Peter O’Donnell som skapade Modesty Blaise avled igår. Peter O’Donnell blev 90 år. Modesty Blaise har för många svenska läsare varit identisk med Agent X9 där serien gått i flera omgångar på grund av sin popularitet. Modesty Blaise började publiceras 1963 och Peter O’Donnell skrev manus ända till 2001. Inspirationen till Modesty Blaise fick han av en ung kvinna han träffade i ett flyktingläger under andra världskriget. Mer info finns på Bleeding Cool och ComicM!x. På Wikipedia finns länkar till en artikelserie om Peter O’Donnell.
Författar arkiv
Peter O’Donnell har dött
Spx-fanzin 1
Hjärtat i Spx är definitivt fanzinen. Första året köpte jag en del men förra året blev det bara två. I år blev det några fler och jag tänkte skriva lite om dem.
Mattias Carlssons och William Ödmans Kung Fu Manchu hade ett riktigt snyggt omslag som jag fastnade för när jag bläddrade bland fanzinen till Sef:s fanzintävling. Första serien var Dead Man’s Fish av Mattias Carlsson och det var underhållande och galet om en besatt kapten på fiskafänge. Dessutom var den riktigt snyggt tecknat i en stil påminde om Mike Mignola. William Ödmans serier blev jag inte klok på men å andra sidan är William Ödman en av de mest talangfulla tecknare som finns i Sverige. Snyggt, stämningsfullt och bra tuschat och enbart därför värt att köpa. Ge mig mer serier av William Ödman!
Jag är svag för zombier, framförallt sedan jag läste The Walking Dead, så när jag såg ett fanzin med ett gäng som verkade odöda på omslaget var det inte så mycket att tveka på. Antigone #1 är tecknat av Helena Hellman och är en zombiehistoria som utspelar sig i Skåne. Teckningarna är överlag bra även om jag inte faller pladask. Historien är kort och början på något som kanske kan bli intressant. Jag tycker det är synd att Helena Hellman valt engelska istället för svenska, lite grötig skånska hade inte varit fel.
Jenny Bergrunds Ink har bl.a. Simon säger skrivit om tidigare. När jag väl fick tummen ur var första numret slut så det fick bli #2 Villfarelser. Jenny Berggrund sa själv att det var svårt att hoppa på #2 och det stämde. Teckningarna är bra och dialogen funkar också, den känns naturlig och det är inte så lätt som det låter. Däremot skulle jag ha behövt läsa #1 eftersom jag mest satt och funderade på de inbördes relationerna och vad som hänt tidigare. Den korta resumén i början räckte inte för att täcka det.
En serie som överraskade rejält var Daniel Westmans Din Själ För En Saga som var oerhört skickligt tecknad i en stil som påminde om moderna franska serier. Å höll samma höga klass. Själva berättelsen var precis som en gammal saga men väldigt elegant utförd. Daniel Westman hoppas jag absolut når en större publik framöver. Potentialen är stor.
Valhall 15: Völvans syner
Völvans syner är avslutningen på Peter Madsens och Henning Kures epos Valhall. Efter 30 år och 15 album är det slut. Både till kvalité, tid och antal album är Valhall unikt i Skandinavien. Valhall har totalt getts ut på tio språk men har inte blivit någon stor succé utanför Skandinavien vilket jag inte förstår, för den håller hög internationell klass i alla avseenden. 1986 kom den animerade Valhalla-filmen, ett påkostat danskt projekt som avskräckte Madsen från ytterligare filmer. Under Spx signerade Peter Madsen Völvans syner, han tog sig tid att göra en teckning åt var och en, ett proffs. Han höll dessutom ett intressant föredrag om Valhall och framförallt Völvans syner i Studio 3 under Spx. Jag har tidigare recenserat de föregående volymerna, Balladen om Balder och Muren. Att få Valhall komplett är både svårt och dyrt, Peter Madsen hoppades att Ekholm & Tegebjer ska ge ut Valhall i samlad form liksom man gör i Danmark. Om det blir av eller inte var oklart, jag skulle tro att det är helt avhängigt hur Völvans syner säljer.
Fortsätt läsa Valhall 15: Völvans syner
Illustration: Peter Madsen
Färgläggning: Jonas Sonne
Förlag: Ekholm & Tegebjer
Betyg: 4/5
Shazam.se intervjuar Lilli Carré
Flera internationella gäster kom inte till Spx10 på grund av askmolnet. En som kom och som jag var nyfiken på var Lilli Carré som är mest känd för The Lagoon, ett album som legat på min inköpslista ett tag. Jag frågade därför Lilli Carré om hon ville ställa upp på en intervju vilket hon ville så vi tog en fika och jag ställde lite frågor. Om svaren på frågorna låter konstiga så beror det inte på Lilli Carré utan en intervjuare utan bandspelare av något slag.
Vilka serier läste du som barn? Jag gillade MAD och gick till seriebutiker för att få tag i äldre nummer men jag förstod inte allt i dem. Efter det började jag läsa Bone, Sandman och Harvey-serier.
Vad är Harvey-serier? De är för barn, t.ex The Little Devil och Casper the Friendly Ghost. När jag flyttade till Chicago upptäckte jag alternativserierna och insåg att jag också vill göra serier. Tidigare hade jag sysslat med animation. Jag gillade att man kunde göra saker i serier som inte gick att göra inom animationen. Dessutom kan man spendera mycket mer tid på varje bild när man gör serier.
En kopp kaffe till I
Vi har tidigare lagt ut några sidor ur En kopp kaffe till som är en av två mangor som Ordbilder Media ger ut i vår, den andra är Eater. Ordbilder har tidigare gett ut den underbara Drömmarnas djup som för mig definitivt var det bästa översatta albumet 2008. En kopp kaffe till består av korta vardagsbetraktelser där kaffe ofta spelar en central roll. Det är olika huvudpersoner och temana växlar mellan nostalgi, kärlek och ensamhet.
Naoto Yamakawa tecknar inte i den ”vanliga” mangastilen utan i en stil som mer påminner mig om amerikanska alternativserier. Hade det inte varit för vissa av karaktärernas utseende med typiska mangaattribut hade jag funderat över Yamakawas ursprung. Stilen tilltalar iaf inte mig, jag tycker den är lite kantig och stel. Många av figurerna är också alltför lika varandra. Själva historierna är dock underhållande, överlag väldigt softa och gulliga. Yamakawa skildrar både det övernaturliga och det vardagliga med samma humoristiska/sorgliga och softa stämning. Enda gången det spårar ut rejält blir det också underhållande när en velande kafégäst hamnar i ett utrotningsläger i form av en köttkonservfabrik. En kopp kaffe till är en underhållande manga som bäst avnjutes som kaffe, i små doser lite då och då.
Förlag: Ordbilder Media
Betyg: 3/5
Chris Ware till Gävle!
Ibland blir man överraskad och inte minst sketaglad. Årets mest intressanta seriehändelse i vårt avlånga land äger faktiskt rum i… Gävle! Den amerikanske giganten Chris Ware, en av de mest inflytelserika serieskaparna de senaste 15 åren, kommer till Gävle den 12 juni. Gävle Konstcentrum arrangerar en utställning med originalteckningar, serier och animerad film av Chris Ware. Så coolt. Givetvis kommer Shazams Gävle-redaktion att vara på plats. Eder bloggare kommer också att vinnlägga sig om att faktiskt läsa en eller flera serier av Chris Ware innan. Jo, pinsamt nog har jag inte gjort det tidigare.
Shazam.se intervjuar Olof Gustafsson
Det händer en hel del positiva saker i Seriesverige för närvarande. En av dem är att vi fått en ny tidskrift om serier, Serieblaskan. Trots namnet gillade jag första numret och nu är nr 1/2010 på g. Det innehåller en del nyheter (å är nog lite försenat om man ser till omslaget).
- Ökat antal sidor. Från 40 till 52. Större format. Från A5 till 176×240 mm.
- En USA-sektion ”The Comicspaper” introduceras. Är på 4 sidor i detta nummer. Om folk gillar denna sektion så kan den i framtiden eventuellt få fler sidor.
- Ny snygg logga och omslagsdesign som vi kommer köra på varje nummer framöver.
- Ökad distribution. Förut såldes Serieblaskan endast av Seriebutiker. Nu och framöver kommer Serieblaskan även att finnas hos en del pressbyråer runtom landet.
Jag passade därför på att intervju Olof Gustafsson som står bakom Serieblaskan och dess förlag Serieplaneten.
Kolik förlag ger ut Corto Maltese
En serienyhet som jag missat nu i april men som gjorde mig glad är att Kolik förlag ska ge ut Hugo Pratts klassiker Corto Maltese, först de album som ännu inte finns på svenska och sen även de som redan getts ut på svenska varav merparten sedan länge är slutsålda. Först ut är Corto Maltese i Etiopien som ges ut i höst. På Koliks pressblogg finns två sidor ur albumet att beskåda. Corto Maltese är en personlig favorit men jag trodde inte att något förlag skulle ge ut den på nytt i Sverige. Corto Maltese kommer att översättas av Fabian Göransson. Läs mer om Koliks satsning på franska klassiker och nya franska alternativserier i en artikel i SvD om översatta serier.
Förhandstitt: Bouncer III- Ormarnas rättvisa
Albumförlaget är nu framme vid tredje delen av Alejandro Jodorowsky (Inkalen, Metabaronerna) och Francois Boucqs (Billy Budd, Djungelns lag) västernepos Bouncer. De två första delarna Kains öga och Bödlarnas medlidande bildade den första cykeln. Klicka nedan för en förhandstitt på Ormarnas rättvisa.
Uppdaterat: Albumförlaget kommer att vara på plats på spx10 och om allt vill sig väl så kommer Bouncer III att finnas till försäljning.
Shazam.se intervjuar Ola Skogäng
Ola Skogäng är en av Shazam-redaktionens favoriter tack vare hans äventyrsserie Theos ockulta kuriositeter. Första delen, Mumiens blod kom 2008 och var en frisk fläkt i alternativseriernas och humorstripparnas Sverige. Lagom till spx10 släpps nästa del, De förlorade sidornas bok, och Shazam.se passade därför på att ställa ett antal frågor till Ola Skogäng.
Berätta lite hur det gick till när du kom på idén att skapa serien och karaktären Theo? Det var faktiskt ganska enkelt. Jag hade skrivit och tecknat på lite olika projekt tillsammans med en duktig kollega, utan att vi fick någon framgång. Överalt blev vi refuserade. Jag var till och med över till Marvel. Men vart vi än vände oss med våra drömprojekt fick vi tummen ner. Någonstans där i ren desperation skapades Theos Ockulta Kuriositeter. Tanken var att skapa en serie som var så kommersiell att det skulle gå att leva på den, inga mera drömprojekt, bara rent krasst kommersiellt tänk. Plötsligt funkade det. Det första förlaget jag besökte med Theo (Egmont) publicerade det första äventyret! Sen är det ju så att, även om Theo började som en tanke utan kärlek, så ju mer jag skrev och tecknade så började plötsligt hjärtat slå för karaktärerna och platserna. I dag kan jag inte tänka mej ett liv utan Theo.






