Kamala Khan får ett hedersuppdrag av sin största idol och mentor Captain Marvel: hon ska övervaka ett team av frivilliga som vill stoppa de brott som Inhumans Ulysses kan förutspå. Till en början går allt bra men när teamet får reda på att en av Kamalas vänner tänker göra något dumt och dessutom låser in honom i en lagerlokal tillsammans med en hög med andra ”presumtiva brottslingar” börjar hennes lojalitet att vackla. När dessutom bäste vännen försöker befria deras gemensamma vän och allvarligt skadas måste Ms. Marvel bestämma sig: ska hon fightas för något hon inte är säker på att hon tror på och som kan leda till att hon förlorar dem som står henne närmast?

För det första vill jag bara göra klart att jag inte köper Marvels senaste stora event överhuvudtaget. Civil War II är en dålig kopia på Mark Millar och Steve McNivens Civil War (som är ett av Marvels bästa event) som dessutom lånat själva premissen om ”förutsägande rättvisa” från Philip K. Dicks novell och Steven Spielbergs film Minority Report . Istället för Iron Man vs. Captain America får vi Captain Marvel vs. Iron Man och istället för Peter Parker i rollen som ovetande knähund till Tony Stark så får vi Kamala Khan som går Captain Marvels ärenden. Med författaren G. Willow Wilson bakom ratten behöver man dock inte oroa sig för hon har redan visat att hon kan berätta en historia förankrad i Kamalas livssituation i New Jersey trots Marvels övergripande event (Ms. Marvel vol. 4: Last Days utspelades under upptakten till Secret Wars och är den bästa volymen hittills av en av mina favoritserier från Marvel).

Det som ger den här volymen (Vol. 6 samlar Ms. Marvel #7-12) lite extra krydda är fyra epiloger (tecknade av den oefterhärmlige Adrian Alphona) med Kamalas armband som gått i arv genom släkten i generationer. Först får vi träffa Kamalas mormorsmor Aisha när hon gravid flyr Bombay 1947 mitt under brinnande inbördeskrig (indiska muslimer som flydde till det nya landet Pakistan är en av världens största folkvandringar). Sedan har vi Kamalas mor som, gravid med Kamala, oroar sig för flytten till USA, första mötet mellan Kamala och Bruno när de börjar första klass samt när Kamalas mor ”förhör” Bruno om Kamalas nattliga aktiviteter och mystiska förehavanden och samtidigt ber honom att alltid finnas vid hennes sida. Alla dessa episoder vävs skickligt in i den övergripande berättelsen och bildar ett gripande ramverk där familj och vänner övervinner alla yttre omständigheter och problem.

Volymens första nummer bjuder på ett hejdlöst roligt upplägg (tecknat av Alphona) där Kamala och hennes vänner kämpar om det åtråvärda förstapriset (samt möjlighet till stipendier för vidare studier) i ”Tri-State Ultra Mega Science Fair” med hajar i skyddande luftbubblor, elektriska kraftverk och kärnkraftsreaktorer i handstorlek samt gästspel av både Ultimate Spider-Man, Nova och, naturligtvis, Ms. Marvel själv.

Resten av serien (förutom sista numret som tecknas av Mirka Andolfo) tecknas av Takeshi Miyazawa som återigen visar att han är ett utmärkt komplement när inte Alphona bjuder på sitt mästerskap. Det är en fartfylld och gripande resa, rent av smärtsam i perioder, där Kamala inser att hon inte bara förlorar sin mentor utan även sin bästa vän. Avslutningen tar oss till Pakistan dit Kamala reser för att slicka såren och komma bort från New Jersey men upptäcker till slut att de bitar hon saknar i livet inte har med någon plats att göra utan är en del av henne själv som hon själv måste klura ut.

Ms. Marvel fortsätter att vara en av Marvels bästa pågående serier med en helt unik röst och om du inte börjat läsa den så är det hög tid att du ger den en chans.

Trackback-adress