Jag har följt Jason Aaron och Steve Dillons Punisher MAX sen den startade – i början var jag lite tveksam, sen pushade Aaron det extrema underhållningsvåldet till nya gränser, och därefter har Aaron tvärt valt en annan väg där Frank Castles inre liv (such as it is) utforskas med en psykologisk närgångenhet av en art som sällan skådats i mainstreamserier. Förra arcen Frank kvalade lätt in i topp-10-Punisherhistorier någonsin, och när vi i och med #19 kan jag säga att pågående arcen Homeless fortsätter i samma stil. Som jag nämnt tidigare har många försök gjorts att placera Punisher i en mer ”verklighetstrogen” kontext (på papperet är han ju kanske den mest trovärdiga, om ett sånt ord ens kan användas, av Marvels alla figurer) men Aarons och Dillons Punisher MAX är just nu det i särklass bästa slika försöket. Aaron har här helt lagt prutthumorn på hyllan och skruvat ned gladvåldet till förmån för en Dante-vandring in i Frank Castles sargade psyke. Vad är det som driver honom? Egentligen? Nu när Frank är hemlös, utan högkvarter och bara kan straffa brottslingar med de vapen och den ammunition han lyckas ta ifrån dem ställs den frågan på sin spets. Och vad gör han när New Yorks samlade gangsterbefolkning tycker att han blivit mjuk efter fajten mot Bullseye och den följande fängelsevistelsen? Eländesfest är bara förnamnet (Franks role model visar sig sorgligt nog vara en envis vietnamesisk gerillasoldat som Frank slet halsen av med sina bara händer).
OBS! Lätta spoilers efter hoppet!
Fortsätt läsa Punisher MAX #19
Illustration: Steve Dillon
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Det har gått två år sedan sist för oss, men för Mina Murray och hennes krympande hjältegrupp har 59 år förflutit sedan deras monumentala misslyckande i förra delen Century: 1910. Under läsningen får vi många frestande glimtar av vad som hänt i perioder som man ännu inte skildrat. Bland annat har Murray lett en grupp av science heroes efter mer klassiskt snitt och besökt månen. I intervjuer har Moore indikerat att han kan komma att återvända till en del av händelserna som nämns i framtida avsnitt. Vi får hoppas på det. (SPOILERS AHOY!)
Säsongen för seriemässor har sparkat igång på allvar i staterna och återigen demonstreras de många nackdelarna med att inte vara ekonomiskt oberoende. Jag blir nämligen extremt sugen att packa trunken och ge mig ut på mässturné varje gång jag skummar ytterligare en gästlista fylld med festligt seriefolk. Innan miljonerna börjar rulla in fortsätter jag dock suga åt mig av bättre bemedlade och mer geografiskt gynnade seriesnubbars rapporter. Nedan följer ett axplock av det som verkade intressant på C2E2 (Chicago Comic & Entertainment Expo) som gick av stapeln den gångna helgen.
Lite sen till festen men ändå: första numret av efterlängtade Ultimate Captain America av Jason Aaron och Ron Garney kom ut nyss. Jag skriver efterlängtade eftersom a) Ultimate-versionen av Cap (som introducerades av Mark Millar i hans Ultimates) har förtjänat en egen tidning författad av någon A-liste-talang rätt länge nu, och b) Jason Aaron är i många avseenden helt rätt A-liste-talang att skriva Ultimate Cap. Aaron är en kvintessentiellt amerikansk serieförfattare (se bara på hans 
När jag 
