Roboten Dengo har inte bara kidnappat Prince Robot IV:s nyfödda son utan också Hazel, tillsammans med hennes mor Alana och farmor Klara. Dengo tänker desperat utkräva hämnd för sin döde sons räkning och tar därför kontakt med en hjältemodig grupp av frihetskämpar som vill få ett slut på kriget mellan Landfall och Wreath. Han upptäcker dock, för sent, att ”hjältarna” i The Last Revolution är fanatiska terrorister med en egen blodig agenda.

Medan Dengo ångrar sitt beslut jagas han av Marko och Prince Robot IV som beslutat att temporärt begrava stridsyxan för att finna deras respektive barns kidnappare och Gwendolyn, The Brand och Sophie tillsammans med Lying Cat och Sweet Boy anländer på planeten Demimonde på jakt efter draksperma som är den sista ingrediensen i en brygd som ska hjälpa prisjägaren The Will att bli frisk.

Femte volymen av Saga (samlar #25-30) trampar lite vatten i början men artar sig på slutet. Det är en rätt mörk tillställning med hat, hämnd, mord, terror och droger men innehåller också inblickar i krigets historia och framförallt Markos erfarenheter av våld som gjort honom till pacifist. Tre månader har gått sedan jakten på Dengo började och det märks på Hazels vokabulär och kavata sätt som är den enda ljuspunkten i detta mörka kapitel av Saga. Som i tidigare volymer får flera personer i rollistan sätta livet till och det gör lika ont varje gång eftersom Vaughan och Staples lyckas så bra med att få mig att bry mig om alla karaktärer på denna fantastiska resa.

När man läser inledningen på femte volymen om krigets historia är det inte svårt att dra paralleller till till exempel USA:s krigföring i andra länder som inte drabbar gemene man i Staterna men skapar djupa sår långt borta med hat och vedergällning som följd. Den brokiga skaran av olika utomjordingar som är The Last Revolution är fast beslutna att alla medel är tillåtna för att få stopp på kriget men att spränga en förskola eller halshugga konsertbesökare är ingenting annat än terrorism och likheterna med dagens terrorism är skrämmande.

Mitt röda favoritspöke Izabel lyser med sin frånvaro och det kommer nog dröja till nästa volym innan The Will äntligen är på fötter men eftersom supersöta sälen Ghüs nu är en del av laguppställningen misströstar jag inte. Det är också fascinerande vilken miserabel och patetisk figur Marko blir utan sin älskade Alana vid sin sida, så patetisk att han nu tar en överdos efter att ha raljerat över att Alana var påverkad inför dottern i förra volymen.

Sammanfattningsvis är hela Saga en mycket läsvärd serie, fullproppad med fantasi och galenskap, mänsklig mellanmjölk, politiska kommentarer av vår samtid, djuplodade karaktärer samt med ett modernt språk och modern ton. Jag har också helt glömt bort att nämna att Saga är en vuxen serie med gott om naket och mycket sex i varje volym. För det mesta vill den visa det finaste som finns mellan två varelser och även om vissa inslag är där för att chockera försöker Saga aldrig exploatera. Hur det går för Hazel och hennes familj får jag reda på när sjätte volymen kommer ut och även om jag inte tycker att serien är värd åtta Eisner Awards och 13 Harvey Awards (flera av Brubaker och Hickmans skapelser är sorgligt negligerade) så rekommenderar jag den till alla som vill läsa en rymdopera med modern twist.

Trackback-adress