Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan blir det skräckfylld skogsmulle, Askungen i fara, ny självsäker Spider-Man, annorlunda Batman-omslag och ett illusionistiskt mästerverk. Mycket nöje!
Under en helt vanlig dag på en helt vanlig High School i Milwaukee, Wisconsin händer något märkligt. Helt plötsligt transporteras hela skolan med elever och personal till en mörk läskig skog på en till synes främmande planet. En omaka sextett av elever beslutar sig för att svaret på gåtan ligger inne i hjärtat av skogen och ger sig ut på en synnerligen farlig färd.
Den här serien dök upp helt oväntat, pockade på min uppmärksamhet och vägrade försvinna ur min hjärna. Det som lät väldigt lockande var en helt egen serie författad av James Tynion IV (Red Hood and The Outlaws), från det lilla förlaget Boom! Studios (vars serier jag har väldigt dålig koll på, förutom Planet of the Apes och Mark Waids Incorruptible/Irredeamable) samt tonåringar som befinner sig i en farlig och främmande miljö.
FBI-agenten Carroll är besatt av staden Buckaroo i Oregon. Det kusliga är att den lilla staden är födelseort för sexton av landets mest bestialiska seriemördare av vilka den senaste är den ökände Edward Warren, mer känd som ”Nailbiter”. Carroll har äntligen kommit på Buckaroos hemlighet och kontaktar den ende han litar på: NSA-agenten Finch som för tillfället är avstängd från aktiv tjänst av okänd orsak. Problemet är att Carroll är försvunnen när Finch anländer till Buckaroo och den ende som kan lösa mysteriet är Edward Warren som blivit frikänd och återvänt till föräldrahemmet.
Joshua Williamson stiftade jag bekantskap med förra året när jag läste hans riktigt trevliga Ghosted från Image Comics, en blandning av Ghostbusters och Ocean’s Eleven med den otrevlige Jackson T Winters i huvudrollen. I Nailbiter går tankarna till TV-serien Criminal Minds (seriemördare) och Image-serien Revival (lantlig stad med mörka hemligheter). De yttre jämförelserna kommer dock raskt på skam eftersom Williamsons historia inte är en efterapning av dessa utan mer inspirerad av dem.
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
Marvel Comics: Förutom att förlaget nu kickar igång sommareventet Origin of Sin får vi en helt ny rymdsåpopera med far och son Summers. Cyklops far, den gamle rymdpiraten Corsair, har tydligen återvänt från de döda och tänker ge Scott en lektion i livets konst, bland annat hur man rakar sig, pratar med kvinnor samt hur man stjäl ett Badoon-skepp. Författare är Greg Rucka (Punisher, Lazarus, Veil) och tecknar gör den för mig helt okände Russell Dauterman.
Från utställningen Utopiska visioner
Först ut var Lars Krantz som på frågan tyckte att vi skulle intervjua Elin Fahlstedt härnäst. Elin Fahlstedt debuterade med seriealbumet Umbra, har gjort bilderboken Önskeprickar och medverkat i Utopi magasin.
Så vad sysslar du med just nu?
Jag illustrerar barn och ungdomsböcker, nu senast en serie lättlästböcker för Opal förlag. När jag har tid över arbetar jag sen en tid tillbaka med ett eget längre serieprojekt på tema folktro kring meteoriter! Och drömmer stora drömmar om framtiden.
Hur fick du idén/inspirationen till serien?
Jag har alltid varit fascinerad av rymden och stjärnhimlen och sådant, det avspeglar sig i nästan alla mina berättelser. Idén om landet Umbra (Som får kontakt med vår värld endast vid månförmörkelse) dök upp som en följd av att jag själv såg min första månförmörkelse. Jag hade hört talas om det i förväg och stannade uppe och väntade med kikare i badrumsfönstret; och så plötsligt lade sig liksom en röd slöja över månen. Det hela var mycket kusligt och magiskt!
Nu är vi sent omsider framme vid del 2 i vår guide till Valiants serier och gör den till den sista genom att bränna av resterande Valiant-serier. Vi har läst lite olika Andreas och jag men ingen av oss är framme vid Unity-eventet som pågår just nu.
Harbinger handlar om den unge Peter Stanchek som har krafter som få andra. De enorma krafter han besitter gör honom intressant både för Project Rising Spirit, ett privat företag med kopplingar till amerikanska staten och Toyo Harada, ledare för en enorm koncern och en harbinger och därmed världens mäktigaste psiot. Han vill att Peter ska bli en del av hans imperium och därmed hans många psiots. Peter har problem att hantera sina krafter och knaprar piller för att mildra dem, hans bästis Joe träffade han på ett mentalsjukhus. Joe har inga superkrafter men delar Peters missbruk. Jakten på Peter kommer att få dramatiska följder för alla inblandade och Peters liv kommer att ta en ny vändning. Jag har recenserat #1-5. Händelserna kommer att leda fram till eventet Harbinger Wars som binder ihop Harbinger med Bloodshot. Manus står Joshua Dysart för och tecknare i de nummer jag läst är Khari Evans och sedan Barry Kitson.
Rikard: Harbinger är den bästa av Valiant-serierna. Det är personer med både superhjältekrafter och komplexa personligheter. De är ofta unga och framförallt de som inte är tränade av Harada vet inte riktigt hur de ska hantera sina krafter. Olika personer och organisationers avsikter är inte heller helt klara och även om ens sympatier snabbt hamnar på ett ställe så är inte allt svart eller vitt. Lägg på det Dysart samtidskommentarer och du har en suverän superhjälteserie som är i fas med sin tid. Harbinger är såväl spännande som oviss och har ett djup som få andra superhjälteserier jag läst kan matcha. Även tecknarna gör ett bra jobb och bytet av tecknare störde inte. Tyvärr kommer Dysart att lämna Harbinger som verkar avslutas med #25 för att sedan följas av en tredelars miniserie, Harbinger Omega. Men låt inte det hindra dig, är det bara en Valiant-serie du kommer att läsa så välj denna.
Andreas: Harbinger är en helt underbar superhjälteserie. Den påminner om gamla New Mutants (Chris Claremont) och Runaways (Brian K Vaughan) men har samtidigt en helt egen röst och ton som tilltalar mig mycket. Klassiska tonårsteman som att hitta sig själv och att man inte kan lita på vuxna blandat med väl genomarbetade karaktärer, bra berättartempo samt en spännande handling där det är svårt att skilja gott från ont. För mig tog serien ett steg rakt in i mitt hjärta i och med Faith Herberts introduktion i #6. En överviktig, föräldralös tonårstjej som älskar allt nördigt (speciellt allt med Joss Whedon, som jag också diggar), har drömmar samt en obotlig optimism kryddad med mycket humor trots sin djupt tragiska uppväxt. Josh Dysarts personporträtt i serien är så bra att han till och med får mig att känna för The Big Bad Wolf Harada som blivit formad till den han är genom att se hur usel människan kan vara. Att Harbinger tecknas av många funkar för det mesta men jag föredrar när Khari Evans och Trevor Hairsine står för fiolerna. Läs Harbinger! Rekommenderas varmt!
Inhumans sprängde en bomb över New York i eventet Infinity som släppte lös Terrigen-dimma i atmosfären. Detta resulterade i att varje människa med ett uns av Inhuman-gener förändrades till Inhumans med olika superkrafter.
Bruce Banner och hans forskarteam får i uppdrag att stoppa Terrigen-dimman från att spridas samt rensa atmosfären från den farliga strålningen. De bygger en bomb!
Fortsätt läsa Indestructible Hulk #16-20
Jason Aaron firade stora triumfer med den hårdkokta kriminalserien Scalped, utgiven av Vertigo. Serien har hyllats i flera recensioner här på Shazam. Sedan Scalped tog slut har Aaron ägnat sig åt diverse Marvel-serier. Nu är det dags att tematiskt återvända till kriminalgenren genom Image-serien Southern Bastards, som Andreas skrev kort om i lördags, med teckningar av Jason Latour och färgläggning av Jordie Bellaire. I Southern Bastards åker den åldrade Earl Tubbs tillbaka till sin hembygd, Craw County, för att tömma sitt barndomshem sedan farbrodern som bott där flyttat in på ett vårdhem. Earls far var sheriff när Earl växte upp och av de barndomsminnen som flimrar förbi var fadern en hård man i en hård bygd. Earl som bara tänkt stanna i tre dagar för att tömma huset och sedan aldrig mer återvända går emellan för att hindra att en gammal bekantskap råkar illa ut och skadar i det följande bråket en av bygdens värstingar. Säljtexten beskriver serien som Dukes of Hazzard möter en film av bröderna Coen på metaamfetamin. Å lovar att serien innehåller många bastards.
Det är välkommet att Aaron återvänder till kriminalgenren. Scalped är en av de bästa längre amerikanska serier jag läst om inte den bästa. Så förväntningarna är höga. Förstanumret av Southern Bastards är ingen wow-upplevelse men ger en lockande introduktion till serien. Aaron etablerar bara kort den buttre Earl, av allt att döma en hård jävel och hans problematiska förhållande till sin döde far. Det står också klart att det pågår en hel del jävelskap i Craw County. För den som tvivlar är det bara att titta på slutscenen. Dialogen är liksom i Scalped bra och det är ett hårt och otrevligt Södern som möter mig, det Södern som alltid varit fascinerande, senast i lysande tv-serien True Detective och som jag vill läsa mer om. Latour som tecknar har tydligen gjort ett nummer av Scalped men det är inget som fastnat, Scalped är lika R.M Guera för mig. Latours teckningar är något yxiga och jag har inte riktigt bestämt mig om jag gillar hens stil eller inte. Dock hanterar hen snyggt klippen mellan återblickar, pågående misshandel och just en yxa i arbete i slutet. Jordie Bellaires färläggning är liksom när hen färglade BOOM!s Planet of the Apes klockren och lyfter hela serien. Förstanumret funkar bra som sådant och jag kommer definitivt att fortsätta läsa Southern Bastards framöver, antagligen i trades. Blir den hälften så bra som Scalped så räcker det 🙂
Både Aaaron och Latour är från Södern och för en gång skull ger det något att läsa om varför de skapat serien. Ingen av de väjer för sin ambivalens för sin hembygd, Aaron vill aldrig återvända. Latour har återvänt men det verkar inte ha varit ett lätt beslut. Södern fascinerar.
Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan blir det vaxljusmonster, Star Wars vi minns, Fear and Loathing in Las Vegas, rymdsurfande och Peter Parkers återkomst. Mycket nöje!
Amazing Spider-Man #1 av Alex Ross
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
Marvel Comics: Efter över ett års frånvaro är så äntligen Peter Parker tillbaka i sin egen kropp i Amazing Spider-Man #1 och glädjen är stor…eller? När Dan Slott genomförde sin plan att låta Parkers medvetande dö i Doctor Octopus kropp upprörde det många känslor, stackars Slott utsattes till och med för något så absurt och fasansfullt som dödshot för sitt, enligt många, dumdristiga nya grepp. Nu verkar många som gillat Superior Spider-Man istället sörja gamle Doc Ocks frånvaro. Personligen tycker jag Slotts drag var genialt och bevis på vilken utomordentlig berättare han är.
