Jag har länge slagit mig på bröstet och satt en stor ära i att sortera sopor på rätt sätt. Skölja ur mjölkkartongen, plastförpackningar på rätt ställe, inga snusar på fel ställe och en rejäl ursköljning av matavfallsfacket efter varje tömning under rötmånaderna för att undvika vidriga larver. Jag brukar stolt tänka att jag har stenkoll…men efter att ha läst Ulrika Linders Återvinningscentralen har jag insett att jag har mycket att lära. Ulrika är konstnär och på Instagram lägger hon upp dråpligheter ur en småbarnsförälders vardag under namnet Diskbänkstecknaren (ett konto som jag rekommenderar varmt), men Ulrika jobbar också som miljötekniker på en återvinningscentral och i sin debutbok presenterar hon en annan vardag, fylld av sopor, prylar, livsfarligheter och märkligheter där vissa människors sunda förnuft verkar ha tagit slut och där hennes profession är det ända serviceyrket där kunden alltid har fel.

Jag har nu lärt mig vad PPP (Polluter Pays Principle) innebär (det vill säga att företag som gjort förpackningar betalar för sin återvinning) och att det betyder att jag alltid måste ställa mig en viktig fråga innan jag huttar något i avfallstunnan: är detta ett föremål eller en förpackning? Jag har också kommit till insikt om att jag ofta bidrar till det konsekvenslösa slänget när jag slentrianmässigt spolar ner en snus på toaletten men gläds också över att jag uppfyller alla kraven för att hyllas som en ”Bästa slängare”, med det enda undantaget att jag är en man.

Ulrika går noggrant och pedagogiskt igenom konsten att sortera rätt, vilket egentligen inte är någon konst. Det gäller bara att läsa vad som står på skyltarna, fråga om man är osäker och inte tänka att ”om mitt lilla skräp hamnar i fel container så är väl inte det så farligt”, vilket kan vara nog så svårt för vissa.

Med knivskarp blick (glöm inte att en miljötekniker ser allt) och en rejäl skopa humor tecknar Ulrika ett porträtt av Prylsveriges kyrkogård, där man kan stöta på en flådd nilkrokodil, cyanid och granater, hemmagjorda trädgårdsskulpturer av frigolit samt träffa märkliga typer som besserwissern, containerklättraren, aggressiva pappan eller skogsmullen.

Återvinningscentralen är inte bara årets roligaste och mest träffsäkra bok. Den är också en uppvisning i konsumentupplysning av första klass och borde köpas in av alla Sveriges kommuner och distribueras till alla hushåll i vårt avlånga land. Rekommenderas varmt!

Trackback-adress