Enda sedan Emmy fick reda på att hon inte är som alla andra i Harrow County så har hon känts sig vilsen och ensam, men en vacker dag stöter hon på en mystisk man vid namn Levi i Old Man Chabons majsfält som säger att de är släkt och att han vill hjälpa henne. Först motvilligt, men sedan allt mer nyfiket, följer hon Levi till ett gigantiskt gårdshus som hon aldrig tidigare sett där hon får stifta bekantskap med ytterligare fem personer med övernaturliga krafter. Dessa väsen har funnits så länge någon kan minnas och de följer alla samma lagar och regler: De lever aldrig tillsammans eller slår ner sina bopålar, de får inte döda varandra och de får inte lov att dyrkas. Emmys ”mor”, häxan Hester Beck, var en av dem och hon trotsade dem, dödade en av dem och lekte även Gud genom att skapa sina egna ”barn” vilket gjorde att hennes ”familj” försköt henne. Nu vill de hjälpa Emmy att inte gå samma väg som Hester, men på ett villkor – hela Harrow County och dess invånare måste förgöras.
Fortsätt läsa Harrow County, Vol. 4: Family Tree
Illustration: Tyler Crook, Brian Hurtt
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4/5
När Abrahams flickvän Tammy frågar om hon kan få träffa hans familj brukar han titta bort och mumla: ”Det är komplicerat” – men nu har hon äntligen lyckats övertala honom att få komma till Black Hammer Farm på familjemiddag. Att hans dysfunktionella kanadensiska familj varken är en familj eller från Canada är en hemlighet som Abraham bevarat i tio år. Att hans nioåriga ”barnbarn” Gail – som luktar gin redan innan skolbussen hämtar henne och som tillbringar skoldagen med att röka på toaletten och svära som en borstbindare – egentligen är 55 år och djupt olycklig; Att Gails ”mamma” är en tvättäkta häxa; Att hans ”söner” Mark och Randall egentligen är en utomjording från Mars respektive en galen rymdkrigare som tillbringar allt mer tid i den mystiska Parazonen samt att maten lagas av roboten Talky-Walky som får gömma sig i ladan när Tammy kommer. Abrahams ”familj” är egentligen Spiral Citys främsta hjältar som nu lever inkognito på en liten gård på landet efter en multiversiell kris. Alla är inte lika nöjda med lantlivet som Abraham men de kan inte ta sig därifrån. Den ende som lyckats bryta deras tioåriga exil är Black Hammer men hans flykt kan lika gärna ha kostat honom livet för ingen av dem har hört av honom sedan dess.
Uncle Early har inte varit sig lik sedan han råkade bli biten av en orm när han och Clinton plockade björnbär på morgonen. I flera timmar har han stått och stirrat in i skogen. Stirrat på stigen som leder till Old Lady Loveys stuga. Under hela sin uppväxt har Bernice hört historier om den gamla gumman i skogen. Hur hon kallar på folk mitt i natten och lurar in dem i skogen för att göra Gud vet vad. Bernice har alltid trott att dessa historier är vidskepelse och byskvaller men något gnager inom henne – en känsla av obehag och osäkerhet. Mitt i natten knackar en vettskrämd Clinton på Bernices fönster och säger att Uncle Early gett sig av in i skogen och bägge två bestämmer sig för att följa efter. Där får de bevittna en scen i Old Lady Loveys källare som får deras blod att frysa till is och inse att det finns fler häxor i Harrow County än Bernices bästa vän – Emmy Rose.
Efter att ha uppdagat Harrow Countys läskiga historia och hennes bisarra förhållande till dess befolkning skapar sig Emmy Rose ett djupgående förhållande till både området och dess märkliga varelser. Den elaka häxan Hester Beck lockade fram alla andar i Harrow County som spökade i hålor eller glömda platser. Hon födde dem in i vår värld för att de skulle tjäna henne. Hon var ”the mother of haints” och när häxan togs av daga – dödad av sina egna skapelser – blev de föräldralösa och tvingade att fatta sina egna beslut ända tills Emmy Rose tog Hesters plats. Samtidigt som hon fruktar att staden ska vända sig emot henne som med Hester så önskar hon sig mest av allt ett normalt liv. Hon blir därför överlycklig när hon får reda på att hon har en tvillingsyster – som nu återvänder till Harrow County efter att ha levt i storstaden hela sitt liv. De är så lika, men – som Emmy snart får erfara – samtidigt fruktansvärt olika.
Så var det dags att summera ytterligare ett rikt serieår som för min egen del kulminerade redan i maj 2016 med mitt första besök på 
