Första numret av Utopi hyllades närmast unisont och vår egen Anders smällde till med högsta betyg i ren eufori. Nog för att första numret var bra men det handlade nog nästan lika mycket om hur efterlängtad Utopi var i den svenska ankdammen. Så upp till bevis för Utopi-gänget alltså när det är dags att rannsaka andra numret så här mitt i Anders eminenta Cap på film genomgång.
Men de e lugnt. Redan omslaget visar på kvalité. Elin Fahlstedt (Umbra) har gjort ett väldigt vackert omslag med finfina färger. Den vackra färgläggningen är också den stora behållningen med Fahlstedts drömska Salt. Berättelsen i sig om en pojke och dennes relation till den döende morfadern och havet är småfin och filosofisk. Fahlstedts dispositioner är snygga men hon behöver jobba lite med antomin. Lina Neidenstam fortsätter att visa hur väl hon behärskar erotiska berättelser, Den värmländska varulven har en sedvanligt snygg, ung och androgyn kille i huvudrollen som ser liderlig ut så det räcker. Men det finns även lite mer mörker i serien är vad jag väntat mig och det lyfter den. Maran lär bli riktigt bra. Nancy Peñas TeaParty var jag inte helt såld på efter första numret av Utopi men nu är jag fast i Victors och Alice eskapader och särskilt avslutningen med en snabb och fartfylld genomgång av Victors väg till Indien på jakt efter teet Royal Flush är suverän. Det är nog dags att spana in Katten och kimonon.
Betyg: 4/5








Den som väntat, svettig och skakande, på sin hårdkokt-fix efter sista numret av Ed Brubakers och Sean Phillips Incognito: Bad Influences (alla fem numren entusiastiskt anmälda av Anders
Så var den äntligen här, den första samlingen med den hårdaste vampyrjägaren sedan Captain Kronos. Jag skrev om 


