Den 28 februari 1953 framförs Mozarts pianokonsert nr. 23 i Folkets radiohus i Moskva med Marija Judina som solist. Knappt är konserten till ända förrän radiohusets direktör får ett telefonsamtal från kamrat generalsekreteraren själv, Josef Vissarionovitj Stalin, som meddelar att han uppskattade kvällens konsert mycket och ser fram emot inspelningen. Radiohusets panikslagne direktör inser dock till sin fasa att det inte existerar någon inspelning eftersom konserten sändes direkt men han har en lösning på problemet: konserten ska göras om redan samma kväll så Stalin kan få sin inspelning och sedan är allt frid och fröjd. Solisten har dock ingen lust att dansa efter Stalins pipa eftersom hennes familj deporterats till Gulag men låter sig mutas. Dirigenten får en panikattack av rädsla för att göra något misstag men NKVD knackar på hos orkesterns chefsdirigent mitt i natten och tvingar honom att dirigera konserten i morgonrocken. När konserten är klar och skivan pressad uppstår ytterligare ett problem då Marija Judina smusslar med en personlig ”hälsning” i konvolutet som generalsekreteraren läser trots att han blir varnad för att brevet är förolämpande och antirevolutionärt. När Stalin läst brevet, skrynklat ihop det, lagt skivan på skivtallriken och tänt sin pipa stelnar han plötsligt till av smärta och faller ihop på golvet. Så börjar seriealbumet Stalins död av Fabien Nury och Thierry Robin, utgiven på svenska av förlaget Faraos Cigarer.

Fortsätt läsa Stalins död – en sann sovjetisk historia