Inlägg taggade ‘Mondo’

Nomineringar till Urhunden och Unghunden 2018

lördag 5 maj, kl 19:01 av Andreas 0 kommentarer

Idag, lördag 5 maj, presenterade Seriefrämjandet listan på de nominerade till årets Urhunden samt Unghunden på Kulturhuset (Studion) i samband med Stockholms Internationella Seriefestival.

2017 års bästa originalsvenska seriebok

Djupet av Karin Gafvelin (Syster förlag)
Nya Norrland av Mats Jonsson (Galago)
Mondo av Erik Svetoft (Sanatorium)
Nedzus lyktor av Rui Tenreiro (Sanatorium)
Athena: pappas flicka av Li Österberg (Epix)

2017 års bästa till svenska översatta seriebok

Sopigt av Derf Backderf (USA, Kartago)
Fädernesland av Nina Bunjevac (Serbien-Kanada, Nubeculis)
Hilda och den svarta hunden (Hilda; 4) av Luke Pearson (Storbritannien, Epix)
Desertör; Kackerlacka; Medborgare. Bok 1-3 av Halfdan Pisket (Danmark, Kartago)
Framtidens arab : en barndom i Mellanöstern (1985–1987) av Riad Sattouf (Frankrike, Cobolt förlag)

Anders Lundgren utsåg Mondo av Erik Svetoft till Årets bästa svenska album i sin Årskrönika 2017 och min recension av Nedzus lyktor kan ni läsa i länken ovan. Djupet av Karin Gafvelin ligger påpassligt nog och trängs i ryggsäcken med flera andra härliga seriealbum som jag införskaffade på SIS och detsamma gäller tredje volymen av Framtidens arab. Det blir många serieböcker att utforska även i år vilket alltid är trevligt även om jag saknade flera personliga favoriter från förra årets svenska serieskörd, såsom Martilo och helgonet, Vei och Kaninhålet.

Vidare presenterades också de nominerade till Unghunden för främjande av barn- och ungdomsserier där Natalia Battista och Nosebleed Studio åter nominerades. Övriga nominerade var Cobolt förlag, Cecilia Torudd (återkommande illustratör i Kamratposten sedan 1970-talet och skapare av bland annat Ensamma mamman) samt Johan Wanloo (Kapten Klara, Rock Manlyfist och mycket, mycket mer).

Taggar: Athena: pappas flicka, Cobolt, Derf Backderf, Djupet, Epix, Erik Svetoft, Fädernesland, Framtidens arab, Galago, Halfdan Pisket, Karin Gafvelin, Kartago, Li Österberg, Luke Pearson, Mats Jonsson, Mondo, Nedzus lyktor, Nina Bunjevac, Nubeculis, Nya Norrland, Riad Sattouf, Rui Tenreiro, Sanatorium Förlag, Sopigt, Stockholms Internationella Seriefestival, Syster förlag, Unghunden, Urhunden

Skriv en kommentar

Krönikor och åsikter

Anders årskrönika 2017

söndag 7 januari, kl 19:46 av Anders 2 kommentarer

Kan bara instämma i vad Shazamkollegan Andreas skrev tidigare i veckan om det år som vi nyligen lämnat bakom oss. Det var ovanligt rikt med ett så förbluffande utbud av fantastiskt serieberättande över hela linjen. Från starka bidrag i superhjälte- och pulpgenrerna till mäktiga debuter, surrealism och självbiografi. Oavsett vad som är din föredragna serielikör så kunde du garanterat hitta något starkt att berusas av under 2017. På ett mer personligt, om än serierelaterat, plan bjöd året på såväl bottenkänningar åt Marianergravenhållet som händelser vilka förde mig till nya höjder. Om vi strävar efter att ur mörkret stiga emot ljuset så har det faktum att jag sedan februari 2017 inte längre arbetar på Serieteket kastat en lång skugga över allt annat. Processen som ledde fram till att jag blev utrangerad i samband med en omorganisation var långdragen. I egentlig mening gav jag nog inte upp hoppet förrän någonstans i december 2016 (beskedet kom långt tidigare). Kunde helt enkelt inte tro att cheferna menade allvar med beslutet att kapa min anställning med hänvisning till en titel det torde vara uppenbart för de flesta bara knapphändigt beskrev vad jag faktiskt kontinuerligt uträttat som en del av institutionen sedan 2001. Men till skillnad från besluten runt ett par andra varslade kollegor gick det som rörde min tjänst inte att ändra på. Trots mina fackliga företrädares idoga arbete. Så sinnesstämningen runt årsskiftet 2016/17 var sådan att det inte gick att samla tankarna till en krönika.