Recensioner

Incognito: Bad Influences # 1-5

torsdag 21 april, kl 16:36 av 8 kommentarer

300px-Incognito_Bad_Influences_Vol_1_1Om årets jätteportion eventserievansinne Fear Itself gav upphov till en oinspirerande Ed Brubaker-historia, ger Zack Overkills fortsatta öden och äventyr motsatt effekt. Det här visar Brubaker när han är som mest inspirerad och inspirerande, och som han själv valt att uttrycka det ”The Secret Ingredient Is Pulp”.

Bad Influences
tar vid direkt efter den första serien. Jag rekommenderar alla att skaffa den per omgående, helst i lösnummer så ni inte går miste om Jess Nevins intressanta texter om pulphistoria. Finns inte med i albumen. För att ta historien i korta drag: Zack Overkill är en före detta superskurk som placerats i vittnesskyddet. Han får äta mediciner för att dämpa sina krafter och har ett trist kontorsjobb. En rad mer eller mindre slumpmässiga händelser för honom tillbaka in i spelet, den här gången inom lagens råmärken som agent för organisationen SOS. I föreliggande serie får Overkill återigen ge sig in i den kriminella världen i akt och mening att föra hem Simon Slaughter, en SOS-anställd på hemligt uppdrag som verkar ha blivit lite väl hemmastadd i den nya miljön.

Incognito kombinerar mycket förtjänstfullt de två huvudstråken i Brubakers författarskap, pulpdoftande superhjältehistorier och noiranstrukna kriminalserier. Genom styrkan i de olika genrer han hämtar inspiration ifrån, hans egen osvikliga känsla för karaktärsskildringar och Sean Phillipps nedtonade teckningar skapas ren magi. Till skillnad från förra årets andra stora pulpsatsning, First Wave av Brian Azzarello och Rags Morales, träffar Brubaker och Phillipps rätt hela tiden. Jag tror en av orsakerna är att Incognito är en helt egen skapelse. Låt vara att den vilar stadigt på åtskilliga giganters axlar. Azzarellos serie kunde inte riktigt skaka av sig traditionens ok. Det kändes också som att man inte ville gå för hårt fram med etablerade och älskade figurer som Doc Savage, Batman och The Spirit. Slutresultatet blev, i likhet med en hel del andra försök åt Wold Newton-hållet, fast i någon sorts redovisningsplikt där det blir viktigare att visa vilken koll man har på respektive figurs publiceringshistoria än att faktiskt berätta något nytt.

Många som skriver om och i pulptraditionen gör det också i någon sorts hyllningsiver till gammaldags rättrådiga hjältar. Brubaker har grävt djupare än så och hittat det inneboende vansinnet i många av de här historierna. För att ta två flagranta exempel: Doc Savage, utan vidare konkurrens en av de mest välkända och imiterade av alla de här figurerna, hade en klinik där han opererade bort kriminalitet ur brottslingars hjärnor för att åter integrera dem i samhället. Inget fel i det, men idag kan jag tänka mig att en del kan ha vissa invändningar mot liknande ”ingrepp på den personliga integriteten”. I en av böckerna om The Spider känner sig vår hjälte hotad när en ny hämnare som har för vana att inte ta död på brottslingarna dykt upp i staden. Tusentals döda i varje bok om denne makabre rättviseskipare var mer regel än undantag.

Sådana mindre skönmålande delar av pulpmytologin har Brubaker tagit fasta på i sina historier. Följaktligen har vi fått se såväl steroidpumpade småbarn med dödliga implantat hetsas mot varandra i burar medan folk satsar pengar på vem som ska vinna, som kvinnor som mer eller mindre frivilligt jobbar på bordeller med speciellt krävande klientel. Trots sådana benhårda detaljer håller man sig hela tiden på rätt sida om den puerila nihilism som ofta hänger samman med dekonstruerade superhjältar (jag lämnar här öppet för er att själva tänka ut exempel) och det gör givetvis hjältens på noirvis ödesbestämda fall så mycket hårdare att läsa om. Det var bra länge sedan jag läste något som lyckas vara en så tydlig hyllning till en berättartradition och samtidigt bidrar med så många egna infallsvinklar. Rekommenderas förbehållslöst!

Manus:
Ed Brubaker
Illustration: Sean Phillipps
Förlag: Icon
Betyg: 5/5Incognito_Bad_Influences__05

Kommentarer

  1. Henrik O skriver:

    Tack som fan för denna klarsynta recension Anders! Har själv länge tänkt på att skriva nåt om nya Incognito men du besparar mig besväret eftersom jag håller med på alla punkter. Brubaker vågar ju också ta i pulpgenrens obehagligare delar och skruva till det för en modern publik. Och visst är Nevins texter mumma för den pulpfrälste! 5/5 även härifrån, och ett klart Shazam-årsbästa-lista redan i april.

  2. Anders Lundgren skriver:

    Tack själv Henrik, särskilt för taggarna som jag i min hast att få ut denna text glömde bort. Givetvis hade jag kunnat mala på ett tag till om seriens alla referenser åt olika håll, men då hade jag bevisligen hänfallit åt just det jag kritiserar i min egen text. Ha!

    Men nog sved det lite inom denne Mister A-fan när seriens egen NeoLazarus citerar Ayn Rand (mer eller mindre) och avrundar det hela med att grilla en stackars gammal brevbärare då han inte tagit i med hårdhandskarna mot traktens rötägg. Hur kan man tolka något som är så rätt, så fel??? Och givetvis har du rätt i att detta kvalar in på årsbästalistan trots att året har åtskilliga månader kvar.

  3. Henrik Ö skriver:

    Taggarna kan inte jag ta åt mig äran av, det var nån annan snäll redaktionsmedlem som fixade det.

    Frestelsen att namechecka är stor, så att man visar att man är med – jag hemfaller själv åt det hela tiden…

  4. [...] Incognito: Bad Influences. För bra för att vara sann. Läs recensionen av mästerverket här. I höstas fick jag ett recensionsexemplar av duon Jonas Anderson och Daniel Thollins 1 000 Ögon: [...]

  5. Anders skriver:

    Jättestort tack för det här tipset. Jag har nu läst de två första arcerna i Incognito och jag tycker att det har varit fantastiskt. Hoppas hoppas att den kan fortsätta vara lika bra ett tag till.

    Den känns för övrigt lite som Gotham Central tycker jag.

  6. Henrik Ö skriver:

    Anders: Ingen ny arc av Incognito är planerad inom omedelbar framtid men jag kan passa på att tipsa om Brubaker/Phillips knallhårda noirserie Criminal, som precis har börjat med en ny arc, The Last of the Innocent.

  7. [...] och Sean Phillips Incognito: Bad Influences (alla fem numren entusiastiskt anmälda av Anders här) behöver inte vänta längre: nu är första numret av nya Criminal-arcen The Last of the Innocent [...]

  8. [...] samling: Brubaker, Brubaker, Brubaker. Ett år när både Incognito: Bad Influences och Criminal: Last of the Innocent kom ut samlade (samma år som de kom ut i lösnummer – [...]

Skriv ett svar

Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...