämst. Iaf hoppas jag det för det borde inte kunna finnas så mycket sämre manga är not simple. En av de sämsta serier jag läst.

Illustration: Natsume Ono
Förlag: Viz
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Länktips: Comic Twart

onsdag 7 juli, kl 17:02 av 0 kommentarer

tintin_low

Comic Twart är en blogg där ett gäng serietecknare gör sina egna versioner av kända seriefigurer. De har hittills avbildat bl.a. Tintin, Asterix, Tarzan och Magnus- Robot Fighter. Fransesco Francavillas hyllning till Tintin ovan är slående vacker och stämmer in på uttrycket ”en bild säger mer än tusen ord”. Andra serietecknare som medverkar är Ron Salas och Andy Kuhn. Överlag är det riktigt hög kvalitet på hyllningarna och jag hade gärna sett flera av serietecknarna ge sig i kast med några av figurerna.

Skriv en kommentar
Recensioner

Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2

onsdag 7 juli, kl 14:07 av 8 kommentarer

gotg13Det var cirka ett halvår sedan jag recenserade Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1, så det känns verkligen som att det är hög tid för ett utlåtande om Book 2, lämpligt nog kallad Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2. I all korthet, dåligt namn, bra serie. Den här volymen samlar GoTG #13-19 och Marvel Spotlight: War of Kings och är en direkt fortsättning på det som hände i Book 1. Ferdinand recenserade #17 av GoTG för snart ett år sedan (5 av 5), och jag tycker att hans utlåtande mycket väl sammanfattar GoTG och den här volymen när det är som allra bäst. Jag citerar rakt av:

Manuset är fantastiskt. Dan Abnett och Andy Lanning levererar lika mycket blodigt allvar som de levererar komik. Trots att hela universum bokstavligt talat håller på att kuka ur åt helvete så hindrar inte det författarna att göra stor humor av det. Utan att det på något sätt blir löjligt.

Så är det, och just de nummer som kretsar kring War of Kings är toppklass från början till slut. Det är minst sagt plattan i botten mest hela tiden när Star-Lord och hans glada mannar stångas med Inhumans, Emperor Vulcan, Imperial Guard och The Universal Church of Truth. Jag skulle säkert kunna spy ur mig superlativ tills kossorna kommer hem, men vi nöjer oss med att helt enkelt konstatera att WoK-delen av GoTG vol. 3 är helt lysande. I AM GROOT!

Dock så är den här volymen som helhet ingen fullpoängare. Efter WoK så kastas våra rymdhjältar ut på nya äventyr i både tid, rum och parallella verkligheter (med ett inte helt otippat gästspel av tidsterroristen Kang The Conqueror), och för första gången sedan starten så tycker jag att DnA:s manus stapplar en aning. Inte för att det är trist, men för att det blir lite väl mycket hoppande hit och dit och fram och tillbaka mellan olika tidslinjer och alternativa varianter av grunduppsättningen av GoTG och andra karaktärer. Det blir till och från lite smått snurrigt. Utöver tidsparadoxerna och det smått hattiga berättande som det bitvis innebär så är det största minuset tecknaren Wes Craig. Jag tycker att Craig har en skön och personlig tecknarstil, och jag har i princip inget emot hans cartoony manér, men just här så bryter det väldigt mycket mot den stil som etablerats sedan tidigare av Paul Pelletier och Brad Walker. Craig är en bra tecknare, inget tvivel om den saken, men för min del så är han tyvärr inte rätt man att illustrera galaxens närstående undergång och bortfallet av ett flertal medlemmar i GoTG. Allvaret går liksom förlorat i de nummer som Craig tecknar, och för min del så sänker det helhetsintrycket i den här volymen. Trist, men sant. Angående tecknarbyten i allmänhet och om bytet i GoTG i synnerhet så har Newsarama en riktigt bra artikel om det, kolla in här.

Hur som helst, ett par minus till trots så är Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2 definitivt både köp- och läsvärd, och har man som jag följt gänget från start så vill man inte missa den här fortsättningen. GoTG är fortfarande något av det bästa som Marvel har att erbjuda, men om du inte läst något av den här serien, börja med volym 1, Legacy.

Manus: Dan Abnett, Andy Lanning
Illustration: Brad Walker, Wes Craig
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Zatanna #1

måndag 5 juli, kl 22:45 av 1 kommentar

Zatanna2s:CD atsem rugifib, åf nege gnindit! Så föreställer vi oss gärna att någon DC-redaktör mumlade när beslutet togs att ge trollkvinnan i hög hatt och nätstrumpor en egen tidning. Zatanna har alltid varit en sån där figur som kan funka i en team book men som har alldeles för lite personlighet och oomph för att kunna bära upp en egen blaska under någon längre tid (se vidare Martian Manhunter) – så det är vågat av DC att försöka.

Men det blir som befarat: lättviktigt, klyschigt och inte så lite 80-talstöntigt, trots försöken att tuffa till Zatanna med bildskön snut-sidekick och splattermördande vandöda magikerrivaler. För hur kan man post-Sandman (och post-en hel massa andra bra skräck- och ockultserier, Hellboy inte minst) egentligen göra något coolt av en figur vars superkraft består i att hon pratar baklänges? Zatanna hör en annan era till och det är inte så mycket att göra åt – om man inte som Grant Morrison i Seven Soldiers of Victory låter henne tappa krafterna och brottas med identitetskris, men det lär inte hända i Paul Dinis version. Han håller sig tätt till standardmallarna, med andra ord vanlig superhjälteaction fast med demoner, helt utan att dra nytta av de många tematiska möjligheter som magi, mytologi och illusionism erbjuder (som sagt, se vidare Sandman).

Fortsätt läsa Zatanna #1

Manus: Paul Dini
Illustration: Stephane Roux
Tusch: Karl Story
Färgläggning: John Kalisz
Förlag: DC
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer