Manusförfattarna Charlie Parish och Gil Mason är fast beslutna att hitta Valeria Sommers mördare men de har alldeles för många misstänkta och teorier om vem som ligger bakom för att vara säkra. Som författare till ett antal noirfilmer vet de att ett manus som innehåller för många om och men betyder att de missat något men Charlie och Gil är redan så pass insyltade att det inte finns någon återvändo. De bestämmer sig för att hitta på ett eget ”manus” som de hoppas att den senile filmmogulen Al Kamp ska följa innan filmbolagets säkerhetsansvarige Brodsky och hans blodhundar får upp vittringen på dem. Detta är tredje och sista akten på den i år trefaldigt Eisner-nominerade noirserien The Fade Out av Ed Brubaker, Sean Phillips och Elizabeth Breitweiser som tar oss till Hollywood 1948 där filmkamerorna rullar till varje pris – kosta vad det kosta vill.
För att hänga med i alla turer passade jag på att läsa hela serien från början till slut i ett svep och vilken läsning det har varit. The Fade Out är ett mästerverk där Brubaker & co går från klarhet till klarhet och skapar en klaustrofobisk, paranoid och bitterljuv känsla som gör en mållös. Detta tillstånd av mållöshet är exakt samma som man kan uppleva när man läst en riktigt bra bok, sett en underbar film eller hört sitt favoritmusikstycke: Detta är perfekt och går aldrig att överträffa. Som tur är brukar ju detta gå över men The Fade Out sitter kvar på näthinnan långt efter det att jag slutat läsa den.
Det som imponerar mest på mig är personporträtten av Charlie och Gil och deras innerliga, men destruktiva, vänskap. Själva mordhistorien blir nästan sekundär och jag kan inte sluta lida med manusförfattarna när de bråkar med varandra för synder som de förlåtit varandra men aldrig glömt bort helt. ”The shared blame of ruined lives” som Brubaker uttrycker det och denna mening sammanfattar i mångt och mycket deras förhållande. Brubakers torra men perfekta berättarröst är som alltid en fundamental del av berättelsen och guidar oss mästerligt genom ett Hollywood från förr, fullt av intriger, korruption och fejkade leenden.
Hur The Fade Out slutar tänker jag låta vara osagt för den här serien är ett måste för alla älskare av Brubaker, Phillips och Breitweisers alster. Fatale håller jag väldigt högt men The Fade Out är ännu bättre och jag längtar efter att få sätta tänderna i deras kommande serie Kill or Be Killed som dyker upp någon gång i sommar. Rekommenderas av hela mitt seriehjärta!!!
Illustration: Sean Phillips
Färgläggning: Elizabeth Breitweiser
Förlag: Image Comics
Betyg: 5/5